Kommungränser har en minskad betydelse för kommuner och för människors rörelsemönster. Ett ökat behov av samarbete mellan kommuner skapas då planeringsfrågor i större utsträckning överskrider de administrativa gränserna och utmaningar för en kommun stannar i regel inte vid dess formella gräns. Det förekommer behov av att agera på andra skalnivåer än den som definieras av kommunens gränser för att kunna hantera vissa frågor. Uppsatsen tar utgångspunkt i en fallstudie, det mellankommunala samarbetet Skåne Nordost. Forskningsöversikten för uppsatsen omfattar utvecklingen av government och nätverksstyrning i den svenska planeringen över tid och knyter an till relevant forskning där förutsättningar, motiv och begränsningar för kommunal samverkan redogörs. Det empiriska materialet i uppsatsen baseras främst på den kvalitativa innehållsanalysen av transkriberade intervjuer med två politiker och fyra tjänstemän från två utvalda kommuner i Skåne Nordost, men kompletteras även med valda planeringsdokument. Presentationen av resultatet och uppsatsens syfte omfattar motiv och drivkrafter bakom mellankommunala samarbeten, kommunalekonomiska behov som hanteras, vad som uppnås samt hur mellankommunala samarbeten förhåller sig till rådande bestämda kompetenser. Utifrån frågeställningarna, forskningsöversikten och uppsatsens analytiska ramverk med kategorierna aktörer, relationer, institutionella ramverk och beslutsprocessen samt de teoretiska utgångspunkterna, governance och soft planning, har sedan resultatet analyserats. Studien pekar på förändringar i omvärlden som en drivkraft bakom mellankommunala samarbeten. Genom länssammanslagningen som ägde rum i Skåne var kommunerna i Skåne Nordost tvungna att samarbeta för att bli större och kunna hävda sig mot Region Skåne och andra delar av regionen. Motiv som framkommer bakom mellankommunala samarbeten är att erhålla en gemensam röst för att bli starkare i flera frågor, resurser kan utnyttjas mer effektivt, få tillgång till rätt kompetens och specialistkunskaper och gemensam marknadsföring. Vidare lyfts behov som hanteras i mellankommunala samarbeten som kan uppfylla mervärde och storskalig nytta. Finansiellt stora behov med ett stort antal involverade aktörer så som infrastruktur, bredband, vattenförsörjning, kompetensutveckling, arbetsmarknad, näringsliv, integration samt turism, men även VA, renhållning och räddningstjänst är inte geografiskt avgränsade i respektive kommun utan är gränsöverskridande. Varje kommun måste hantera dessa, men klarar vanligtvis inte det enskilt. Dessa uppfattas som okontroversiella kommunalekonomiska behov som generellt hanteras i dessa samarbeten. Vidare tydliggörs det att samarbetet har uppnått att skapa ett forum där kommunerna träffas, utbyter idéer och utför handlingar som annars inte hade realiserats, vilket kan vara generellt för mellankommunala samarbeten. Slutligen framgår det att Skåne Nordost skapat en egen formell organisation, men utgörs samtidigt av ett informellt nätverk präglat av konsensus och ömsesidigt företroende utan sanktioner. Mellankommunala samarbeten som har en organisationsstruktur likt Skåne Nordost är i stor utsträckning förenliga med governance och soft planning.

The growing awareness of functional linkages between rural and urban territories has led to a re-thinking of the rural-urban dichotomy. This was flanked by a more general reconceptualization of space, directly coming from the rise of spatial planning and the shifting process from government to governance. Thus, the concept of “soft space” came to the fore, defined as the space of governance and integrated approach. The EU Commission has launched a new instrument aimed at fostering the territorial approach of the new Cohesion Policy, namely the Integrated Territorial Investment (ITI). This research wants to investigate the added value of the ITI instrument in governing and institutionalizing the rural-urban linkages at the metropolitan level. In doing so, the author has created a conceptual framework based on three main concepts directly coming from the concept of soft space, namely institutionalization, governance capacity, and integrated approach. The empirical study is focused on Poland, in particular, dealing with the case of Warsaw, Krakow, and Wroclaw. As a result, this research argues that the ITI in Poland has represented an attempt to improve the cooperation between capital cities and their surrounding areas, even though its outcomes can be questionable.

Denna uppsats utgår från att studera hur kommunal fysisk planering förhåller sig till och tillämpar regionala överenskommelser avseende fysisk struktur. I uppsatsen studeras ett fall av soft planning med ett integrerat perspektiv av Callons (1986) beskrivning med etablerandet av nätverk och hur aktörer associerar sig till nätverket. Detta kompletteras med skapandet av självklarheter genom black boxes och planeringsdoktriner. Kontexten som undersöks är Rådslagsprocessen som Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och dess 13 medlemskommuner ingår i. Tre ingångsvinklar styr uppsatsen: (1) Hur kommunerna förhåller sig till de regionala överenskommelserna och hur de tillämpar dessa. (2) Vilket värde som tillskrivs de regionala överenskommelserna av kommunpolitiker och tjänstemän. (3) Hur lokalt demokratiskt inflytande i den fysiska planeringen påverkas av regionala överenskommelser. I uppsatsen tillämpas två tillvägagångssätt för datainsamlingen: (1) En dokumentstudie där urvalet utgår från att det kan antas finnas ett utmanande mellan kommunernas fysiska planering och överenskommelserna. (2) Semistrukturerade intervjuer med kommunpolitiker och tjänstemän på kommuner. En kvalitativ innehållsanalys utgörs uppsatsens analysmetod. Av empirin kan det märkas att de regionala överenskommelserna ger en huvudinriktning på kommunernas planering. Kommunerna väljer att göra avsteg när de önskar göra det. Det uttrycks ett ansvar gentemot de andra medlemskommunerna att överenskommelserna ska vara en huvudinriktning för deras fysiska planering. Hedersfrågan att hålla överenskommelserna verkar stabilisera kommunernas förhållande och tillämpning av dem. Av de tre överenskommelserna som fattats inom Rådslagsprocessen får den regionala strukturbilden ett särskilt genomslag. Det förefaller som att strukturbildens rumsliga uttryck tillsammans med dess språkliga dimension gör att en identitetsanknytning etableras hos kommunerna. Soft planning får en känslig karaktär då det handlar om hur enskilda individer anknyter sig till det skapade rummet. I detta fall handlar det om hur politiker associerar sig till överenskommelserna, då det uttrycks att överenskommelserna främst är en fråga för den politiska sfären. Förhållningssättet och tillämpningen av överenskommelserna riskerar att utsättas för en destabilisering när nya förtroendevalda ska anknytas till överenskommelserna. Det verkar alltså finnas ett samband med att arbete genom soft planning i framtiden kräver ännu mer arbete inom upprättat soft space, för att individerna ska anknyta sig till det skapade rummet. Soft planning verkar därför präglas av ett inneboende bäst före datum. Genom att överenskommelserna är strikt politiskt tillägnade är tillträdet för invånare begränsat. Informanterna uttrycker att det lokala demokratiska inflytandet sker genom att medborgare väljer ut politiker i kommunvalen, som sedan tillsätts i kommunalförbundet. Överenskommelserna har därför definierat huvudinriktningen på kommunernas fysiska planering innan invånare får möjlighet till att delta. Det ställer frågor om hur ansvarsutkrävandet från väljarna gentemot politikerna säkerställs, vilket hamnar i en komplex situation. Politikerna uttrycks vara ansvariga gentemot sina väljare. I samma stund är de ansvariga gentemot de andra folkvalda politikerna från medlemskommunerna att de ingågna överenskommelserna ska hållas. En möjlig konflikt kan uppstå i ansvarsutkrävandet när politiker behöver tillgodose en lojalitet gentemot sina väljare och en annan till politiker från medlemskommunerna. Väljarnas möjligheter att utkräva ansvar riskerar därför att bli begränsat.

Denna studie avser att undersöka hur och varför planeringsprocesser äger rum vid sidan av formellt reglerade strukturer i en samhällsstyrning genom governance. Detta ses mot bakgrund av att det finns en uttryckt svag koppling mellan regional och kommunal nivå som anses kunna stärkas med hjälp av en rumslig regional planering. Fallet som studeras är upprättandeprocessen för Regional Strukturbild för Östergötland, där fd. Regionförbundet Östsam och nuvarande Region Östergötland tillsammans med tre av regionens kommuner är mål för studien. Studien avgränsas till att besvara (1) vilka drivkrafter och intressen kan förklara att regionala planeringsprocesser äger rum utanför formellt reglerade strukturer (2) inom vilka institutionella ramar äger utvecklingen äger rum och vilka aktörer har involverats, samt (3) vilka möjligheter för insyn och påverkan har funnits i upprättandeprocessen. För att kunna besvara dessa frågeställningar samlas data in genom semistrukturerade intervjuer som styrs av Nuissl & Heinrichs (2011) fyra analysparametrar (1) aktörer (2) relationer (3) institutionella ramverk och (4) beslutsprocesser, vilka är ämnade för att studera planeringsprocesser i en samhällsstyrning genom governance.   Utifrån det insamlade intervjumaterialet kan en viss spänning urskönjas mellan det regionalt tillväxtansvariga organet och kommunerna som främsta samrådspart i strukturbildsprocessen. Det kan förklaras av att ansvarsrollerna mellan regionen och kommunerna ännu inte har blivit tydligt definierade sedan bildandet av Region Östergötland. Kommunernas syn på regionens roll är att de ska vara av rådgivande karaktär snarare än bestämmande, men vissa kommunala respondenter menar att regionen har försökt ta en mer bestämmande roll än vad kommunerna anser ska vara fallet. Den kritik som finns mot soft planning om bristande legitimitet och demokratiskt inflytande går att känna igen i det studerade fallet, både ur ett demokratiskt perspektiv men också gentemot kommunerna som främsta samrådspart, där vissa informanter inte anser att kommunerna har kunnat påverka den reella utformningen av strukturbilden. Trots att det går att ifrågasätta processens legitimitet så verkar strukturbilden trots avsaknad av formellt lagstöd få genomslag i andra lagstadgade planeringsdokument, vilket innebär att den formella planeringen (hard space) utmanas och att det institutionella ramverket förändras. Det visar också på drivkrafterna kring planeringsinstrument med avsaknad av formellt lagstöd. Strukturbildsprocessen tillskrivs som ett första steg och en sökande- och lärandeprocess, något som förefaller paradoxalt genom att det påverkar andra planeringsdokument, vilka i sin tur påverkar kommunernas förutsättningar i den fysiska planeringen.