Denna uppsats är en studie av hur en samhällsplaneringsfråga hanteras statligt, kommunalt och lokalt. Jag har valt att belysa detta med Skepparpinan i Motala som ett lokalt exempel. Skepparpinan är en framtida bro över Motalaviken som ska underlätta den tunga trafiken i centrala Motala, där genomfartstrafiken idag går längs riksväg 50. Planeringen för Skepparpinan satte igång redan 1941 och den har ännu inte fullföljts. Vägverket har beslutat att genomföra projektet mellan år 2012-2015 men den kan komma att tidigareläggas om regeringen beslutar att genomföra projektet som OPS. Det beslutet tar regeringen under 2008. Om de beslutar att genomföra Skepparpinan som OPS kan det börja byggas redan 2010. OPS innebär offentlig och privat samverkan, d.v.s. att privata företag finansierar bygget och att staten tar över ägandet efter 25 år. Det finns både de som är för och de som är emot Skepparpinan. Främst är det de boende längs den nuvarande vägsträckningen och de boende längs den framtida sträckningen. Motala kommun har länge lobbat för att genomdriva projektet men i slutändan är det regeringen och Vägverket som har den slutgiltiga rösten. Konsekvenserna för de boende i Motala skulle vara av både positiv och negativ art. Trafiksäkerhetsmässigt skulle Motala vinna på en ny sträckning av RV 50 då genomfartstrafiken försvinner från centrum. Miljömässigt är det mycket positivt för hela Motala då det blir minskade avgaser och mindre trafik i de centrala delarna. Men för de boende längs riksvägsreservatet (där den nya vägen skall dras) är konsekvenserna inte av lika positiv art. De kommer att bli grannar med en stor fyrfilig bro där tung trafik ständigt passerar. Samtidigt som de boende längs Storgatan (den nuvarande sträckningen) kommer att befrias från den tunga trafiken. Rent estetiskt kommer den nya bron att bli ett markant blickfång i Motalas stadsbild. Samhällsplaneringsfrågor kan behandlas i skolundervisningen genom att låta eleverna själva planera ett aktuellt samhällsområde och sedan redovisa det med hjälp av kartor, planritningar och modeller. Uppsatsen innehåller därför en didaktisk mall för detta.

<p>Denna uppsats är en studie av hur en samhällsplaneringsfråga hanteras statligt, kommunalt och lokalt. Jag har valt att belysa detta med Skepparpinan i Motala som ett lokalt exempel. Skepparpinan är en framtida bro över Motalaviken som ska underlätta den tunga trafiken i centrala Motala, där genomfartstrafiken idag går längs riksväg 50. Planeringen för Skepparpinan satte igång redan 1941 och den har ännu inte fullföljts. Vägverket har beslutat att genomföra projektet mellan år 2012-2015 men den kan komma att tidigareläggas om regeringen beslutar att genomföra projektet som OPS. Det beslutet tar regeringen under 2008. Om de beslutar att genomföra Skepparpinan som OPS kan det börja byggas redan 2010. OPS innebär offentlig och privat samverkan, d.v.s. att privata företag finansierar bygget och att staten tar över ägandet efter 25 år.</p><p>Det finns både de som är för och de som är emot Skepparpinan. Främst är det de boende längs den nuvarande vägsträckningen och de boende längs den framtida sträckningen. Motala kommun har länge lobbat för att genomdriva projektet men i slutändan är det regeringen och Vägverket som har den slutgiltiga rösten. Konsekvenserna för de boende i Motala skulle vara av både positiv och negativ art. Trafiksäkerhetsmässigt skulle Motala vinna på en ny sträckning av RV 50 då genomfartstrafiken försvinner från centrum. Miljömässigt är det mycket positivt för hela Motala då det blir minskade avgaser och mindre trafik i de centrala delarna. Men för de boende längs riksvägsreservatet (där den nya vägen skall dras) är konsekvenserna inte av lika positiv art. De kommer att bli grannar med en stor fyrfilig bro där tung trafik ständigt passerar. Samtidigt som de boende längs Storgatan (den nuvarande sträckningen) kommer att befrias från den tunga trafiken. Rent estetiskt kommer den nya bron att bli ett markant blickfång i Motalas stadsbild.</p><p>Samhällsplaneringsfrågor kan behandlas i skolundervisningen genom att låta eleverna själva planera ett aktuellt samhällsområde och sedan redovisa det med hjälp av kartor, planritningar och modeller. Uppsatsen innehåller därför en didaktisk mall för detta.</p>

Den här uppsatsen har undersökt om det går att genomföra effektivitetsförbättrande åtgärder i samband med traditionellt vägbyggande genom att utnyttja moderna datorprogram för att planera masstransporter. Detta skulle kunna resultera i minskad energiförbrukning och därmed också mindre koldioxidutsläpp. Uppsatsen består av två delar, där den första delen är en litteraturstudie som ger en bakgrund till hur traditionellt vägbyggande går till. De områden som beskrivs är planering, produktion, materialegenskaper och statlig reglering. Uppsatsens andra del består av en fallstudie av Riksväg 73, mellan Stockholm och Nynäshamn, där ett datorplaneringsprogram (DynaRoad) har använts. Programmet har utnyttjats för att göra en optimering av masstransporterna vid byggandet av delsträcken Överfors - Lässmyran. Entreprenaden genomfördes av Veidekke Entreprenad AB mellan oktober 2007- september 2009. Med hjälp av programmet har antalet dumpertimmar som hade krävts för vägbyggnationen vid en optimal planering av masstransporterna beräknats. Resultatet har sedan jämförts dels med antalet dumpertimmar som fanns med i Veidekkes ursprungliga kalkyl, samt dels med antalet dumpertimmar som gick åt i verkligheten. Resultatet visar på betydande skillnader mellan DynaRoads optimeringsberäkning, Veidekkes kalkyl och det faktiska utfallet. Uppsatsens slutsats är att ett planeringsprogram, vid rätt förutsättningar, kan ge en mer sanningsenlig bild av resursutgången samt ger goda möjligheter för effektivitetsåtgärder, så som kortare transportlängder och därmed också minskad energiförbrukning och mindre koldioxidutsläpp.

I kölvattnet av Nollvisionen uppstår problem för oskyddade trafikanter. Vid mittseparering av 13-metersvägar blir utrymmet för dessa trafikantgrupper otillräckligt och nya lösningar måste till. Detta examensarbete syftar till att förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter på s k MLV (Mötesseparerad LandsVäg). Målet med examensarbetet har varit att inventera problem, identifiera förbättringsområden, finna bra lösningar samt att beräkna vilka kostnader som dessa lösningar orsakar.Som ett resultat av arbetet har framkommit att det saknas en nationell samstämmighet i synen på hur oskyddade trafikanter på MLV, skall behandlas. Vidare existerar det en stor fokusering i centrala direktiv, kanske mest inofficiella, på bilisters och transportörers behov vid utformningen av MLV. Som en konsekvens av detta har de oskyddade trafikanterna blivit undanträngda, både bildligt och fysiskt talat, från dessa vägtyper och därmed begränsas deras förflyttnings-möjligheter. Ytterligare resultat är att det behövs mer utredning kring hänvisning för de oskyddade trafikanterna på MLV, detta för att i möjligaste mån separera trafikantgrupperna.I arbetet har också utförts en kostnadsberäkning av en GCM-lösning (GCM står för Gång, Cykel och Moped) på en vägsträcka, riksväg 80 mellan Falun och Hofors. Kostnaden blev 1,1 - 2,2 mn kr, vilket motsvarar en projektfördyring med 4,4 - 11 %, beroende på alternativ. De viktigaste slutsatserna i arbetet är att man bör anstränga sig till det yttersta för att erbjuda ett alternativ till en MLV, och att man då också måste förbättra skyltningen, för att undvika att oskyddade trafikanter irrar sig in på MLV:n, trots acceptabla alternativvägar. För detta har ett förslag till ett nytt vägmärke framtagits, Alternativ GCM-väg längs MLV, se Bilaga 5.