Bakgrund: I sjuksköterskans yrke kommer man i kontakt med många människor i palliativt skede och även deras anhöriga. Att ett barn dör känns kraftfullt och orättvist. Hur hanterar sjuksköterskan barnets situation när barnet är i palliativt skede, Hur hanterar sjuksköterskan dessa känslor som väcks i yrket?  Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser vid palliativ vård av barn. Metod:En systematisk beskrivande litteraturstudie har genomförts där 10 kvalitativa och kvantitativa artiklar har granskats och analyserats. Resultat:Analysen av artiklarna resulterade i tre kategorier och 15 underkategorier. Kategorierna blev; Sjuksköterskors negativa upplevelser vid palliativ vård av barn, sjuksköterskors positiva upplevelser vid palliativ vård av barn och strategier för att hantera traumatiska händelser. Slutsats:Resultatet i denna litteraturstudie visar att sjuksköterskor upplever det svårt att vårda ett barn i palliativt skede. Sjuksköterskorna upplevde negativa och positiva upplevelser. Trots de negativa svårigheterna fann sjuksköterskorna positiva aspekter i vårdandet av barn i palliativt skede, såsom att kunna ge stöd till sörjande föräldrar, kunna lindra barnets symtom, att kunna skapa en bra relation och föra en god kommunikation till barnet och familjen. Det framgick i studien att kunna prata ut och få stöd av sina kollegor var viktiga för att kunna hantera känslor som väcks i sjuksköterskans arbete i den palliativa vården.

Stillasittande är något som ökar varje år samtidigt som livsstilsrelaterade sjukdomar blir allt vanligare i samhället. Att möta personer som har behov av att bli mer fysisk aktiva i sin livsstil är en allt vanligare uppgift på vårdcentralerna i Sverige. För att kunna möta dessa patienter och hjälpa dem till en mer aktiv livsstil krävs kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att ha motiverande samtal till fysisk aktivitet. Studien är en kvalitativ intervjustudie där sex sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod för att analysera materialet från intervjuerna.   Resultatet visar skillnader i sjuksköterskornas upplevelse av att ge motiverade samtal till fysisk aktivitet. Skillnaderna är delvis kopplade till de olika förutsättningarna sjuksköterskorna har på sin arbetsplats. Resultatet visar även att sjuksköterskorna upplever motiverade samtal som en bra metod att använda sig av vid motivation till fysisk aktivitet. Flera sjuksköterskor önskar använda sig mer av motiverande samtal till fysisk aktivitet men bristen på tid och de få tillfällen till uppföljning minskade deras möjligheter. Detta bekräftas av tidigare forskning som även visar att högre kvalité i de motiverande samtalen uppnås om mer tid finns tillgänglig.

Bakgrund: Sepsis är en livshotande diagnos som idag drabbar många patienter i Sverige och runt om i världen. Forskning visar att det är av största vikt med en tidig identifiering av diagnosen för att patienten ska få adekvat behandling och därmed öka chansen för dennes överlevnad. Sjuksköterskan har en nyckelroll vad gäller tidig identifiering och initial behandling av sepsis. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att identifiera patienter med sepsis. Metod: En kvalitativ metod där sju sjuksköterskor med erfarenhet av att identifiera sepsis intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: Rutiner och skattningsinstrument, Samarbete och kommunikation och Kunskap och kompetens. Informanterna upplevde det svårt att följa rutiner för NEWS-kontroller. För att identifiera misstänka sepsis- patienter krävdes att NEWS kompletterades med en helhetsbedömning av patientens tillstånd med hjälp av den kliniska blicken. Samarbete och kommunikation ansågs viktig både i arbetet med tidig identifiering av sepsis och i akuta situationer.   Slutsats: Sepsis upplevs som svårt att identifiera om det inte uppvisas tydliga symtom hos patienten, som feber och frossa. Utbildning och erfarenhet bidrar till ökad kunskap kring sepsis och hur tidig identifiering kan ske.

No description available.

No description available.

Migrationen till Sverige har ökat sedan 2015 och sjuksköterskan träffar idag fler patienter med olika språk och kulturella bakgrunder. Tidigare forskning visar på att missförstånd lätt uppstår i kommunikationen vid språkbarriär vilket medför att vårdkvaliteten försämras. Sjuksköterskans uppgift är att ge lika vård till alla och skapa en bra kommunikation och relation i vårdmötet för att en personcentrerad vård ska kunna ges. Syftet med litteraturstudien är att sammanställa tidigare litteratur kring sjuksköterskans upplevelse av kommunikation i vårdmötet med migranter som har en språkbarriär. Metoden som används är en litteraturöversikt med elva kvalitativa artiklar som hämtats ur databaserna Cinahl och Medline. Inklusionskriterier är vetenskapliga artiklar med sjuksköterskans perspektiv från öppen- och slutenvård. Exklusionskriterier är artiklar med övrig vårdpersonals perspektiv och äldre migranter med en demenssjukdom. Resultatet visar på tre huvudkategorier och fem underkategorier. Kategori ett: Språkliga verktyg viktigt i kommunikation med migranter. Här beskrivs tolkens betydelse i kommunikation vid språkbarriärer samt vikten av den icke verbala kommunikationen. Kategori två: Kommunikationssvårigheter i omvårdnad vid språkbarriärer. Resultatet visar på språkliga utmaningar vid omvårdnadssituationer med patienter och anhöriga vid sjuksköterskans dagliga arbete. Kategori tre: Kommunikation med migranter upplevdes tidskrävande. Här beskrivs att sjuksköterskan upplever att kommunikation med migranter där en språkbarriär finns tar längre tid, krävde mer tålamod och att arbetsflödet vid omvårdnaden försämras. Diskussionen innehåller metodens styrkor och svagheter och den etiska medvetenheten. Vidare diskuteras resultatet mot tidigare forskning, myndigheter, studiens bakgrund och Leiningers teori som innebär att sjuksköterskans ska förstå de kulturella skillnaderna hos patienten och vårda patienter efter en holistisk syn.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom är en vanligt förekommande sjukdom som kan orsaka både somatisk och psykisk ohälsa. Det råder en stigmatisering av personer med substansbrukssyndrom i samhället och det finns därför en risk att dessa patienter upplever ett negativt bemötande inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta utifrån vård på lika villkor och sträva efter en jämn fördelning av sjukvårdens resurser. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansbrukssyndrom inom somatisk och psykiatrisk slutenvård. Metod: En litteraturöversikt användes som metod där tio vetenskapliga artiklar granskades. Databassökningar skedde i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Kvalitativa studier inkluderades och analyserades därefter enligt Fribergs metod. Resultat: Fyra huvudteman identifierades; distanserad vård, kamp mellan värderingar och verklighet, utmaningar i vårdrelationen och kunskapsbrist. Resultatet visade att personer med substansbrukssyndrom kunde uppfattas som aggressiva samt manipulativa. Sjuksköterskor upplevde en känsla av frustration och osäkerhet i mötet med personer med substansbrukssyndrom och menade på att det krävs ett öppet och kreativt förhållningssätt. Det fanns ett behov av ökad kunskap och utbildning hos sjuksköterskor om hur patienter med substansbrukssyndrom bör vårdas. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Jean Watsons omvårdnadsteori för mänsklig omsorg. För att kunna reducera stress hos sjuksköterskor behövs en trygg vårdmiljö, en förmåga att sätta gränser samt att sjuksköterskan värnar om sitt eget mående. För att hitta de bästa lösningarna för patienten borde sjuksköterskan använda sig av all sin inhämtade kunskap och individanpassa vården.

Bakgrund: Hjärtstopp är ett allvarligt tillstånd där hjärt- och lungräddning (HLR) är första behandlingen. På sjukhus är det sjuksköterskor som oftast är först på plats vid ett hjärtstopp och behandlar patienten. Närstående rekommenderas att närvara under HLR och sjuksköterskor har ansvaret över dem, däremot har sjuksköterskor sällan tid för dem då deras fokus är på patienten.  Syfte: Sjuksköterskans upplevelse av närståendebevittnad HLR i sjukhusmiljö.  Metod: En litteraturstudie genomfördes där tio artiklar med kvalitativ ansats användes. Analysen är genomförd utifrån en integrerad analys där underkategorier och kategorier har bildats.  Resultat: Utifrån artiklarna identifierades tre kategorier där brist på tid och personal var en stor faktor till att implementera en stödperson. Närstående hade inflytande på hjärt- och lungräddningen genom att exempelvis vara ett störande moment för sjuksköterskor. Det kunde även vara en känslomässig situation för både sjuksköterskor och närstående.  Slutsats: Det finns ett stort behov av en stödperson som ska ta hand om närstående och deras behov. Det är av vikt att stöd ges efter händelsen till närstående och teamet. Mer tydligt definierade riktlinjer är av vikt då det kan förbättra omhändertagandet av närstående.

Bakgrund Syftet med överrapportering är att genom kommunikation förmedla viktig och relevant information om patienten. Överrapportering sker mellan enheter, yrkesgrupper och vårdgivare inom sjukvården, att den är strukturerad och tydlig är viktigt för patientsäkerheten.Sjuksköterskans överrapportering vid skiftbyte är en riskfylld aktivitet ur ett patientsäkerhetsperspektiv därför är det viktigt att sjuksköterskan är utbildad i att använda sig av kommunikationsverktyg vid sin överrapportering. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av överrapporteringens betydelse för patientsäkerheten. Metod I denna litteraturöversikt inkluderas 15 utvalda vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna Public Medline [PubMed] och Cumulative Index to Nursing and allied Health Literature [Cinahl] och analyseras utifrån en integrerad analys och granskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningunderlag. Resultat Av resultatet framgår det att sjuksköterskans upplevelse av överrapportering har betydelse för patientsäkerheten. Formen för överrapportering är viktig, i resultatet framgår det att muntlig överrapportering förespråkas av sjuksköterskan men för att denna ska bli lyckad krävs en struktur och tydlighet. Sjuksköterskan behöver utbildning i vårdanpassade kommunikationsverktyg för att överrapporteringen ska bli tydlig och strukturerad. Slutsats Sjuksköterskan upplever att överrapportering har betydelse för patientsäkerheten. Muntlig överrapportering förespråkas av sjuksköterskan men för att denna ska bli lyckad krävs en struktur och tydlighet. För att kunna ha en struktur och tydlighet behöver sjuksköterskan utbildning i kommunikationsverktyg. / Background Handoff between shifts is a risky activity from a patient safety point of view. The metaparadigm of nursing is based on four basic concepts; Nursing, human, health and environment. Common to the four basic concepts is that they all talk about the importance of good communication. The purpose of over-reporting is to communicate important information about the patient through communication. Handoff takes place between professional groups, units and healthcare providers. The Patient Safety Act exists as protection against damage to care, if communication is inadequate it can have consequences for patient safety. Aim Nurse ́s experiences of the importance of handoff for patient safety Method A literature review was conducted and 15 selected scientific articles with both qualitative and quantitative approaches were included in the current study. The scientific articles were analysed on the basis of an integrated analysis and reviewed on the basis of Sophiahemmet University's assessment form. Results The results of the study deal with three themes that are the basis for good over-reporting these are; clarity, structure and teamwork. Based on the results, it appears that the nurse felt that overreporting is important for patient safety. The form of over-reporting is important and the result shows that oral over-reporting is advocated by the nurse, but for this to be successful, a structure and clarity are required. In order to achieve a structure and clarity, the nurse needs training in communication tools. Conclusions Based on the results, it appears that overreporting is important for patient safety from the nurse ́s point of view. The form of over-reporting is essential and the results show that oral over-reporting is advocated by the nurse. In order for this to be successful, structure and clarity are required. This in turn calls for nurse training in communication tools.

Bakgrund: Sepsis drabbar årligen 49 miljoner människor världen över varav 11 miljoner insjuknade leder till dödsfall. För att skapa förutsättningarna att bota och minska dödligheten av patienter med sepsis krävs tidig diagnos och behandling av sjukdomen. Sjuksköterskan har oftast första kontakten med patienten och har centrala ansvaret att bedöma, planera, genomföra och utvärdera omvårdnaden. Sjuksköterskan har stor betydelse vid identifiering och behandling av sepsis. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser att vårda patienter med sepsis. Metod: Litteraturstudien utformades från Polit och Becks (2021) nio steg. Sökningarna utfördes i Cinahl, PubMed och PsycInfo vilket genererade i åtta artiklar, fem kvalitativa och tre kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Forsberg och Wengströms (2023) granskningsmallar.   Resultatet: Databearbetningen genererade tre huvudteman Sjuksköterskans oro: identifiering och prioritering av sepsis, Teamarbetets betydelse för sepsisvården, Betydelsen av en fungerande organisation. Resultatet belyser att patientens status, teamarbete och organisatoriska faktorer påverkade det vårdande förloppet. Oro upplevdes relaterat till identifiering och prioritering. För ett förbättrat vårdförlopp var trygghet och stöd från teamet runt patienten viktiga aspekter. Tidsbrist och underbemanning skapade upplevelse av stress vilket påverkade sepsisvården negativt. Slutsats: Litteraturstudien visar att sjuksköterskor har olika upplevelser av att vårda patienter med sepsis. Upplevda svårigheter bör ses över för utveckling av sepsisvården till det bättre.