Det har funnits en speciell mytisk bild av den fornskandinaviska mytologin sedan romantikens fantasifulla epok. Det ges ofta en bild som beskriver gudar och människors samspel på ett lekfullt sätt. Schamanismen har med sin annorlunda världsbild stått för något exotiskt men samtidigt skrämmande. I uppsatsen ges en beskrivning av fornskandinavisk sejd och samisk schamanism och en jämförelse mellan dessas likheter och skillnader. Genom att söka svar i både den poetiska och prosaiska Eddan, samt Heimskringla söker författaren komponenter för att beskriva det magiska fenomenet sejd. Författaren till uppsatsen undersöker mer explicit vilka likheter respektive skillnader det finns mellan samisk schamanistisk jojk och andetrumma och fornskandinavisk galdrsång och sejdens trolltrumma. I sökandet efter likheter och skillnader ges beskrivningar av synen på könen och dess roll i kulten och kulturen. Slutligen ämnar författaren söka svar kring hur det är möjligt att med hjälp av bekräftade likheter definiera ett släktskap mellan fornskandinavisk religion och samisk schamanism.

Studiens syfte är att undersöka hur tidigare religionsforskare har analyserat, tolkat och beskrivit fornskandinavisk völva respektive samisk nåjd, utifrån ett forskningshistoriskt respektive ett genusvetenskapligt perspektiv, med fokus på likheter och skillnader i deras religiösa verksamheter, om de baserat sina tolkningar vid låne- eller arvsteori, samt deras tolkningar av funktionärernas genusaspekter. Studien bygger på Håkan Rydvings framförda låne- och arvsteorier, och hur tidigare religionsforskning använt sig av dessa för att studera völvan och nåjden. Resultatet visar att de studerade religionsforskarna baserat sin respektive forskning på låneteorin, men skiljer sig åt i sin framställning av völvan och nåjdens likheter och skillnader, och dess genusaspekter. Den skillnad i hur funktionärerna framställs bygger på forskarnas skilda perspektiv, exempelvis Sundqvist vars analys bygger på samhällskontexter.

De kvinnliga kultledarna som vi känner som völvan eller valan tolkas traditionellt utifrån de materiella tingen som följt kvinnorna i graven. Ofta är dessa gravar enastående i sin sammansättning där de värdefulla och kännetecknande föremålen signalerar om den upphöjda statusen vilka dessa kvinnor ägt och förvaltat. I sammanhanget lyfts ofta två sådana völvagravar, Osebergsgraven och grav 4 i Fyrkat där de botaniska lämningarna också har förstärkt denna kontext utifrån växternas verkningsgrad som drog med vanebildande och hallucinogena egenskaper.  Med en utgångspunkt i arkeobotaniken och ett tvärvetenskapligt förhållningssätt undersöks hur specifika botaniska spår kan tolkas i flera olika kvinnogravar som anlagts under järnåldern. Ofta finns en etnobiologisk och folkloristisk historia kring växtmaterialet som kan fungera som användbara verktyg för den arkeologiska tolkningen. De botaniska lämningarna är oftast underrepresenterade i det arkeologiska materialet vilket också ofta ger en uteslutande bild av dess närvaro och betydelse. Genom att vända på perspektivet och låta de botaniska lämningarna styra materialsamling, undersökning och analys kan också andra tolkningsvärden, för hur vi definierar völvan, uppnås. / This essay presents alternative ways to interpret how we can connect the völva to archaeological material. This is traditionaly done thrue high status objects and personal belongings. The völva also represents an adecvat knowledge of healing, magic and also the power to anticipate the future which included a props of botanical skills. With that starting point, with the botanical remains as a reference, and what we can se and interpret in the archaeobotanical remains I want to, if possible, extend how we characterize the concept of the völva.

<p>Uppsatsens syfte är att komparativt studera fornskandinavisk sejd och samisk schamanism. Traditionernas likheter och skillnader behandlas. En jämförelse görs av dessa religiösa uttrycks specialist, attribut, extas och syfte. Anmärkningsvärt är att ritualernas kultledare har skilda genus. God argumentation kring ämnets likheter och skillnader kräver orientering i genusproblematiken. Forskningshistorisk översikt ges därmed av traditionernas relation och genusperspektiv, då egen uppfattning framträder nyanserat i ljuset av tidigare forskning.</p><p>De fornskandinaviska källor som används är tre skriftliga källor från 1200-talet. Uppsatsens samiska källmaterial består av skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. Samtliga är författade av kristna. Således är det inte de praktiserandes syn som framträder. En litteraturstudie redovisar källmaterialets författare och kulturella kontext.</p><p>Uppsatsen visar utifrån ny forskning att fornskandinavisk sejd och samisk schamanism i förestående form kan ha utgjort enhetligt religiöst uttryck. Förhållandet innebär att traditionernas likheter härleds till gemensamt ursprung, medan skillnader förklaras med kulturell distinktion. I uppsatsen är den kulturella applicering genomgående. Min slutsats blir att traditionernas genusproblematik har sin förklaring i skillnad av agrar- och jägarfångstkultur.</p>

Uppsatsens syfte är att komparativt studera fornskandinavisk sejd och samisk schamanism. Traditionernas likheter och skillnader behandlas. En jämförelse görs av dessa religiösa uttrycks specialist, attribut, extas och syfte. Anmärkningsvärt är att ritualernas kultledare har skilda genus. God argumentation kring ämnets likheter och skillnader kräver orientering i genusproblematiken. Forskningshistorisk översikt ges därmed av traditionernas relation och genusperspektiv, då egen uppfattning framträder nyanserat i ljuset av tidigare forskning. De fornskandinaviska källor som används är tre skriftliga källor från 1200-talet. Uppsatsens samiska källmaterial består av skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. Samtliga är författade av kristna. Således är det inte de praktiserandes syn som framträder. En litteraturstudie redovisar källmaterialets författare och kulturella kontext. Uppsatsen visar utifrån ny forskning att fornskandinavisk sejd och samisk schamanism i förestående form kan ha utgjort enhetligt religiöst uttryck. Förhållandet innebär att traditionernas likheter härleds till gemensamt ursprung, medan skillnader förklaras med kulturell distinktion. I uppsatsen är den kulturella applicering genomgående. Min slutsats blir att traditionernas genusproblematik har sin förklaring i skillnad av agrar- och jägarfångstkultur.

Fornskandinavisk religion har historiskt sett i hög utsträckning tolkats inom en patriarkal diskurs. I min uppsats bereder jag plats för röster hos människor för vilka fornskandinavisk religion är personligt betydelsefull, men som tolkar och använder sig av den på ett subversivt sätt. Undersökningen bygger på organiserade samtal förda mellan mig och ett antal samtalsdeltagare. För att utljämna maktbalansen mellan forskare och studieobjekt har jag valt att rikta forskarblickan mot ett fält jag själv tillhör, och i studien betraktar jag därför mig själv inte bara som samtalsledare, utan även samtalsdeltagare, och gör mina egna erfarnheter till föremål för analys genom introspektiv metod.        Mitt forskningsperspektiv är queerteoretiskt, och i fokus i studien står de sätt på vilka bilder, berättelser och föreställningar om fornskandinavisk religion används som en del i skapandet av normöverskridande genusidentiteter. I undersökningen framkommer det att samtalsdeltagarna tolkar den fornskandinaviska religionen som präglad av mångfald och jämlikhet, i kontrast till en monoteistisk, dualistisk världsbild. Det queera, gränsöverskridande och kaotiska uppfattas ha en betydelsefull plats i religionen, och man betraktar detta som en källa till kreativitet och kraft. Sejden förknippas särskilt med genusöverskridande, vilket kopplas till att gränsöverskridande av olika slag ses som en källa till kraft och kunskap inom shamanska kulturer världen över. Sejden framstår även som betydelsefull i skapandet av normöverskridande genusidentiteter genom att rollen som völva särskilt försätter kvinnligt kroppsmarkerade individer i en maktposition. Normen för hur en ”kvinna” ska vara utmanas ytterligare genom de bilder av självständiga, mäktiga och ambivalenta gudinnor som framträder i samtalsdeltagarnas tolkningar.