<p>The topic of this essay is the strategic importance of the <em>Golan Heights</em> during the period <em>1967-1973, </em>specifically targeting the following<em> </em>questions;</p><p>-          <em>Why were the heights strategically important</em>?</p><p>-          <em>What are the gains of either of the states in controlling the Golan Heights?</em></p><p>A theoretical framework based on Jerker Widén´s and Jan Ångström´s <em>Militärteorins grunder</em> (The fundamentals in Military Theory) and its chapter regarding the strategic context will be used as an analytical framework.</p><p>The framework has been applied on the specific conditions of the Golan Heights during a given and limited period of time; stretching from 1967 to 1973, however, the study will <em>not</em> deal with the <em>war of attrition</em> in 1970 as the impact on the Golan Heights and the surrounding geographical strategically important area was limited if at all. The two wars waged during this particular time are used in an attempt to give a somewhat objective picture of the strategic importance of the area.</p><p>The conclusions are that the importance of the Golan heights during the selected period was significant as the Golan Heights provided a “strategic lock” both ways and provides a favourable area to deploy artillery, intelligence and surveillance sensors.</p> / <p>Denna uppsats behandlar främst de grundläggande teorierna kring strategi applicerade på referensobjektet Golanhöjderna under åren 1967-1973.</p><p>Syftet är att svara på frågorna:</p><p><em>Varför var höjderna viktiga ur ett strategiskt perspektiv?</em></p><p><em>Vilka fördelar vinner endera</em> <em>staten på att besitta dem?</em></p><p>Tidsrymden har valts med tanke på att det är under denna tid som de häftigaste striderna ägde rum på detta specifika terrängavsnitt. Utnötningskriget 1970 berörs ej då det inte berörde terrängavsnittet. De parter som behandlas är Israel och Syrien då dessa gränsar till varandra runt Golanhöjderna.</p><p>De bägge parternas planer och mål under stridigheterna kommer att analyseras enligt en deskriptivt-analyserande metod och även till viss del jämföras vad avser deras avsikter och önskade slutläge.</p><p>Den teoretiska referensramen, vilken skall fungera som ett analysverktyg, består huvudsakligen av sex belysande aspekter som tillsammans kan beskriva den strategiska bilden, hämtade ur Jerker Widéns och Jan Ångströms bok <em>Militärteorins grunder</em>. Utöver dessa sex aspekter kommer även manöverkrig, linjaritet samt rysk krigskonst att beskrivas. Dessa operationaliseras sedan på referensobjektet och leder fram till en diskussion som sedan mynnar ut i ett antal slutsatser.</p><p>De slutsatser som har dragits är att Golanhöjderna har en strategisk vikt i området 1967-1973 då de fungerade som ett ”strategiskt lås” för bägge sidor samt att höjderna var värdefulla ur underrättelse-/spaningshänseende.</p>

The topic of this essay is the strategic importance of the Golan Heights during the period 1967-1973, specifically targeting the following questions; -          Why were the heights strategically important? -          What are the gains of either of the states in controlling the Golan Heights? A theoretical framework based on Jerker Widén´s and Jan Ångström´s Militärteorins grunder (The fundamentals in Military Theory) and its chapter regarding the strategic context will be used as an analytical framework. The framework has been applied on the specific conditions of the Golan Heights during a given and limited period of time; stretching from 1967 to 1973, however, the study will not deal with the war of attrition in 1970 as the impact on the Golan Heights and the surrounding geographical strategically important area was limited if at all. The two wars waged during this particular time are used in an attempt to give a somewhat objective picture of the strategic importance of the area. The conclusions are that the importance of the Golan heights during the selected period was significant as the Golan Heights provided a “strategic lock” both ways and provides a favourable area to deploy artillery, intelligence and surveillance sensors. / Denna uppsats behandlar främst de grundläggande teorierna kring strategi applicerade på referensobjektet Golanhöjderna under åren 1967-1973. Syftet är att svara på frågorna: Varför var höjderna viktiga ur ett strategiskt perspektiv? Vilka fördelar vinner endera staten på att besitta dem? Tidsrymden har valts med tanke på att det är under denna tid som de häftigaste striderna ägde rum på detta specifika terrängavsnitt. Utnötningskriget 1970 berörs ej då det inte berörde terrängavsnittet. De parter som behandlas är Israel och Syrien då dessa gränsar till varandra runt Golanhöjderna. De bägge parternas planer och mål under stridigheterna kommer att analyseras enligt en deskriptivt-analyserande metod och även till viss del jämföras vad avser deras avsikter och önskade slutläge. Den teoretiska referensramen, vilken skall fungera som ett analysverktyg, består huvudsakligen av sex belysande aspekter som tillsammans kan beskriva den strategiska bilden, hämtade ur Jerker Widéns och Jan Ångströms bok Militärteorins grunder. Utöver dessa sex aspekter kommer även manöverkrig, linjaritet samt rysk krigskonst att beskrivas. Dessa operationaliseras sedan på referensobjektet och leder fram till en diskussion som sedan mynnar ut i ett antal slutsatser. De slutsatser som har dragits är att Golanhöjderna har en strategisk vikt i området 1967-1973 då de fungerade som ett ”strategiskt lås” för bägge sidor samt att höjderna var värdefulla ur underrättelse-/spaningshänseende.

I efterbörden av Rysslands annektering av Krim 2014 uppstod diskussioner kring rysk krigskonst och hybridkrigföring. Bland tvetydigheterna som uppstod identifieras bland annat vilka strategier som det samtida Ryssland har för att uppnå strategisk överraskning. Denna studie har syftat till att undersöka rysk militär vilseledning i samband med Rysslands strategiska överraskningsanfall på Krim 2014. Studien har genomförts som en teoriprövande fallstudie varvid såväl västerländska som sovjetiska/ryska vilseledningsteorier prövats på det ryska agerande under annekteringen av Krim 2014. Sammantaget visar studiens resultat på förekomster av ryskt agerande i enlighet med samtliga av studiens prövade teorier varvid det i huvudsak var distraktion, dolda aktiva åtgärder samt desinformation som bidrog till den ryska strategiska överraskningen. Studiens oväntade resultat pekar på ett aktivt deltagande av den ryske presidenten personligen varvid det inte går att underskatta betydelsen av en politisk företrädare som Vladimir Putin. Studiens resultat kan vidare tolkas som att den vilseledning som Ryssland genomförde får ses vilande i huvudsak på tidigare dokumenterade sovjetiska teorier. Vidare visar studiens resultat på en hög rysk förmåga till anpassning där tidigare etablerade sovjetiska/ryska teorier kring vilseledning utvecklats till dagens konfliktmiljöer. Studien visar därmed att äldre sovjetiska/ryska teorier på inget sätt är obsoleta utan i allra högsta grad fortsatt är aktuella i dagens globala världsordning. / In the aftermath of Russia's annexation of Crimea 2014, discussions arose about Russian military art of war and hybrid warfare. Questions were identified regarding strategic surprise and what strategies todays’ modern Russia was using. This study aims to investigate Russian military deception in connection with Russia's strategic surprise attack in Crimea 2014. The study was conducted as a single case study in which Western as well as Soviet/Russian theories of military deception was compared with the Russian activities during the Crimea annexation in 2014.  The result shows Russian activities in accordance with both Western and old Soviet/Russian theories of deception. According to the study Russian main focus was distraction, active measures and disinformation leading to the Russian strategic surprise. The study shows unexpected results regarding the amount of personal activity involving the Russian president, Vladimir Putin. The result shows that the significance of a political representative such as Vladimir Putin cannot be underestimated. Additionally the study also shows that the military deception conducted by Russia in and around the period of the Crimea annexation 2014 mainly extracts from previously documented old Soviet theories. It highlights Russia’s ability to adapt into today's conflict environments by bending and adjusting old theories and doctrines. By that meaning old Soviet/Russian theories are in no way obsolete but instead being very much relevant in today's global world order.