No description available.

Möjligheten till utomhusvistelse tillgodoser flera behov hos kunder på SÄBO, till exempel påverkar möjligheten till utomhusvistelse individens integritet, hälsa och levnadsstandard. Det är därför problematiskt att flera äldre anser att möjligheterna till utomhusvistelse på SÄBO inte är bra. Uppsatsen syftar till att utröna hur, om alls, möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO är och bör vara rättsligt skyddad.  Utifrån en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod behandlas först i uppsatsen den konstitutionella kontexten till regleringen av äldreomsorgen. Den konstitutionella kontexten avser främst det kommunala självstyret och förhållandet mellan det kommunala självstyret, lagstiftningen och internationella mänskliga rättigheter. Därefter behandlas den nationella och internationella regleringen av tre skyddsintressen som frågan om möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO aktualiserar.  Avslutningsvis analyseras det rättsliga skyddet för möjligheten till utomhusvistelse på SÄBO i nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter. Analysen är skriven ur både den enskildes perspektiv och ur ett konstitutionellt perspektiv samt de lege ferenda. Slutsatsen är att både nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter är relativt generellt utformade vilket innebär att det blir svårt att fastställa huruvida det finns ett implicit skydd för utomhusvistelse på SÄBO i dessa regleringar. Det finns dock flera indikationer på att utomhusvistelse på SÄBO skyddas implicit i både nationell rätt och internationella mänskliga rättigheter. Ett ev. skydd är dock i flera regleringar svårt att utkräva som enskild.  Det dualistiska systemet i internationella mänskliga rättigheter och åtskillnaden mellan positiva sociala rättigheter och andra rättigheter medför att det kommunala självstyret får i hög grad genomslag. För den enskilde individen innebär det att ett skydd i dessa regleringar för utomhusvistelse på SÄBO blir svagare. Oavsett hur dessa intressen de lege ferenda bör balanseras mot varandra bör regleringen vara likvärdig och förutsägbar och därför mer konkret och tydligare i relation till den grupp av äldre som behöver ett rättsligt skydd för att ha möjlighet att vistas utomhus på SÄBO.

In order for the public sector within a nation to function properly, there is a dependence on taxes to finance it; however, taxpayers often want to pay the least amount of tax required. An issue arises where, on the one hand, the public sector needs taxes and in contrast, the state cannot collect taxes without having the legal mandate to do so. The legal authority over state collection of taxes is sometimes unclear, certain situations are difficult to understand, and this can jeopardize validity. Therefore, if taxpayers take legal action that results in a tax reduction on the state, then the issue of tax evasion is raised. For several decades, Swedish legislation has included a general provision in the Law (1995: 575) on tax evasion. The general clause contains four provisions that must be met to be applicable. The purpose of the clause is to prevent taxpayers from withholding tax on the state in ways that are not considered legal.  At the same time, the state, through the Swedish Tax Agency, cannot arbitrarily request tax from taxpayers mainly because certain legal acts have been undertaken to reduce their taxation. This would reduce the rule of law, which is an important part of a functioning legal system. In addition to the national tax legislation, the EU legislation also has a strong influence in the area of taxation. Given the fact that, In 2019, the EU issued a directive on tax evasion, which has direct application to Swedish law. The following thesis will examine, through cases, how the tax evasion legislation has been applied and whether it can be assumed to be legally appropriate or valid. In addition, the EU directive on tax evasion will also be compared to national legislation. The conclusion is that there are  similarities between national legislation and the EU directive, but they also differ to some degree. / En väl fungerande offentlig sektor i en nation är avhängig skattemedel för att finansiera det. Samtidigt vill skattskyldiga, oftast, betala så lite skatt som krävs. I denna motsättning uppkommer en problematik där å ena sidan det offentliga behöver skattemedel å andra sidan kan staten inte kräva in skatt utan att ha lagstöd för det. Vissa situationer är vanskliga då rättsläget är oklart huruvida staten har rätt att kräva in skatt eller ej. Oklara rättslägen kan äventyra rättssäkerheten. Om skattskyldiga företar sig rättshandlingar som minskar skatten till staten kan det aktualisera frågan om skatteflykt ligger för handen. I Svensk lagstiftning finns sedan flera decennier en generalklausul i lag (1995:575) mot skatteflykt. Generalklausulen har fyra rekvisit som ska uppfyllas för att kunna tillämpas. Syftet med klausulen är att förhindra skattskyldiga från att undanhålla skatt för staten på sätt som inte anses lagliga. Samtidigt kan det allmänna, genom Skatteverket, inte godtyckligt kräva in skatt av skattskyldiga endast för att vissa rättshandlingar företagits för att minska sin beskattning. Det skulle inskränka rättssäkerheten som är en viktig del i en fungerande rättsstat. Förutom nationell skattelagstiftning har även EUs lagstiftning starkt inflytande på skatteområdet. Sedan 2019 finns ett skatteflyktsdirektiv utgivet av EU som har direkt tillämpning på svensk rätt. I följande uppsats kommer det, genom praxis, granskas hur lagstiftningen mot skatteflykt har tillämpats och huruvida den kan antas vara rättssäker eller ej. Finns det skillnader mellan den svenska lagstiftningen mot skatteflykt och EUs direktiv mot skatteflykt? EUs skatteflyktsdirektiv kommer därför jämföras med nationell rätt. Konklusionen är att nationell lagstiftning och direktivet innehåller likheter men skiljer sig också åt i vissa delar där den nationella lagstiftningen är något striktare.

The purpose of this thesis is to examine the efficiency of the EU Anti-money laundering legislation in the light of a coherent and broad scope of legislative framework. To achieve this purpose, the thesis examines firstly the legal basis of an EU Anti-money laundering legislation in general. The thesis analyses whether the legal basis for an Anti-money laundering legislation should and could be based on article 83(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU), in which the EU now has explicit competence to legislate in the area of criminal law, or whether the legal basis should be based on article 114 TFEU, which aims to approximate the internal market. The thesis demonstrates that article 114 TFEU and article 83(1) TFEU are both used as a legal basis in different Anti-money laundering legislations across the Union. However, with respect to a more coherent and uniform legislation, article 114 TFEU would be a better alternative as a legal basis due to its broad application, both with respect to the choice of legal instruments which can be based on the provision and with respect to the approximation of the internal market. Secondly, the thesis examines the harmoniation of Member States national legislation, in light of a Minimum-directive legal instrument. As the current Anti Money Laundering Directive is based on minimum harmonisation, Member States may impose more stringent rules than those in the EU Anti-money laundering Directive. Thus, this has created divergent rules across the EU, which could increase the risk of forum shopping by criminals, in order to avoid supervision. The thesis demonstrates that the Minimum-Directive based Anti-money laundering Directive has created divergent rules across different Member States, which can have a negative impact on the society of the EU and the internal market. Thirdly, the thesis analyses, in light of the previous two examinations, the future of the Anti-money laundering legislation. It is demonstrated that an Anti-money laundering Regulation, which has been proposed by the EU Commission, could amend the issues which have been highlighted in the thesis, particularly with respect to issues relating to minimum harmonisation. However, in such a case, the legal basis could be questioned, as article 83(1) TFEU only applies to certain types of legislative instruments. Nevertheless, as the Regulation is, in this time, only a proposal, the thesis examines a similar legislative instrument, the Market Abuse Regulation, and how that Regulation has developed, in order to try to gaze into a possible future in the Anti-money laundering area.

Efter ett regeringsbeslut skulle utvalda svenska myndigheter inom rättsväsendet samarbeta för att effektivisera rättsprocessen. En försöksverksamhet vid namn Snabbare lagföring implementerades för att förkorta tiden mellan brott till straff. Försöksverksamheten har gett avsedd effekt och ska utökas till alla lokalpolisområden under de kommande åren. Poliser i den yttre verksamheten är en del av utövarna av arbetsmetoden. Snabbare lagföring har inneburit förändringar av både lagar och arbetssätt för att uppnå sitt ändamål. Studien syftar till att undersöka och problematisera vad Snabbare lagföring innebär för ingripandepolisernas handlingsutrymme. Studien ska identifiera faktorer som påverkar handlingsutrymmet, även i ett professionellt avseende. Det insamlade materialet är baserat på implementeringsstudier och forskning inom handlingsutrymme. Teoriavsnittet består av implementeringsperspektiv där top-down-perspektivet utgör det centrala. Den tidigare forskningen är baserad på två implementeringar inom Socialtjänsten där olika faktorer påverkat utövarnas handlingsutrymme. Studien utgår från en kvalitativ metod och innehåller ostrukturerade intervjuer med informanter från ingripandeverksamheten i lokalpolisområde Karlstad. Slutsatsen är att ingripandepolisernas handlingsutrymme har begränsats i och med införandet av arbetsmetoden, vilket medfört både för- och nackdelar. Flertalet faktorer har identifierats där informanternas vilja, kunskap och förståelse har påverkat deras handlingsutrymme.

Idag finns det 65 000 skyddsrum i Sverige som finns i både privatbostäder och näringsfastigheter. Skyddsrummen finns till för att skydda civilbefolkningen i händelse av krig och ska kunna ställas om från fredsanvändning till skyddsfunktion på två dygn. Det finns således begränsningar hur den enskilde kan använda sitt skyddsrum under fredstid, samtidigt som det finns långtgående underhållsskyldigheter som ägarna ska upprätthålla. Vidare finns det många oklarheter kring hur skyddsrummen ska behandlas, såsom när skyddsrummen skaavvecklas. Samtidigt finns äganderätten som mänsklig rättighet i både RF och EKMR, där enskildas egendom ska respekteras. Uppsatsen har därför som syfte att utreda hurskyddsrummen förhåller sig till äganderätten.  Utredningen har företagits med den rättsdogmatiska metoden. På området har lagstiftning och andra rättsligt bindande normer för skyddsrum undersökts tillsammans med andra fastighetsrättsliga regelverk för att undersöka bakomliggande aspekter för skyddsrummen. En viktig rättskälla har varit de skrivelser som MSB har utgivit, vilka har identifierats som sådan rättskälla som får användas i den juridiska argumentationen och för uppsatsen. För äganderätten har både svensk och europeisk rätt undersökts för att därefter jämföra hur respekten för egendom sammanfaller med skyddsrummens reglering. Problemområden kring laglighetskrav, ersättningsfrågor, oförutsebarhet kring avveckling och löptid har identifierats och diskuteras i studien. Bland annat diskuteras att många av de betungande krav mot enskilda inte finns reglerat i annat än skrivelser från myndigheten, vilket inte är förenligt med äganderätten. I uppsatsen återges att enskilda varken ska tjäna eller bekostas extra av att deras byggnad innehar ett skyddsrum, något som leder till att myndigheten inte får ha en för sträng syn på vad som ska bekostas av den enskilde själv. Vidare noteras att skyddsrummen skulle behöva införas i fastighetsregister för att enskilda ska få en bättre kunskap om att byggnaden innehåller skyddsrum vid bland annat överlåtelser. Det framkommer att det behöver ske normeringsarbete och kunskapshöjande arbete för att förstärka äganderätten och rättssäkerheten för ägare till byggnader med skyddsrum.

I detta examensarbete utreds myndigheters faktiska möjlighet till ingående av ett ramavtal i ramavtal enligt gällande rätt. Arbetet utgår från den EU-rättsliga regleringen såväl som den nationella lagstiftningen.    Spörsmålet om myndigheters möjligheter till ingående av ramavtal i ramavtal har praktiskt stor betydelse då myndigheter emellanåt har svårigheter med att uppskatta de volymer som kan komma att införskaffas, vilket tidigare resulterat i att myndigheter använt sig av ramavtal. Även om en myndighet utnyttjar ett ramavtal som ingåtts av Kammarkollegiet kan det vara ett ramavtal med vaga ramar och villkor. Således kan myndigheter genom avrop på Kammarkollegiets ramavtal precisera det nya ramavtalet mer efter sitt eget behov.   Vad som konstaterats under arbetets gång är att lagstiftningen i stora delar utformats utefter vad domstolarna redan tagit ställning till. Lagstiftningen är därför något oklar och rättsläget är egentligen svårtolkat gällande vad som gäller i frågan. Emellertid har praxis fått sådan stor betydelse att den genererat en praktisk effekt, som innebär att myndigheter inte avsiktligt vill ingå ramavtal i ramavtal om det kan undvikas. Det innebär dock inte att myndigheter inte borde få ingå ramavtal i ramavtal samt att gällande rätt idag inte nödvändigtvis förbjuder tillvägagångssättet.

No description available.

En undersökning om hur Sverige arbetar med integration i statlig, kommunal och ideell verksamhet / Romanies and Integration in the Swedish SocietyA survey about integration in sweden in state, local council and voluntary organisations

I uppsatsen behandlas konkurrensklausuler i aktieägaravtal och anställningsavtal i sambandmed företagsöverlåtelser. Vid en företagsöverlåtelse upprättar parterna, säljaren och köparen,vanligtvis ett aktieöverlåtelseavtal som oftast innehåller en konkurrensklausul. Konkurrensklausuler riskerar att ogiltigförklaras av domstol vid tillämpning av 36 och 38 §§ ilagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL)på grund av oskälighet. Det är inte helt klarlagt hur en konkurrensklausul ska utformas ochformuleras för att vara skälig. Syftet med vår uppsats är att förtydliga och ge vägledning omutformningen av konkurrensklausuler. I många fall kvarstannar säljaren av ett bolag som anställd under en angiven tidsperiod efterföretagsöverlåtelsen. För att utreda om domstolen gör en annorlunda bedömning avkonkurrensklausulers skälighet, beroende på om säljaren tidigare varit anställd eller fortsattanställd, har rättspraxis på området undersökts. Avslutningsvis konstateras att domstolen gör en helhetsbedömning av konkurrensklausulersskälighet. Det är klarlagt att det saknar betydelse för skälighetsbedömningen om aktieägarentidigare varit anställd, eller kommer att bli anställd i målbolaget efter aktieöverlåtelsen. Detberor på att domstolen anser att anställningsförhållandet uppkommit som ett naturligt led avföretagsöverlåtelsen. Följaktligen utgår domstolen från avtalsrättsliga principer. Således kanutformningen av en konkurrensklausul under rätt förutsättningar baseras på bestämmelserna ivåra redovisade tabeller som är uppdelade i gröna zoner, gråa zoner och röda zoner.