Syftet med studien är att studera och analysera socialpedagogiska handlingar såsom det kommer till uttryck hos socialpedagoger verksamma i skolans kontext, samt undersöka vilka möjligheter och begränsningar som påverkar, och koppla detta till arbetet med sociala relationer och gemenskap. I studien intervjuades tre examinerade socialpedagoger och en rektor som arbetar inom skolan. Även en skuggning av en socialpedagog har genomförts. Materialet har analyserats med fokus på de teoretiska begreppen socialpedagogisk handling, sociala relationer samt gemenskap, och bearbetningen av det empiriska materialet har skett med hjälp av meningskoncentrering. Resultatet visar att de intervjuade socialpedagogerna inte har någon arbetsbeskrivning, men att arbetet de genomför lever upp till den intervjuade rektorns förväntningar. Vidare visar studien att socialpedagogerna arbetar utifrån sina kompetenser med behoven som finns i skolan. Fokus ligger på ett "helhetstänk" kring eleven, sociala relationer och gemenskap där lösningar kan ligga utanför de traditionella ramarna. Möjligheter eller begränsningar för detta individcentrerade arbete är grundade i frågor kring organisation och samverkan. Studiens slutsats är att det inte går att särskilja elevens hem-, fritid- och skolmiljö. Många elever har otrygga hemförhållanden och socioekonomiska problem, och deltar inte i aktiviteter utanför skolan. Skolan är den enda arenan där barn enligt lag måste infinna sig, och det är där möten med socialpedagoger kan göra skillnad. I en skola kan socialpedagogers kompetens komplettera lärare och elevhälsoteam och möta elevers ökade behov av stöd. Studiens diskussion belyser vikten av socialpedagoger i skolans kontext, och förvånas över hur få som faktiskt är anställda i det studerade geografiska området.

Syftet med denna studie är att uppnå ny kunskap om professionellas berättelser om metoder som används i motivations- och behandlingsarbetet med personer som har ett sexmissbruk, utmaningar och hantering av dessa utmaningar i motivations- och behandlingsarbetet samt relationer och bemötande som viktiga dimensioner. Studiens metodologiska utgångspunkt var hermeneutik med semistrukturerade intervjuer där åtta professionella har intervjuats. Resultatet analyseras utifrån Von Wrights (2000) teori om de punktuella och relationella perspektiven samt tidigare forskning om det undersökta fenomenet. Professionella berättar om behandlingsmetoder som har, enligt manualbeskrivning, en kognitiv bas. Klienternas motivation till förändring beskrivs vara en viktig dimension i arbetet. De professionellas utmaningar i motivations- och behandlingsarbetet som uppmärksammas i berättelser är att vara professionell i alla lägen, att inte ta med sig arbetet hem, arbeta efter realistiska mål och vara klar i sin egen sexualitet. För att hantera detta återges professionella arbeta utefter realistiska mål, samtalar med kollegor, har ett empatiskt förhållningssätt och låter inte arbetet präglas av personliga värderingar. Analysen visar på två viktiga dimensioner i motivations- och behandlingsarbetet. Dessa är relation och bemötande. De professionella beskriver ett inkluderande förhållningssätt där de arbetar tillsammans med klienterna för att få dem delaktiga i behandlingsprocessen. De professionella berättar att de arbetar med att bekräfta klienterna, förstärka deras självbild och bygga upp en liksidig relation. De professionella beskriver även att de bemöter klienterna med acceptans, utan förmaningar och påpekanden. Detta för att klienterna ska åstadkomma en god relation till sig själva och kunna möjliggöra det socialpedagogiska erkännandet.