Syftet med föreliggande studie är att undersöka svensklärares intentioner med litteraturundervisningen på gymnasiet, hur undersökningens resultat förhåller sig till Lars-Göran Malmgrens etablerade svenskämneskonceptioner, samt belysa resultatet i relation till litteraturdidaktisk forskning för att synliggöra olika konsekvenser av tänkta intentioner. Uppsatsen empiri utgörs av inskickat och nätbaserat undervisningsmaterial samt intervjuer med verksamma svensklärare. På ett övergripande plan är ambitionen att studien bidrar till att belysa lärares reflektioner om litteraturundervisningens innehåll.   I resultatet framträder den traditionella litteraturundervisningen som vanligast förekommande bland de intentioner lärarna har med undervisningen. Eftersom starka traditioner inom ett ämne tenderar att befästas och bli till norm gör det att andra sätt att se på ett ämne marginaliseras eller inte släpps fram, vilket ska ses som ett problem. Lärarnas utsagor kan om de sammanställs i kategorier ses som diskursiva praktiker som kan befästa eller utmana den rådande ordningen, hegemonin. Resultaten synliggör olika kategorier som i förhållande till Malmgrens svenskämneskonceptioner ger en mer komplex bild av litteraturundervisningen.    I den avslutande diskussionsdelen behandlas den tredje forskningsfrågan. Kategorierna problematiseras i relation till delar av en litteraturdidaktisk diskurs. De åsikter som kommer tydligast till uttryck är å ena sidan att elever finner litteraturundervisningen meningslös när klassiska verk och kända texter utgör det centrala innehållet. Å andra sidan menar företrädare för den mer traditionella litteraturundervisningen att elever inte utvecklas som läsare eller individer om inte mer avancerade texter finns och utmanar tidigare uppfattningar och föreställningar om litteratur.

Undersökningen som genomförts grundar sig på sex lärares beskrivning av hur de använder, och hur de skulle vilja använda, skönlitteraturen i undervisningen. Lärarna arbetar i de tidigare åren (1-3 samt mellanåren (4-6). Kvalitativa samtalsintervjuer har genomförts och sammanställts i olika kategorier efter transkribering. Det visade sig att samtliga lärare använder sig av skönlitteraturen i undervisningen men i olika utsträckning. De lärare som arbetade med äldre elever hade ett mer genomarbetat arbetssätt, i form av bokloggar och bokrecensioner, när det kom till användandet av skönlitteratur. Detta berodde främst på att lärarna som arbetade med eleverna i de yngre åldrarna mest fokuserade på läs- och skrivinlärning, vilket är naturligt eftersom eleverna är så unga och många är i färd med att knäcka läskoden. Det framkom även att lärarna inte upplevde att de hade tillräckligt mycket kunskap för att använda skönlitteraturen på ett mer medvetet sätt i undervisningen men att effekten av skönlitteraturen ansågs positiv i den bemärkelsen att den leder till utveckling hos eleverna. Exempelvis så utvecklas elevernas läsförståelse och kunskap om olika skönlitterära böcker och dess författare.

Barn och ungdomar har idag tillgång till en mängd olika texter, vid sidan av skönlitteratur och faktatexter finns också texter via olika bildmedier. Uppsatsen kartlägger mångfald, etik och värdegrund i skönlitteratur för åk 7 genom en analys av litteraturen. Skönlitteraturen begränsades till fyra böcker som läses inom parnerområdet. Litteraturen berör historia, medmänsklighet, ätstörningar och främlingsfientlighet. Syftet har varit att kartlägga mångfald, etik och värdegrund i skönlitteratur för åk 7 och hur väl litteraturen möter värdegrunden i läroplanen. Metoden har bestått av närläsning av skönlitteraturen utifrån läroplanens värdegrund. Genom analysen har det framkommit att skönlitteraturen inte behöver visa en god bild av samhälle och värdegrund, men att läraren behöver diskutera litteraturen för att väcka elevers förmåga till egna ställningstaganden. Detta knyter an till Skolverkets rekommendationer och vad vissa forskare inom området rekommenderar. För att få en förståelse för ämnet har jag tagit del av material från Caroline Liberg, Kerstin Munck, Gunilla Molloy, Bengt Brodow och Kristina Rininsland, Mary Ingemansson, Annika Löthagen och Jessica Staaf. Jag har även tagit del av de diskussionsfrågor som legat till grund för litteratursamtalen inom partnerområdet. Den mångfaldsgestaltning som finns inom litteraturen var inte homogen och utgör också underlag för diskussion. Det framkom även att litteraturen inbjuder till etiska ställningstaganden och diskussion kring värdegrunden.

Studiens syfte är att undersöka om eleverna, genom arbetssättet Läsglädje, har utvecklat sin läsförståelse, läsglädje och kunskap om hur man använder biblioteket. Genom intervjuer med ett antal lärare och en bibliotekarie, samt genom iakttagelser, har vi fått svar på studiens frågor. Resultatet visar att eleverna har utvecklats med arbetssättet Läsglädje. Bland annat har boksamtalen lett till att de förbättrat sin läsförståelse, läsning av ett varierat utbud av skönlitteratur har ökat elevernas läsglädje och arbetet i biblioteket har utvecklat deras bibliotekskunskap. Vidare visar resultatet hur elevernas kunskaper, inom de nämnda områdena, kommit till uttryck i följande årskurser.

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur fyra gymnasieelever talar om skönlitteratur och därmed få kunskap om hur dessa elever uppfattar läsning av skönlitteratur inom svenskundervisningen. För att uppnå syftet använde jag mig av en kvalitativ ansats, med fokusgrupp som metod. Jag anlade ett receptionsteoretiskt perspektiv som jag analyserade och diskuterade resultaten utifrån. Resultaten i min studie visar på ett didaktiskt problem inom svenskundervisningen i skolan, som bekräftar den tidigare forskning inom ämnet, som jag har tagit del av. Litteraturundervisningen i skolan styr elever mot en begränsad läsning i vilken elevernas läsupplevelse blir mindre viktig än de uppgifter som omger läsningen.

Syftet med uppsatsen är att studera kanons existens på en gymnasieskola. En gruppdiskussion med fyra stycken svensklärare ska ge en överblick över en möjlig allmängiltig skönlitterär kanonlista på skolan, samt lärarnas inställning till kanonbegreppet och skönlitterära urval. Det visar sig att det inte finns någon allmängiltig kanon på gymnasieskolan och att urval av skönlitteratur, mestadels bestäms utifrån elevers behov och intresse, lärarens egen personliga smak och utbudet av skönlitteratur på skolan. Urvalet skiljer sig därför mellan skola och skola, samt mellan lärare och lärare. Eftersom det inte finns någon bestämd kanon skapar läraren sig en egen litteraturlista utifrån det urval som finns på skolan och efter egna initiativ till inköp. En orsak till att en stor del av verken på litteraturlistan består av samtidslitteratur kan vara att den hårdast lanserats av media. Lärararna anser dock inte att samtidslitteraturen skulle ha lägre status än klassiska historiska verk utan inställningen till samtidsverken är att de utgör en del av elevernas kulturarv. Den allmängiltiga kanon tycks ha spelat ut sin roll i skolan med läroplanen (Lpf94), där undervisningen ska var mer individanpassad.

Syftet med denna studie är att undersöka i vilka situationer skönlitteratur förekommer i förskolan och grundskolans årskurs ett, samt vilken funktion litteraturläsningen då fyller. Vi vill med studien försöka få en uppfattning om vilka möjligheter som ges i förskola och skola till ett skapande av läslust, mot bakgrund av det sjunkande intresse för böcker och sjunkande resultat i läsfärdighet som rapporterats i internationella kunskapsutvärderingar. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på etnografiska fältstudier vilka pågått under sex veckor i en förskolegrupp och en förstaklass. Den huvudsakliga datainsamlingsmetoden är deltagande observation och det är från observationsresultaten som analyserna bygger.Av resultaten framgår att användningen av skönlitteratur i den studerade förskolan främst förekommer som högläsning i samband med vila. Även i skolklassen är högläsningen vanligt förekommande liksom den enskilda läsningen av bänkbok. I båda verksamheterna används den skönlitterära läsningen som en form av rekreation, en aktivitet som inträffar då barn är i behov av lugn eller i slutet av en lektion efter att andra mer kravfyllda uppgifter slutförs. Litteraturläsningen kan på så vis betraktas som en bisyssla och får sällan en central plats i undervisning och förskoleverksamhet. I den mån som litteraturen ligger till grund för samtal så är det framförallt dess potential som språkutvecklande aktivitet som är i fokus. Samtal som utforskar böckernas innehåll på ett djupare plan är däremot mer sällsynta.Nyckelord: läsning, skönlitteratur, läslust, boksamtal, förskola, årskurs ett

<p>Syftet med uppsatsen är att studera kanons existens på en gymnasieskola. En gruppdiskussion med fyra stycken svensklärare ska ge en överblick över en möjlig allmängiltig skönlitterär kanonlista på skolan, samt lärarnas inställning till kanonbegreppet och skönlitterära urval. Det visar sig att det inte finns någon allmängiltig kanon på gymnasieskolan och att urval av skönlitteratur, mestadels bestäms utifrån elevers behov och intresse, lärarens egen personliga smak och utbudet av skönlitteratur på skolan. Urvalet skiljer sig därför mellan skola och skola, samt mellan lärare och lärare. Eftersom det inte finns någon bestämd kanon skapar läraren sig en egen litteraturlista utifrån det urval som finns på skolan och efter egna initiativ till inköp. En orsak till att en stor del av verken på litteraturlistan består av samtidslitteratur kan vara att den hårdast lanserats av media. Lärararna anser dock inte att samtidslitteraturen skulle ha lägre status än klassiska historiska verk utan inställningen till samtidsverken är att de utgör en del av elevernas kulturarv. Den allmängiltiga kanon tycks ha spelat ut sin roll i skolan med läroplanen (Lpf94), där undervisningen ska var mer individanpassad.</p>

I denna forskningskonsumerande uppsats undersöks hur skönlitteraturen används i svenskundervisningen, både ur ett historiskt perspektiv och enligt dagens forskning i klassrumspraktik. Den stora frågan är varför man läser skönlitteratur i skolan. De historiska legitimeringarna för läsning av skönlitteratur har visat sig vara relativt få och okomplicerade i jämförelse med dagens. Under svenskämnets första hundra år läste man i princip skönlitteratur av ett enda skäl – att fostra eleverna in i en gemensam kulturell bildning. Det kulturarv som skulle föras vidare till nästkommande generation bestod av en enhetlig litterär kanon av de mest framstående svenska och västerländska författarna. På detta sätt var dåtidens litteraturundervisning okomplicerad. Idag däremot, har synen på skönlitteratur i undervisningen förändrats avsevärt. Enligt den rådande läsarorienterade teorin utgår man från läsaren själv vid tolkning och analys av skönlitterära texter. Legitimeringarna som förespråkas är därför mer individorienterade och subjektiva idag. Anledningen till det paradigmskifte som ägt rum har sin förklaring i samhällets kulturella friställning och medieteknologins framfart. Idag finns inga fasta normer kring ”fin- och fulkultur”. Det finns inte heller några tydliga riktlinjer och definieringar kring vad en skönlitterär text är. Den term som idag används i styrdokumenten är ”texter ur ett vidgat perspektiv”. Uppsatsen bygger framförallt på tre nutida svenska avhandlingar i klassrumspraktik som behandlar litteraturläsning i grundskolans senare år och på gymnasiet. Genom dessa analyseras den skönlitterära undervisningens tydligaste tendenser vad gäller syfte, innehåll och metod. Den rådande kursplanen i svenska för det obligatoriska skolväsendet används i diskussionen för att exemplifiera den skönlitterära undervisningens intentioner. I diskussionen behandlas eventuella pedagogiska konsekvenser som de moderna skönlitterära legitimeringarna medför.

Inledning I en globaliserad värld krävs av skolan att axla de utmaningar som följer på klassrum med många olika kulturella schatteringar. En av utmaningarna är hur man väljer skönlitteratur. Nationella och internationella styrdokument och direktiv finns, men det är inte självklart hur det här arbetet i praktiken ska se ut, varken i klassrummen eller på lärarutbildningarna. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur lärare väljer skönlitteratur utöver läroböcker i sin undervisning i ämnet svenska utifrån ett interkulturellt perspektiv. Metod Studien bygger på den kvalitativa undersökningsmetoden och baseras på sex stycken semistrukturerade intervjuer med lärare som genomförts, sammanställts och analyserats. Resultat Studien visar på ett aktivt arbete med skönlitteratur bland de intervjuade lärarna, där skolbiblioteken spelar en stor roll. Dock saknas det i arbetet med skönlitteratur i ämnet svenska, ett interkulturellt förhållnings- och arbetssätt. Studien visar också på en avsaknad av tydliga begreppsdefinitioner rörande begreppet mångfald, vilket visar på en okunskap inför ett interkulturellt arbetssätt.