No description available.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka vilka samhälleliga strömningar som teaterlärare pågymnasieskolans estetiska program anser influerar de praktiska-och teoretiska aspekternainom teaterundervisning. Frågeställningarna undersöker vilka samhälleliga strömningar sominformanterna upplever influerar deras arbete, samt hur de förhåller sig till samhällsfrågor isin undervisning. De teoretiska utgångspunkter som studien utgår ifrån är Deweys (1985)tankar om demokrati och utbildning, Östmans (2016) forskning kring olika former av politiskdeliberation inom undervisning, samt Evans, Avery & Pedersons (1999) studie kring tabu ochnoa inom undervisning. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer med treinformanter. Resultatet visar att teaterlärare i hög grad använder sig av samhällsfrågor iarbetet med eleverna. Framförallt utgår informanterna från samhällsfrågor som elever finnerintressanta, detta för att väcka engagemang och arbetslust hos eleven, samt att kontakt tillsamhället ökar elevers lärande. Samhällsfrågorna som elever finner intressanta har förändratsöver tid. De samhällsfrågor som dominerar teaterundervisningen idag är klimatfrågan, rasismoch motstånd mot främlingsfientlighet, jämlikhet, rätten till sin identitet samt HBTQ+.Studien visar även att det finns en utbredd norm kring vilka åsikter som är giltiga inomteaterpedagogiken och inte, samt att diskussion kring denna norm aktivt undviks. Tabun iteaterundervisningen rör sig kring frågor om etnicitet och ibland även funktionsnedsättning.

I have written about girls and boys and what toys they choose to play with and why they choose that specific toy. / Mitt arbete handlar om pojkar och flickors val av leksaker och vad de beror på. I arbetet finns också tips på jämställdhetspedagogik.

It is concluded in this thesis that there are uncertainties on the framework of the right to data protection for several reasons. Firstly, the degree to which personal integrity must be protected by technology companies is not completely clear. This is because the scope of the right to data protection in article 8 of the Charter is dependent on the scope of the right to privacy in article 7 of the Charter. Although there is plenty of case law in the area of privacy in general, privacy in the context of processing personal data from digital platforms is a relatively new European judicial area with a limited amount of case law. This makes it difficult for member states as well as for technology companies to comprehend the level of protection required by the EU law in the processing of personal data in the digital environment.  The unclarity of the protection of personal integrity has come to work for the advantage of technology companies in the processing of data for advertising purposes in particular. This is because the legal bases for lawfully collecting personal data in the GDPR has allowed them to collect large pools of personal data, while at the same time, the assessment of whether an intrusion of the right to private life has occurred is dependent on the member states’ supervisory system. Whether there has been an intrusion of the right to private life further requires an assessment on a case-by-case basis. This means that the data protection system is perhaps not built in a way that effectively protects personal integrity in the digital environment. The EU data protection is rather built to protect the collection of personal data in the first place, for instance by requiring that a consent is informed and freely given or by the balancing test in the legitimate interest. The problem here is however that there is a wide margin of appreciation within these requirements as to the level of protection of personal integrity through the processing of personal data. There seems to be an absence of appropriate guidelines as to how these requirements should be interpreted in order for the data – and the individuals behind the data – to be fully protected.

Denna uppsats har belyst skuldsaneringslagen och specifikt möjligheten att bli beviljad skuldsanering en andra gång. Uppsatsen förklarar äldre lagstiftning och därefter nuvarande lag för att undersöka hur denna möjlighet har sett ut historiskt, hur det ser ut i dag och anledningen till förändringarna. Huvudregeln vad gäller skuldsanering har alltid varit att detta är något en gäldenär endast kan bli beviljad en gång under sin livstid men det finns vissa undantag som öppnar upp för att bli beviljad en andra gång. Dessa undantag har förändrats i takt med ändringarna i skuldsaneringslagen. Trots ett inte lika strikt förhållningssätt till detta idag är möjligheterna fortsatt begränsade, både för de gäldenärer som tidigare har fullgjort en skuldsanering och för de gäldenärerna som fått sin skuldsanering upphävd.

Om en person lider av en allvarlig psykisk störning och begår ett brott, för vilket påföljden inte kan stanna vid böter, kan rätten besluta att personen ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Om den brottsliga gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att den rättspsykiatriska vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att det är förvaltningsrätten som ska avgöra när vården om patienten kan upphöra. I samband med utskrivningsprövningen ska det göras en riskbedömning om huruvida det finns någon risk för att patienten kan komma att återfalla i brott som är av allvarligt slag. För överlämnande till rättspsykiatrisk vård krävs att den psykiska störningen är allvarlig, men för att vården ska fortsätta räcker det att den psykiska störningen kvartstår, den behöver således inte fortsatt vara allvarlig. Den rättspsykiatriska vården har utretts av regeringen i flera omgångar och en fråga som återkommit handlar om vårdtiderna och hur de förhåller sig till brottets allvar. Det finns ett antal fall där vårdtiden vida överstigit straffmätningsvärdet för brottet om påföljden blivit fängelse, i vissa fall kan det jämföras med längden på ett genomsnittligt livstidsstraff trots att det handlar om ett mindre allvarligt brott. En annan sak som påtalats och diskuterats i flera av utredningarna är om det är rimligt och riktigt att ålägga människor som anses lida av en allvarlig psykisk störning straffansvar överhuvudtaget. Sverige är unikt i det här avseendet då de flesta andra länder har ett så kallat tillräknelighetskrav för att en person ska anses vara straffrättsligt ansvarig. Studien syftar till att undersöka hur den rättspsykiatriska vården förhåller sig till de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna och hur den rättspsykiatriska vården kan göras proportionerlig på det sätt som ska beaktas vid ett frihetsberövande i "normala" fall. Nuvarande lagstiftning framstår något ambivalent. Å ena sidan har lagstiftningen sin utgångspunkt i att alla har ett straffansvar, å andra sidan präglas den av en moralisk uppfattning om att det vore fel att låta människor som lider av en allvarlig psykisk störning få ett alltför hårt straff då de ändå är sjuka och kanske inte fullt ut medvetna om innebörden av sina gärningar. Studiens slutsats är att det behövs en ändring av lagstiftningen för att bättre ta hänsyn till de grundläggande rättsskerhetsprinciperna och renodla den rättspsykiatriska vårdens uppdrag till att vårda sjuka.

No description available.

No description available.

No description available.