The aim of this thesis is to set up characteristic attributes of saga time structure and with concern to these to show how the Old Norse people understood time. Main attention is concentrated on the time structure of the family sagas. First, it is shown the principal of the dating in saga and how it differs from the principal of dating in annal and chronicle. I proceed to deal with the most common time indications to appear in saga and their role in the storytelling. The focus point of this thesis is a comparison of narrated time and time of narration. To support this intention, I use the three concepts of Gerard Genette - duration, order and frequency. Based on the duration concept, I try to investigate why extensive time leaps abound in sagas and what on the other hand appears to have been given some extra author's attention. According to the order concept, a question is discussed to what extent the saga holds the chronological composition. Within the frequency concept, it is compared how many times an event occurs to how many times it is narrated. In the following chapters the time structure of the kings'sagas and the legendary sagas is discussed. The crucial difference between the time structure of these and the structure of family saga is established. There is a conclusion to each chapter,...

No description available.

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka litteraturen efter agenterna och deras handlingar vid de religiösa sammankomsterna, i Tröndelag, så som det beskrivs av Snorre Sturlason i <em>”Håkon den Godes saga”</em> Följande frågor fokuseras:</p><ul><li>Hur ser det rituella gästabudet ut i Snorres text?</li><li>Vilka var det som agerade i den fornskandinaviska kulten och varför?</li><li>Vad säger källorna om rituella gästabud och kultfunktionärer?</li><li>Speglar texten autentiska traditioner?</li></ul>

<p>En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje.</p><p>Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den.</p><p>Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän.</p><p>Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.</p>

This dissertation investigates the links between Chrétien de Troyes’ romance Le Chevalier au lion from the late twelfth century and the Old Swedish text Herr Ivan, written at the behest of Queen Eufemia of Norway at the beginning of the fourteenth century. The study has two parts. The first sets out to determine the sources of the Swedish text: Was Le Chevalier au lion really the source text of Herr Ivan? The second part raises the question of what happened to the courtly ideals that characterize the French romance when they were transferred into Swedish. The analysis of the question concerning the sources of Herr Ivan confirms that Le Chevalier au lion was the translator’s main source, while the Old Norse version Ívens saga, from the middle of the thirteenth century, was used as a secondary source. The relationship between Le Chevalier au lion, Ívens saga and Herr Ivan is examined through a comparison of the three texts: the choice of verse or prose, the role of prologues and epilogues, and the use of the voice of a narrator and of direct and indirect discourse. Four specific passages are compared at a micro-level. By comparing Herr Ivan to its sources, it becomes clear that the Swedish translator wanted to stress certain courtly ideals by presenting a distinct and coherent interpretation of what Chrétien de Troyes refers to as courtoisie. This indicates that the function of the text was to present a set of ideological and aesthetic values. The analysis of the transmission of courtly ideals takes its point of departure in the uses of the French word courtois and the Swedish equivalent hövisker. As a next step, three elements intimately linked to courtliness are examined: aventure, gaieté and honneur. Also the different roles played by the lion are highlighted. Finally, it is shown how the courtly ideals of Herr Ivan can be read in the light of the other Old Swedish texts written at the behest of Queen Eufemia: Hertig Fredrik av Normandie and Flores och Blanzeflor.

In this thesis, medieval free translation is explored as a text-producing practice as it appears in Alexanders saga, a 13th century Old Norse translation of the medieval Latin epic Alexandreis. The practice is investigated through analyses of (1) the rendering of the source text and (2) the translator’s role in making the target text. The rendering is analyzed through a systematic comparison between source and target text using a method of analysis based on systemic functional linguistics (SFL). Contrary to what was assumed previously, the rendering pro­ves to be consistent in the text, but a surprising result is that the rendering in chapters 2–4 and in chapters 1 and 6–10 respectively represent two significantly dif­ferent patterns, the former being closer to the source text than the latter, pre­sumably due to two different translators. The investigation further confirms an observation in previous research on Old Norse free translation that the rendering of parts in direct speech are closer to the source than that of narrative and descriptive discourse. The rendering is closest where the translator indicates that he is quoting the author of the source text. These patterns are found in both groups of chapters, and as they are confirmed in other Old Norse translations, they might be interpreted as a translation norm. The conceptions of translation are further investigated by examining what kind of text-producing role the translator assumes. It is claimed that, despite the freedom in free ren­dering, the translator assumes the role of intermediary between the source text and the receivers of the target text rather than the role of independent text pro­ducer. From an analysis of the translator’s metatextual additions, it seems as though this is also what the translator assumes the receivers of the text expect him to do. The results indicate the presence of certain conceptions of how translation was to be carried out in West Nordic society. The ”free” translation strategies did not mean freedom from or obliviousness to translation norms, but rather re­late to a specific text-producing practice.

This dissertation considers the literary treatment of revenge in medieval England and Iceland. Vengeance and feud were an essential part of these cultures; far from the reckless, impulsive action that the word conjures up in modern minds, revenge was considered both a right and a duty and was legislated and regulated by social norms. It was an important tool for obtaining justice and protecting property, family, and reputation. Accordingly, many medieval literary works seem to accept revenge without question. Many, however, evince a great sensitivity to the ambiguities and paradoxes inherent in an act of revenge. In my study, I consider three works that are emblematic of this responsiveness to and indeed, anxiety about revenge. Chapter one focuses on the Old English poem Beowulf; chapter two moves on to discuss Chaucer’s Reeve’s Tale and Tale of Melibee from the Canterbury Tales; and chapter three examines the Old Icelandic family saga, Ljósvetninga saga. I focus in particular on the treatment of the avenger in each work. The poet or author of each work acknowledges the perspective of the avenger by allowing him to express his motivations, desires, and justifications for revenge in direct speech. Alongside this acknowledgement, however, is the author’s own reflection on the risks, rewards, and repercussions of the avenger’s intentions and actions. The resulting parallel but divergent narratives highlight the multiplicity of viewpoints found in any act of revenge or feud and reveal a fundamental ambivalence about the value, morality, and necessity of revenge. Each of the works I consider resists easy conclusions about revenge in its own context and remains incredibly current in the way it poses challenging questions about what constitutes injury, punishment, justice, and revenge in our own time.

This dissertation considers the literary treatment of revenge in medieval England and Iceland. Vengeance and feud were an essential part of these cultures; far from the reckless, impulsive action that the word conjures up in modern minds, revenge was considered both a right and a duty and was legislated and regulated by social norms. It was an important tool for obtaining justice and protecting property, family, and reputation. Accordingly, many medieval literary works seem to accept revenge without question. Many, however, evince a great sensitivity to the ambiguities and paradoxes inherent in an act of revenge. In my study, I consider three works that are emblematic of this responsiveness to and indeed, anxiety about revenge. Chapter one focuses on the Old English poem Beowulf; chapter two moves on to discuss Chaucer’s Reeve’s Tale and Tale of Melibee from the Canterbury Tales; and chapter three examines the Old Icelandic family saga, Ljósvetninga saga. I focus in particular on the treatment of the avenger in each work. The poet or author of each work acknowledges the perspective of the avenger by allowing him to express his motivations, desires, and justifications for revenge in direct speech. Alongside this acknowledgement, however, is the author’s own reflection on the risks, rewards, and repercussions of the avenger’s intentions and actions. The resulting parallel but divergent narratives highlight the multiplicity of viewpoints found in any act of revenge or feud and reveal a fundamental ambivalence about the value, morality, and necessity of revenge. Each of the works I consider resists easy conclusions about revenge in its own context and remains incredibly current in the way it poses challenging questions about what constitutes injury, punishment, justice, and revenge in our own time.

Uppsatsens syfte är att undersöka litteraturen efter agenterna och deras handlingar vid de religiösa sammankomsterna, i Tröndelag, så som det beskrivs av Snorre Sturlason i ”Håkon den Godes saga” Följande frågor fokuseras: Hur ser det rituella gästabudet ut i Snorres text? Vilka var det som agerade i den fornskandinaviska kulten och varför? Vad säger källorna om rituella gästabud och kultfunktionärer? Speglar texten autentiska traditioner?

En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje. Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den. Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän. Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.