Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskan ställs ibland inför att vårda svårt sjuka barn på allmänna intensivvårdsavdelningar som i huvudsak vårdar vuxna patienter. Studier har visat att detta kan vara stressande och krävande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka små barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom fokusgruppsintervjuer. Fyra fokusgruppsintervjuer med fyra till sex deltagare genomfördes på tre olika sjukhus. Data bearbetades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Samspelet med föräldrarna, Att känna osäkerhet, stress och rädsla och Att känna stöd och meningsfullhet. Två underkategorier från den första huvudkategorin framkom som var: Föräldrar som tillgång och Kommunikation med föräldrarna. Fyra underkategorier framkom under den andra huvudkategorin: Rädsla för att göra fel, Brist på erfarenhet, Brist på stöd och Brist på utbildning. Under den tredje huvudkategorin framkom två underkategorier: Stöd från arbetskamrater och Roligt att vårda barn. Diskussion:Föräldrarna kan vara en stor tillgång vid vård av svårt sjuka barn och det är viktigt att intensivvårdsjuksköterskorna kommunicerar med dem för att skapa trygghet. Alla respondenter upplevde någon form av osäkerhet, stress eller rädsla för att göra fel. Detta kunde bero på flera företeelser som till exempel brist på erfarenhet, stöd eller utbildning. Något som tidigare inte framkommit var att intensivvårdssjuksköterskorna kände glädje och meningsfullhet att vårda barn. / Introduction: The Intensive CareNurse sometimes needs to care forcritically ill childreningeneral intensive care unitswhich mainlycare foradult patients. Studies haveshown that itcan be stressfuland demandingto care forcriticallyill childrenin general intensive care units.Aim: The aimof this study wasto determineintensive carenurses' experiencesof caring forcritically ill childrenin generalintensive care unitsin Sweden.Method: Aqualitative methodwas selectedand datawas collected throughfocus groupinterviews.Fourfocus group interviews with four-six participants in each were conductedat three differenthospitals.Datawas processedbyGraneheimand Lundman's qualitativecontent analysis.Main Results: The results revealedthree main categories: Interaction with the parents, To feel uncertainty, stress and fear and To feel support and meaningfulness. Two sub-categories from the first main category emerged which were: Parents as an asset and Communication with the parents. Four sub-categories emerged from the second main category:Afraid to make mistakes, lack of experience, lack of support and lack of education. Two sub-categories emerged from the third main category: To feel support fromcolleagues and Fun to care for children. Conclusions:Parents can be a great asset in the care of critically ill children and it is important that intensive care nurses communicate with them to provide a sense of security. All respondents experienced some form of insecurity, stress or fear of making mistakes. This could be due to several phenomena such as lack of experience, support or education. Something that had not previously been shown was that critical care nurses felt joy and meaningfulness in caring for children.

Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.

När ett barn insjuknar i en svår sjukdom är det oundvikligt att föräldrarna påverkas både emotionellt och socialt. Då barnet är i stort behov av sina föräldrar kan det uppstå problem eftersom föräldrarollen ändras i och med att barnet läggs in på sjukhus. Barnsjukvården har gått mot en familjefokuserad vård som är baserad på en nära och kontinuerlig involvering i barnets familj. Genom att vårdpersonalen bygger upp en ömsesidig relation till föräldrarna och deras barn kan de lättare hjälpa dem med deras grundläggande behov. Syftet med denna studie är att beskriva hur föräldrar till barn på sjukhus upplever relationen med vårdpersonalen. Metoden som använts var en kvalitativ litteraturstudie. Föräldrarna beskriver att de har ett behov av att få och ge information samt att de får ta del av beslut som tas angående barnets vård. Genom att vårdpersonalen stödjer och uppmuntrar föräldrarna orkar de vara delaktiga i barnets vård och omvårdnad. När vårdpersonalen lyssnar och tar hjälp av dem för att bättre förstå deras sjuka barn, är det av stor betydelse för föräldrarnas upplevelse av relationen med vårdpersonalen. Personlig kontakt med vårdpersonalen är betydelsefull för föräldrarna så att en nära relation ska kunna utvecklas. / When a child is diagnosed with a serious illness it is inevitable that the parents are affected both emotionally and socially. When children are admitted into hospital they are in great need of parental care and at the same time the parental role changes and be cause of this problems can arise. In recent years children’s healthcare has progressed towards family orientated care with an emphasis on close and continuous involvement with the child’s family. When nursing staff build up a mutual relationship with parents and their children it becomes easier to help them with their basic needs. The aim of this study is to describe how parents with children in hospital experience the relationship with nursing staff and the method that has been used was a qualitative literature study. The parents describe that they need to be able to both give and receive information and be involved in decisions that are made in connection with the care of their children. When nursing staff support and encourage parents they enable them to cope and participate in the care of and caring for their child. Parents´ experience of the relationship to nursing staff is improved when the staff listens to and accepts help from them in order to gain a better understanding of their children. Close contact with nursing staff is meaningful for parents and enables the development of a deeper relationship.

Titel: Distriktssköterskor upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Bakgrund: Distriktssköterskor bemannar ofta vårdcentralernas telefonrådgivningar. Det är många föräldrar som ringer dit när deras barn blir sjuka. Ofta vill de ha stöd och rådgivning, men ibland behöver de också träffa en läkare. Det ställs stora krav på distriktssköterskan vid den här typen av rådgivning, då han/hon förväntas göra rätt bedömning och fatta rätt beslut. Distriktssköterskan är ensam ansvarig för besluten som fattas, och kan ibland känna sig utlämnad i sitt arbete. Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Sju distriktssköterskor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: I analysen sammanställdes datamaterialet i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. I huvudkategorin Komplexiteten vid bemötandet under samtalet  framkom att föräldrarnas oro ofta påverkade samtalet i stor utsträckning. Under huvudkategorin Utmaningar i telefonrådgivningen framkom att distriktssköterskorna upplever att de arbetar utifrån både uttalade och outtalade krav. Bristen på läkartider utgjorde en särskild faktor som påverkade i vilken utsträckning egenvårdsråd gavs. Telefonrådgivning till människor från andra länder var något alla distriktssköterskor upplevde som en särskild utmaning, då både språkförbistringar och annan kulturell bakgrund gjorde att egenvårdsråden inte alltid togs emot väl. Trivselkänslorna vid telefonrådgivning till föräldrar påverkades av flera faktorer, där det kollegiala stödet var viktigt för distriktssköterskorna. Det gjorde att de lättare kunde bearbeta jobbiga situationer och därmed öka sitt välbefinnande. Slutsats: Distriktssköterskorna upplevde att de arbetade utifrån en rad såväl uttalade som outtalade krav i arbetet med telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka. Rådgivningsstödet utgjorde många gånger i trygghet. De upplevde även att de ofta utsattes för utmaningar, och trots att de ibland hamnade i stressiga situationer kände de sig ändå inte konstant stressade.

<p>När ett barn insjuknar i en svår sjukdom är det oundvikligt att föräldrarna påverkas både emotionellt och socialt. Då barnet är i stort behov av sina föräldrar kan det uppstå problem eftersom föräldrarollen ändras i och med att barnet läggs in på sjukhus. Barnsjukvården har gått mot en familjefokuserad vård som är baserad på en nära och kontinuerlig involvering i barnets familj. Genom att vårdpersonalen bygger upp en ömsesidig relation till föräldrarna och deras barn kan de lättare hjälpa dem med deras grundläggande behov. Syftet med denna studie är att beskriva hur föräldrar till barn på sjukhus upplever relationen med vårdpersonalen. Metoden som använts var en kvalitativ litteraturstudie. Föräldrarna beskriver att de har ett behov av att få och ge information samt att de får ta del av beslut som tas angående barnets vård. Genom att vårdpersonalen stödjer och uppmuntrar föräldrarna orkar de vara delaktiga i barnets vård och omvårdnad. När vårdpersonalen lyssnar och tar hjälp av dem för att bättre förstå deras sjuka barn, är det av stor betydelse för föräldrarnas upplevelse av relationen med vårdpersonalen. Personlig kontakt med vårdpersonalen är betydelsefull för föräldrarna så att en nära relation ska kunna utvecklas.</p> / <p>When a child is diagnosed with a serious illness it is inevitable that the parents are affected both emotionally and socially. When children are admitted into hospital they are in great need of parental care and at the same time the parental role changes and be cause of this problems can arise. In recent years children’s healthcare has progressed towards family orientated care with an emphasis on close and continuous involvement with the child’s family. When nursing staff build up a mutual relationship with parents and their children it becomes easier to help them with their basic needs. The aim of this study is to describe how parents with children in hospital experience the relationship with nursing staff and the method that has been used was a qualitative literature study. The parents describe that they need to be able to both give and receive information and be involved in decisions that are made in connection with the care of their children. When nursing staff support and encourage parents they enable them to cope and participate in the care of and caring for their child. Parents´ experience of the relationship to nursing staff is improved when the staff listens to and accepts help from them in order to gain a better understanding of their children. Close contact with nursing staff is meaningful for parents and enables the development of a deeper relationship.</p>

Purpose: the main purpose was to identify in what way the clinical practice could support parents with chronically ill children. Clinical practice meaning therapist, hospital chaplain orparish priest. Questions: the main question was “in what way do hospital chaplains support parents with chronically ill children?”. This question was then divided into five sub questions. Theory: Pargament’s theory of religious coping from 1997 and 2000. The theory describes the religious coping process in 8 steps, 3 coping styles, 4 different coping mechanisms, 13 coping strategies and 5 main functions for religion. Conclusions: the diverse ways the hospital chaplain supported the parents are described as phenomenon or roles. The clinical practice could focus on four main areas. 1) actively search for parents that might benefit help from the hospital chaplains, as these parents often are overlooked by other support systems 2) support the parent in re-constructing her/his faith 3) support the parent in changing coping style 4) support the parent to reconciliation and transition to her/hisnew life with the child. Pargament’s theory was adjusted to a Swedish secular context and filledwith added content. I also presented a first attempt at bridging Pargament’s framework from year1997 and from year 2000.

Sammanfattning Undersökningen är riktad till dem som är intresserade av ett väldigt utmanande, nytt och framtidstänkande arbete med sörjande föräldrar. Ambitionen med studien har varit att få en fördjupad kunskap kring family support teamets arbete, roller och funktioner på ett barnhospice. Med hjälp av en kvalitativ metod har jag uppnått studiens syfte. I undersökningen har jag använt mig av frågeställningarna: Hur beskriver family support teamet sina arbetsuppgifter med obotligt sjuka barn och deras familjer? Samt vilket samarbete finns det mellan family support teamet och de övriga professionerna på Ty Hafan? Studieresultaten har jag relaterat till ett rollteoretiskt - samt organisationsteoretiskt perspektiv. Studiens huvudresultat är att family support teamets arbetare har flera olika roller där rollerna styrs av familjernas behov. Teamet ger ett emotionellt och psykosocialt stöd till barnen som har en obotlig sjukdom, deras familjer och anhöriga samt att delar av teamet handleder de andra teamen på barnhospicet. Teamet har en stor handlingsfrihet, dvs. organisationen (Ty Hafan) har inga speciella riktlinjer som family support teamet måste följa i deras arbete. I studien framkom det att yrkesprofessionerna på barnhospicet fungerar som ett komplement för varandra. Därför måste det finnas ett bra samarbete dem emellan. Den största skillnaden mellan family support teamet och de övriga teamen är att family support teamet är de enda professionella som är kvar i familjernas liv efter barnets död. Teamet finns som ett stöd för familjerna tills familjerna själva känner att de inte är i behov av teamets stöd längre. / Abstract The study is aimed for people who are interested in a very demanding, new and forward thinking work with grieving parents. The ambition with the study has been to gain a deepened knowledge about the family support team’s duties, roles and functions within a children’s hospice. With a qualitative method I have achieved the purpose of the study. In the study, I have been using the following questions: How does family support team describe their work duties with children with life-limited illnesses and their families? Also in what way does the family support team co-operate with other professionals at Ty Hafan? The results from the study have been related to a role theoretical and also organisation theoretical perspective. The study’s main result is that the family support team’s employers have many different work duties, where the duties are being regulated by the families’ needs. The team gives an emotional psychosocial support to the children with a life limited illness, their families and the relatives, also parts of the team guide the other teams in the Children’s hospice. The team have a great freedom of action, i.e. the organisation (Ty Hafan) does not have any specific guidelines that the family support team must follow in their work. It came out from the study that the professionals at the Children’s hospice complete each other. The greatest difference between the family support team and the other teams is that the family support team are the only ones who stay in contact with the families after their child’s death. The team works as a support for the families until they feel that they are not needed anymore.

<p>Sammanfattning</p><p>Undersökningen är riktad till dem som är intresserade av ett väldigt utmanande, nytt och framtidstänkande arbete med sörjande föräldrar. Ambitionen med studien har varit att få en fördjupad kunskap kring family support teamets arbete, roller och funktioner på ett barnhospice. Med hjälp av en kvalitativ metod har jag uppnått studiens syfte. I undersökningen har jag använt mig av frågeställningarna: Hur beskriver family support teamet sina arbetsuppgifter med obotligt sjuka barn och deras familjer? Samt vilket samarbete finns det mellan family support teamet och de övriga professionerna på Ty Hafan? Studieresultaten har jag relaterat till ett rollteoretiskt - samt organisationsteoretiskt perspektiv. Studiens huvudresultat är att family support teamets arbetare har flera olika roller där rollerna styrs av familjernas behov. Teamet ger ett emotionellt och psykosocialt stöd till barnen som har en obotlig sjukdom, deras familjer och anhöriga samt att delar av teamet handleder de andra teamen på barnhospicet. Teamet har en stor handlingsfrihet, dvs. organisationen (Ty Hafan) har inga speciella riktlinjer som family support teamet måste följa i deras arbete. I studien framkom det att yrkesprofessionerna på barnhospicet fungerar som ett komplement för varandra. Därför måste det finnas ett bra samarbete dem emellan. Den största skillnaden mellan family support teamet och de övriga teamen är att family support teamet är de enda professionella som är kvar i familjernas liv efter barnets död. Teamet finns som ett stöd för familjerna tills familjerna själva känner att de inte är i behov av teamets stöd längre.</p> / <p>Abstract</p><p>The study is aimed for people who are interested in a very demanding, new and forward thinking work with grieving parents. The ambition with the study has been to gain a deepened knowledge about the family support team’s duties, roles and functions within a children’s hospice. With a qualitative method I have achieved the purpose of the study. In the study, I have been using the following questions: How does family support team describe their work duties with children with life-limited illnesses and their families? Also in what way does the family support team co-operate with other professionals at Ty Hafan? The results from the study have been related to a role theoretical and also organisation theoretical perspective. The study’s main result is that the family support team’s employers have many different work duties, where the duties are being regulated by the families’ needs. The team gives an emotional psychosocial support to the children with a life limited illness, their families and the relatives, also parts of the team guide the other teams in the Children’s hospice. The team have a great freedom of action, i.e. the organisation (Ty Hafan) does not have any specific guidelines that the family support team must follow in their work. It came out from the study that the professionals at the Children’s hospice complete each other. The greatest difference between the family support team and the other teams is that the family support team are the only ones who stay in contact with the families after their child’s death. The team works as a support for the families until they feel that they are not needed anymore.</p>

Bakgrund: Cirka 75 000 barn vårdades i slutenvården år 2020, vilket innebär att sjuksköterskan kommer träffa på sjuka barn. Att möta barnet och anhörigas förväntningar på vården är en utmaning som ställer stora krav på sjuksköterskan. Ökad medvetenhet och förståelse av sjuksköterskans upplevelse av att bemöta sjuka barn i slutenvården kan stärka sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet och i bemötandet. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att bemöta sjuka barn i slutenvården. Metod: Denna studie bygger på sju semistrukturerade intervjustudier från fyra sjukhus där sju intervjuer genomfördes runt om i Sverige. En manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes för att bearbeta materialet. Resultat: Analysen av sjuksköterskornas upplevelse resulterade i tio underkategorier och fem kategorier: (1) Upplevelsen av känslosamma möten, (2) Att skapa en trygg miljö som stärker kommunikationen i mötet, (3) Att skapa förtroendefulla relationer, (4) Att stärka sjuksköterskans professionella roll samt (5) Att stärka omvårdnadsarbetet. Slutsats: Den vårdande relationen är viktig i bemötandet av barn och deras familjer, kommunikationen är en central del. Det kollegiala stödet är en annan viktig del vid bearbetningen av svåra situationer. För att stärka den vårdande relation ytterligare krävs mer utbildning och forskning som rör relationen mellan sjuksköterskan och barnet.