I Sverige blir omkring 50 000 barn årligen skilsmässobarn utan möjligheter att kunna påverka föräldrarnas beslut. Trots att en ansenlig mängd barn och ungdomar utsätts för skilsmässans effekter varje år finns det till synes både en stor ovetskap och okunskap om detta ämne.  Tidigare forskning visar att barnen påverkas men är oeniga om hur och i vilken omfattning. Genom att kartlägga vuxna skilsmässobarn synsätt kan framtidens skilsmässobarn få bättre förutsättningar att hantera föräldrarnas skilsmässa och dess tillhörande prövningar. Studien syftar med bakgrund av detta till att undersöka vad vuxna skilsmässobarn har för tankar och erfarenheter om skilsmässor. Studien fokuserar på skilsmässobarnens boendeform, högtidsfirande, kommunikationsförmåga, konflikter samt relationer. I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med åtta vuxna skilsmässobarn vid Umeå Universitet. Det empiriska materialet har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att samtliga intervjupersoner, på ett eller annat sätt, upplevt att skilsmässan mellan föräldrarna haft en negativ påverkan på deras uppväxt. Trots dessa negativa effekter har studien visat att det även funnits positiva faktorer som gynnat intervjupersonernas vardag under samma period. Denna studie ämnar därför bidra till kartläggningen av skilsmässobarns uppväxt i skuggan av föräldrarnas skilsmässa.

Självmedkänsla är ett relativt nytt område inom den positiva psykologin (Neff, Rude & Kirkpatrick, 2007) och mäts utifrån tre delkomponenter: self-kindness, common humanity och mindfulness. Familjesituation och kön har tidigare visats påverka graden av självmedkänsla (Neff, 2011). Föreliggande explorativa studie avsåg att utforska graden av självmedkänsla hos unga vuxna samt mellan skilsmässobarn och kärnfamiljsbarn i samma grupp. En enkät med ett självskattningsformulär (SCS-LV) över självmedkänsla samt frågor om ålder, om respondenten var kärnfamiljsbarn eller skilsmässobarn och hur gammal respondenten i så fall var när föräldrarna separerade, delades ut till 93 studenter vid ett sydsvenskt universitet. Sju svar från respondenter över 25 år samt en ofullständigt ifylld enkät utelämnades vilket gav N=85. Resultaten visade inga skillnader i självmedkänsla varken mellan kön eller beroende på familjesituationen att vara skilsmässobarn. Det fanns skillnader mellan kön inom självmedkänslans tre delskalor där männen hade högre over-identification (motsatsen till mindfulness) än kvinnorna. Inga studier liknande föreliggande har gjorts på unga, svenska vuxna. I motsvarande amerikanska studier hade unga kvinnor lägre grad av självmedkänsla (Neff & Mc Gehee, 2009) och högre over-identification (Neff, 2011).   Nyckelord: Självmedkänsla, skilsmässobarn

<p>Bakgrund: I Sverige är kärnfamiljen än så länge den vanligaste familjeformen men det blir allt vanligare med separationer och därmed bildas nya familjekonstellationer. Familjer bryter upp och nya par flyttar samman. Hur påverkar de nya strukturerna barnen?I samtal med pedagoger i verksamheten har det kommit till vår kännedom att ämnet skilsmässa är ”tabubelagt”. Pedagogerna vet inte riktigt hur man ska närma sig problemet, personalen vill vara ett stöd men är rädd för att ”lägga sig i”.</p><p>Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger anser att barn, vars föräldrar skilt sig, borde bemötas samt att se om det finns någon skillnad i synen på bemötandet, pedagogkategorier emellan.</p><p>Metod: För att uppnå syftet har vi valt att göra en kvantitativ enkätundersökning med 13 påståenden med fasta svarsalternativ, varav sju stycken redovisas i uppsatsen, samt en öppen fråga.</p><p>Resultat: Vi har kommit fram till att pedagogerna anser att det är viktigt att föräldrarna meddelar om att de ska separera för att enklare kunna anpassa elevens individuella planering. Vi har också kommit fram till att fritidspedagoger/förskollärare i högre utsträckning än lärarna vill ha en bättre kunskap om hur man bör bemöta skilsmässobarn..</p>

Bakgrund: I Sverige är kärnfamiljen än så länge den vanligaste familjeformen men det blir allt vanligare med separationer och därmed bildas nya familjekonstellationer. Familjer bryter upp och nya par flyttar samman. Hur påverkar de nya strukturerna barnen?I samtal med pedagoger i verksamheten har det kommit till vår kännedom att ämnet skilsmässa är ”tabubelagt”. Pedagogerna vet inte riktigt hur man ska närma sig problemet, personalen vill vara ett stöd men är rädd för att ”lägga sig i”. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger anser att barn, vars föräldrar skilt sig, borde bemötas samt att se om det finns någon skillnad i synen på bemötandet, pedagogkategorier emellan. Metod: För att uppnå syftet har vi valt att göra en kvantitativ enkätundersökning med 13 påståenden med fasta svarsalternativ, varav sju stycken redovisas i uppsatsen, samt en öppen fråga. Resultat: Vi har kommit fram till att pedagogerna anser att det är viktigt att föräldrarna meddelar om att de ska separera för att enklare kunna anpassa elevens individuella planering. Vi har också kommit fram till att fritidspedagoger/förskollärare i högre utsträckning än lärarna vill ha en bättre kunskap om hur man bör bemöta skilsmässobarn..

Det är större risk att personer vars föräldrar är skilda själva skiljer sig jämfört med personer vars föräldrar är gifta. Problemet förklaras utifrån sociala teorier, att beteendet som karaktäriserar föräldrarnas relation går i arv till barnen så att även de i sin tur reagerar som sina föräldrar och hanterar problem i kärleksrelationer på ett sämre sätt. Med EVLN-modellen (”exit”, ”voice”, ”loyalty”, och ”neglect”) förklarade Rusbult, Zembrodt, och Gunn (1982) att människor reagerar på olika sätt när problem uppstår i kärleksrelationer beroende på hur omständigheterna kring relationen ser ut. Denna studie undersökte ifall reaktionerna ser olika ut beroende på om människor har separerade eller gifta/sambo föräldrar. 102 personer från 18 års ålder deltog i enkätundersökningen vilken utfördes liksom Rusbult et al (1982) med EVLN-modellen för att mäta personers reaktioner. Resultatet bekräftade dock inte hypoteserna, det visade med andra ord inte på några signifikanta skillnader mellan personer vars föräldrar är gifta/sambo respektive separerade. Att resultatet inte stämde överrens med vad tidigare forskning pekar på kan bero på att urvalet var för litet, med ett större urval är det möjligt att resultatet gått i linje med tidigare forskning. / Results show that offspring with divorced parents are at greater risk of ending up in divorce themselves compared to offspring from intact families. Socialization theories explain that relationship skills and behavior is transmitted from parents to offspring. Negative parental behavior affects children in a way that when problems emerge in their own romantic relationships they end up acting as their parents. Using four primary reactions, exit, voice, loyalty, and neglect (EVLN) as a way to explain people´s different reactions when problems emerge in romantic relationships Rusbult, Zembrodt, and Gunn (1982) showed that different circumstances predicted certain reactions. This study however attempts to examine whether reactions differ between offspring with divorced parents and offspring from intact families. Using a questionnaire and the very same approach as Rusbult et al (1982), measuring people´s reactions with EVLN, a sample of 102 adults aged 18 and older took part in the study. In contradictory to previous research the results did not show of any significant differences between offspring with divorced parents and offspring from intact families, which may be due to our small sample. With a larger sample this study may as well have supported previous findings.

Uppsatsen är en kvalitativ studie som bygger på åtta unga personers erfarenheter kring sina föräldrars skilsmässa. Syftet med studien var att se vilken inställning unga vuxna skilsmässobarn har till att själva ingå i nära relationer och/eller bilda familj och skaffa barn. Samt, att försöka få fram hur unga vuxna skilsmässobarn tror att deras syn på nära relationer har påverkats av att som barn ha varit med om en skilsmässa. Dessa frågor besvaras utifrån åtta halvstrukturerade intervjuer, där åtta unga vuxna medverkat, sju kvinnor och en man. Personerna i studien kommer alla från en uppväxt som inneburit att föräldrarna skilt sig innan informanterna fyllt 18 år. Alla som medverkat är idag mellan 20 och 30 år. Resultatet visare att de allra flesta av de jag intervjuade stöttar sina föräldrars skilsmässa, samt är positiva till att själva ingå i en nära relation. Teorin i denna studie utgår från en rad olika teoretiker som behandlat ämnet tidigare. Giddens, som säger att det på förhand kan vara svårt att veta hur ett barn eller ett vuxet skilsmässobarn kommer påverkas eller har påverkats av att föräldrarna skiljer sig, då det finns fler saker och faktorer i en individs liv som kan påverka henne. Bäck-Wiklund som menar att ”stanna för barnens skull” kan skada barnen mer än att få leva i en ”dålig kärnfamilj”.  Dalid som betonar de vuxna skilsmässobarnets eget ansvar över sitt egna liv samt paret Öberg som likt mig intervjuat just vuxna skilsmässobarn.

Lekarbete/lek som specialpedagogisk metod används bland annat för att hjälpa splittrade, otrygga och okoncentrerade barn, barn i sorg och barn med negativ självuppfattning, genom att leka i närvaro av en intresserad vuxen i ett speciellt lekrum. Barn som upplever skilsmässa kan få dessa reaktioner som behöver bearbetas och vi ville ta reda på om det går att hjälpa dessa barn med lekarbete.Vi ville undersöka hur lekarbete kan stödja skilsmässobarn i åldern 4-7 år samt om lekpedagogernas förhållningssätt har betydelse för barnets bearbetning. Vi ville lyfta fram lekpedagogers erfarenheter och hur de upplever sitt förhållningssätt.Studien bygger på kvalitativa intervjuer av lekpedagoger.Studien visar att lekarbete är stödjande för barn i åldern 4-7 år som upplevt föräldrars skilsmässa. Barnet kan i lekarbete skapa förståelse och få ordning på sina tankar. Lekpedagogernas förhållningssätt har betydelse för barnets bearbetning eftersom de ger barnet total uppmärksamhet.

Separationer har blivit alltmer vanligt i dagens samhälle i Sverige. Idag separerar drygthälften av alla par, vilket kan medföra flera olika typer av konsekvenser för barnen i familjen.Vad tidigare forskning har funnit är att barnens mentala hälsa påverkas negativt men ocksåvissa attitydförändringar till romantiska relationer överlag. Syftet med denna studie var attundersöka om dessa barns framtida romantiska relationer är något som påverkades i och meden föräldraseparation. Även om ålder vid separationen kunde påverka relationerna. Det varnittiofyra studenter vid ett medelstort universitet i Sverige som slumpmässigt valdes ut för attundersökas genom en enkätundersökning. Romantiska relationer definierades genom fyraolika index: trygg; otrygg-undvikande; otrygg-ambivalent; otrygg-desorganiserad. Resultatetvisade att vilken ålder man var vid separationen inte hade någon påverkan på deras framtidaromantiska relationer. Däremot kunde en föräldraseparation till viss del påverka studentersromantiska relationer. Det framkom att en föräldraseparation förutsåg en otryggdesorganiseradanknytning. Däremot sågs ingen signifikant skillnad för resterande tre index. Som slutsats är det inte separationen i sig som påverkar studenternas framtida romantiskarelationer. / Separations have become more common in the society of Sweden. Today, about half of the couples separates, which can cause several types of consequences for the children in the family. What previous research has found is that children’s mental health was adversely affected by a separation. Changes in children’s attitudes towards romantic relationships was discovered as well. The purpose of this study was to investigate whether these children’s future romantic relationship are affected by parental separation. How old the children were by the separations were also included in the study. Ninety-four students at a medium-sized university in Sweden were randomly selected to be examined through a survey. Romantic relationship was defined by four different categories: secure; fearful; preoccupied; dismissed. Results showed that how old children were at the parental separation did not affect their future romantic relationships. However, a parental separation could partly affect a student’s romantic relationship. It was found that a parental separation predicted higher levels in the dismissed category. On the contrary, there were no significant differences for the remaining three categories. In conclusion, it is not the separation itself that affects students’ future romantic relationships.

Syftetmed denna studie äratt studerade subjektiva tankarna kring äktenskap,skilsmässasamt påverkningsgraden av föräldrarnas skilsmässa hos vuxna skilsmässobarn. Det utfördes sex kvalitativa intervjuer med fyra kvinnor och tremän,i åldrarna 18-26 somallavar bosatta i Stockholm. Studien visadeatt vuxna skilsmässobarn har en relativ positiv inställningtill äktenskap men att de har en rädsla för att deras framtida äktenskap skall resulterasmedskilsmässa likföräldrarnasäktenskap.Den främsta orsaken till föräldrarnas skilsmässa berodde på att pappanantigenvar otrogen eller ansvarslös, dettahar påverkat skilsmässobarnens relation till pappan. Efter skilsmässan har relationen mellan vuxna skilsmässobarnenoch den ena föräldern blivit allt starkare då skilsmässobarnet skapar en nära relation till föräldern för att ersätta och fylla den lucka som saknas i form av avsaknad av den andra föräldern. Föräldrarnas skilsmässa har påverkat vuxna skilsmässobarnen genom att de själva sätter krav på sina egna framtida relationer och partners.En summering av studien påvisar att majoriteten av respondenterna upplever att de har fått en starkare relation till ena förälderns och inte den andra. Vilket beror på den andra förälderninte längre har en viktig roll i familjen så som tidigare och kan därmed inte påverka relationerna som innan.

Syftet med studien är att ur barns perspektiv undersöka hur skolan på ett bra sätt kan bemöta barn med separerade föräldrar. Frågeställningarna har även vidrört hur de separerade föräldrarna vill att deras barn ska bli bemötta av pedagoger i skolan. Studien är kvalitativ och vi har använt oss av en projektiv intervjumetod där barnen har fått projicera sina åsikter mot olika situationer rörande andra barn med separerade föräldrar. Forskning från bland annat BRIS och Rädda Barnen har fastställt att barn som genomgår en kris ofta saknar vuxna stödpersoner inom skolan. Vår studie visar att barnen har varit ledsna i skolan och saknar en vuxen person som finns där för dem. Barnen har eftersökt människor att prata med samt uttryckt en önskan om att få diskutera sin situation tillsammans med andra barn i samtalsgrupper. Slutligen har det visat sig att skolan kan göra mycket på ett enkelt sätt för att bemöta dessa barn. De kan till exempel presentera skolsjuksköterskor, kuratorer med flera varje termin och förklara vad dessa finns där för, så att barnen är medvetna om att det finns vuxna på skolan att få stöd hos förutom sin lärare.