SAMMANFATTNING Bakgrund: Idag talas en rad olika språk i Sverige. Att inte tala samma språk gör situationen i sjukvården komplex. Det främmande språket bidrar till svårigheter för sjukvårdspersonal och patient att kommunicera med varandra. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av patientens delaktighet i vården när patienten talar ett främmande språk. Metod: En kvalitativ metod användes och datainsamling skedde genom intervjuer med sju sjuksköterskor. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet belyser att sjuksköterskorna upplever att det finns hinder för delaktigheten såsom språkbarriären mellan sjuksköterskan och patienten och de kulturella skillnader som föreligger. Även osäkerheten med en tredje part i mötet utgör ett hinder för delaktigheten. Samtidigt som det finns hinder finns det även resurser för att möjliggöra delaktighet. Tolken är viktig och fungerar som en förmedlare mellan sjuksköterskan och patienten. Sjuksköterskans förhållningssätt är även viktigt för att patienten ska få möjlighet att vara delaktig i sin vård. Slutsats: Det är svårt för sjuksköterskan att få patienter med främmande språk delaktiga i sin vård. Mötet med patienter som talar ett främmande språk är tidskrävande och som sjuksköterska är det viktigt att ta sig tiden för att få patienten delaktig och på så vis främja patientens hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Vårdrelationen mellan sjuksköterskan och den patient hen vårdar är dynamisk och tillit är en integrerad del i utvecklingen av förbindelsen. I skapandet av denna förbindelse, förklarad av Halldórsdóttir (1996) som ”bron”, kan hinder uppstå vilka hämmar utvecklingen och istället skapar det som Halldórsdóttir beskriver som en ”vägg”. Den komplexa bilden av personer som lider av missbruksproblematik och narkotikaberoende involverar samhällets stigmatisering, utanförskap samt fysisk och psykisk ohälsa relaterat till beroendet. Behandling av beroende involverar främst återfallsprevention och liknande annan långvarig ohälsa återkommer ofta symptomen vid uppehåll av behandlingen. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med narkotikarelaterad missbruksproblematik. Metod: Allmän litteraturöversikt, bestående av elva artiklar varav åtta var med kvalitativ ansats, en artikel med kvantitativ ansats och två med mixad metod genomfördes. Resultat: Sex teman identifierades: Verkligheten kontra viljan att ge god vård, Att vara rädd för patienten, Att misstro patienten, Förståelse och fördomar, Kunskapens påverkan, Patientens destruktiva beteende. Slutsats: Hinder som kan hämma en konstruktiv vårdrelation och skapa ”väggar” i Halldórsdóttirs mening har identifierats. Mängden erfarenhet sjuksköterskorna hade av patientgruppen påverkade deras attityder. En kunskapsbrist om patientgruppen hos sjuksköterskorna samt avsaknad av tid för att utveckla vårdrelationen till patienten identifierades. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att få läsaren att reflektera över den egna upplevelsen i vården av denna patientgrupp för att inspirera till personlig och professionell utveckling. Kommer sjuksköterskan sträva mot denna utveckling skulle detta kunna leda till en förbättring i vården av patientgruppen.

Bakgrund: Eftersom en ökad invandring råder i Sverige, vilket medför att fler icke svensktalande patienter söker sig till sjukvården, ställs höga krav på integrering i svensk sjukvård. Den språkbarriär som uppstår kring dessa patienter gör att god vård med målet att främja hälsa och lindra lidande försvåras. Sjuksköterskan har i sin yrkesroll flera lagar och riktlinjer att förhålla sig till. När det uppstår hinder för en god vård blir det svårt att förhålla sig till dessa och därmed brister patientsäkerheten.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter som inte talar svenska. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie. Datainsamling skedde genom intervjuer med sex kvinnliga sjuksköterskor. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys (Granheim & Lundman, 2004).   Resultat: Två huvudkategorier med totalt fem underkategorier utgjorde studiens resultat. EN ICKE VÅRDANDE RELATION (Kommunaktionshinder mellan sjuksköterska och patient, Försök till vårdande). MINSKAD DELAKTIGHET FÖR PATIENTEN (Användning av  formell tolk, Användning av informell tolk, Ett vårdande förhållningssätt). Slutsats: Det framkommer av studien att sjuksköterskor i nuläget har svårt att följa flera av de lagar och riktlinjer som ligger till grund för sjuksköterskeprofessionen och som skapar förutsättningar för en patientsäker vård. Att sträva efter att ge en mer likvärdig vård till en patient som inte talar svenska är en svår och energikrävande process för sjuksköterskan. Några av alla de fördelar det för med sig är dock ökad delaktighet, ökad patientsäkerhet och minskat lidande för patienten.

Bakgrund: Det är många patienter i världens som lider av njursvikt. Vissa av dessa patienter genomgår hemodialysbehandling på en dialysavdelning och träffar samma sjuksköterska under lång tid. Detta öppnar upp för en vårdande relation mellan patient och sjuksköterska. Sjuksköterskornas erfarenheter av relation med patienter på en dialysavdelning är bristfälligt undersökt. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdande relationer med patienter som genomgår hemodialysbehandling på en dialysavdelning. Metod: En empirisk intervjustudie med sjuksköterskor på två dialysavdelningar, på två olika sjukhus i södra Sverige. Totalt åtta sjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Granheim och Lundman (2004). Resultat: Efter dataanalysen framkom ett tema, kontinuitet. Kategorierna som framkom var förutsättningar till personcentrerad vård, stärka patientens egenvård och svårt att vara professionell. Resultatet visade att sjuksköterskorna hade varierande relationer till patienterna. Kontinuiteten skapade vårdande relationer vilket bidrog till att göra vården personcentrerad och främja egenvård. Slutsats: Studien visar att kontinuiteten främjar vårdande relationer, ger möjlighet till en personcentrerad vård och är en fördel när patienten lär sig egenvård.

Bakgrund: Alltfler vårdas idag i hemmet och omvårdnaden blir alltmer avancerad. Detta ställer ökade krav på sjuksköterskans kompetens. Sjuksköterskorna beskriver sitt dagliga arbete i hemsjukvården som en komplex sammansmältning av hela yrkesområdet. Ensamarbete var vanligt förekommande vilket upplevdes som påfrestande Den nyutbildade sjuksköterskan ska i teorin ha samma kunskaper och kompetenser som den erfarna. De nyutbildade vittnar dock om att de inte alltid känner sig redo eller tillräckligt kompetenta. Syfte: Syftet var att undersöka nyutbildade sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i hemmet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sex intervjuer med nyutbildade sjuksköterskor låg till grund för studiens resultat. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tre olika huvudkategorier framkom när intervjuerna hade analyserats. Den första kategorin tog upp hur den fysiska vårdmiljön i hemmet påverkade sjuksköterskan med underkategorierna: Avsaknad av en ergonomiskt anpassad arbetsmiljö samt Bristande vårdhygien. Huvudkategori två belyste hur den vårdande relationen upplevdes vara i hemmet, underkategorierna blev: Att lära känna patienten, Att känna sig behövd, Att inte räcka till och Mötet med de anhöriga. Den tredje huvudkategorin beskrev viktiga komponenter i den nyutbildade sjuksköterskas professionella roll. Underkategorierna blev: Anpassning till patienten, Balans mellan närhet och distans samt Vikten av kollegialt stöd. Slutsats: Arbetet med att vårda patienter i hemmet är en komplex och mångfacetterad upplevelse som uppskattas av de nyutbildade sjuksköterskorna. Kollegor är avgörande för att kunna bedriva en god vård och känna sig säker i sin nya yrkesroll. Den fysiska arbetsmiljön upplevs ibland utgöra ett hinder för att utföra vården av patienten på ett tillfredställande sätt.

Intensivvård blir allt vanligare då dagens teknik gjort att det är möjligt att behandla svårare tillstånd. Miljön på IVA skiljer sig från en allmän avdelning både vad det gäller personal och medicinsk utrustning. På IVA är det en-till-en vård samt uppkoppling till övervakningsutrustning och på den allmänna avdelningen förväntas patienten vara mer självständig. Denna skillnad i vårdnivå gör att flytten mellan dessa avdelningar kan bli en traumatisk upplevelse. Syftet med denna studie är därför att undersöka patientens upplevelse av att flytta från IVA till en allmän vårdavdelning. Uppsatsen gjordes i form av en litteraturstudie där 10 kvalitativa artiklar analyserades med hjälp av Axelssons (2008, ss. 173-188) metod. Patienterna upplevde flytten från IVA till allmän avdelning som att färdas mot otrygghet, detta för att de upplevde att allt stöd försvunnit och de var tvungna att lämna IVA. Patienterna beskrev vidare att flytten innebar en ovisshet om framtiden och att det fick de att känna sig som en i mängden, något som bottnade i rädslor för den nya miljön och känslan av att inte bli sedd. Slutligen resulterades allt i att patienterna upplevde flytten som vägen tillbaka till hälsa, den beskrevs som en krävande upplevelse men också ett steg i rätt riktning och en friare miljö.

Bakgrund: Sjuksköterskan har ett ansvar att vårda patienter på lika villkor och med ett lika värde, likväl har det kunnat påvisas att patienter med psykiatrisk sjukdom inte erhåller vård på samma premisser som patienter utan psykiatrisk sjukdom och därmed kan den vårdande relationen påverkas. Syfte: Studien undersökte de faktorer som kan påverka den vårdande relationen mellan patienter med psykiatrisk sjukdom och sjuksköterskan inom den somatiska vården. Metod: En litteraturstudie med innehållsanalys av fyra kvalitativa studier och sju kvantitativa studier Resultat: Tre faktorer framkom som påverkade den vårdande relationen mellan sjuksköterskan och patienten med psykiatrisk sjukdom. Dessa tre faktorer var; Attityd, erfarenhet och teoretisk kunskap. Sjuksköterskor beskrev hur brist på teoretisk kunskap och klinisk erfarenhet bidrog till negativa attityder som påverkade den vårdande relationen. Slutsats: För att skapa en god vårdande relation krävs det att sjuksköterskan ser bortom sina föreställningar och erhåller adekvat och kontinuerlig utbildning inom området psykiatri för att kunna vårda dessa patienter enligt vårdprofessionens värdegrund.

Bakgrund: Huvudämnet i de skandinaviska sjuksköterskeutbildningarna är omvårdnadsvetenskap kombinerat med teoretisk kunskap och verksamhetsförlagd utbildning. Det är den legitimerade sjuksköterskan som har huvudansvaret över omvårdnaden. Målet med omvårdnaden är att utgå från en humanistisk människosyn genom att främja hälsa och välbefinnande, samt att förebygga ohälsa. Sjuksköterskorna kan uppleva det som en process att gå från sjuksköterskestudent till legitimerad sjuksköterska. Processen kan ses som både en personlig och professionell resa. Syfte: Syftet var att belysa skandinaviska sjuksköterskors upplevelser av omvårdnadsarbetet under den första tiden som yrkesverksam efter examen. Metod: Litteraturstudien är baserad på 13 stycken vetenskapliga artiklar som var genomförda med kvalitativ design. De vetenskapliga artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i de tre kategorierna: Utmanande upplevelser, Betydelsefulla upplevelser och Utvecklande upplevelser. Sjuksköterskorna belyste att det upplevde att de var oerfarna, osäkra och oförberedda på att ha ansvar, samt att de hade svårt att hantera tid. Sjuksköterskorna belyste också att det var betydelsefullt att skapa relationer och att de utvecklades när de lärde sig hantera olika patientsituationer. Slutsats: Sjuksköterskorna kan uppleva den första tiden som utmanande. Sjuksköterskorna upplevde att de var oerfarna, osäkra och var oförberedda på att hantera omvårdnadsansvaret. Vidare forskning behövs för att undersöka om sjuksköterskeutbildningen ger sjuksköterskor tillräckligt med kunskap och förberedelse för att kunna bedriva omvårdnadsarbetet och skapa en vårdande relation till patienterna.

Den vuxna svenska befolkningen med fetma ökar och det finns risk för en ökad ohälsa. Vuxna med fetma kan gå ner i vikt, utmaningen är att bibehålla den minskade vikten. Därför behövs en långsiktig strategi för att bibehålla de nya levnadsvanorna. Ska levnadsvanor förändras behöver en livsstilsförändring göras. Distriktssjuksköterskan kan genom motivation av livsstilsförändring främja hälsa hos patienter med fetma i det vårdande mötet. Distriktssjuksköterskan kan stödja och ge råd men beslutet om förändring måste komma från patienten. Syftet med studien var att undersöka hur distriktssjuksköterskan kan motivera patienter med fetma till livsstilsförändring för en god hälsa. Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Åtta distriktssjuksköterskor, med olika erfarenheter valdes strategiskt för att maximera olikheter och få fram nyanser. Distriktssjuksköterskorna som intervjuades var anställda på olika vårdcentraler i västra Sverige. Analysen av de inspelade intervjuerna gjordes utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att en strävan efter att ge alla patienter lika vård inte innebär att vården ska utformas på samma sätt då livsstilsförändring ska stimuleras. Vården behöver skräddarsys för den patient distriktssjuksköterskan har framför sig. Därför indikerar resultat att det är bra med fortsatt fokus på den unika människan, dess behov och vikten av en god vårdande relation.

Cirka 2 % av Sveriges befolkning drabbas någon gång i livet utav svårläkta bensår. I takt med den ökade befolkningsmängden är detta ett problem som förväntas öka. Svårläkta bensår skapar ett lidande och resulterar i en negativ hälsorelaterad livskvalitet för patienterna. Som sjuksköterska möter man patienter med den här typen av problem inom flera olika arbetsplatser. Med ökad kompetens om patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår skapas förutsättningar för sjuksköterskan att bedriva en mer individanpassad vård och därmed lindra lidande. Syftet med litteraturstudien är därför att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår. Då forskning finns inom ämnet har en litteraturstudie skapats för att sammanställa tidigare forskning. Litteraturstudien grundar sitt resultat på 8 kvalitativa artiklar, 1 kvantitativ artikel och 1 artikel med både kvalitativ och kvantitativ metod. Tre huvudteman framkom under analysarbete, patienters upplevelse av påverkan i det dagliga livet; patienters upplevelse av smärta, lukt och sårvätska; patienters behov av kunskap och ett vårdande som främjar hälsa. Patienter som drabbats av svårläkta bensår lider både psykiskt, fysiskt och socialt. I kombination med smärta, lukt, läckage och bristande information är bensårsproblematiken en mycket komplex situation. Att som sjuksköterska vårda efter ett livsvärdsperspektiv och se till varje individ som unik blir därför ett måste för att skapa en omvårdnad som främjar hälsa.