De ursprungliga frågorna inför denna uppsats var ’Hur förstår förskollärare samtalets plats i förskolan och hur ser förutsättningarna ut för samtal mellan barn och pedagoger i förskolan?’. Ganska snart kom en stor del av fokus dock att hamna kring problematiken runt att samtalet hotas av de stora barngrupperna som pressat pedagoger och barn mot en situation där frånvaron av det bra samtalet bara är en del av förskollärarnas oro. Bakgrunden till arbetet är ett projekt om ’social kommunikation och språk’ i samarbete mellan Högskolan i Gävle och Gävle kommun med stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppsatsen är en del i projektet och har skrivits parallellt med arbetet som förskollärare.  Syftet har varit att ta reda på mer om vilken plats samtalet har i förskoleverksamheten. Genom att intervjua sju erfarna förskollärare från sju olika förskoleområden, som också är representanter för elevhälsoteamet på sitt område ville jag få en bild av deras syn på samtalen mellan barnen och dem. Intervjuerna har gjorts via telefon, spelats in och transkriberats ordagrant. Intervjuerna har varit halvstrukturerade med både fasta och öppna frågor. Materialet har analyserats induktivt genom att det i fragment och omgångar kategoriserats. De kategorier som slutligen hittades samlar förskollärarnas uppfattning om vad det bra samtalet är, vilka organisatoriska tillgångar och hinder som de beskriver och sist några lösningar för hur samtalet kan få utrymme. Det empiriska materialet har också kompletterats med studier av tidigare forskning på området.  I resultatet beskrivs först förskollärarnas syn på de förutsättningar de anser krävs för att bra samtal ska uppstå, kunskaper om samtalet som kan spåras hos informanterna och de upplevelser som de menar uppstår runt samtalet. Tyngdpunkten ligger på de organisatoriska tillgångar och hinder som de tar upp. Framför allt kommer det då att handla om konsekvenserna av de stora barngrupper informanterna upplever är ett stort hinder för inte bara samtal utan verksamheten i stort. Miljön är också en viktig faktor för samtalet liksom det faktiska antalet pedagoger utspridda över dagen. Ett intressant resultat som framkom handlade om att samtalet gärna uppstår när både barn och pedagoger upplever en frihet i tid och rum, från krav och stress. Sist är samlat förskollärarnas lösningar på bristen av tid till samtal. Då handlar det om gruppens betydelse för individens språkutveckling, lässtunderna, stödtecken, och organisationen av miljön och rutinerna.

De som arbetar i förskolan har som uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande inom flera områden av ett barns kommande lärande och liv. Betydelsebärande områden i förskolans verksamhet är språklig förmåga och socialt samspel. Dessa två områdens utveckling har visat sig ha stor betydelse för hur barns fortsatta liv kommer att utvecklas och är ett samband som ofta var föremål för diskussion på olika förskolors elevhälsoträffar. I diskussionerna togs olika förmågor och samband upp som visade sig kunna sammanfattas i begreppet social kommunikation. Vid sökande av information och forskning kring begreppet uppdagades att endast andra yrkeskategorier hade beskrivit området. Vid läsning av befintlig litteratur kom det fram att de resultat som presenterades på vissa väsentliga punkter inte stämde med det som förskollärarna såg och beskrev som problemområden. Denna skillnad väckte uppsatsskrivarnas intresse. Studiens syfte var att beskriva hur förskollärare bearbetar och förstår begreppet social kommunikation. Denna process följdes och dokumenterades. Metoden som användes för analys av arbetet var kvalitativ innehållsanalys. Denna metod valdes eftersom det i studien söktes efter bärande och centrala begrepp som beskrev social kommunikation som förskollärare såg och förklarade det. Dessa begrepp analyserades och indelades efter det i kategorier av uppsatsskrivarna. Trovärdighet i denna indelning eftersöktes. Resultatet visade att tre kategorier gick att finna i förskollärarnas svar angående vilka begrepp de ansåg ingick i den pedagogiska definitionen av social kommunikation. Dessa kategorier blev: miljö som förutsättning för social kommunikation, barns sociala förmåga och förutsättning för social kommunikation och barns språkliga förmåga och förutsättningar för social kommunikation. Frågor som togs upp angående social kommunikation i kollegial handledning visade sig alla ämnesmässigt kunna sorteras in under en av de tre kategorierna. I studien presenterades inte ett slutgiltigt förslag till en pedagogisk definition av begreppet social kommunikation, men ett inledande förslag gjordes. / Social kommunikation ur en pedagogisk synvinkel

Studiens syfte har varit att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan kommunicerar och socialiserar med varandra och pedagogerna. Genom videoobservationer har vi studerat barnens kommunikation under de vardagliga rutinerna måltiden, samlingen och den fria leken. Resultatet visar att dessa situationer är ypperliga tillfällen att utmana och utveckla barnens kommunikativa och sociala förmågor. Måltiden och samlingen erbjuder olika möjligheter till samtal där pedagogerna avgör vilka strategier som bör tillämpas för att upprätthålla kommunikationen. Den fria leken präglas av barnens intresse för stunden, därmed avgör barnen vilken typ av kommunikationsform de väljer att tillämpa. I de olika observationerna kunde vi urskilja kommunikation i form av kroppsspråk, gester, tal och tecken som stöd.

<p>Syftet med uppsatsen är att genom en småskalig, kvalitativ, intervjustudie åskådliggöra hur vuxna upplever att social kommunikation via internet påverkar deras var­dags­liv, med fokus på upplevelsen av egen kontroll och styrning. Forsk­nings­frågorna: Vilka är för- och nack­del­arna? Ökar känslan av social ge­men­skap eller ger kom­munika­tion via inter­net en upp­levelse av isolering? Vad är verklighet i samman­hanget? Hur upplever individ­erna att den soci­ala kom­munikationen tar plats i deras vardags­liv? Upp­levs en känsla av kon­troll eller be­ro­ende?</p><p>Teorierna som används finns i spänningsfältet mellan teknikdeterminism och bilden av en eman­ciperad an­vänd­are. De baseras på resonemang från Sherry Turkle om hur vi fjät­tras till kommunikationsredskapen och Maria Bakar­djievas syn på att internetanvändning kan ha en frigörande effekt samt att att män­niskor gör ak­ti­va och överlagda val. Som metod för in­sam­ling av empiriskt material an­vänds den kvalitativa forsk­nings­intervjun, för att komma åt det unika i varje persons be­rättelse. Fem personer har inter­vjuats.</p><p>Informanterna an­vänd­er social kommunikation via internet bland annat för att lättare hålla kon­takt med familj och vänner, för att lära känna nya personer och för att livet blir roligare. Det visar sig att de har en positiv inställning till social kommunikation via inter­net. De har insikt om vissa tydliga nackdelar och hittar förhållningssätt till dem för att kunna fortsätta använda mediet. Överlag har informanterna någon form av kontroll och styrning över sitt internetanvändande. Ändå kommer det fram att internet påverkar vardagslivet i en sådan grad att det ibland bör undvikas. För att undvika internet av rätt anledningar krävs att man ser och förstår vad som sker, vilket denna uppsats kan bidra med.</p>

Syftet med uppsatsen är att genom en småskalig, kvalitativ, intervjustudie åskådliggöra hur vuxna upplever att social kommunikation via internet påverkar deras var­dags­liv, med fokus på upplevelsen av egen kontroll och styrning. Forsk­nings­frågorna: Vilka är för- och nack­del­arna? Ökar känslan av social ge­men­skap eller ger kom­munika­tion via inter­net en upp­levelse av isolering? Vad är verklighet i samman­hanget? Hur upplever individ­erna att den soci­ala kom­munikationen tar plats i deras vardags­liv? Upp­levs en känsla av kon­troll eller be­ro­ende? Teorierna som används finns i spänningsfältet mellan teknikdeterminism och bilden av en eman­ciperad an­vänd­are. De baseras på resonemang från Sherry Turkle om hur vi fjät­tras till kommunikationsredskapen och Maria Bakar­djievas syn på att internetanvändning kan ha en frigörande effekt samt att att män­niskor gör ak­ti­va och överlagda val. Som metod för in­sam­ling av empiriskt material an­vänds den kvalitativa forsk­nings­intervjun, för att komma åt det unika i varje persons be­rättelse. Fem personer har inter­vjuats. Informanterna an­vänd­er social kommunikation via internet bland annat för att lättare hålla kon­takt med familj och vänner, för att lära känna nya personer och för att livet blir roligare. Det visar sig att de har en positiv inställning till social kommunikation via inter­net. De har insikt om vissa tydliga nackdelar och hittar förhållningssätt till dem för att kunna fortsätta använda mediet. Överlag har informanterna någon form av kontroll och styrning över sitt internetanvändande. Ändå kommer det fram att internet påverkar vardagslivet i en sådan grad att det ibland bör undvikas. För att undvika internet av rätt anledningar krävs att man ser och förstår vad som sker, vilket denna uppsats kan bidra med.