Den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. För att hjälpa drabbade barn och ungdomar och för att motverka en fortsatt ökning, krävs det kunskaper om såväl åtgärdande arbete som förebyggande arbete kring psykisk ohälsa. Eftersom barn och unga spenderar mycket tid i skolan har skolans psykolog en viktig roll i detta åtgärdande- och förebyggande arbete av den orsaken att hen besitter kompetens inom området.   Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken roll skolpsykologen har tillskrivits i litteratur riktad till dess profession. För att få en historisk skildring av hur skolpsykologens tillskrivna roll har beskrivits över tid har litteratur från olika årtionden analyserats, från 1950-talet fram tills idag. I studien har även läroplaner undersökts för att se om det finns en koppling mellan dem och den analyserade litteraturen. För att studera litteraturen och läroplanerna har en kvalitativ textanalys utförts. De teorier som har använts i studien är läroplanskod/läroplansteori vilken har hjälpt oss att koppla samhällets normer och värderingar till skolpsykologens roll och arbetsuppgifter samt rollteori som har hjälpt oss att förstå skolpsykologens roll på ett tydligare sätt.   Studiens analys visar att skolpsykologens roll har haft ett varierande syfte som har gått från tydliga riktlinjer till att bli mer oklart. I och med att syftet med skolpsykologens roll har varit varierande har också förväntningarna på rollen växlat. Detta har i sin tur påverkat skolpsykologens arbetsuppgifter som har gått från att vara fokuserade på diagnostiseringar och tester till att idag även innefatta organisatoriska arbetsuppgifter. Analysen visar att skolpsykologens roll har förändrats utifrån samhällets utveckling och förändring.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i det ökade intresset för neuropsykiatriska diagnoser i samhället och det fokus som skolan under en längre en tid haft på elever i behov av anpassningar. Genom en kvalitativ textanalys av skriftliga psykologutlåtanden och en enkätundersökning med specialpedagoger och speciallärare är avsikten att bidra med ökad kunskap om psykologers och specialpedagogers/speciallärares uppfattningar om hur skolan kan skapa en god lärmiljö för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vidare är avsikten att granska hur psykologers rekommendationer överensstämmer med forskning om kvalitativt god undervisning. Materialet analyseras med avstamp i teoretiska förklaringsmodeller som kategoriskt, relationellt och medicinskt perspektiv. Resultatet visar exempel på en variation av uppfattningar hos båda professioner i hur skolmiljö och undervisning kan anpassas. Graden av omfattning på insatser som rekommenderas av psykologerna varierar och inslag av kvalitativt god undervisning förekommer. Begreppen tydlig och struktur betonas i de granskade psykologutlåtandena. En genomgående uppfattning hos specialpedagogerna/speciallärarna är att diagnosticerade elever inte är sin diagnos utan ska bemötas som de olika individer de är. Uppsatsen avslutas med en diskussion om diagnosens funktion och betydelse i skolan.