No description available.

The purpose of this thesis is to examine both the conditions for levying tax penalties in transfer pricing and the sustainability of the Swedish tax penalty framework in regard to transfer pricing in a post-BEPS world. This question is of relevance as BEPS has resulted in more extensive documentation requirements, affecting both the tax payer’s tax assessment procedure and the Swedish Tax Agency’s auditing practice. Tax penalties were introduced in order to incentivize the tax payer to disclose relevant information for the tax assessment. The scope of relevant information is relative to the correction rule, which has a significant connection to the OECD and BEPS. This thesis concludes that in a post-BEPS world, relevant information relates to domestic developments of the correction rule produced by the legislator, case law and the Swedish Tax Agency. Furthermore, this thesis concludes that transfer pricing documentation in full compliance with the Swedish content requirements should greatly mitigate a tax payer’s risk of being subjected to tax penalties. Court rulings from the lower administrative courts regarding tax penalties in transfer pricing demonstrate contradictory views to that of statutory law, case law and preparatory works. These opposing views constitute the current framework of tax penalties in transfer pricing, which is neither sustainable nor appropriate. For this reason, the Swedish tax system requires either extensive case law or statutory reform on the subject. This thesis concludes that statutory reform would perhaps be the most appropriate development in light of certain aspects of the principle of legality. Proceeding from that conclusion, this thesis therefore presents two amendments to the Swedish tax penalty framework in regard to transfer pricing.

No description available.

Att ställa miljökrav i kollektivtrafikupphandling av buss är idag en naturlig del av offentlig upphandling. Miljökrav kan beaktas på olika sätt, men förekommer framför allt i upphandlingsdokumentet genom krav på tekniska specifikationer eller vid fullgörande av kontrakt, men även som tilldelningskriterium vid tilldelning av kontrakt. Kraven följer av det paradigmskifte som har gällt sedan EU i början på 2000-talet förde fram miljömässig utveckling som ett av de viktigaste målen för hela unionen. Miljöhandlingsprogram som Europa 2020har påverkat upphandlingslagstiftningen i hög grad. LOU-direktivet och direktivet om rena fordon tvingar idag kollektivtrafikmyndigheterna till att succesivt ställa allt högre krav. En förutsättning för att ställa höga krav är att de går att kontrollera, är tydligt utformade, överensstämmer med de allmänna principerna samt följer EU:s regler för konkurrens. Målet med miljökraven är att kunna kombinera effektiva miljöåtgärder till den lägsta möjliga kostnaden för det offentliga.    För att få till en lyckad och miljöanpassad upphandling krävs ett gediget planeringsarbete och analys av den egna verksamheten. Kraven ska utformas på ett objektivt sätt som möjliggör kontroll. Trots det, finns det ingen skyldighet för myndigheten att kunna uppvisa att kraven leder några faktiska resultat för miljön. Detta sänder dåliga signaler och riskerar att utarma den potential som den offentliga sektorn har att genom beaktande av miljöhänsyn i upphandling driva på för minskade utsläpp och miljöinnovation. Incitamenten till att ställa miljökrav kan därmed försvinna om det inte spelar någon roll huruvida kraven leder till positiva miljöeffekter eller inte.    I uppsatsen har det konstaterats att gällande rätt ger ett brett urval av möjligheter att ställa miljökrav i upphandling som avser kollektivtrafik med buss. Samtidigt har det uttryckts en oro hur lagstiftningens syfte inte lever upp till sin ändamålsenlighet och att de åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen inte har gett tillräcklig effekt. Det ges i uppsatsen förslag att på nationell nivå avskaffa den s.k. börregeln eftersom den inte fyller någon funktion utan snarare begränsar möjligheterna för kollektivtrafikmyndigheter i Sverige att ställa miljökrav. Numera är majoriteten av alla krav obligatoriska vilket inte minst bekräftas i de regionala kollektivtrafikavtalen. Förslag på att införa enbart obligatoriska miljökrav har lagstiftarna tidigare uttryckt som icke-önskvärt. Sådana ståndpunkter följer bl.a. av de omständigheter och förutsättningar som rådde tidigare och som grundar sig på den praxis som utvecklades i början av sekelskiftet. Därför bör lagstiftningen reformeras och moderniseras så den följer av de antagna miljömål som EU gemensamt med medlemsländerna har utarbetat. Kollektivtrafikmyndigheterna är redan idag skyldiga att beakta livscykelkostnader antingen som teknisk specifikation eller som tilldelningskriterium. Därför borde det inte vara en omöjlighet att åtminstone på ett nationellt plan införa obligatoriska miljökrav i alla, eller åtminstone i de delar där upphandlingens art motiverar det. / Environmental requirements in procurement of public transports regarding coaches is nowadays a natural part of public procurement. These requirements can be considered in different ways but is mainly found in the procurement document through requirements for technical specifications or for fulfilment of contract, but can also be used as an award criterion when awarding contracts. The demands follow from the paradigm shift that has been placed since the EU in the early 2000’s decided that environmental development was going to be considered as one of the most important objectives of the entire union. Environmental action programs such asEurope 2020have had a significant impact on procurement legislation. The LOU Directive and the Clean Vehicles Directive are now forcing the public transport authorities to impose ever higher demands for environmental effects. A prerequisite for setting high standards is that they can be controlled, clearly framed, compatible with the general principles and complies with the EU competition rules. The aim of the environmental requirements is to combine the highest effect of environmental measures at the lowest cost to the public.    In order to achieve a successful and environmentally adapted procurement a thorough planning and analysis of the activities is required. The requirements must be designed in an objective way that allows control for the authority. Despite this, there is no obligation for the authority to declare that the requirements have led to any actual results regarding the environment. This sends out a bad signal and risks depleting the potential that the public sector has to drive towards reducing emissions and strengthen environmental innovation. The incentives of setting environmental requirements might therefore disappear if it does not matter whether it leads to positive environmental effects or not.    In the essay it has been found that the applicable law provides a wide range of opportunities to set environmental requirements in procurement concerning public transportation by coach. Nevertheless, concerns have been expressed about how the purpose of the legislation does not live up to its effectiveness and that measures taken to reduce emissions of environmentally hazardous substances have not proved to be enough sufficient. In the essay there is a propose to abolish the so-called should rule on a national level because it does not fulfil any real function but rather limits the opportunities for public transport authorities in Sweden to set up high standards for environmental requirements. Today, the majority all requirements are compulsory, which the regional public transport agreements demonstrate. Proposals to impose solely mandatory environmental requirements have previously been expressed by the legislators as undesirable. Such positions come from former circumstances and conditions originating from practice that was developed at the beginning of this Century. Therefore, the legislation should be reformed and modernized so that it follows from the adopted environmental goals that the EU has jointly established with its member states. The public transport authorities are already obliged to consider life cycle cost either as a technical specification or as an awarded criterion. Consequently, it should not be impossible to impose mandatory environmental requirements at all levels nationally, or at least in the magnitude that can be justified through the legislation.

No description available.

No description available.

Kroppsbehandlingar vilka utförs i syfte att förändra utseendet är i dagsläget inte reglerat i någon konsumentlagstiftning. Tvisterna prövas vanligtvis hos Allmänna reklamationsnämnden, som då tillämpar konsumenttjänstlagen analogt i den mån det är möjligt. Nämnden är dock begränsade att pröva ärenden som kräver medicinsk kompetens, vilket gör att de ärenden avvisas. I det fall den enskilde klassificeras som patient, finns det möjlighet att vända sig till Patientskadenämnden. Dock finns det personer som inte kan vända sig till varken Allmänna reklamationsnämnden eller Patientskadenämnden, då de inte anses vara patienter men deras ärende kräver medicinsk kompetens. Personen blir då istället hänvisad till allmän domstol. Det är en växande marknad med många aktörer och spridda regelverk. Inte sällan uppstår komplikationer, vilket en undersökning av Konsumentverket visade där cirka en tiondel av de tillfrågade hade upplevt komplikationer med sin kroppsbehandling. Ett antal utredningar har gjorts på området om hur en eventuell konsumentlagstiftning skulle kunna implementeras och vad som ska anses utgöra konsumenttjänster respektive hälso- och sjukvård. Vem som helst kan utföra kroppsbehandlingar, då det saknas krav på utbildning och kompetens. Denna uppsats har till syfte att utreda gällande rätt för en konsument som låter utföra en kroppsbehandling i syfte att förändra utseendet, vilken nivå av utbildnings- och kompetenskrav som kan förväntas av en näringsidkare samt huruvida ett införande av en konsumentlagstiftning är nödvändigt.

Uppsatsen behandlar rättsväsendets användning av överskottsinformation i förhållande till de rättigheter vi, som individer, erhåller genom EKMR. Syftet med uppsatsen är därmed att undersöka om nuvarande reglering i 27 kap. 23 a § RB uppfyller de krav på rättighetesinskränkande lagstiftning som följer av EKMR. Uppsatsen behandlar också art. 6 EKMR i förhållande till den fria bevisprövningen.

I denna framställning analyseras den höga personalomsättningen på Finaninspektionen (FI) utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv. Den höga personalomsättningen på FI utgör dels en källa för intressekonflikter när den anställda lämnar sin anställning på myndigheten, och den anges dessutom leda till att kompetensbrist uppstår på FI. I uppsatsen undersöker jag om det finns lagstiftningsåtgärder som kan bidra till att FI vid en fortsatt hög personalomsättning har tillräcklig integritet och tillräckliga resurser, och därmed säkerställa att FI:s tillsynsverksamhet kan fortlöpa med en tillräcklig hög kapacitet för att kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter.  Slutsatsen av min undersökning är att det saknas sådana lagstiftningsåtgärder. Ifråga om intressekonflikter vid personaltransaktioner från FI till tillståndståndpliktiga företag är min bedömning att den mängd och art av intressekonflikter som i dagsläget framträder inte motiverar att särskilda lagstiftningsåtgärder vidtas. Ifråga om kompetensbristen argumenterar jag istället för att FI bör nyttja det på arbetsplatsen gällande kollektivavtalet, som stadgar en möjlighet att mellan arbetsgivare och arbetstagare träffa enskilda överenskommelser om förlängd uppsägningstid, i en större utsträckning än vad som sker idag.

No description available.