Bakgrund:  Palliativ vård är när bot inte längre är möjligt och vården är inriktad på att lindra. Denna vård vilar på en grund, där symtomlindring är en av de fyra hörnstenarna. Smärta är en subjektiv upplevelse och ett vanligt symtom hos patienter inom palliativ vård. Smärta kan delas in i olika dimensioner; fysisk-, psykisk, social- och existentiell smärta. Det finns olika instrument som kan användas för att skatta smärtupplevelsen hos patienten. Smärtlindring inom palliativ vård består av två delar; farmakologisk och icke-farmakologisk lindring. Sjuksköterskans roll inom den palliativa vården innebär att vara en spindel i nätet och föra en nära dialog med patienten och närstående. Hemmiljö syftar till den plats där patienten bor och har sina tillhörigheter och är en plats där palliativ vård ofta sker. Arbetet i någons hemmiljö kan vara både ensamt och svårt för sjuksköterskan och kräver en förståelse för platsens betydelse. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av smärtlindring vid palliativ vård i hemmiljö. Metod: Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats. Elva kvalitativa artiklar analyserades enligt integrerad analysmetod.  Resultat: Resultatet visade på tre huvudteman och sex underteman baserade på sjuksköterskans upplevelser. Sjuksköterskorna upplevde brister i arbetsmiljön, främst tidsbrist men även personalbrist, och brister i sin egen kunskap. Det framkom att tillgången på utbildning inom palliativ vård var bristfällig samt att bristen på kunskap skapade oro hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde även hinder i det praktiska utförandet främst kopplat till svårigheter att administrera läkemedel men även i samspelet med läkare.  Slutsats: Palliativ vård i hemmiljö har utmaningar där omvårdnaden kan påverkas på olika sätt genom arbetsmiljön, sjuksköterskans kunskap och möjligheten att utföra arbetsuppgifterna i praktiken. Utbildning är en viktig del för att säkerställa kvaliteten på den palliativa vården. Vidare kvalitativ forskning i kontexten smärtlindring i hemmiljö vid palliativ vård är av intresse för att ytterligare belysa vilka problemområden som finns.

Bakgrund: Efter psykiatrireformen så har kommunerna fått ta ett större ansvar för personer med psykisk sjukdom vilket ställer krav på sjuksköterskor som arbetar kommunalt inom hemsjukvården att veta hur de ska bemöta och vårda personerna. Tidigare internationella studier tyder på att sjuksköterskor upplever en osäkerhet och brist på kunskap i vården av personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården. Det saknas dock kunskap om sjuksköterskans upplevelse utifrån en svensk kontext.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ metodologi med induktiv ansats användes. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna strävar efter att se personen genom att respektera och empatisera med honom eller henne, att möta personen där hen är och genom att sträva efter jämlikhet och självbestämmande. De arbetar med att skapa förtroende och trygghet genom att ta sig tid för personen de vårdar. Vidare visar resultatet på sjuksköterskornas upplevelser av att känna sig utsatt och oskyddad då de beskriver känslor av rädsla och känslor av att bli manipulerad. Resultatet visar även på upplevelser av otillräcklighet i vårdandet då sjuksköterskorna känner sig osäkra i bedömningarna och då de känner en uppgivenhet i vårdandet. De upplever vidare ett behov av att ha ett delat ansvar kring personerna.  Slutsats: I vårdandet av personer med psykisk sjukdom upplever sjuksköterskorna vikten av att sträva efter personcentrerad vård. För att ge en god och likvärdig vård för alla så krävs ökad kunskap och handledning för sjuksköterskorna inom hemsjukvården och ett förbättrat samarbete mellan olika vårdgivare.

No description available.

Bakgrund: Det palliativa vårdbehovet väntas öka i framtiden och av de cirka 90 000 dödsfallen som sker i Sverige årligen är cirka 72 000 av dessa i behov av palliativ vård. Då de närstående utgör en av hörnstenarna inom den palliativa vården är det därför viktigt att sjuksköterskan besitter den kunskap som krävs i mötet med de närstående, samt att inkludera de närstående tidigt i vårdkedjan vilket ger dem en möjlighet att förberedas inför det stundande dödsfallet. Detta ställer ett ökat ansvar på sjuksköterskeprofessionen både vad gäller symtomlindring men också bemötandet och inkluderingen av de närstående under vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av mötet med närstående till patienter inom den palliativa vården. Metod: Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar användes som grund för genomförandet av denna litteraturöversikt. CINAHL Complete och PubMed var databaserna som användes vid artikelsökningen. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra olika huvudteman med subteman som var kommunikation, från novis till expert, inkludering av familjen och närstående som påverkar vården negativt. Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att de närstående utgjorde en viktig roll inom den palliativa vården, detta då de påverkar vården i stor utsträckning. Vikten av kommunikationen framkom och svårigheterna som den nyexaminerade sjuksköterskan kan uppleva i mötet med närstående. Diskussion: I metoddiskussionen diskuterar författarna styrkorna och svagheterna med litteraturöversikten. I resultatdiskussionen diskuterar författarna hur relationen kan stärkas mellan sjuksköterskan och de närstående men också hur närståendes förväntningar på vården kan påverka vårdrelationen. Även sjuksköterskans tidigare erfarenhet diskuteras med stöd av Phil Barkers tidvattenmodell.

Sjuksköterskor inom den palliativa vården möter ständigt anhöriga och barn som anhöriga. Barn som har en svårt sjuk förälder i det palliativa skedet är i stort behov av stöd och information. Det ligger på sjuksköterskans ansvarsområde att vara en samtalspartner och att arbeta utifrån ett etiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhöriga inom palliativ vård. Studien bygger på en litteratur med en kvalitativ ansats där sex stycken artiklar har utgjort grunden för litteraturöversikt. Resultatet visar på vikten av att skapa relationer med patienten och de anhöriga, olika utmaningar som sjuksköterskan möter samt organisatoriska förutsättningar för sjuksköterskan att jobba utefter. När barn är med i bilden kan situationen kännas komplicerad för sjuksköterskan och sjuksköterskan undviker mötet med barn på grund av okunskap och strukturella begränsningar. Sjuksköterskan saknar kunskap i hur barn ska bemötas och om barns behov av information och stöd. Sjuksköterskan saknar även kunskap i att barnet är sjuksköterskans ansvarsområde. På grund av olika strukturella förhållanden bland annat på grund av tidsbrist så tas inte barnets perspektiv i beaktning. I vissa fall är det föräldrarna som hindrar sjuksköterskan från att involvera barnet och ge barnet information.

När ett barn är döende kräver det palliativ vård som ska lindra symtom. Vården behöver anpassas och vara personcentrerad. Sjuksköterskan har som ansvar att se till barnets bästa och lindra de symtom som dyker upp. Genom god kommunikation kan sjuksköterskan vårda med respekt och rättvisa samt anpassad kommunikation relaterat till barnets utvecklingsålder. Vid brister i kommunikationen kan det leda till att barnet och dess symtom blir osedd. Författarna vill därför undersöka vilka förutsättningar och barriärer som finns inom kommunikation kring palliativt sjuka barn, genom att undersöka sjuksköterskans upplevelse kring detta. Detta gjordes genom en litteraturöversikt som bestod av åtta artiklar. Där resultatet visade att sjuksköterskor behöver sträva efter en öppen, ärlig och anpassad kommunikation. Vidare visades det att sjuksköterskor upplever en svårhet kring att kommunicera kring ämnet döden och döende men efter interna utbildningar upplevde de att de kändes enklare. Resultatet berör även sjuksköterskans professionella roll och hur lätt de kan vara att förlora den i ett sådant emotionellt arbete. Vid diskussionen belys ämnen kring de två teman som togs ut i resultatet. Där barnens rätt till att vara delaktiga diskuteras ihop med föräldrarna som inte vill berätta allt för barnet. Diskussionen belyser också ämnet kring oerfarna sjuksköterskor och att de upplever ämnet extra tufft.

Bakgrund: Akutmottagning är en central del inom sjukvården och där arbetar sjuksköterskor tillsammans med bland annat läkare, undersköterskor och medicinska sekreterare. Antalet patienter är varierande och verksamheten är svår att planera i förväg. Som sjuksköterska på akutmottagningen ska moment kunna utföras praktiskt samt på rätt sätt utifrån en vetenskaplig grund. Sjuksköterskans förväntas ta snabba beslut och göra bedömningar av svårt sjuka patienter samt lindra deras lidande och symptom. Triagering av patienter är en central del i sjuksköterskans arbete på akutmottagningen, vilket är en grund för det fortsatta arbetet med patienten för sjuksköterskan på akutmottagningen.Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetsmiljön på akutmottagningar.Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats, baserad på kvalitativa metoder. Elva vetenskapliga artiklar analyserades till resultatet med hjälp av Fribergs fyrstegsmodell.Resultat: Analysarbetet resulterade i tre huvudkategorier, sjuksköterskans levda erfarenheter, akutmottagningen som arbetsplats och påverkan på sjuksköterskan som individ. Arbetet på akutmottagningen präglas av en hög arbetsbelastning på grund av högt patientinflöde. Detta leder till att sjuksköterskorna inte hinner med omvårdnadsåtgärder i den utsträckning de önskar, vilket påverkar patientsäkerheten negativt. Sjuksköterskorna utsätts för mycket stress vilket påverkar både deras arbetsprestation och privatliv.Slutsats: Att vara sjuksköterska på en akutmottagning genomsyras av en yrkesstolthet där sjuksköterskorna får möjlighet till utveckling och lärande. Dessa positiva aspekter behöver bibehållas för att i sin tur behålla sjuksköterskorna på arbetsplatsen. Så som arbetssituation ser ut på världens akutmottagningar är det ett omfattande problem att säker vård inte kan utföras. En förändring av hälso- och sjukvårdssystemet är en långsiktig åtgärd för detta problem, där både sjuksköterskor och patienter gynnas.

Det personcentrerade förhållningssättet tar sin utgångspunkt i att vården ska vara individanpassad och patienten ska göras delaktig i sin vård. För att åstadkomma detta är kommunikation en viktig aspekt. Sjuksköterskor har ett ansvar utifrån kärnkompetenserna att vårda utifrån patientens villkor. Syftet med denna kandidatuppsats var att belysa sjuksköterskors upplevelser av ett personcentrerat förhållningssätt inom slutenvård. Metoden som använts är en litteraturöversikt med kvantitativ och kvalitativ forskning där 10 artiklar har inkluderats. Resultatet samanställdes i två olika huvudteman, Individuella förutsättningar för att bedriva personcentrerad vård och Organisationens betydelse för förutsättningarna att bedriva personcentrerad vård. Tre subteman presenteras under varje huvudtema. Resultatet påvisade att sjuksköterskor upplevde utmaningar med att vårda personcentrerat då tidsbrist, bristande teamsamverkan och olika prioriteringar var hindrande faktorer. Sjuksköterskor upplevde dock att genom att vårda med ett personcentrerat förhållningssätt ökade vårdkvalitén och patienternas delaktighet. I diskussionen ställs vikten av att göra patienten synlig i vårdandet mot de utmaningarna sjuksköterskors ställs inför i en hektisk arbetsmiljö.

Bakgrund: Palliativ vård inom slutenvård innebär att erbjuda heldygnsvård för personer i livets slutskede och bidra till deras livskvalité genom att lindra lidande, ge stöd och bidra till ett fridfullt avslut av livet. Sjuksköterskans roll i omvårdnaden är väsentligt och inkluderar i sig flera aspekter såsom psykisk vård, somatisk vård, samt existentiellt och andligt stöd både för patienter och deras närstående. För att säkerställa en högkvalitativ palliativ vård och identifiera brister inom vården blir det därför av stor vikt att upplysa sjuksköterskans upplevelser. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården. Metod: Tolv kvalitativa artiklar som intervjuade sjuksköterskor i olika länder analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv manifest ansats. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att personcentrerad och individanpassad vård är det de strävar efter. Sjuksköterskorna stötte på vissa svårigheter i form av bristande kunskap, känslomässig utmaning och brist på resurser. Slutsatser: Litteraturstudien beskriver att omvårdnad i palliativ vård för sjuksköterskan uppfattades som ett sätt att hjälpa patienten att få en värdig vård i slutet av livet. Eftersom sjuksköterskors arbete omfattar flera aspekter har detta medfört att de upplevde en känsla av otillräcklighet. Därför är det viktigt att utifrån sjuksköterskans behov öka tillgång på mänskliga resurser, ge stöd till personalen samt bland annat initiera utbildningstillfällen.

Bakgrund: Enligt World Health Organization kartläggs det att 30% av de tillfrågadekvinnorna från 161 länder hade någon typ av erfarenhet av våld i nära relation. Detta kanmedföra ett stort lidande för kvinnan. Genom att lära känna kvinnan samt förstå hursamspelet kan påverka henne, kan sjuksköterskan på så vis anpassa de omvårdnadsåtgärdersom behövs utifrån kvinnans egna behov. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskansupplevelse av att bemöta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvård. Metod: Enlitteraturöversikt med tolv inkluderade artiklar som besvarar syftet, där sökningar idatabaserna PubMed och Cinahl gjorts. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att de hadeotillräcklig kunskap inom ämnet, detta till följd av bristande grundutbildning i kombinationmed bristande rutiner på arbetsplatsen. Mötena upprörde ofta olika känslor hossjuksköterskorna. Diskussion: De artiklar som inkluderades var av både kvalitativ ochkvantitativ ansats vilket kan anses som en styrka vad gäller skrivandet av enlitteraturöversikt. Sjuksköterskan behöver ytterligare kunskap vad gäller arbetet medvåldsutsatta kvinnor. Att utöka den befintliga grundutbildningen kan således vara av storvikt i syfte att stärka sjuksköterskans självsäkerhet samt förbättra omvårdnaden av denvåldsutsatta kvinnan. Slutsats: Den kunskap som sjuksköterskan innehar behöver utvecklas.Teoretisk kunskap i kombination med yrkeserfarenhet visade sig ge bäst resultat vad gälleratt stärka sjuksköterskans trygghet inför vårdmötet. / <p>2024-03-22</p>