Abstract Pain among patients in their final stage of life is a commonly occurring problem. Results from the Swedish Register of Palliative Care (SRPC) indicate that validated instruments for assessing pain are rarely used. Nurses' insufficient knowledge of pain and pain treatment methods may be a cause of maltreatment of patients who suffer from pain. The goal of this study was to determine whether training within the area of pain, pain assessment and pain assessment instruments increases the use of validated pain assessment instruments utilized by nurses working in care homes for patients in the final stage of life in the city of Uppsala. Method: A quantitative and quasi-experimental design was selected to perform the study. The intervention study that was used consisted of one training session where one questionnaire was given before and one after the time of training. Register data were collected from the SRPC given the question of pain assessment before and after the intervention. Results: The study showed that nurses more often used pain assessment instruments after the training session. The results also showed that nurses to a greater extent than before alternated between the two validated pain assessment instruments that were introduced at the training session. Conclusion: The results showed that when nurses at care homes are given training in the area of pain and pain assessment they absorb and use the newly acquired knowledge in their clinical work. / Sammanfattning Smärta hos människor som befinner sig i livets slutskede är ett vanligt förekommande problem. Resultat från Svenska palliativregistret tyder på att validerade smärtskattningsinstrument används i liten utsträckning. Bristande kunskaper om smärta och smärtbehandling hos sjuksköterskor kan leda till dålig smärtlindring hos personer med smärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om effekten av undervisning om smärta, smärtskattning och smärtskattningsinstrument ökar användandet av validerat smärtskattningsinstrument hos sjuksköterskor i Uppsala kommuns vård- omsorgsboenden vid vård i livets slutskede. Metod: En kvantitativ, kvasiexperimentell design valdes för att genomföra studien. Den interventionsstudie som användes utgjordes av ett undervisningstillfälle med en enkät före och efter undervisningen. Registerdata inhämtades från Svenska palliativregistret under frågeställningen smärtskattning före och efter interventionen. Resultat: Studien visar att sjuksköterskorna efter undervisningstillfället oftare använde smärtskattningsinstrument i sitt arbete. Resultatet visar även att sjuksköterskor i större utsträckning än tidigare växlade mellan de två validerade smärtskattningsinstrument som introducerades vid undervisningstillfället. Slutsats: Resultatet från studien visar att när sjuksköterskor på vård- och omsorgsboenden får undervisning om smärta och smärtskattning resulterar det i att dessa kunskaper tas tillvara och praktiseras i den kliniska verksamheten.

Bakgrund: Smärtskattning med smärtskattningsinstrument bland patienter i livets slutskede är en rekommenderad och högprioriterad indikator av Socialstyrelsen för en god palliativ vård i livets slutskede. Statistik i palliativregistret visar att patienter i livets slutskede inte smärtskattas tillräckligt, vilket kan leda till minskat välbefinnande när det är brister i smärtlindringen. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i omvårdnaden när det gäller att utföra smärtskattningar med smärtskattningsinstrument för att främja en god vård. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kan möjliga förklaringar till den bristfälliga användningen av smärtskattningsinstrument i livets slutskede lyftas fram. Den ökade kunskapen kan i sin tur bidra till en bättre omvårdnad för patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med smärtskattningsinstrument av patienter i livets slutskede inom hemsjukvården Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes. En kvalitativ innehållsanalys gjordes enligt beskrivning av Lundman & Hällgren Graneheim (2017). Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Tillförlitligt arbetsredskap vid smärtbedömning, En tidskrävande process, Behov av rutiner och kunskap kring smärtskattning.  Slutsats: Smärtskattning med smärtskattningsinstrument i livets slutskede upplevs vara av stor viktigt för att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad till patienten i livets slutskede i hemsjukvården. För att sjuksköterskorna ska kunna arbeta evidensbaserat med patienter i livets slutskede är det av stor vikt att de besitter kunskap och kompetens nödvändig för att kunna använda smärtskattningsinstrument. Därför behöver sjuksköterskorna kontinuerlig utbildning samt att det behövs tydliga riktlinjer i verksamheten.  Nyckelord: Smärtskattning, smärtskattningsinstrument, livets slutskede, hemsjukvård

Bakgrund En vanlig orsak till att människor söker vård är smärta. Smärtskattningsinstrument är en viktig del i smärtbedömningen av patienter för att få en objektiv och patientfokuserad vård. Vid införande av smärtskattningsinstrument på avdelningar har en förbättrad smärtbehandling setts hos patienter. Studier har påvisat att sjuksköterskor är dåliga på att förstå betydelsen av smärtskattningsinstrument samt att använda dem. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att använda smärtskattningsinstrument i omvårdnaden av patienter med smärta. Metod Studien utfördes med en kvalitativ design och använde sig av semi-strukturerade intervjuer för att fånga upp sjuksköterskorna upplevelser och erfarenheter. Totalt fyra sjuksköterskor intervjuades vilka arbetade på tre olika typer av avdelningar samt två olika kliniker. Resultat I studien framkom det att sjuksköterskorna upplevde sig ha lite kunskap inom smärtskattning trots att de flesta upplevde att de hade god erfarenhet av patienter med smärta. Flera sjuksköterskor kände endast till några få smärtskattningsinstrument, och upplevde även svårigheter med smärtskattning av vissa patientgrupper. Brister i dokumentationen och uppföljning av smärtskattningen av patienter med smärta framkom också som ett problem. Samtliga sjuksköterskor i intervjun upplevde att riktlinjer för smärtskattning på arbetsplatsen var bristfällig. Flera konkreta förbättringsförslag uppgavs, bland annat att fler professioner borde involveras i smärtskattningen på avdelningen. Slutsats Bättre kompetensutveckling för sjuksköterskor gällande smärtskattning, införa tydligare riktlinjer för hur sjuksköterskor smärtskattar patienter samt involvera fler professioner än endast sjuksköterskan har framkommit som viktigt. Fler studier med fokus på vilka faktorer som påverkar smärtskattning negativt behövs, samt forskning på hur smärtskattningen konkret kan förbättras både på avdelningar, kliniker och nationellt.

Hos patienter med demenssjukdomar, som successivt börjat förlora sin kognitiva förmåga att uttrycka sig, manifesteras flertalet problem i vardagen. Det påverkar patienten negativt med exempelvis onödiga smärtor, oro eller agitation. Samtidigt den påverkar omvårdnadspersonal, andra medboende samt anhöriga, vilka riskerar att uppleva den stress som medförs. Obehandlad smärta eller misstolkningar av uttryck för smärta hos patienter med demenssjukdom leder till ett stort lidande. Det kan därför vara av värde att använda smärtskattningsinstrument och ibland kombinationer av sådana. Vilket leder till en adekvat bedömning av patientens status vilket ofta leder till en god och trygg vård. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors användning av smärtskattningsinstrument för bedömning av smärta hos patienter med demenssjukdomar. Den systematiska litteraturöversikten resulterade i två huvudteman och sex subteman: 1) Hinder för användning av smärtskattningsinstrument. a) Brist på erfarenhet skapar osäkerhet b) Tidsbrist c) Bristande utbildning d) Kommunikationshinder mellan patient och sjuksköterska 2) Erfarenhet av smärtskattningsinstrument a) Tilltro till smärtskattningsinstrument b) Upplevda svagheter hos smärtskattningsinstrument. Det mest använda smärtskattningsinstrument enligt studien är Abbey Pain Scale (APS). Där finns orsakerna till att att sjuksköterskor använder smärtskattningsinstrument för patienterna med demenssjukdom i begränsade omfattning eller inte alls. Till exempel osäkerhet, tidsbrist, kommunikationsbrist och frånvaro av utbildning. En förbättrad och riktad utbildning till personal som arbetar kring patienter med demenssjukdomar är betydelsefull. Det resulterar i ökad möjligheterna att urskilja smärta, oro, depression och andra beteendeförändringar som är vanliga symptom på smärta. Att kunna optimera smärtbehandlingen möjliggörs genom användning av smärtskattningsinstrument som på ett bra sätt kan fånga och objektivt beskriva smärtan hos patienter med demenssjukdom.

Bakgrund: Att genomföra smärtbedömning av barn på en akutmottagning där det primärt behandlas vuxna ställer särskilda krav på sjuksköterskors kunskap och omvårdnad. Grundutbildade sjuksköterskor saknar ofta relevant utbildning om barn och tydliga riktlinjer för hur smärtbedömning ska genomföras kan saknas. För att lindra barnets lidande behöver sjuksköterskor genomföra en smärtbedömning korrekt.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors genomförande av smärtbedömning av barn i åldrarna 0–10 år på akutmottagningar.  Metod: En integrativ litteraturöversikt som baserades på artiklar med kvalitativ och kvantitativ design. Studien grundades på nio vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Fribergs analysmodell med grund i Whittemore och Knafl användes för att sammanställa och syntetisera artiklarna.   Resultat: Det framkom fyra kategorier vilka var användning av smärtskattningsinstrument vid smärtbedömning, betydelsen av kommunikation vid genomförandet av smärtbedömning, betydelsen av kunskap vid smärtbedömning och resursbrist på akutmottagningar utmanar smärtbedömning. Slutsats: Det finns utmaningar i form av resurser på akutmottagningar för genomförande av optimal smärtbedömning för pediatriska patienter. En kunskapsutveckling för sjuksköterskor om smärtbedömning är nödvändig. Det är viktigt att sjuksköterskor har en god kommunikation med både barnet och föräldrarna för en optimal omvårdnad, smärtbedömning och smärtlindring.

Bakgrund: I Sverige dör ca 90 000 människor varje år och cirka 80 procent av dessa människor behöver en lindrande vård, då deras behandling för sjukdomen inte ger någon effekt längre. Flera patienter får inte den smärtlindring de behöver på grund av att man inte smärtbedömmer på korrekt sätt och att kunskapen hos sjuksköterskor är bristande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskestudenters faktiska kunskap om smärtbedömning inom vård i livets slutskede samt sin självskattning av denna kunskap och grundutbildningens bidrag till densamma. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras i underrubrikerna Sjuksköterskestudenternas kunskaper, självskattning av sjusköterskestudenternas sin kunskap och Grundutbildningens bidrag till sjuksköterskestudenternas kunskap. Slutsats: Kunskapen hos sjusköterskestudenterna från termin fyra till sex var god både utifrån kunskapsdelen samt respondenternas egenskattning av kunskap. Fortsatta studier behöves göras då tidigare forskning inom smärtbedömning i livets slutskede var bristande.

<p>Aim: The aim of this study was to investigate how VAS (Visual Analogue Scale) is used in the prehospital environment, and describe how patients 40 years and older with acute chest pain describe their pain with help of VAS. Further, to investigate how the literature describes other instruments to evaluate pain. Method: This was a descriptive study and used both literature and empiric material as foundation. The selection consist of the paramedics medical record from one emergency department, 100 men and 100 women with chest pain witch had been transported with ambulance to one hospital in middle of Sweden. A literature review was done in order to see what previous research recommends for pain rating scales.</p><p>Results: The study showed that 71 (35 %) of 200 individuals pain were rated with VAS according to the guidelines for the ambulance department. The entire selection rated the pain on VAS between 1-10. The group 40-65 years rated their pain relatively high on VAS (3-10), in relation to the group 66-91 years (1-10). The literature does not advocate any special pain rating instrument, but recommend ARS, VRS, NRS and VAS as measures in the prehospital environment.</p> / <p>Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken omfattning Visuell Analog Skala (VAS) används inom ambulanssjukvården, beskriva hur patienter 40 år och äldre med akuta centrala bröstsmärtor skattar smärtans intensitet med hjälp av VAS. Vidare var syftet att undersöka hur litteraturen beskriver olika instrument för att skatta smärta inom ambulanssjukvården. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv studie och nyttjat både litteratur och empiriskt material som underlag. Urvalet bestod av ambulansjournaler från en ambulansstation, 100 män och 100 kvinnor som transporterats med ambulans till ett sjukhus i Mellansverige på grund av central bröstsmärta. En litteratur genomgång gjordes för att se vad tidigare forskning rekommenderar för smärtskattningsinstrument. Huvudresultat: Studien visade att 71 (35 %) av 200 individer var smärtskattade med hjälp av VAS, enligt riktlinjerna för ambulansen. Hela urvalet skattade smärtan på VAS skalan mellan 1-10. I åldersgruppen 40-65 år skattar de sin smärta relativt högt på VAS skalan (3-10) i förhållande till åldersgruppen 66-91 år (1-10). Litteraturen talar inte entydigt för något speciellt smärtskattnings instrument, men talar för att använda ARS, VRS, NRS och VAS i den prehospitala verksamheten</p>

Aim: The aim of this study was to investigate how VAS (Visual Analogue Scale) is used in the prehospital environment, and describe how patients 40 years and older with acute chest pain describe their pain with help of VAS. Further, to investigate how the literature describes other instruments to evaluate pain. Method: This was a descriptive study and used both literature and empiric material as foundation. The selection consist of the paramedics medical record from one emergency department, 100 men and 100 women with chest pain witch had been transported with ambulance to one hospital in middle of Sweden. A literature review was done in order to see what previous research recommends for pain rating scales. Results: The study showed that 71 (35 %) of 200 individuals pain were rated with VAS according to the guidelines for the ambulance department. The entire selection rated the pain on VAS between 1-10. The group 40-65 years rated their pain relatively high on VAS (3-10), in relation to the group 66-91 years (1-10). The literature does not advocate any special pain rating instrument, but recommend ARS, VRS, NRS and VAS as measures in the prehospital environment. / Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken omfattning Visuell Analog Skala (VAS) används inom ambulanssjukvården, beskriva hur patienter 40 år och äldre med akuta centrala bröstsmärtor skattar smärtans intensitet med hjälp av VAS. Vidare var syftet att undersöka hur litteraturen beskriver olika instrument för att skatta smärta inom ambulanssjukvården. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv studie och nyttjat både litteratur och empiriskt material som underlag. Urvalet bestod av ambulansjournaler från en ambulansstation, 100 män och 100 kvinnor som transporterats med ambulans till ett sjukhus i Mellansverige på grund av central bröstsmärta. En litteratur genomgång gjordes för att se vad tidigare forskning rekommenderar för smärtskattningsinstrument. Huvudresultat: Studien visade att 71 (35 %) av 200 individer var smärtskattade med hjälp av VAS, enligt riktlinjerna för ambulansen. Hela urvalet skattade smärtan på VAS skalan mellan 1-10. I åldersgruppen 40-65 år skattar de sin smärta relativt högt på VAS skalan (3-10) i förhållande till åldersgruppen 66-91 år (1-10). Litteraturen talar inte entydigt för något speciellt smärtskattnings instrument, men talar för att använda ARS, VRS, NRS och VAS i den prehospitala verksamheten

Inledning: Postoperativ smärta hos barn är fortfarande ett problem trots förbättrade arbetsrutiner och smärtbehandling. Smärtskattning på barn och speciellt barn med kognitiva nedsättningar kräver att sjuksköterskorna har kunskap om tillgängliga smärtskattningsinstrument. På så vis ges alla barn möjlighet att smärtskattas. Syfte: Att undersöka hur ofta sjuksköterskor smärtskattar barn som opereras för skolios postoperativt. Design: En retrospektiv studie. Metod: Journalgranskningen genomfördes på Universitetssjukhuset i Linköping. Alla barn som under 2008-2009 opererats för Idiopatisk eller Neuromuskulär skolios, var mellan 0-18 år och fanns med i journaldatasystemet inkluderades i studien. Resultat: Barn med Idiopatisk skolios smärtskattades oftare än barn med Neuromuskulär skolios. Barn som inte förstod instruktion smärtskattades inte lika ofta som de barn som förstod instruktion. Flickor smärtskattades oftare än pojkar inom gruppen som förstod instruktion. Konklusion: Det fanns en signifikant skillnad i frekvens smärtskattning mellan Idiopatisk skolios och Neuromuskulär skolios, utöver detta gjordes fyndet att flickor smärtskattades högre än pojkar. För att alla skall få möjlighet till lika god omvårdnad krävs att det finns tillgång till olika smärtskattningsinstrument. / Background: Despite improved guidelines and treatment of children, postoperative pain is still a problem. Painassessment in children and specially children with cognitive disibilities demands knowledge in existing pain measurement tools for nurses. Then all children have the opportunity to express their pain. Aim: To find out if there is a difference in the frequency of assessment in postoperative pain in children after surgery for scoliosis. Design: A retrospective study. Methods: The study was performed in Linköping University hospital. Children admitted 2008-2009 for Idiopatic scoliosis or Neuromuscular scoliosis surgery, in age 0-18 years and available via the data journal were included in the study. Results: Children with Idiopatic scoliosis had a higher freqvence of painassessment compared with Neuromuscular scoliosis. Children who didn´t understood verbal information had less frequence of painassesment compered with those who understood verbal information. Girls were assessed for pain significant more often as compared to boys in the group who understood verbal information. Conclusion: There was differences between children who were able to express themselves and those who weren´t in painassessment, but also gender matters and to ensure all children’s right to similar care it´s of importance to access different pain measurement tools.

Bakgrund: Det är vanligt att patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården lider av smärta. Upprepade studier pekar på att validerade smärtskattningsinstrument inte används i någon större utsträckning. Sjuksköterskors bristande kunskap om smärta, smärtskattning och smärtbehandling leder till sämre smärtlindring och försämrad livskvalitet för patienten. Syfte: Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskors uppfattning om smärtskattning och smärtskattningsinstrument inom den kommunala hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt valdes för att genomföra studien. I studien ingår elva artiklar som analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; kunskap, teamsamverkan och barriärer. Studien visar att sjuksköterskor sällan använder sig av smärtskattningsinstrument i sitt dagliga arbete. De anser att det är svårt att smärtskatta en icke-verbal patient samt de patienter som drabbats av kognitiv svikt. Sjuksköterskor saknar kunskap om smärta och smärtlindring. Det framkommer även flera olika barriärer för smärtskattning så som tidsbrist och personalbrist. Teamet runt patienten ansågs viktigt för att förbättra smärtskattning och smärtbehandling. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtskattning är bristfällig. Arbetslivserfarenhet bidrar inte heller till att sjuksköterskor blir mer benägna att smärtskatta. Det behövs mer utbildning om smärta och smärtskattningsinstrument. / Background: It is common for patients in municipal healthcare to experience pain. Repeated studies indicate that validated pain assessment tools are rarely used. Nurses' lack of knowledge concerning pain, pain assessment and pain relief leads to poor quality pain management which leads to poor quality of life. Aim: The aim of the study was to investigate nurses' opinions of pain assessment and pain assessment tools in municipal healthcare. Method: A literature review was conducted in which eleven scientific studies were examined and analyzed according to qualitative content analysis. Result: Three categories: knowledge, teamwork and barriers, emerged from the analyses. The study shows that nurses rarely use pain assessment tools in their daily work. Nurses generally think it is complicated to assess pain in non- verbal patients or in patients with cognitive impairment. They also feel that they have a lack of knowledge when it comes to pain relief and pain assessment. Other barriers is lack of time and personnel. The multi professional team is seen as an important part to improve pain assessment and pain management. Conclusion: The result points towards the fact that nurses lack skills in pain management. It is not enough to learn from work experience. More extensive education is needed to gain nurses' interest and skills about pain.