Bakgrund: Invandringen till Sverige har ökat. Med detta också antalet patienter som behöver vård som inte har tillräckligt stora kunskaper i språket för att förstå och göra sig förstådda på ett tillfredställande sätt. När sjuksköterskan och patienten inte kan kommunicera på grund av språkliga skillnader uppstår således en språkbarriär. Denna barriär kan göra det svårare att få information från patienten och att tillgodose denne information. Det blir även svårare att bygga upp en relation med patienten. Allt detta kan ha negativ inverkan på vårdkvalitén. Syfte: Syftet med studien är att utforska sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter när en språkbarriär finns mellan dem. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på åtta vetenskapliga originalartiklar. Artiklarnas resultat analyserades genom beskrivande syntes såsom Evans (2002) skildrar den. Resultat: Fem olika teman med tillhörande subteman framkom i studien. De olika temana var: språkbarriären påverkar vårdarbetet, språkbarriären skapar känslor, användandet av formell tolk, användandet av informell tolk och alternativa sätt att överbrygga språkbarriären. Slutsatser: Tolken är en betydelsefull länk som möjliggör kommunikation mellan sjuksköterska och patient. För att höja vårdkvalitén för patienter som har språkliga begränsningar är det av betydelse att öka kompetensen hos sjuksköterskorna i användandet tolk och öka tillgängligheten av formell tolk.

Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur sjuksköterskor upplevde omvårdanden av patienter med psykos inom psykiatrisk öppen- samt slutenvård. Bakgrund: Allmänheten har än idag en negativ och felaktig bild av psykisk sjukdom samt psykiatrisk vård. Att vårda personer med psykos skiljer sig från arbetet med somatiska sjukdomar. Metod: En litteraturstudie genomfördes vilken baserades vetenskapliga artiklar som sökts i databaserna Cinahl och PsykInfo. Resultat: Omvårdnaden av patienter med psykos upplevdes som oförutsägbart vilket krävde ständig beredskap och mycket tålamod. Sjuksköterskorna upplevde att arbetet medförde stort ansvar. Att respektera patienternas självbestämmande, privatliv samt integritet var viktigt. Även att skapa en meningsfull och bestående relation ansågs som viktigt. I vissa fall kände sjuksköterskorna osäkerhet över hur de skulle bemöta patienterna. Det som sjuksköterskorna strävade efter var att få patienten att må så bra som möjligt. Diskussion: Två fynd valdes att diskuteras. Dessa var personlig involvering från sjuksköterskornas sida och en god relation var en förutsättning för att ge god omvårdnad. Att sjuksköterskorna upplevde blandade känslor i arbetet med patienterna är sunt och visade att sjuksköterskorna var engagerade i patienterna. Slutsats: I omvårdnaden av patienter med psykos skapas långa, nära relationer. Detta kan upplevas som påfrestande för sjuksköterskorna. Att samtala och diskutera med kollegor underlättar. Mer forskning inom ämnet bör göras för att försöka minimera fördomarna samt för att förbättra omvårdnaden av dessa patienter. / Aim: The aim of the literature review was to describe nurses experience of nursing patients suffering from psychosis in out- and inpatient settings. Background: In general people have a negative and wrong perception of psychiatric illness and psychiatric care. Psychiatric nursing is different from somatic nursing.  The difference is that in the case of psychosis you nurse the psyche and with the somatic diseases it is mainly physical ailments. Method: A literature review was conducted which was based on scientifically articles. These articles were found in the databases Cinahl and PsykInfo. Result: Caring for patients with psychosis was experienced as unpredictable which demanded constant readiness and a lot of patience. The nurses felt they had a big responsibility in there work. To respect the patients autonomy, private life and integrity was important. To create a lasting relationship was also considered important. In some cases the nurses felt insecurity about how they should encounter the patients. The nurses where striving to make the patients feel as good as possible. Discussion: Two findings were discussed: The nurses´ personal involvement and a god relationship is a condition to provide good nursing. The nurse’s felt mixed emotions in the work with the patients and this is a healthy behaviour that showed their engagement in the patients. Conclusion: Caring of patients with psychosis leads to long and close relationships. This may be perceived as stressful for the nurses. To talk and discuss with colleagues could help. More research within the area is needed to minimize prejudices and to improve the nursing of these patients.

Alla människor med psykisk sjukdom har rätt till en likvärdig vård som baseras på kunskap, säkerhet och god kvalitet. För många patienter är detta tyvärr inte någon verklighet. Tidigare studier visar att psykisk sjukdom ökar i samhället, samt att tillgången till psykiatrisk vård är bristfällig. Personer med psykisk sjukdom har en ökad morbiditet, vilket gör att de, förutom den psykiatriska vården, är i behov av somatisk vård. Detta innebär att allt fler människor med psykisk sjukdom även kommer att behöva söka vård på en somatisk avdelning. Syftet med arbetet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Författarna har gjort en litteraturstudie där resultatet har sammanställts från nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever känslor som rädsla, osäkerhet, frustration och hopplöshet då de vårdar patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Bristande kunskap och otillräcklig praktisk erfarenhet inom området, samt undermåliga resurser är bakomliggande orsaker till sjuksköterskornas upplevelser. Sjuksköterskor som arbetar på en somatisk vårdavdelning bör få möjligheten att framförallt erhålla utökad praktiskt erfarenhet på psykiatriska avdelningar, men även mer teoretisk utbildning. Utökade resurser i form av ökad personaltäthet och ett mer sammanhållet arbetsteam är även viktiga åtgärder för att vården för dessa patienter ska bli så adekvat som möjligt.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av omvårdnaden av patienten vid förändrade inskrivningsrutiner inför en operation på kirurgavdelningen på Enköpings lasarett. Metod: Kvalitativ design med deskriptiv ansats. Åtta sjuksköterskor med erfarenhet av att arbeta innan och efter de nya inskrivningsrutinerna trädde i kraft intervjuades. En intervjuguide av semistrukturerad typ togs fram med en bred huvudfråga och olika teman för att besvara syftet. En innehållsanalys på manifest nivå med en induktiv ansats gjordes. Resultat: Upplevelsen av omvårdnaden vid de förändrade inskrivningsrutinerna var individuell hos de intervjuade sjuksköterskorna. Den generella upplevelsen var att omvårdnaden förändrats och resultatet visar positiva såväl som negativa aspekter av detta relaterat till de förändrade inskrivningsrutinerna. Slutsats: Då vården står inför en stor utmaning med en växande och åldrande befolkning är detta inskrivningssystem en del av den anpassning sjukvården går igenom för att bli mer effektiv. Fler liknande studier kan möjliggöra att denna typ av inskrivningsrutiners positiva aspekter kan uppmärksammas och förstärkas samt att de negativa aspekter som framkommit kan diskuteras och åtgärdas. / Purpose: The aim of this study was to investigate nurses' experience of nursing care of the patient with the new routine of same day admission before surgery in the surgical department at Enköpings hospital. Method: Qualitative design with descriptive approach. Eight nurses with experience working before and after the new routine of same day admission were interviewed. An interview guide of semi- structured type was developed with a broad main issue and different themes to answer the purpose. A content analysis of the data was made. Results: The experience of nursing after the introduction of same day admission was individual of the nurses who were interviewed. The general experience was that nursing care has changed and the result shows positive and negative aspects of this related to the changed admission routine. Conclusion: When care is facing a major challenge with a growing and aging population, this admission system is a part of the adaptation healthcare goes through to become more efficient. More similar studies may enable this type of admission so that positive aspects can be highlighted and strengthened and the negative aspects that emerged can be discussed and addressed.

No description available.

ECT-behandling är en effektiv och snabb antidepressiv behandling i jämförelse med läkemedel. Behandlingen ger mindre biverkningar och minnespåverkan som oftast är kort och övergående. Under senaste åren har antalet ECT-behandlingar ökat på grund av ökad psykisk ohälsa vilket ökar behov av behandlingsinsatser. Specifik omvårdnad vid ECT-behandling är viktigt, då det påverkar och främjar välbefinnandet hos patienten. Socialstyrelsen ställer nu ett högre krav på en utveckling av kliniska riktlinjer för praxis i omvårdnad vid ECT-behandling. Sjuksköterskor har ansvar för att omvårdnad som ges är evidensbaserad. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling. I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansats, med intervjuer som datainsamlingsmetod (n=9) Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenterar, via sex kategorier, sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling: att se patientens behov; att göra oreflekterad omvårdnad; att känna sig otillräcklig; att sakna utbildning om omvårdnad vid ECT; att göra tidskrävande administration och att konsultera ECT-teamet. Studien visar tydligt att sjuksköterskan har bristande kunskap om specifik omvårdnad vid ECT-behandling utan riktlinjer. Sjuksköterskan upplevde svårigheter att hitta rätt information på grund av tidsbrist och annat administrativt arbete kan det leda till en känsla av otillräcklighet.

När en person i barnets närhet drabbas av allvarlig sjukdom och barnet tvingas att bli anhörig påverkas barnet negativt och blir extra sårbar. Det är inte ovanligt att barnet åsidosätter sina egna känslor för att stötta sina familjemedlemmar. Barnet får ofta ta större ansvar, stå tillbaka samt känner oro och sorg. Vid kontakt med sjukvården ska sjuksköterskan möta behoven hos anhöriga oavsett ålder och det är idag känt att det råder svårigheter hos sjuksköterskor i mötet med barn som tvingas att bli anhörig. Syftet med föreliggande studie var att få insikt i sjuksköterskans upplevelse i mötet med barn som anhöriga. Studien bygger på en litteraturstudie med kvalitativ ansats där totalt nio kvalitativa artiklar har används för att belysa sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade flera dilemman sjuksköterskan upplevde i mötet med barn som anhöriga som försvårar för sjuksköterskor att göra barn delaktiga i vården. Tidsbrist och nedskärningar inom verksamheten är bland annat ett hinder som försvårar för sjuksköterskan att identifiera barns behov av stöd och information. Barn som är anhöriga anses inte vara en av sjuksköterskans huvuduppgifter och prioriteras därefter inte av chefer. Sjuksköterskor upplever därför att vårdens huvudfokus ligger på ekonomisk vinst mer än i individernas behov. Den 1 januari 2010 tillkom en lagförstärkning som ålägger hälso- och sjukvården att ge råd, stöd och information till barn. Vidare kommer barnkonventionen att bli svensk lag den 1 januari år 2020 som genererar i en ökad möjlighet för myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus.

Sjuksköterskor som arbetar inom den palliativa vården kommer ständigt i kontakt med anhöriga och även anhöriga barn. Barn som är anhörig till en svårt sjuk förälder är ofta i stort behov av att bli inkluderade i vad som händer och få åldersadekvat stöd utifrån sin ålder och mognad. Sjuksköterskan har ett ansvar att tillgodose god omvårdnad, vara lyssnande, stödjande och kunna samtala både med patienten och dennes anhöriga. Syftet med detta examensarbete var att ta reda på sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhörig till sin egen förälder. Examensarbetet är en litteraturöversikt, där åtta artiklar används. Resultatet består av tre huvudteman, Ökad kunskap, Utgångspunkter i mötet, och Utmaning för sjuksköterskan. Efter det valdes sex subteman som består av, Relation till barnen, Brist på utbildning, Upplevelse av brister i vården, Behov av stöd, Delaktighet i vården och Barn uppmärksammas inte. Resultatet visar vikten av att sjuksköterskorna får kunskap och erfarenhet i att möta barn som anhöriga och kunna skapa en relation med hela familjen. Sjuksköterskorna upplever att det är en utmaning att möta barn som anhöriga. Sjuksköterskorna upplever att de inte har den kunskap som behövs för att möta barnen, samt att de inte vet vem som bär ansvaret för barnen som anhöriga i vårdsituationen. De menar även att det råder tidsbrist för att hinna med att uppmärksamma barnen och att kunna ge det stöd som barnen behöver. Sjuksköterskorna behöver kunna reflektera och föra diskussioner med sina kollegor för att kunna lära sig mer och få mer erfarenhet. Regler och riktlinjer behöver skapas på arbetsplatsen för att skapa en bättre arbetsmiljö, vilket även gynnar barnens välbefinnande samt att det minskar risken för psykisk ohälsa hos de anhöriga barnen i framtiden.