<p>Validerat; 20120710 (anonymous)</p>

Inledning: Under Covid-19 pandemin har ett intresse väckts hos författarna angående hur en upplevd ensamhet påverkar en äldre negativt.Bakgrund: Bland annat kulturen, upplevelsen av ens egen hälsa och förtrogna kontakter påverkar upplevelsen av ensamhet. Äldre som bor på särskilda boenden upplever en större ensamhet än äldre som bor i eget hushåll. Ensamhet är en subjektiv upplevelse och kan delas in i existentiell, emotionell och social ensamhet. Besvär med ensamhet kan leda till en försämrad hälsa och ett ökat vårdbehov. Syfte: Belysa vilka omvårdnadsåtgärder som minskar de äldres besvär av ensamhet på särskilda boenden.Metod: En litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativa (n=3) och kvantitativ (n=10) metod.Resultat: Resultatet delas in i två huvudteman och åtta underteman. Den äldres syn på hur ensamhet kan minskas med fyra underteman: att få stöd och uppmärksamt, att ha kontroll över sin vardag och vara nöjd med livet, att vara i kontakt med det existentiell och spirituella samt att få distrahera sig. Andra temat handlar om Omvårdnadsåtgärder i form av aktiviteter med fyra underteman: Reminiscens- och kognitivstimulerandeterapi, videosamtal, djur- och robotterapi samt hobbyaktiviteter.Slutsats: Olika omvårdnadsåtgärder lämpar sig till olika former av ensamhet, beroende på om den äldre upplever existentiell, emotionell eller social ensamhet. Vidare är den äldres individuella intresse och förutsättningar av relevans vid val av omvårdnadsåtgärd. / Introduction: A spark of interest has grown during the Covid-19 pandemic about how experienced loneliness can affect elderly in a negative way.Background: For instance, culture, the experience of once own health and close relationships influences experienced loneliness. Elderly in residential care facilities experience loneliness in a higher regard than elderly who lives at home. Loneliness is a subjective experience and can be divided into existential, emotional, and social loneliness. Encumbrance of loneliness can lead to decline in health and increased care needs. Aim: Portray nursing interventions that decrease the elderly’s encumbrance of loneliness at residential care facilities.Method: A literature review based on 13 scientific studies with qualitative (n=3) and quantitative (n=10) methods.Result: The result has been divided into two main themes and eight sub-themes. The elderly’s view of how loneliness can be decreased, with four sub-themes: to get support and attention, to have control over once daily-life and to be satisfied with life, to be in contact with the existential and spiritual dimensions, and to distract one-self. The second main theme is nursing interventions in the form of activities, with four sub-themes: reminiscence- and cognitive stimulation therapy, videocalls, pet- and robot therapy and leisure activities.Conclusion: Different nursing interventions is suitable to different kind of loneliness, depending if the elderly is experiencing existential, emotional, or social loneliness. Furthermore, the elderly’s individual interest and condition is of relevance when applying nursing intervention.

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.

The purpose of our work is to investigate how public administrators relate to individuals' self- determination and, if so, how it manifests in the working process. We would also like to investigate the different factors that could influence the self- determination of the elderly. To get answers to our purpose we have come up with the following research questions: What knowledge do the public administrators have about the core values? How will the self- determination of the elderly express itself in the working process? How much space is assigned to the self- determination of the elderly in the working process? What are the guidelines and routines in the public sector regarding the working process and do these affect the elderlies influence and participation?Our investigation builds on a qualitative platform where we have presupposed the perspective of the participants and targeted the public administrators perceptive and experience regarding self- determination in the working process. The method we have used is semi-structured interviews with where we have interviewed six accommodation public servants employed within Malmö Stad. We have then, based on our collected material, chosen relevant theories to analyse our empiric material. We have chosen the theoretical concept of limitation and the salutogenic perspective. The investigation reveals that the public servants have two ways to view core values and self- determination. Other conclusions we have discovered is that accommodation public servants have different approaches regarding the limitations of their work process. We have also identified conclusions that capture how the guidelines and routines in the public sector are followed and in what way this may affect the participation and influence of the elderly, Next of kin reveals itself as a restricting factor for the self- determination of the elderly in certain situations. We have noticed that a salutogene perspective stands out in the public servants work process as they adapt the self- determination by the individuals understanding and abilities.Keywords: Aid, autonomy, kin, public administrators, participation, working process, influence, national value base, self-determination, retirement home, elderly.

No description available.

Att leva med kognitiv ohälsa innebär ofta ett sviktande minne följt av apati och ängslan för personen som drabbats. När det inte fungerar att bo hemma längre på grund av att det blir omöjligt att ta hand om sig själv kan det bli nödvändigt att behöva lämna hemmets trygga sfär för en flytt till särskilt boende. Då kan det bli viktigt att pynta det nya boende med igenkännande saker för personernas trygghets skull. När personer med kognitiv ohälsa närmar sig livets sista dagar kan personerna bli än mer oroliga och spända. Personerna har ofta svårt att orientera sig och visar på förvirring i livets slutskede. I detta skede har distriktssköterskan en viktig roll med att ge en god vård vid livets slutskede till personer med kognitiv ohälsa. Att studera hur distriktssköterskor vårdar döende personer med kognitiv ohälsa boendes på särskilt boende kan ge en större förståelse för hur vården i livets slutskede kan förbättras. Syftet med denna studie var att undersöka distriktssköterskors sätt att vårda personer med kognitiv ohälsa som närmar sig döden på särskilt boende. En systematisk och integrativ litteraturöversikt valdes som metod till denna studie för att öka bevisbarheten samt för att kunna studera distriktssköterskors sätt att vårda utifrån studiens syfte. Resultatet visade på tre olika kategorier med tio underkategorier som beskrev förmågan att vårda i livets slutskede och samarbetet med närstående. Därtill behandlades distriktssköterskans förutsättningar att vårda i livets slutskede. En kontinuerlig vårdkontakt vid vård av personer med kognitiv ohälsa i livets slutskede visade sig vara mycket viktig.

No description available.

Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsnamn på flera kognitiva sjukdomar. Palliativ vård innefattar när vården övergår från botande till lindrande vård där sjuksköterskan har en avgörande roll. Den palliativa vårdens mål är att stärka delaktighet och självbestämmande, vilket försvårar palliativ vård vid demenssjukdom på grund av den kognitiva nedsättningen. Personer med demenssjukdom behöver ofta i ett senare stadie av demenssjukdomen utökad vård och tillsyn med hänsyn till ökad sjuklighet som kan tillgodoses på ett särskilt boende. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att ge palliativ vård till demenssjuka personer på särskilt boende. Metod: Examensarbetet genomfördes som en allmän litteraturstudie med ett systematiskt förhållningssätt och induktiv ansats. Analysen var inspirerad av en innehållsanalys. Resultat: Genom analysen identifierades fyra olika kategorier som beskriver sjuksköterskans erfarenheter: initiering av palliativ vård, relationen till anhöriga, vikten av kontinuitet och kunskap samt tidens betydelse för vårdens kvalitet. Konklusion: Sjuksköterskans erfarenheter av att ge palliativ vård för personer med demenssjukdom på särskilt boende belyste erfarenhet, kunskap och kontinuitet som positiva aspekter. Tidsbrist och avsaknad av riktlinjer beskrevs som negativa aspekter.

Bakgrund: Medellivslängden ses öka i världen därmed ökar även förekomsten av demenssjukdomar. Demenssjukdom är ett tillstånd som bland annat kan medföra en oförmåga att förmedla upplevelser av smärta verbalt. Sjuksköterskan har ansvar att identifiera smärta och lindra lidandet hos personer som har demenssjukdom. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att identifiera smärta hos personer som har demenssjukdom på särskilt boende. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie, där sju vetenskapliga artiklar sammanställdes och analyserades med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Resultatet av studien grundades på sju vetenskapliga artiklar och tre kategorier framkom: begränsningar på grund av kommunikationsbrist, vikten av kontinuitet och anhörigstöd samt vikten av erfarenhet och kompetens. Konklusion: Sjuksköterskorna erfar svårigheter vid identifiering av smärta, eftersom personer som har demenssjukdom ofta har begränsad förmåga att kommunicera sin smärta. Det var därför svårt att få en ömsesidig dialog. Utbildning och erfarenhet var en viktig faktor för sjuksköterskan. Kontinuitet i vården och stöd av anhöriga lyftes även fram som värdefullt. / Background: The prevalence of dementia in the world is increasing with a rising average life expectancy. Dementia is a condition that, among other things, means that a person has difficulty communicating pain verbally. Nurses are responsible for assessing pain in people with dementia. Aim: This literature study aimed to shed light on the nurses' experiences of pain assessment among people with dementia in nursing homes. Method: A general literature study was conducted where seven scientific articles were compiled and analysed based on a qualitative content analysis. Results: The study results were based on seven scientific articles that resulted in three main categories: nurses experience limitations due to communication barriers, the importance of continuity and support from relatives and the importance of nurses' experience and competence. Conclusion: The nurses experienced difficulties in assessing pain in people with dementia. This was due to limited communication skills in people with dementia. It was, therefore, challenging to have a mutual dialogue. Education and experience where an important factor for nurses. Continuous care setting and support of relatives was also highlighted as valuable.

Bakgrund: Världens befolkning blir allt äldre. Idag är 1 av 11 över 65 år men år 2050 kommer 1 av 6 vara över 65 år. Antalet äldre som är över 80 år och kräver insatser i form av hemtjänst, särskilt boende, dagverksamhet eller korttidsboende ökar. Här ser vi ett av samhällsstödets, vårdens och omsorgens största framtida prövningar. Syfte: Beskriva hur äldre personer upplever att det är att bo på ett särskilt boende. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baseras på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Sökningarna efter artiklar har skett i databasen PubMed. Huvudresultat: Flytten till ett särskilt boende påverkade den äldres känsla av frihet. Leva på boendet sågs som en lång väntan på döden och många kände sig ensamma och övergivna. De äldre kände sig begränsade och upplevde att ingen lyssnade på deras åsikter. Låsta dörrar på boendet uppfattades som begränsande och de äldre hade känslan av ett fängelse. Aktiviteter var viktigt för välmåendet, både ensam och tillsammans med andra. Kunna röra sig fritt och ha närhet till natur, friluftsliv och kunna gå ut på promenader var viktigt. Närståendes delaktighet i äldres liv var viktigt för välmåendet. Bemötandet av sjuksköterskan hade stor betydelse för trivseln. Slutsats: De äldre upplevde att aktiviteter eller träning tillsammans med andra äldre eller ensamma var en positiv upplevelse. Närståendes delaktighet var av stor betydelse för de äldre. De äldre personerna upplevde att de kände sig instängda när dörrarna var låsta och hade en önskan att kunna gå utomhus oftare. Många kände sig ensamma på det särskilda boendet och att det var en lång väntan på döden. Detta trots att många människor fanns runt dem. Det är av betydelse för de äldre att sjuksköterskan tar sin ledarroll och vägleder vårdpersonalen att ha ett gott bemötande i alla situationer. För att sjuksköterskan ska få en bättre bild av vad som påverkar de äldres upplevelse krävs mer forskning. / Background: The World population is getting older. Today is 1 of 11 persons over the age 65 but in 2050 it will be 1 of 6 persons aged over 65. The number of people over 80 years old requires efforts in the form of home service, housing for elderly, day care or short-term housing are increasing. This will be one of the biggest challenges for social support, health care and welfare in the future. Aim: To describe how older persons experience what it is like living in housing for elderly.Method: A descriptive literature study based on 12 scientific articles with a qualitative approach. The searches for articles have been done in the database PubMed. Main results: The move to housing for elderly had an impact on their feelings for freedom. Living in the housing for elderly felt like a long wait for death and many felt lonely and abandoned. The elderly felt like they were limited and experienced that no one listened to their opinions. Locked doors in the environment perceived as a limitation and the elderly felt like they were in prison. Activities seemed like important for the wellbeing, both together with others and alone. To be able to move freely, being close to nature, outdoor life and being able to take a walk outside was important. Relatives being a part of the elderly´s life was important for their wellbeing. The way the nurse treated them had a big impact on how they enjoyed living in the housing for elderly. Conclusion: The elderly experienced the activities or training sessions together with others or on their own was a positive experience. Relatives being a part of the elderly´s life was highly important. The experience of closed doors made the elderly feel like they were locked, and they had a wish of be able to be outside more often. Many had a feeling of loneliness in the housing for elderly and that it was just a long wait for death. Even If they had a lot of people around them in the housing for elderly. It is important for the elderly that the nurse takes her leadership role and guides the staff to have a good attendance in all situations. For the nurse to get a better sight of what is affecting the elderly´s experience of living in nursing homes, more research is needed.