<p>Uppsatsen undersöker den samtida konstens gränser genom att studera hur graffiti beskrivs och behandlas inom dagens konstdiskurs. Den innehåller även en kritisk granskning och genomgång av graffitins historieskrivning.</p><p>Utgångspunkten är påståenden om att den samtida konsten präglas av en öppenhet och en mångfald där vad som helst kan vara konst. Frågan som ställs är om dessa påståenden verkligen stämmer. Undersökningens resultat pekar entydigt på att så inte är fallet. Den samtida konsten framstår tvärtom som ett både socialt och diskursivt snävt avgränsat sammanhang där uteslutning är en central aspekt. Idén om det nyskapande framstår som viktig i bedömningen av vad som betraktas som konst. Deskriptiva och normativa utsagor vävs samman enligt likartade mönster i olika sammanhang, vilket tyder på att det finns väletablerade tolkningsstrukturer. Resultaten pekar även på att dessa strukturer är stabila samt att de har kopplingar till klass.</p>

Uppsatsen undersöker den samtida konstens gränser genom att studera hur graffiti beskrivs och behandlas inom dagens konstdiskurs. Den innehåller även en kritisk granskning och genomgång av graffitins historieskrivning. Utgångspunkten är påståenden om att den samtida konsten präglas av en öppenhet och en mångfald där vad som helst kan vara konst. Frågan som ställs är om dessa påståenden verkligen stämmer. Undersökningens resultat pekar entydigt på att så inte är fallet. Den samtida konsten framstår tvärtom som ett både socialt och diskursivt snävt avgränsat sammanhang där uteslutning är en central aspekt. Idén om det nyskapande framstår som viktig i bedömningen av vad som betraktas som konst. Deskriptiva och normativa utsagor vävs samman enligt likartade mönster i olika sammanhang, vilket tyder på att det finns väletablerade tolkningsstrukturer. Resultaten pekar även på att dessa strukturer är stabila samt att de har kopplingar till klass.

<p>An analysis of Konstvägen Sju Älvar, an exhibition of modern Nordic sculpture along a road trough the wilderness of Northern Sweden. Konstvägen is a project for public art and contemporary art in northern Sweden. The intention is to see what happens when you exhibit art alongside a road and what function it fills. By comparing the qualities of Konstvägen to the qualities of a monument Konstvägen and it’s exhibitional functions are sought to be understood.</p>

An analysis of Konstvägen Sju Älvar, an exhibition of modern Nordic sculpture along a road trough the wilderness of Northern Sweden. Konstvägen is a project for public art and contemporary art in northern Sweden. The intention is to see what happens when you exhibit art alongside a road and what function it fills. By comparing the qualities of Konstvägen to the qualities of a monument Konstvägen and it’s exhibitional functions are sought to be understood.

Denna uppsats handlar om den samtida konstnären Oh de Laval och utforskar med en semiotiskt förankrad analysmetod appropriering i två olika konstverk och samhörigheten mellan dem. Verken som analyseras i studien är Oh de Lavals, Luncheon on the grass, 2019 och Édouard Manet, Le Déjeuner sur l'herbe, 1863 och stöds av Pablo Picasso, Le Déjeuner sur l'herbe, 1959-1962. Studiens övergripande syfte undersöker hur appropriering av konst förekommer i de olika verken som analyseras samt en juridisk synvinkel kring ämnet. Studien stöds av teoretiska ramverk som inkluderar postkoloniala och feministiska perspektiv som öppnar upp frågor om ras, jämställdhet, kulturell appropriering och kvinnors representation i konsten.

Arbetets syfte är att undersöka hur deltagande processer med inslag av teknologin Internet of Things (IoT) formar den samtida konsten. Detta genom en fallstudie av projektet Över sundet. Som metod används deltagande observationer och semi-strukturerade intervjuer, då författaren är en av projektets processledare och curators. Över sundet är ett samarbete mellan Helsingborgs stad, Helsingör kommun och två konstnärsgrupper. Tillsammans med städernas invånare ska konstnärerna skapa en ljusinstallation som använder sig av IoT. Med hjälp av teori angående etik, deltagande konst och pedagogik från Claire Bishop visar arbetets analys att projektets process är användbar och positiv men kan likväl gynna konstprojekt utan fokus på teknik. Arbetets analys använder sig också av Lev Manovichs begrepp ”culture interface” och drar slutsatsen att ljusinstallationen är en hybrid av kulturformer. En annan slutsats är att installationen formas av de datakällor som städernas invånare bidrar med. Utan invånarnas data och medskapande roll, berättar konstinstallationen inget narrativ.

I denna uppsats undersöker vi arbete med publik på Moderna Museet och Botkyrka konsthall genom att studera vilka logiker som gör anspråk på att reglera publikarbetet. Vi vill även se om publikarbetet påverkar kulturproduktionen inom institutionerna. Publiken, i rollen av medborgaren, har stått i centrum av den svenska kulturpolitiska retoriken sedan första hälften av 1900-talet. Språket har förändrats genom åren inom kulturfältet i och med införandet av nya begrepp och begreppsförflyttningar som t.ex. medborgarperspektiv, kulturell kvalitet, deltagande, dialog, kunder, effektivisering och resultatmätning. Bakom begreppen finns det handlingslogiker som formats av olika diskurser inom det kulturella fältet. En diskurs kan i korthet förklaras som det språk genom vilket vi tyder och förhåller oss till världen. Genom diskursanalys och nyinstitutionell teori kartlägger vi hur konstprofessionella-, demokratiska-, byråkratiska- och managementlogiken styr publikarbete på Moderna Museet och Botkyrka konsthall. Vårt resultat visar att det inte är en dominerande diskurs som tar anspråk på att styra och reglera konstinstitutionernas publikarbete. Vi kan däremot se att det är många olika logiker som existerar i en institutionell pluralism. Den demokratiska logiken har ett starkt grepp om publikarbetet, men de andra logikerna påverkar även val av hur man arbetar med publikarbete. Studien visar på att det är just publikarbetet som har fått bära statens och kommunens krav på att nå nya målgrupper och arbeta för mångfald samt tillgänglighet. Publikarbetet påverkar Moderna Museets och Botkyrka konsthalls kulturproduktion på olika sätt men på båda institutionerna har arbetet med publik en viktiga roll i legitimerandet av institutionernas verksamhet. / In this paper, we examine how Moderna museet and Botkyrka konsthall work with audience, by studying which logic claim to regulate the work with audience. We also want to see if their work with audience affects the production of culture within the institutions. The audience, in the role of citizens, has been the center of the rhetoric within Swedish cultural politics since the first half of the 20th century. The language has changed over the years in the cultural field with the introduction of new concepts and concept movement, such as citizen perspective, cultural quality, participation, dialogue, customers, efficiency and performance measurement. Behind the concept is the logics formed by various discourses in the cultural field. A discourse can be explained as the language through which we interpret and relate to the world. With discourse analysis and new institutional theory, we map how art professional-, democratic-, bureaucratic- and management logic controls the audience work in Moderna museet and Botkyrka Konsthall. The result shows there is a dominant discourse that claims to control and regulate the work within public art institutions. However, many different logics exist in an institutional pluralism. The democratic logic has a strong grip on the audience work, but the other logics also affect the choice of how to work with audience. This paper shows it is precisely the work with audience that had to bear the state and community’s requirements to reach new audiences and promote diversity and accessibility. The work with audience affects Moderna Museet and Botkyrka Konsthall in their cultural production in different ways, but the two institutions have been working with audience important role in the legitimization of institutions.