Denna uppsats utgår från att studera hur kommunal fysisk planering förhåller sig till och tillämpar regionala överenskommelser avseende fysisk struktur. I uppsatsen studeras ett fall av soft planning med ett integrerat perspektiv av Callons (1986) beskrivning med etablerandet av nätverk och hur aktörer associerar sig till nätverket. Detta kompletteras med skapandet av självklarheter genom black boxes och planeringsdoktriner. Kontexten som undersöks är Rådslagsprocessen som Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och dess 13 medlemskommuner ingår i. Tre ingångsvinklar styr uppsatsen: (1) Hur kommunerna förhåller sig till de regionala överenskommelserna och hur de tillämpar dessa. (2) Vilket värde som tillskrivs de regionala överenskommelserna av kommunpolitiker och tjänstemän. (3) Hur lokalt demokratiskt inflytande i den fysiska planeringen påverkas av regionala överenskommelser. I uppsatsen tillämpas två tillvägagångssätt för datainsamlingen: (1) En dokumentstudie där urvalet utgår från att det kan antas finnas ett utmanande mellan kommunernas fysiska planering och överenskommelserna. (2) Semistrukturerade intervjuer med kommunpolitiker och tjänstemän på kommuner. En kvalitativ innehållsanalys utgörs uppsatsens analysmetod. Av empirin kan det märkas att de regionala överenskommelserna ger en huvudinriktning på kommunernas planering. Kommunerna väljer att göra avsteg när de önskar göra det. Det uttrycks ett ansvar gentemot de andra medlemskommunerna att överenskommelserna ska vara en huvudinriktning för deras fysiska planering. Hedersfrågan att hålla överenskommelserna verkar stabilisera kommunernas förhållande och tillämpning av dem. Av de tre överenskommelserna som fattats inom Rådslagsprocessen får den regionala strukturbilden ett särskilt genomslag. Det förefaller som att strukturbildens rumsliga uttryck tillsammans med dess språkliga dimension gör att en identitetsanknytning etableras hos kommunerna. Soft planning får en känslig karaktär då det handlar om hur enskilda individer anknyter sig till det skapade rummet. I detta fall handlar det om hur politiker associerar sig till överenskommelserna, då det uttrycks att överenskommelserna främst är en fråga för den politiska sfären. Förhållningssättet och tillämpningen av överenskommelserna riskerar att utsättas för en destabilisering när nya förtroendevalda ska anknytas till överenskommelserna. Det verkar alltså finnas ett samband med att arbete genom soft planning i framtiden kräver ännu mer arbete inom upprättat soft space, för att individerna ska anknyta sig till det skapade rummet. Soft planning verkar därför präglas av ett inneboende bäst före datum. Genom att överenskommelserna är strikt politiskt tillägnade är tillträdet för invånare begränsat. Informanterna uttrycker att det lokala demokratiska inflytandet sker genom att medborgare väljer ut politiker i kommunvalen, som sedan tillsätts i kommunalförbundet. Överenskommelserna har därför definierat huvudinriktningen på kommunernas fysiska planering innan invånare får möjlighet till att delta. Det ställer frågor om hur ansvarsutkrävandet från väljarna gentemot politikerna säkerställs, vilket hamnar i en komplex situation. Politikerna uttrycks vara ansvariga gentemot sina väljare. I samma stund är de ansvariga gentemot de andra folkvalda politikerna från medlemskommunerna att de ingågna överenskommelserna ska hållas. En möjlig konflikt kan uppstå i ansvarsutkrävandet när politiker behöver tillgodose en lojalitet gentemot sina väljare och en annan till politiker från medlemskommunerna. Väljarnas möjligheter att utkräva ansvar riskerar därför att bli begränsat.

Denna studie avser att undersöka hur och varför planeringsprocesser äger rum vid sidan av formellt reglerade strukturer i en samhällsstyrning genom governance. Detta ses mot bakgrund av att det finns en uttryckt svag koppling mellan regional och kommunal nivå som anses kunna stärkas med hjälp av en rumslig regional planering. Fallet som studeras är upprättandeprocessen för Regional Strukturbild för Östergötland, där fd. Regionförbundet Östsam och nuvarande Region Östergötland tillsammans med tre av regionens kommuner är mål för studien. Studien avgränsas till att besvara (1) vilka drivkrafter och intressen kan förklara att regionala planeringsprocesser äger rum utanför formellt reglerade strukturer (2) inom vilka institutionella ramar äger utvecklingen äger rum och vilka aktörer har involverats, samt (3) vilka möjligheter för insyn och påverkan har funnits i upprättandeprocessen. För att kunna besvara dessa frågeställningar samlas data in genom semistrukturerade intervjuer som styrs av Nuissl & Heinrichs (2011) fyra analysparametrar (1) aktörer (2) relationer (3) institutionella ramverk och (4) beslutsprocesser, vilka är ämnade för att studera planeringsprocesser i en samhällsstyrning genom governance.   Utifrån det insamlade intervjumaterialet kan en viss spänning urskönjas mellan det regionalt tillväxtansvariga organet och kommunerna som främsta samrådspart i strukturbildsprocessen. Det kan förklaras av att ansvarsrollerna mellan regionen och kommunerna ännu inte har blivit tydligt definierade sedan bildandet av Region Östergötland. Kommunernas syn på regionens roll är att de ska vara av rådgivande karaktär snarare än bestämmande, men vissa kommunala respondenter menar att regionen har försökt ta en mer bestämmande roll än vad kommunerna anser ska vara fallet. Den kritik som finns mot soft planning om bristande legitimitet och demokratiskt inflytande går att känna igen i det studerade fallet, både ur ett demokratiskt perspektiv men också gentemot kommunerna som främsta samrådspart, där vissa informanter inte anser att kommunerna har kunnat påverka den reella utformningen av strukturbilden. Trots att det går att ifrågasätta processens legitimitet så verkar strukturbilden trots avsaknad av formellt lagstöd få genomslag i andra lagstadgade planeringsdokument, vilket innebär att den formella planeringen (hard space) utmanas och att det institutionella ramverket förändras. Det visar också på drivkrafterna kring planeringsinstrument med avsaknad av formellt lagstöd. Strukturbildsprocessen tillskrivs som ett första steg och en sökande- och lärandeprocess, något som förefaller paradoxalt genom att det påverkar andra planeringsdokument, vilka i sin tur påverkar kommunernas förutsättningar i den fysiska planeringen.

Barn spenderar mycket tid i skolan. Det finns gott om forskning om trygghet och otrygghet i skolan, men de flesta studier fokuserar på klassrumssituationen, relationer mellan barnen eller med lärarna. I den här studien flyttar jag ut fokuset till skolgården, genom att göra en studie om skolgårdens gömda platser på Höjaskolan i Malmö I min studie visar jag att dessa platser kan användas för att bryta mot skolans regler och att detta kan skapa otrygghet för barnen. Samtidigt fungerar platserna som barnens egna platser och kan också vara spännande. Här kan man testa gränser, bryta mot skolans regler, vara för sig själv eller umgås med sina vänner. För att undersöka platser där barn gömmer sig på för att bryta regler har jag gjort en workshop med mellanstadieelever om trygga och otrygga platser på skolgården. Jag har även gjort en deltagande observation genom att hänga med högstadieeleverna på rasten. Jag har även använt mig av mina egna erfarenheter av att ha jobbat i förskoleklassen på Höjaskolan. För att genomföra min studie, använder jag Jeremy Tills begrepp hard space och slack space. Med hjälp av dessa begrepp kan jag se vilka karaktäristiska drag dessa gömda platser har. Jag har kommit fram till tre olika typer av platser där barn bryter regler; stationära, rörliga och skiftande platser som är både stationära och rörliga. Jag beskriver också vilka elever som attraheras av dessa gömda platser och vilka aktiviteter platserna stöttar. / Children spend a lot of time in schools. There is plenty of research on safe and unsafe in the school, but most studies focus on the classroom situation, relationships between the children and the teachers. In this study, I move the focus to the schoolyard, by doing and that may create unsafety for the children. Meanwhile these sites works as children’s own sites and can also be exciting. Here can children test the limits, breaking the school rules, be alone or socialize with their friends. To study sites where children are hiding in order to break the rules, I have done a workshop with middle school students on safe and unsafe sites in the schoolyard. I have also done a participant observation by hanging with high school students at the brakes. I have also used some of my own experience of having worked in the preschool class on Höjaskolan. To carry out my study, I use Jeremy Till concepts hard space and slack space. Using these concepts, I can see the characteristic features of these hidden sites. I will present three different types of sites; stationary, mobile and shifting sites that are both stationary and mobile. I also write about which students are attracted to these sites and what activities they support.