The aim of this essay was to examine the way preschool teachers and children converse during school meals, and also the way preschool teachers start and develop conversations during meals. The conversations were analyzed from the topic of conversation and the teachers' ways of using language acts such as questions, remarks, exhortations. The study was based on observations, tape recording and contact schedule. The result shows that the topic of conversation is significant for how involved teachers are in conversations during meals. The result also shows how conversations develop or end depending on what language acts teachers use. This is particularly clear when using questions and exhortations. The discussion of this study is mainly about the fact that teachers use of questions does not seem to make conversation progress. In several cases, teachers' shut conversations down by using language acts. The discussion also shows that conversation between children can develop and progress without the help of teachers. / Barns språkutveckling, och närmare bestämt hur förskollärare och barn samtalar vidmåltid är i fokus i följande undersökning. Studien syftar till att undersöka förskolläraressätt att påbörja och vidareutveckla samtal under måltider i förskolan. Samtalenanalyseras utifrån samtalsämne och förskollärarnas sätt att använda sig av olikaspråkhandlingar (frågor, påståenden och uppmaningar). Studien genomförs med hjälpav observationer, bandinspelningar och kontaktscheman. Resultatet visar attsamtalsämnena under måltiderna har betydelse för förskollärarnas delaktighet. Det visarockså hur samtalen vidareutvecklas alternativt stannar av genom de olikaspråkhandlingar, särskilt frågor och uppmaningar som lärarna använder sig av.Diskussionen berör särskilt förskollärarnas användande av frågor vilka inte direkt visarsig vidareutveckla samtalen i någon mening. I flera fall tystar förskollärarna istället nedsamtalen genom sina språkhandlingar. Vi berör även att barnens egna samtal i flera fallutvecklas utan förskollärarens delaktighet.

<p> </p><p>The aim of this essay was to examine the way preschool teachers and children converse during school meals, and also the way preschool teachers start and develop conversations during meals. The conversations were analyzed from the topic of conversation and the teachers' ways of using language acts such as questions, remarks, exhortations. The study was based on observations, tape recording and contact schedule. The result shows that the topic of conversation is significant for how involved teachers are in conversations during meals. The result also shows how conversations develop or end depending on what language acts teachers use. This is particularly clear when using questions and exhortations. The discussion of this study is mainly about the fact that teachers use of questions does not seem to make conversation progress. In several cases, teachers' shut conversations down by using language acts. The discussion also shows that conversation between children can develop and progress without the help of teachers.</p> / <p>Barns språkutveckling, och närmare bestämt hur förskollärare och barn samtalar vidmåltid är i fokus i följande undersökning. Studien syftar till att undersöka förskolläraressätt att påbörja och vidareutveckla samtal under måltider i förskolan. Samtalenanalyseras utifrån samtalsämne och förskollärarnas sätt att använda sig av olikaspråkhandlingar (frågor, påståenden och uppmaningar). Studien genomförs med hjälpav observationer, bandinspelningar och kontaktscheman. Resultatet visar attsamtalsämnena under måltiderna har betydelse för förskollärarnas delaktighet. Det visarockså hur samtalen vidareutvecklas alternativt stannar av genom de olikaspråkhandlingar, särskilt frågor och uppmaningar som lärarna använder sig av.Diskussionen berör särskilt förskollärarnas användande av frågor vilka inte direkt visarsig vidareutveckla samtalen i någon mening. I flera fall tystar förskollärarna istället nedsamtalen genom sina språkhandlingar. Vi berör även att barnens egna samtal i flera fallutvecklas utan förskollärarens delaktighet.</p>

Conversation Analysis (CA) is a tool to facilitate analysis of everyday conversations. A small number of studies have used CA as an intervention for people with aphasia and have seen positive effects as an outcome of the intervention. The authors of the present study have not found any other studies where CA was used as an intervention in other target groups. The purpose of this study was to investigate if CA may be used in intervention with an adolescent who uses Bliss. The main participants in the present study, which the intervention was based upon, were a sixteen year old girl who communicates through Bliss, and her assistant. The participants were filmed in everyday situations. The video recordings were transcribed and primarily analysed according to CA principles by the authors. The authors of the present study observed both well functioning and not so well functioning communication patterns. The three interventions were based on video recordings, transcriptions and analyses. During the interventions, the authors of the study discussed patterns in communication with the participants. The participants were then given information about selected transcriptions, video recordings and analyses that the authors considered contained interesting patterns. Focus of each intervention was on turn-taking, repair, topic and non-verbal communication. The results of the intervention showed that certain communication patterns that the authors had previously regarded to be less functioning had subsequently improved in certain aspects. Comparisons made before and after the intervention showed that the girl had been given more emancipation to decide topic of conversation and take own initiative in the communication after the intervention. The results also showed that CA can be used to find new Bliss symbols that could be used in addition to the Swedish Bliss standard chart. In regard to turn-taking, repairs and non-verbal communication, similar patterns were observed prior to and after the intervention was carried out. / Conversation Analysis (CA) tillhandahåller verktyg för att analysera samtal i vardagen. Ett fåtal studier har använt CA i intervention med personer med afasi och har sett positiva effekter av interventionen. Författarna till föreliggande studie har inte funnit några andra studier där CA används som intervention för andra målgrupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CA kan användas vid intervention med en ungdom som använder sig av bliss i kommunikationen. Huvuddeltagarna i studien, som interventionen baserades på, var en 16-årig flicka som kommunicerar genom bliss, samt hennes assistent. Deltagarna filmades i vardagliga situationer. Videoinspelningarna transkriberades och analyserades huvudsakligen enligt CAs principer av uppsatsförfattarna. Kommunikationsmönster, både välfungerande och mindre välfungerande, konstaterades. Videoinspelningarna, transkriptionerna och analyserna låg sedan till grund för de tre interventionstillfällena där nya videoinspelningar utfördes mellan interventionerna. Under interventionerna diskuterade uppsatsförfattarna, tillsammans med deltagarna, mönster i kommunikationen. Deltagarna fick då ta del av utvalda transkriptioner, videoinspelningar samt analyser som ansågs ha intressanta mönster. De områden som interventionerna fokuserade på var turtagning, reparation, samtalsämne och icke-verbal kommunikation. Resultatet av interventionen i studien visar att vissa mönster i kommunikationen, som uppsatsförfattarna innan interventionen ansåg fungerade mindre bra, nu hade förbättrats i vissa avseenden. Jämförelserna innan samt efter intervention visade att flickan givits mer utrymme att bestämma samtalsämne och ta egna initiativ i kommunikationen efter intervention. Resultatet visade även att CA kan användas för att upptäcka vilka nya blissymboler som skulle behövas som komplement till standardblisskartan. Inom områdena turtagning, reparation och icke-verbal kommunikation konstaterades liknande mönster både före samt efter intervention.

<p>Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.</p>

Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.