Bakgrund: En av de främsta anledningarna till behov av hjärtrehabilitering är hjärtinfarkt. Hjärtrehabilitering har visats vara en av de viktigaste preventiva åtgärderna för att motverka återfall i hjärt- och kärlsjukdom. Fysioterapeutens roll i centerbaserad hjärtrehabilitering är främst att instruera, övervaka, motivera och utvärdera fysisk träning. Det har visat sig viktigt att inte bara behandla utifrån det fysiska utan även psykologiska och sociala faktorer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av fysioterapeutledd fysisk träning under centerbaserad hjärtrehabilitering (fas 2) efter hjärtinfarkt. Metod: Studien utformades utifrån en beskrivande intervjustudie med induktiv ansats. Sex patienter intervjuades för att undersöka upplevelser av deras hjärtrehabilitering. En manifest innehållsanalys användes för att analysera insamlad data. Resultat: Sex kategorier och nio underkategorier skapades utifrån analysen. De sex kategorierna var: Mental påverkan av fysisk träning, Gruppens betydelse vid fysisk träning, Insikt och förståelse av fördelar och hinder för fysisk träning efter hjärtinfarkt, Positiva och negativa effekter av fysisk träning, Fysioterapeutens stöttande roll i träningen samt träningsuppläggets struktur. Slutsats: Resultaten visade att informanterna upplevde den fysiska förmågan som nedsatt i början av hjärtrehabiliteringen. Socialt stöd från fysioterapeuten och andra deltagare i gruppen bidrog till en ökad tilltro till att genomföra och vidmakthålla den fysiska träningen.

Bakgrund: Befolkningen blir allt äldre och ökad ålder medför funktionsnedsättningar som minskad muskelmassa och balans. Det påverkar gången negativt, men genom att träna funktionellt eller träna upp muskelstyrkan och balansen kan äldres gångförmåga förbättras. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur äldres gångförmåga, self-efficacy och eventuell oro inför att gå påverkas av två olika åttaveckors interventioner med träning inom kommunal verksamhet, samt hur följsamhet till träning påverkas av self-efficacy och eventuell oro. Metod: Studiedesignen är en experimentell design i form av pretest-posttest control group som är en form av RCT. Nitton deltagare ≥65 år rekryterades via konsekutivt urval. Testresultat från TUG, självvald gånghastighet och skattningar på oro och self-efficacy inför att gå samlades in. Resultat: Ingen signifikant skillnad (p>0,05) förekom mellan eller inom grupperna med avseende på testvariablerna. Korrelationsanalyserna visade på ingen, låga och moderata korrelationer, både positiva och negativa men inga signifikanta korrelationer observerades. Slutsats: Resultatet i studien kan inte generaliseras till en större population, men kan vara till grund för ytterligare studier med ett större stickprov som randomiseras utifrån populationen. Ytterligare studier krävs med syfte att undersöka om enbart gångträning är effektivt för att utveckla gångförmågan. / Background:  Since the population is aging the decrease in muscle function and balance impairments leads to increased disable. Which has a negative impact on walking ability, though through functional training, by training muscle strength and balance can enhance walking ability in elderly. Aim: The purpose of the study is to investigate how elderly people walking ability, self-efficacy and any anxiety about going, influenced by two different eight-week interventions within municipal operations, and how adherence to exercise is influenced by self-efficacy and anxiety. Method: The study design is an experimental variant of the pretest-posttest control group design. Nineteen participants’ ≥65 years recruited consecutively through selection. Test results from TUG, self-selected walking speed, and estimates on anxiety and self-efficacy before going was collected. Result: No significant difference (p>0, 05) occurred between or within groups for the test variables. The correlation analysis showed none, low, moderate correlation, both positive and negative but no significant correlations was observed. Conclusion: The results of the study can’t be generalized to a larger population, but can be the basis for further studies with a larger sample to be randomized on the basis of population.  More studies are needed to investigate if only walking exercise is effective for developing the walking ability.

Bakgrund: Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män och inom undersköterskeyrket, som är kvinnodominerat, märks detta tydligare. Det finns därmed anledning att uppmärksamma och kartlägga vad som upplevs främja kvinnors arbetsnärvaro och arbetsförmåga i detta yrke. Syfte: Syftet med studien var att utforska äldre kvinnliga undersköterskors upplevelser av betydelse för bibehållen arbetsförmåga inom kommunal äldreomsorg. Metod: Studien genomfördes som en beskrivande kvalitativ intervjustudie med kvalitativ manifest innehålls-analys. Sex friska undersköterskor mellan 55-58 år i kommunal äldreomsorg valdes genom ändamålsenligt urval till semistrukturerade individuella djupintervjuer. Fynd: Under-sköterskorna har förmåga att identifiera och verkställa egna behov. De gör anpassningar, framför allt i privatlivet, och når välbefinnande genom meningsfull tillvaro. Deras beteende kan kopplas till känsla av sammanhang, empowerment och intern känsla av kontroll. Nio kategorier identifierades: Hälsa och fysisk aktivitet, Fysisk arbetsmiljö, Organisation, Samverkan och kommunikation, Medveten anpassning, Arbetstillfredsställelse, Meningsfull tillvaro, Inställning och attityd samt Samhällsnivå. Konklusion: Det är huvudsakligen aspekter av psykosocial karaktär, med inslag av fysisk aktivitet, som upplevs främja arbets-förmåga hos de kvinnliga undersköterskorna. Fynden kan skapa underlag för hälsostödjande arbete där ett beteendemedicinskt synsätt kan vara av värde för förståelsen av hur biopsyko-sociala faktorer samverkar för bibehållen arbetsförmåga. / Background: Women have higher sickness absence rates than men especially within the female dominated profession of assistant nurses. Hence, there is reason to draw attention to and identify what is perceived to promote women’s work attendance and work ability within this profession. Aim: The aim of the study was to explore older female assistant nurses’ experiences of importance for the maintenance of work ability in municipal elderly care. Methods: A descriptive qualitative interview study was conducted and analysed with qualitative manifest content analysis. Six healthy assistant nurses between 55-58 years in municipal elderly care were selected through purposive sampling for semi-structured in-depth interviews. Findings: The assistant nurses are able to identify and implement needs of their own. They adapt, mainly in the private life, and achieve well-being through a meaningful existence. Their behavior can be linked to sence of coherence, empowerment and internal locus of control. Nine categories were identified: Health and physical activity, Physical work environment, Organisation, Collaboration and communication, Intentional adaptions, Work satisfaction, Meaningful existence, Preference and attitude and Societal level. Conclusion: Mainly aspects of psychosocial nature, with elements of physical activity, are perceived to promote work ability by the female assistant nurses. The findings can contribute to form a basis for promotional work where a behavioral medicine approach can be of value in the understanding of how biopsychosocial factors interact for the maintenance of work ability.

Bakgrund: Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn, där ca 300 barn i Sverige insjuknar varje år. Sociala, psykologiska och fysiska faktorer påverkas negativt hos barn med cancer, vilket i sin tur har en negativ påverkan på barnens livskvalité. Barn som drabbats av cancer bör erbjudas fysisk aktivitet, då psykosociala symtom kan reduceras med hjälp av fysisk aktivitet. Syftet med studien var att sammanställa forskning gällande hur beteendeförändring i form av fysisk aktivitet eventuellt kan påverka biopsykosociala faktorer och livskvalitén hos barn med onkologiska sjukdomar, samt bedöma studiernas kvalité. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes, där sökningarna genomfördes i databaserna PubMed, Medline och CINAHL Plus. Sju studier inkluderades i enlighet med studiens syfte och frågeställningar, samt kvalitetsgranskades enligt SBU:s granskningsmallar för randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Fyra av studierna redovisade att fysisk aktivitet påverkar livskvalitén hos barn med cancer. En studie påvisade endast effekt gällande fysiska faktorer och två studier visade inga statistiskt signifikanta effekter. Fem studier bedömdes ha hög kvalité och två medelhög. Slutsats: En beteendeförändring i form av fysisk aktivitet kan påverka biopsykosociala faktorer och livskvalitén hos barn med onkologiska sjukdomar. / Background: Cancer is one of the most common causes of death amongst children and about 300 children in Sweden get sick every year. Social, psychological and physical factors are negatively affected in children with cancer, which has a negative impact on their quality of life. Children with cancer should be offered physical activity as psychosocial symptoms can be reduced by it. Objective was to compile research on how behavioral change in form of physical activity could possibly affect bio-physcho-social factors and the quality of life of children with oncological diseases and to assess the quality of those studies. Method: A systematic literature study was conducted where the searches were made in the databases PubMed, Medline and CINAHL Plus. Seven studies were included in accordance to the objective and issues of the study. The quality was assessed according to SBU's review templates for randomized controlled trial. Results: Four studies reported that physical activity affects the quality of life of children with cancer. One study showed effect on physical factors and two showed no statistically significant effects. Five of the studies were assessed to be of high quality and two of average. Conclusions: A behavioral change in the shape of physical activity may affect biopsychosocial factors and the quality of life of children with oncological diseases.

Bakgrund: I Sverige är fotboll den idrott där flest personer skadar sig under idrottsutövning. Oavsett skada kan fotbollsspelaren behöva komma i kontakt med fysioterapeut för rehabilitering. Biopsykosociala faktorer är viktiga under rehabiliteringen då de kommer påverka individens möjlighet att återgå till fotboll. Det råder dock en oklarhet bland fysioterapeuter vad psykosociala interventioner innebär och hur de ska användas. Syfte: Syftet med studien är att undersöka rehabiliterade fotbollsspelares upplevelse av psykosociala faktorer av betydelse för återgång till fotboll, samt deras upplevelse av hur fysioterapeuter beaktat dessa psykosociala faktorer under rehabiliteringen. Metod: En deskriptiv kvalitativ design med induktiv och deduktiv ansats har använts för att svara på studiens syfte. Urvalet skedde genom ett ändamålsenligt urval. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i sex kategorier som var av vikt för återgång till fotboll. Tre som berör psykologiska faktorer: negativa känslor, motivation och känna sig sedd. Tre som berör sociala faktorer: samhörighet med laget, förväntningar från familjen och stöd från tränare. Enligt fotbollsspelarnas upplevelser beaktade inte fysioterapeuterna psykosociala faktorer så mycket som fotbollsspelarna uppgav att de behövde. Slutsats: Psykosociala faktorer var av betydelse för spelarnas återgång till fotboll och upplevelsen kring hur fysioterapeuterna beaktade faktorerna påverkade rehabiliteringen. De spelare som hade ett behov av psykisk och social stöttning upplevde också att de saknade frågor om psykosociala faktorer från fysioterapeuten. Nyckelord: Fysioterapi, socialkognitiv teori, fotboll, psykiska faktorer, sociala faktorer. / Background: Soccer is the sport where most people injure themselves during sports in Sweden. Regardless of the injury, the soccer player may need to get in contact with a physiotherapist for rehabilitation. Biopsychosocial factors are important during rehabilitation as they will affect the individual's ability to return to sports. However, there is a lack of clarity among physiotherapists what psychosocial interventions means and how they should be used. Aim: The aim of the study is to investigate rehabilitated soccer players' experiences of psychosocial factors of importance for returning to soccer, as well as their experiences of how physiotherapists have taken these psychosocial factors into account during rehabilitation. Method: A descriptive qualitative design with an inductive and deductive approach has been used. A purposive sampling technique was applied. Qualitative semi-structured interviews were conducted. The data was analyzed with qualitative content analysis.  Result: The data analysis resulted in six categories which were experienced as important for returning to soccer. Three involving psychological factors: negative emotions, motivation, and the feeling of being seen. Three involving social factors: affiliation with the team, expectations from the family and support from coaches. According to the soccer players experiences the physiotherapists did not take psychosocial factors into account as much as the soccer players stated that they needed. Conclusion: Psychosocial factors was of importance for the players return to soccer and the experience of how physiotherapists took the factors into account affected the rehabilitation. The players who had a need for psychological and social support also experienced that they lacked questions about psychosocial factors from the physiotherapist. Keywords: Physiotherapy, social cognitive theory, soccer, psychological factors, social factors.

Bakgrund: Orsaken bakom graviditetsrelaterad bäcken- och ländryggssmärta är multifaktoriell och många kvinnor drabbas någon gång under sin graviditet. Besvären kan påverka många aspekter av det dagliga livet. I arbetet som fysioterapeut ingår det att främja hälsa, minska lidande och behålla/återvinna optimal rörelseförmåga, speciellt om människans aktivitet och delaktighet begränsas. Behandlingsalternativen till graviditetsrelaterad bäcken- och ländryggssmärta är många, vilket ställer krav på fysioterapeutens kompetens. Många gravida kvinnor upplever sig mötas av oförståelse inom vården, däribland av fysioterapeuter.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur fysioterapeuter inom primärvården beskriver sitt arbete med graviditetsrelaterad ländrygg- och/eller bäckensmärta avseende återgång till viktiga vardagliga beteenden. Metod: Genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval rekryterades 6 fysioterapeuter som arbetar inom primärvården. Intervjuer skedde därefter enligt en semistrukturerad intervjuguide. Materialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Resultatet delades upp i fem stycken huvudkategorier och totalt sju stycken underkategorier. Fysioterapeuterna beskrev hur de specifikt arbetade med smärta, arbete med fysisk aktivitet och träning, arbete med psykologiska faktorer, arbete med omgivningsfaktorer och sin upplevda kompetens.  Slutsats: Fysioterapeuterna beskrev hur de på olika sätt arbetade med fysiska och psykologiska faktorer hos patienten samt hur de tog hänsyn till omgivningen. Deltagande fysioterapeuter upplevdes kunna bemöta dessa patienter i dagsläget.

Bakgrund: Sammanställningar på fallförebyggande åtgärder är främst centrerat kring träning men bristfällig gällande psykologiska interventioner och osäkert kring sociala interventioner. Författarna ser därav en möjlighet att sammanställa evidens genom en systematisk litteraturöversikt kring fallförebyggande åtgärder ur ett biopsykosocialt perspektiv.  Syfte: Syfte med denna studie är att genom en systematisk litteraturöversikt sammanställa forskning kring fallförebyggande åtgärder hos äldre personer. Vidare är syftet att redovisa detta ur ett biopsykosocialt perspektiv samt att bedöma samtliga inkluderade studiers kvalitet.   Metod: Författarna i denna litteraturöversikt genomförde en litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL Plus. Projektprocessen slutade upp med sju RCT-studier som inkluderades utifrån studiens frågeställningar och syfte och vidare granskades utifrån SBU:s granskningsmallar.  Resultat: Fysiska åtgärder sågs i form av kombinerad balans och styrka i nedre extremitet samt funktionellt inriktad träning. Psykologiska åtgärder sågs i form av MI. Sociala åtgärder sågs i form av gruppträning. Kvaliteten av inkluderade studier bedömdes som måttlig och evidensstyrkan som begränsad. Slutsatser: Fysiska åtgärder visade ge positiva utfall på mängden fall. Psykologiska åtgärder visade inte ha några positiva utfall på mängden fall. Sociala åtgärder visades stödja följsamhet av träning. Funktionell träning i grupp kan vara en relevant åtgärd i förebyggande av fall för äldre individer. / Background: Reviews of fall prevention measures are mainly centered around training but inadequate regarding psychological interventions and uncertain around social interventions. The authors see this as an opportunity to compile evidence through a systematic literature review on fall prevention measures from a biopsychosocial perspective.  Objective: The objective of this study is to compile research on fall prevention measures in the elderly. Furthermore, the purpose is to review the evidence through the lens of a biopsychosocial perspective and to assess the quality of all included studies.  Method: The authors of this literature review conducted a literature search in PubMed and CINAHL Plus. The project-process ended with seven RCT-studies that were included based on the study's questions and purpose and further examined based on SBU's review templates.  Results: Physical measures were seen in combined balance and strength in the lower extremity as well as functional training. Psychological measures were seen in the form of MI. Social measures were seen in the form of group training. The quality of the included studies was assessed to be moderate and the strength of evidence to be limited.  Conclusions: Physical measures showed positive results on the number of falls. Psychological measures did not show any positive outcomes in the number of falls. Social measures were shown to support adherence to exercise. Functional training in groups can be a relevant measure in preventing falls for older individuals.

Bakgrund: Total höftplastik är en operation där en protes ersätter höftleden. Ingreppet genomförs alltmer i dagkirurgi. Rehabiliteringen sker i hemmet med uppföljningsbesök av fysioterapeut. Följsamhet till rehabilitering är viktigt för att återfå funktion. Insikt i patienters upplevelser av rehabilitering kan ge ny värdefull kunskap för fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning. Syfte: Syftet med studien är att studera hur patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi upplever följsamhet till postoperativ rehabilitering. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med induktiv ansats. Sex patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi inkluderades och deltog i individuella semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data från intervjuerna. Resultat: Analysen resulterade i 15 underkategorier med följande fem huvudkategorier: Vikten av en bra start, Betydelsen av socialt stöd och vägledning, Funktion och resultat styr utförande, Betydelsen av personliga egenskaper och mentalitet, Träningsprogram underlättar hemträningen. Slutsats: Upplevelsen av följsamheten till rehabilitering efter total höftplastik i dagkirurgi utgörs av ett flertal individ- och omgivningsfaktorer såsom mentalitet, utfallsförväntningar, socialt stöd och väder. Resultat av denna studie tillför en ökad förståelse till bio-psyko-sociala upplevelser av följsamhet till rehabiliteringen efter dagkirurgisk total höftplastik i svensk kontext. / Background: Total hip arthroplasty is a surgery where the hip joint is replaced by a prosthesis. Nowadays the surgery is often carried out in day-surgery. The rehabilitation occurs at home with physiotherapeutic follow-up visits. Compliance to rehabilitation is important to regain function. Insight into patients’ experiences of rehabilitation can provide valuable new knowledge for physiotherapy with a behavioral medicine focus. Aim: To study how patients experience their compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery. Method: Descriptive qualitative design with an inductive approach. Six patients who underwent total hip arthroplasty in day-surgery were included and participated in individual semi-structured interviews. A qualitative content analysis was applied to analyze data from the interviews. Results: The analysis resulted in 15 subcategories with the following five main categories: The importance of a good start, The significance of social support, Function and results control the performance, The meaning of personal characteristics and mentality, Exercise program facilitates the home rehabilitation. Conclusion: The experience of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery consists of several individual- and environmental factors such as mentality, outcome expectations, social support and weather. The result of this study expands the understanding of bio-psycho-social experiences of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery in a Swedish context.

Background: The prevalence of type 2 diabetes (T2D) continues to increase globally. Since the disease often is caused by an unhealthy lifestyle, many people who are diagnosed with T2D need to undergo a behavioral change regarding physical activity. Despite physiotherapists' competence in physical activity the profession is underrepresented in the treatment. The authors believe there is a knowledge gap concerning patients' experiences regarding the support for physical activity from healthcare, and whether a physiotherapist can contribute to the support.  Aim: Explored the experience of individuals with type 2 diabetes concerning support for physical activity from healthcare.  Method: Qualitative descriptive Design with semiconstructed interviews were used. Six individuals over the age of 18 with T2D, whom has been treated by the swedish healthcare system, were included. To analyze the data a qualitative content analysis with inductive approach was used.  Results: The analysis led to five categories with 15 subcategories; How the care provider individualized and mediated information, the possible impact of treatment on compliance, the importance of self-motivation and responsibility to supplement healthcare, thoughts about what people with T2D need from healthcare and the role of physiotherapy in the treatment of T2D. Conclusion: The result of this study illuminates the lack of support to perform physical activity from healthcare and the possible contribution of physiotherapists to improve the support. / Bakgrund: Prevalensen av typ 2 diabetes (T2D) fortsätter att öka globalt. Eftersom sjukdomen ofta orsakas av en ohälsosam livsstil kommer många individer med diagnosticerad T2D behöva genomgå en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet. Trots fysioterapeuters kompetens inom fysisk aktivitet är professionen underrepresenterad i behandlingen. Enligt författarnas kännedom finns en kunskapslucka gällande upplevelsen av stödet för fysisk aktivitet från sjukvården vid T2D, samt om fysioterapeuter kan bidra till stödet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur individer med diagnosen typ 2 diabetes upplever stödet att utföra fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer användes. Sex individer över 18 år med T2D som behandlats av den svenska sjukvården inkluderades i studien. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Dataanalysen ledde till fem kategorier med 15 underkategorier; Hur vårdgivaren individanpassat och förmedlat information, bemötandets möjliga påverkan på följsamheten, vikten av egen motivation och eget ansvar för att komplettera vården, tankar om vad individer med T2D behöver från vården och fysioterapins roll i behandlingen av T2D. Slutsats: Studiens resultat belyser bristen av stöd för att utföra fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården samt fysioterapeuters möjligheter att förbättra stödet.

Bakgrund: En förlossning medför fysiska och psykiska förändringar som påverkar nivån av fysisk aktivitet. Det finns många fördelar med fysisk aktivitet och kan med fördel påbörjas kort efter förlossning. Många kvinnor vet inte vart de ska vända sig för vård och söker därför inte vård för sina förlossningsrelaterade besvär. Fysioterapeuten arbetar med individuella biopsykosociala faktorer och tar hänsyn till faktorer som påverkar fysisk aktivitet. Trots detta har fysioterapeuten ingen roll inom eftervården.  Syfte: Var att beskriva nyförlösta förstföderskors upplevelser av råd och stöd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården efter vaginal förlossning. Metod: Sex nyförlösta förstföderskor rekryterades genom ett bekvämlighetsurval och intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: För generella och otillräckliga råd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården, Otillräckligt stöd för fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården, Avsaknad av råd och stöd skapar osäkerhet och rädsla samt Individanpassad vård är av betydelse.  Slutsats: Resultatet påvisade att deltagarna upplevde brist av råd och stöd för fysisk aktivitet efter förlossning och de få råd som gavs upplevdes som otillräckliga och saknade individanpassning. Det saknas fysioterapeutiska åtgärder i eftervården som skulle kunna möta dessa behov. / Background: Childbirth entail physical and psychological changes that affect the level of physical activity. There are many benefits to physical activity and can advantageously be started shortly after delivery. Many women don’t know where to go for care and therefore don’t seek medical care for their childbirth-related problems. Physiotherapists work with individual biopsychosocial factors and takes heed of factors that affect physical activity. Despite this, physiotherapists don’t have a role in the postpartum care. Aim: To describe the experiences of newly delivered first-time mothers of advice and support for physical activity from healthcare after vaginal delivery. Method: Six newly delivered first-time mothers were recruited through a convenience sample and interviewed. A qualitative content analysis was used to analyze the material. Results: The analysis resulted in four categories: Too general and insufficient advice for physical activity from healthcare, Insufficient support for physical activity from healthcare, Lack of advice and support creates uncertainty and fear, and Individualized care is important. Conclusion: The results showed that the participants experienced a lack of advice and support for physical activity after childbirth and the few advice that was given was perceived as insufficient and missing individual adaptation. There´s a lack of physiotherapeutic measures in the postpartum care where these needs could be met.