Boendesegregation innebär att personer med olika socioekonomisk bakgrund, etnicitet och demografisk karaktär bor på olika platser. Denna studie har identifierat vilka mekanismer som påverkat segregationen baserat på etnicitet med fokus på bostädernas upplåtelseform. Det erhålls även kunskap om vilka mekanismer som påverkar segregationsprocesserna i svenska städer. En särskild fokusering har skett på Borlänge och övriga kommuner med mellan 40 000 – 70 000 invånare. I studiens kvantitativa undersökning har det genomförts en nationell segregationsanalys av svenska städer i olika storlekar. Det har även genomförts regressionsanalyser som visar hur stor del av personer med utländsk bakgrunds överrepresentation i hyresrätter som korrelerar med andra variabler. Studien visar att fördelningen av bostädernas upplåtelseformer påverkar den rumsliga fördelningen av människor utifrån demografiska, socioekonomiska och etniska faktorer. Med stöd av teorin om rumslig assimilering kunde en betydande del av den etniska segregation som finns i svenska städer förklaras av socioekonomiska och demografiska orsaker. Det återstod emellertid fortfarande en betydande etnisk segregation när bakomliggande skillnader mellan personer med svensk och utländsk bakgrund beaktades. I syfte att utreda orsakerna till detta har teorierna om platsstratifiering och etnisk klustring applicerats.

From 1868-1917 the St. Louis Public Schools (SLPS) underwent a formative period. SLPS was shaped primarily by professional administrators working in a transnational education community and responses to their philosophies and policies by both white and African American women teachers, members of the African American community, and students themselves. While SLPS strove to include increasing numbers of students in their schools, their practices ultimately kept groups of students separated from one another and reinforced the racial, economic, gender, and ability-based divisions in society. The philosophies and practices developed by SLPS during this period influenced education world-wide, including the use of industrial education in colonial situations.

Deinococcus radiodurans est l'un des organismes les plus radiorésistants connus à ce jour et de manière plus générale, présente une exceptionnelle tolérance aux agents qui endommagent son ADN. Cette bactérie est capable de reconstituer un génome intact à partir de centaines de fragments d'ADN engendrés par exposition aux radiations ionisantes. Ce phénomène de radiorésistance est la conséquence d'une association de plusieurs mécanismes et facteurs agissants de concert lorsque les cellules sont soumises à ce type de rayonnement. Parmi ces facteurs identifiés, on peut citer la présence de certaines protéines spécifiques des Deinococcaceae. Parmi elles, la protéine PprA joue un rôle important dans la radiorésistance de D. radiodurans. Cette protéine qui est fortement induite après irradiation n'a pas d'homologuechez des organismes autres que les Deinococcaceae. Pour essayer de comprendre le rôle de PprA dans la radiorésistance chez D. radiodurans, j'ai effectué une caractérisation approfondie du mutant de délétion ΔpprA. Ce mutant est très sensible aux rayons γ ainsi qu'à d'autres agents qui créent des dommages sur l'ADN comme l'acide nalidixique et la novobiocine. L'étude morphologique de ce mutant et la localisation de la protéine in vivo après irradiation suggèrent que PprA est impliquée dans un mécanisme de ségrégation des chromosomes lors de la division, après irradiation lorsque l'ADN des cellules a été réparé. L'étude du réseau d'interactants de PprA a révélé que ce cette protéine interagit in vivo avec l'ADN gyrase après irradiation et permet la stimulation de l'activité de décaténation de cette dernière sans influencer son activité de surenroulement négatif de l'ADN in vitro. Les phénotypes observés précédemment ont également suggéré une éventuelle interaction entre PprA et les protéines de la famille SMC. Chez D. radiodurans les protéines de la famille SMC sont SMC, SbcC et RecN. De façon surprenante, la délétion du gène recN dans une souche ΔpprA supprime la sensibilité aux agents endommageant l'ADN observée dans la souche simple mutante ΔpprA. Ces résultats suggèrent une interaction génétique entre les gènes pprA et recN, cependant, la nature précise du lien entre les deux protéines PprA et recN reste à établir. / Deinococcus radiodurans, one of the most radioresistant organisms known to date is able to reconstruct an intact genome from hundreds of DNA fragments generated by γ-rays. More generally, this bacterium is also tolerant to other DNA-damaging agents. This exceptional ability to overcome effects of ionizing radiations is due to a combination of several well regulated mechanisms and factors acting together when cells are exposed the radiations. Among these factors, some specific proteins of the Deinococcaceae family which are induced after irradiation can be observed. The PprA protein is one of these specific proteins and has been shown to have an important role in radioresistance in D. radiodurans. This protein is one of the most induced after γ-rays treatment. None homologous protein have been identify for the PprA protein. Characteristics of the ΔpprA mutant were investigated in order to understand the involvement of PprA in radioresistance. This mutant is very sensitive to γ-rays and other DNA damaging agents as nalidixic acid or novobiocin. Phenotypic analyses of this mutant revealed that PprA protein seems to be implicated in chromosome segregation after irradiation when DNA is repaired in cells. Moreover, the PprA protein has been shown to interact in vivo with DNA gyrase after irradiation and to stimulate in vitro the decatenation activity of DNA gyrase, without affecting its DNA negative supercoiling activity. Phenotypes previously observed also suggest a potential interaction between the PprA protein and the protein SMC family which are SMC, SbcC and RecN in D. radiodurans. Surprisingly, we found that disrupting recN gene in a ΔpprA strain abolish the sensitivity to DNA damaging agents observed in a ΔpprA strain. These results suggest that the two genes, pprA and recN interact but the accurate link between the two proteins PprA and RecN remains to be highlighted.

Cette thèse étudie l'effet de la ségrégation des solutés d’étain sur la formation de la texture de recristallisation dans les alliages ferritiques. La diffraction d’électrons rétrodiffusés (EBSD) et la sonde atomique tomographique ont été utilisées pour étudier respectivement le développement de la texture et la ségrégation locale des atomes de soluté. Des mesures d’EBSD in situ révèlent que l'hétérogénéité de la déformation dans la microstructure laminée à froid est un facteur crucial pour l’évolution au cours du recuit ultérieur, en particulier dans les alliages ternaires Fe-Si-Sn. L’ajout d’étain s'est avéré avoir un effet profond sur la texture de recuit. Il a été montré que Sn affecte principalement les phénomènes de recuit par interaction soluté-dislocation et ségrégation aux joints de grains. Des observations directes par sonde atomique tomographique à chaque étape de la recristallisation est discuté et un effet fort au stade de la germination de la recristallisation est mis en évidence. La sonde atomique tomographique combinée à la modélisation atomistique de la ségrégation à l’équilibre a permis de conclure que la ségrégation dépend de la désorientation. Néanmoins, la ségrégation du soluté dans les joints de grains à grand angle (joints de grains spéciaux et généraux) s'est avérée indépendante de leurs caractéristiques géométriques. Enfin, le développement de la texture peut s’expliquer par la théorie de la nucléation orientée de la recristallisation, alors que la présence de certaines interfaces mobiles pourrait également contribuer à la croissance orientée de certains grains recristallisés / This Ph.D. thesis investigates the effect of Sn solute segregation on the formation of recrystallisation texture in ferritic alloys. Both electron back-scatter diffraction and atom probe tomography were used to investigate the texture development and the local solute segregation respectively. In-situ electron back-scatter diffraction reveals that the strain heterogeneity in the deformed microstructure is a crucial factor for subsequent annealing, especially in the solute added alloys. Solute was found to have a profound effect on the annealing texture. Mainly, Sn was shown to affect the annealing phenomena via solute-dislocation interaction and grain boundary segregation. Direct observations with atom probe tomography reveal and quantify the levels of segregation at grain boundaries during the development of the recrystallised microstructure. The role of segregation at each stage of recrystallisation is discussed and a strong effect at the recrystallisation nucleation stage is suggested. Atom probe tomography results in combination with atomistic modelling of equilibrium segregation, concluded that the segregation depends on the misorientation. Nonetheless, the solute segregation in high-angle grain boundaries was found to be independent of their geometric characteristics (i.e. general, special grain boundaries). Finally, texture development could be explained in terms of the oriented nucleation theory of recrystallisation, while the presence of some mobile interfaces may subsequently also contribute in the oriented growth of some recrystallised grains

Kriminalitet bland ungdomar är ett förekommande problem i dagens samhälle. Denna uppsats redogör för vilka motiv som lett åtta före detta kriminella män från Vivalla i Örebro till en kriminell livsstil. Undersökningen har grundat sig på vilka motiv som fått männen att välja en kriminell livsstil samt vilka sociala konsekvenser som uppkommit. Uppsatsen grundar sig på en kvalitativ ansats och empiri har samlats med hjälp av semistrukturerade djupintervjuer. Teorier som använts för analys av insamlad empiri är sociala band av Thomas Scheff, sociala band av Hirschi samt anomi av Emile Durkheim. Motiv som framkommit är bland annat bristande sociala band, sämre livsvillkor, sämre ekonomiska förutsättningar samt boendesegregation. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod som bestått av åtta intervjuer med män som tidigare haft en kriminell bakgrund. / The crime rate continues to grow in our society. This paper document will show you why eight ex-criminals lived and had a criminal life style. This study has also been based on which motives that led these men to choose a criminal lifestyle as well as what social consequences have arisen. The study is based on a qualitative approach and empirical data have been gathered with the help of semi-structured in-depth interviews. Theories used for analusis of collected empirics are social ties by Thomas Scheff, social ties by Travis Hirschi and anomie by Emile Durkheim. Motives that has been emerged among other things is a lack of social ties, poorer living conditions when it comes to finances and resident’s segregation. This study has been completed with help by a qualitative

In the circular Escherichia coli chromosome, two replisomes are assembled at the unique origin of replication and drive DNA synthesis in opposite directions until they meet in the terminus region across from the origin. Despite the difference in rates of the two replisomes, their arrival at the terminus is synchronized through a highly specialized system consisting of the terminator protein (Tus) bound to the termination sites (Ter). This synchronicity is mediated by the polarity of the Tus−Ter complex that stops replisomes from one direction (non-permissive face) but not the other (permissive face). Two oppositely oriented clusters of five Tus–Ters that each block one of the two replisomes create a “replication fork trap” for the first arriving replisome while waiting for the late arriving one. Despite extensive biochemical and structural studies, the molecular mechanism behind Tus−Ter polar arrest activity remained controversial. Moreover, none of the previous work provided answers for the long-standing discrepancy between the ability of Tus−Ter to permanently stop replisomes in vitro and its low efficiency in vivo. Here, I spearheaded a collaborative project that combined single-molecule DNA replication assays, X-ray crystallography and binding studies to provide a true molecular-level understanding of the underlying mechanism of Tus−Ter polar arrest activity. We showed that efficiency of Tus−Ter is determined by a head-to-head kinetic competition between rate of strand separation by the replisome and rate of rearrangement of Tus−Ter interactions during the melting of the first 6 base pairs of Ter. This rearrangement maintains Tus’s strong grip on the DNA and stops the advancing replisome from breaking into Tus−Ter central interactions, but only transiently. We further showed how this kinetic competition functions within the context of two mechanisms to impose permanent fork stoppage. The rate-dependent fork arrest activity of Tus−Ter explains its low efficiency in vivo and why contradictory in vitro results from previous studies have led to controversial elucidations of the mechanism. It also provides the first example where the intrinsic heterogeneity in rate of individual replisomes could have different biological outcomes in its communication with double-stranded DNA-binding protein barriers.

The purpose of this study was to describe and explain the perspectives of five participants representing the school district and community regarding the achievement gap between Black and White students. This study attempted to answer two major questions: 1. What are the components of their perspectives and how they are formed? 2. What beliefs support or hinder that perspective? In this study social conflict theory was used as the theoretical framework for this study, harnessing the concept of resiliency as a new paradigm shift looking at Black students and community not as "deficient" or "deficits" but implementing their unique cultural assets and strengths to help close the achievement gap. Trends show that academic disparities between Black students and White students are complicated by many factors, including family poverty, limited neighborhood resources, displacement of communities due to gentrification and/or government interventions, lack of power, placement into lower-track classes and often community hostility towards the current public education system in general. These disparities contribute to the academic achievement gap. Historically, these disparities have challenged, Black students ability to survive, cope and sustain resiliency. This study looked at resiliency can be used and embraced so that Black students can become their own advocates for change including inside the educational arena and in their external environments to help close the achievement gap. This study relied on qualitative research methods, which is an inquiry process of understanding based on distinct methodological traditions of inquiry. The participants were selected according to the roles they play within the community and school district. Interviews were conducted two times with each of the participants regarding their perspectives. Other data was compiled from field notes and the researcher reflective journal. The data was coded and analyzed concerning the participants perception of the achievement gap. The major findings of this study reveal that organizational vision, a true collaborative partnership between the district and community and the political will to change is key to closing the achievement gap. Each of the participants have a dual vision for the future, one, that recognizes the centrality of closing the achievement gap. They also reveal that present and past political policies are contributing factors as well.

I syfte att uppmärksamma avståndet mellan det kommunala antisegregationsarbetets ambition och implementeringen på lokal nivå har jag i denna studie identifierat hur kommunala samhällsplanerare ser på sina egna och på samhällsplaneringens förutsättningar att motverka segregation. För att studera hur den statliga nivån kan understödja det kommunala arbetet har de kommunala erfarenheterna jämförts med regeringens nationella strategi mot segregation. Med en aktörsdriven utgångspunkt, har jag genomfört telefon- och mailintervjuer med samhällsplanerare i 13 större tätortskommuner. Intervjustudien har också berikats med textanalysanalys av kommunala strategidokument. Resultatet visar att kommunala tjänstepersoner motiveras arbeta mot segregation då den antingen upplevs skapa en orättvis fördelning av förutsättningar eller då segregationen upplevs skapa en delad och socialt ohållbar stad. De strategier som tillämpas för att arbeta mot segregationen är att blanda upplåtelseformer och bostadstyper samt att överbrygga fysiska barriärer, skapa mötesplatser och stråk. För blandningsstrategierna upplevs det kommunala markinnehavet och lagstiftning kring upplåtelseform som en begränsning. Vidare lyfts att politiskt initiativ, budget och resurser, kunskap och den relativt småskaliga nyproduktionen som hinder för arbetet. Den nationella strategin utgår från en liknande problembild som de kommunala planerarna, och lyfter även vissa åtgärder som kan underlätta arbetet.

Genom social hållbarhet som teoretiskt ramverk har studien avsett besvara forskningsfrågorna; Hur kan stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet och integrationen av stadsdelarna Östberga och Årsta relateras till social hållbar utveckling? Vilka strategier har använts för att beakta social hållbarhet inom stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet? Hur har stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet anpassats och/eller tagit hänsyn till grannstadsdelarna, Östberga och Årsta, samt deras fysiska såväl som socioekonomiska förutsättningar? Med expertintervjuer som kompletterats med en kvalitativ textanalys identifierar jag hur projektet kan relateras till social hållbar utveckling. Ett svar på forskningsfrågan och syftet är att projektet bidrar till minskad segregation genom fysisk integration vilket motverkar den existerande segregationen. Dessutom ökar social integration av stadsdelarnas befolkning i form av ökade förutsättningar för sociala möten. Trots det, kan projektet kritiseras för risken att bidra till gentrifieringsprocesser. Slutsatsen är därför att projektet bidrar till integration men inte nödvändigtvis till jämlikare villkor i ett större perspektiv. Min studie har identifierat sju strategier som analyseras i relation till beskrivna indikationer för social hållbarhet. Vidare har syftet varit att belysa hur projektet anpassats till Årstafältets lokala kontext. Slutsatsen är att projektet arbetar relativt självständigt gentemot den omgivande, lokala kontexten med undantag från generella riktlinjer, samt med viss hänsyn till socioekonomiska skillnader.

I en mångkulturell skolkontext är det viktigt att lärarna tillämpar ett interkulturelltförhållningssätt för att alla elever ska få tillgång till en likvärdig skolgång. Syftet meddenna studie är att få fördjupad förståelse för det interkulturella kontra detmonokulturella förhållningssättet i svenskundervisningen för andraspråkseleversutveckling i det svenska språket. Arbetet har avgränsats till att undersöka vilketförhållningssätt som är det mest dominerande, samt på vilket vis förhållningssättenframställs under intervjuerna, vilken inverkan informanterna uppfattar att detmonokulturella kontra det interkulturella förhållningssättet har på andraspråkseleversandraspråksutveckling och vilka förutsättningar de upplever att de har, och behövs, föratt uppnå ett interkulturellt arbete. Jag antog en kvalitativ metodansats genom åttasemistrukturerade intervjuer, med fyra rektorer och fyra svensklärare. Materialetanalyserades genom närläsning och en abduktiv ansats antogs. De teoretiskautgångspunkterna och begrepp som studien grundas i är det sociokulturella perspektivet,Cummins teori om andraspråksutveckling samt det monokulturella och detinterkulturella förhållningssättet. Resultatet visar att det monokulturellaförhållningssättet är det mest dominerande, men att det finns en strävan efter atttillämpa ett interkulturellt förhållningssätt. Informanterna beskriver det interkulturellaförhållningssättet som det mest gynnsamma för andraspråkselevers utveckling isvenska, men de ansåg att de inte hade förutsättningar att tillämpa det. Deförutsättningar som poängterades var segregationens påverkan, organisationens fokus,kompetensen hos personalen samt den svenska skolans struktur. Slutsatsen som dras äratt segregationen är den största skillnaden och hindret för det interkulturella arbetetsamt att lärare behöver mer kompetens inom detta ämne för att någon utveckling skaske. Det krävs en interkulturell kompetens och det räcker inte med en medvetenpersonal med goda ambitioner.