Drottz, Caroline och Edsheim, Oskar (2023). “Den är helt OK, faktiskt” pulsträning och eleveri behov av särskilt stöd. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling ochledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur stor andel elever i behov avsärskilt stöd på en högstadieskola som deltar i styrd daglig fysisk aktivitet, så kallad pulsträningjämfört med övriga elever. Syftet är även att bidra med kunskap kring vad dessa elever självaanser möjliggör respektive hindrar deras deltagande. Denna kunskap kan sedan användas i syfteatt främja deltagandet i styrd daglig fysisk aktivitet för elever i behov av särskilt stöd, vilket isin tur gynnar den fysiska och psykiska hälsan samt inlärningen hos denna elevgrupp.Som teoretisk förankring för studien har vi valt den socialkognitiva teorin och dess trecentrala begrepp triarkisk ömsesidig kausalitet, självreglering och självtillit.För att uppnå studiens syfte används en mixad metod då syftet och frågeställningarna bådehar en kvantitativ och en kvalitativ ansats. Forskningsdesignen på den mixade metoden är enså kallad förklarande sekventiell design där studien inleds med en kvantitativ del varpå enkvalitativ del följer.Resultaten visar att elever i behov av särskilt stöd deltar i pulsträningen i avsevärt mindreutsträckning än övriga elever. Det beror dels på att de i många fall har anpassat bortpulsträningen eller på att de har hög frånvaro. Elever i behov av särskilt stöd anser att det sommöjliggör deras deltagande i pulsträning är att pulsträningen sker inomhus, att det finnsmöjlighet att välja aktiviteter och bra relationer till klasskamrater och undervisande pedagog.Även aktiviteter som involverar hela klassen, personliga insikter om positiva effekter av fysiskaktivitet, att pulsträningen är en obligatorisk aktivitet, att eleverna tycker det är roligt ochlektionens utformning är saker som möjliggör deltagande.Studien har tydlig specialpedagogisk implikation då det dels handlar om att förebygga ochundanröja hinder i lärmiljön utifrån perspektivet elever i behov av särskilt stöd.

Bakgrund: Andelen äldre i vårt samhälle ökar och alltfler äldre är fysiskt inaktiva, vilket kan ses som ett folkhälsoproblem. Att utforska inaktiva äldres syn på fysisk aktivitet kan bidra till värdefull kunskap när det gäller att stödja dessa personer till en ökad fysiskt aktiv livsstil.  Syfte: Att ta reda på vad inaktiva äldre upplever har betydelse för att vara fysiskt aktiva, samt vad de anser kan få dem att förändra sitt beteende till en mer fysiskt aktiv livsstil. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med ett bekvämlighetsurval med sex kvinnor, 65–74 år. Data analyserades induktivt med kvalitativ innehållsanalys där koder och kategorier sorterades fram.  Resultat: Fysisk miljö och yttre stöd ansågs ha betydelse för att inaktiva äldre skulle vara mer fysiskt aktiva. Vardagliga aktiviteter prioriteras framför fysisk aktivitet. Yttre stöd, förändrade rutiner i samband med pension, kunskap och erfarenheter samt känslor och attityder kring fysisk aktivitet ansåg de äldre ha betydelse för den fysiska aktivitetsnivån. Slutsatser: De psykosociala faktorerna uppfattades ha stor betydelse vad gäller fysisk aktivitet, deltagarna betonade omgivningens betydelse, yttre stöd ansågs ha en stor betydelse för att en beteendeförändring skulle kunna ske. / Background: The number of elderly in our society is increasing and the quantity of physically inactive seniors is growing along with it, this observation can be viewed as a global health issue. By exploring inactive elderly people´s view of physical activity it can contribute to valuable knowledge for supporting this age group into a more physical active lifestyle. Aim: To find out what elderly experiences have importance for being physically active, and what they think can make them change their behavior into a more physically active lifestyle. Method: The study was qualitative, semistructured interviews were made, a convenient sample of six women, 65-74 years old, were included. Data were interpreted inductive with a qualitative content analysis and then sorted into codes and categories. Result: Physical environment and external support was considered to be important by elderly inactive people to be more physically active. Ordinary everyday activities are prioritized over physical exercise. External support, changed habits after retirement, knowledge, experience and attitudes regarding physical activity. This altogether results in an impact on the level of physical activity amongst elders.   Conclusion: The psychosocial factors  were perceived to have great importance in terms of physical activity. The participants expressed how the support from the surroundings has a great importance for a behavioural change.

Bakgrund:Som yrkesverksam fysioterapeut inom primärvården finns det flera olika behandlingsmetoder för långvarig ländryggssmärta att välja mellan, men inga tydliga riktlinjer att följa. Grundat i det kliniska resonemanget tar fysioterapeuter beslut som påverkas och förändras i mötet med patienten. Då det finns lite forskning som undersökt hur fysioterapeuter utbildade inom Mekanisk diagnostik och terapi (MDT) beskriver sitt kliniska resonemang till patienter med långvarig ländryggssmärta syftar denna studie till att åskådliggöra fysioterapeuters syn på ämnet.    Syfte:Att undersöka hur fysioterapeuter beskriver sitt kliniska resonemang gällande användning av MDT till patienter med långvarig ländryggssmärta.    Metod:Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats och deskriptiv design. Datainsamling skedde genom sex intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av materialet.    Resultat:Analysen genererade 22 underkategorier fördelade i sju kategorier. Informanterna beskrev sitt kliniska resonemang vid användning av MDT i form av sin syn på metoden, patientdelaktighet i undersökning, struktur och tydlighet, fynd som påverkar behandling, hypotestestning, patientansvar i behandling och värdering av egna förmågor.   Slutsats:Studiens resultat visade att informanterna beskrev sitt kliniska resonemang vid användning av MDT vid långvarig ländryggssmärta inom primärvården främst påverkades av biomekaniska fynd hos patienten. Psykologiska fynd beskrevs som sekundära faktorer att ta hänsyn till, och sociala faktorer beskrevs lite eller inte alls trots att de är viktiga att ta hänsyn till för att åstadkomma en beteendeförändring. Därmed har ett utvecklingsområde för MDT inom fysioterapi tydliggjorts då det finns evidens för att ett biopsykosocialt arbetssätt vid långvarig ländryggssmärta är att föredra. / Background: As a physiotherapist in primary care, there are several different treatment methods for persistent low back pain to choose from, but no clear guidelines to follow. Based on the clinical reasoning, physiotherapists take decisions that are affected and changed in the patient encounter. Since there is a lack of research that have investigated how physiotherapists educated in Mechanical Diagnosis and Therapy (MDT) describe their clinical reasoning to patients with persistent low back pain, this study aims to illustrate the physiotherapists' view of the topic.   Aim: To explore how physiotherapists describe their clinical reasoning regarding the use of MDT for patients with persistent low back pain.   Method: A qualitative semi-structured interview study with an inductive approach and a descriptive design was conducted. The data collection included six interviews. A qualitative content analysis was used to analyze the data.   Result: The analysis generated 22 subcategories divided into seven categories. The informants described their clinical reasoning when using MDT as their view of the method, patient participation in examination, structure and clarity, findings that affect treatment, hypothesis testing, patient responsibility in the treatment and evaluation of own abilities.   Conclusion: The study's results showed that the informants described their clinical reasoning when using MDT with persistent low back pain in primary care were mainly influenced by biomechanical findings with the patient. Psychological findings were described as secondary source to take into consideration, and social factors were described very little or not at all even though they are important to take into consideration in order to achieve a behavioral change. Thus, a development area for MDT in physiotherapy has been clarified as there is evidence that a biopsychosocial approach to persistent low back pain is preferable.

Bakgrund: Digitala patientmöten ökar med visionen om ökad e-hälsa, det kan användas för att nå fler patienter och verka kompletterande till traditionell fysioterapi. Det finns lite information om digitala patientmöten med fokus på att kunna stödja beteendeförändring. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur fysioterapeuter beskriver sina möjligheter och begränsningar att kunna stödja beteendeförändringar hos patienter i digitala patientmöten.Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Sex fysioterapeuter deltog i studien och data från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i fem kategorier med tolv underkategorier. Dessa kategorier var: behov att överbrygga det fysiska avståndet, digital fysioterapi passar kortare, enklare kontakter, krävs mer tydlighet i digitala möten för att få med patienten, avsaknaden av fysisk kontakt vid digital fysioterapi hindrar samt rutin för uppföljning. Slutsatser: Deltagarna beskrev det digitala patientmötet som positivt för enkla och snabba patientkontakter. Dock menade de att det inte kan ersätta traditionell fysioterapi då avsaknaden av den fysiska kontakten och den bristande uppföljningen begränsar deras möjligheter att stödja beteendeförändringar. Studien ger grund för fortsatt forskning om organisatorisk implementering av stödjande arbetssätt för beteendeförändringar i digital / Background: Meeting patients in a digital format increases with the vision of increased e-health. It can be useful to reach more patients and work complementary to traditional physiotherapy. There is little information on digital patient meetings with a focus on being able to support behavioral changes. Aim: The aim of this study was to investigate how physiotherapists describe their possibilities and limitations to support behavioral changes in digital patient meetings.Method: The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. Six physiotherapists participated in this study and data from the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Result: The interviews resulted in five categories with twelve subcategories. These categories were: the need to bridge the physical distance, digital physiotherapy fits for shorter, simpler contacts, more clarity is required in digital meetings to engage the patient, the lack of physical contact during digital physiotherapy prevents and routines for follow-up. Conclusions: The participants described the digital patient meetings as positive for simple and quick patient contacts. However, they meant that it could not replace the traditional physiotherapy since the lack of physical contact and the lack of follow-up limits their ability to support behavioral changes. This study provides support for continued research on the organizational implementation of supporting working methods for behavioral change in a digital environment.

Bakgrund: Hamstringsskada är den vanligaste skadan inom elitfotboll och har hög återfallsrisk. I samband med hamstringsskador är arbetet intensivt då spelaren helst ska vara tillbaka snabbt för att bidra till lagets prestation. Rehabiliteringen behöver trots sin intensitet vara av långsiktig karaktär och förhindra att skadan återkommer i framtiden. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser av faktorer som påverkar rehabilitering av hamstringsskador hos herrfotbollsspelare i svenska elitfotbollsklubbar. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med deskriptiv design. Ett ändamålsenligt urval gjordes och fem fysioterapeuter inom svensk elitfotboll intervjuades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier och 19 underkategorier. Kategorierna var fysioterapeutens förutsättningar, spelarens förutsättningar, yttre press, bemötande av spelare och återgångens omständigheter. Med utgångspunkt i fysioterapeuters upplevelser framhålls spelaren, tränaren och den egna kunskapen som de mest betydande faktorerna av rehabiliteringen av hamstringsskador. Slutsats: Upplevelserna kunde kopplas till fysioterapeuten som individ, dess omgivning och beteende. Fysioterapeuterna upplevde att det krävdes anpassning av sitt beteende efter omständigheter i omgivningen för att åstadkomma en lyckosam rehabilitering. Studiens resultat är svårt att generalisera då antalet fysioterapeuter som medverkade i studien var få. / Bakground: Hamstring injury is the most common injury in elite football and has a high re- injury rate. The rehabilitation of hamstring injuries are intense since the player should preferably be back quickly to contribute to the team performance. Despite the intensity of the rehabilitation, it needs to be of a long-term perspective and prevent future re-injury. Aim: To explore physiotherapists’ experiences of factors that affect rehabilitation of hamstring injuries in male football players in Swedish elite football clubs. Method: Qualitative semistructured interview study with descriptive design. A purposive sample of five physiotherapists, working with Swedish elite football were interviewed. The data collection was analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five categories and 19 subcategories. The categories were the physiotherapist’s conditions, the player’s condition, external pressure, approach with the player and the circumstances of the return to play. The physiotherapists’ experienced that the player, the coach and the knowledge of the physiotherapist are the most important factors in rehabilitation of hamstring injuries. Conclusion: Physiotherapists experienced that adaptation of their behavior was required according to the circumstances of the surrounding environment to achieve successfull rehabilitation. The study’s result is difficult to generalize as the number of physiotherapists involved in the study was few.

No description available.

Bakgrund: Ätstörningar är allvarliga tillstånd och orsakar stort lidande för drabbade. Patienterna har störda uppfattningar om kropp och ätande samt upplevs svårbehandlade. Basal kroppskännedom utgår från kroppens rörelser, där kroppsmedvetenhet övas, tankar och känslor integreras. Vetenskapligt finns begränsad kunskap om hur patienter med ätstörning ska bemötas, men den terapeutiska alliansen påverkar följsamhet och behandlingsresultat. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av vad som påverkar skapandet av en terapeutisk allians vid behandling med Basal kroppskännedom vid ätstörningsproblematik. Metod: Studien har kvalitativ, deskriptiv design i åtta semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter som rekryterades genom ändamålsenligt- och snöbollsurval. Data analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Fem kategorier och elva underkategorier identifierades. Huvudkategorierna är “Metoden bjuder in till helhetssyn och tillitsfull relation”, “Yrkesskicklighet och personlighet en tillgång i komplexa mötet”, “Kroppslig och verbal kommunikationsförmåga ger samarbetet fler dimensioner”. “Arbetet siktar mot självständigt och hållbart tillfrisknande” samt “Terapeutiska miljön påverkar trygghet och fokus”. Slutsats: Alliansskapandet genom Basal kroppskännedom är mångfacetterad i mötet med patientgruppens komplexa sjukdomssituation. Faktorerna som utkristalliserades påverkar både enskilt och gemensamt, skapandet av en fysioterapeutisk allians. Genom resultatet framträder en början till beteendeförändringsstrategier med hjälp av beteendemedicinskt förhållningssätt, socialkognitiv teori samt stress-copingteori

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige lever knappt 10 000 barn med cancer och 85% av de barn som drabbas botas. Både cancersjukdomen och den onkologiska behandlingen påverkar dessa barn fysiskt, psykiskt och socialt. Hela organsystem kan påverkas negativt och många drabbas av fatigue. Syfte: Syftet var att undersöka resultaten av den senaste forskningen gällande biopsykosociala effekter av fysisk träning för barn som är under pågående onkologisk behandling, eller som nyligen genomgått behandling. Metod: Genom litteratursökningar i databaserna PEDro och PubMed valdes fyra randomiserade kontrollerade studier ut. Väsentliga data från studierna extraherades och sedan bedömdes studierna avseende relevans och kvalitet. Slutligen bedömdes sammantagen preliminär evidens. Resultat: Interventionerna innehöll fysisk träning med inslag av konditionsträning, styrketräning, stretching samt träning av psykologiska funktioner. Interventionstiden varierade mellan åtta veckor och sex månader. Antalet deltagare varierade mellan 68–222. För utfallen fatigue och muskelstyrka i nedre extremitet påvisades en signifikant förbättring. Den preliminära evidensen bedömdes vara låg. Slutsats: Resultatet av denna översikt stärker betydelsen av fysisk träning för populationen. Sättet som träningen administreras på, påverka givna utfall där interaktion med andra deltagare samt träningsledare har en stor inverkan. Således kan man konstatera att fysisk träning är fördelaktigt för populationen och det finns ett värde i att utgå från ett biopsykosocialt perspektiv vid utformning av träning. / ABSTRACT Background: The prevalence of children with cancer is barely 10 000 in Sweden and 85% are cured. The disease itself, as well as the treatment affects children physically, mentally, and even socially. Organ systems are negatively affected, and fatigue is a common side effect. Objective: The aim was to investigate results of the latest research on the biopsychosocial effects of physical training for children undergoing oncological treatment, or children who recently have received treatment. Method: For this systematic review, four randomized controlled trials were selected through literature searches in the databases PEDro and PubMed. Essential data from the studies were extracted and relevance and quality of each trial were assessed. Finally, the overall preliminary evidence was evaluated. Results: The interventions included physical exercise with elements of aerobic exercises, strength training, stretching and psychological tasks. The intervention duration varied between eight weeks and six months, and the number of participants ranged from 68 to 222. A significant improvement was demonstrated regarding fatigue and muscle strength in the lower extremity. The preliminary evidence was considered low. Conclusions: The effects of physical exercise in this review reinforce the importance of exercise for the population. The administration of physical exercise should be considered, as interactions with other children as well as trainers seemingly have a considerable beneficial impact. Thus, this indicates that physical activity is beneficial for this population and that implementation of a biopsychosocial perspective is favorable in this setting.

Bakgrund: Personer med Reumatoid Artrit (RA) lider av en kronisk inflammatorisk sjukdom och behöver vara fysiskt aktiva genom hela livet för att minimera symptomen. COVID-19 pandemin kan ha förändrat hur träningen planeras och genomförs, samt hur fysioterapeuter planerar träningen. Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter med RA och fysioterapeuter vid reumatologisk klinik upplever att COVID-19 pandemin har påverkat patienters träning i rehabiliterande syfte. Metod: I en kvalitativ intervjustudie intervjuades två fysioterapeuter och fyra personer med RA vid en reumatologisk klinik. Intervjuerna genomfördes via telefon eller videolänk, utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Analys av data genomfördes genom manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sju kategorier framkom som beskriver faktorer som påverkar rehabiliterande träning för patienter med RA: betydelsen av träningsutrustning, följsamhet till träning, reaktioner på förändrade förutsättningar för träning, alternativa lösningar för att möjliggöra träning, träningslokalens tillgänglighet och betydelse, vädrets inverkan på upplevd möjlighet till träning och upplevda effekter av restriktioner för riskgrupper. Slutsats: Deltagarna var överlag positiva till träning under COVID-19 pandemin. Genomgående påtalades vikten av omgivningsfaktorer, som platsen där träning utförs och tillgänglig utrustning. Resultatet indikerar att oron för konsekvenserna av bristande träning var större än oron för att smittas av COVID-19 / Background: Individuals with rheumatoid arthritis suffers from a chronic inflammatory disease. It is important that they incorporate physical activity throughout their life to minimize symptoms. The COVID-19 pandemic may have changed how they maintain physical activity, as well as how physiotherapist plan exercise. Aim: The aim of the study was to investigate how individuals with RA and physiotherapists at a rheumatologic clinic experience that COVID-19 has impacted patients’ rehabilitation exercise. Method: In a qualitative interview study two physiotherapists and four individuals with RA at a rheumatologic clinic was interviewed. Interviews were carried out by phone or videolink using a semistructured interviewguide. Data analysis was a manifest qualitative analysis. Result: Seven categories describe factors that impacted individuals with RA’s rehabilitation exercise: the importance of training equipment, compliance with training, reaction to changing conditions for training, alternative solutions enabling training, the importance of locations for exercise and its availability, the impact of weather in relations to exercise, experiences of restrictions for individuals at risk. Conclusion: Participants were positively inclined towards exercise during the COVID-19 pandemic. The importance of environmental factors and the equipment availability was recurring. The results indicate that concern regarding the consequences of reduced exercise was greater than contracting COVID-19.