Due to expected impacts such as flooding, landslides, and biodiversity loss, climate change adaptation has become recognized as an inevitable part of climate change policy and practice. However, our understanding of how to organize the management of adaptation is lacking, and few concrete measures have yet been implemented. Knowledge gaps exist relating to constraints on and opportunities and facilitating factors for adaptation. This study aims to fill such gaps by analyzing how Swedish climate change vulnerability and adaptation management is integrated across issues, sectors, and scales in public policy. The analysis is supported by two interconnected sub-studies. The first maps the national and local institutionalization of adaptation through document analyses at different policy levels. The second analyses practical approaches to and perceptions of vulnerability and adaptation management in two case municipalities. In the latter sub-study, qualitative interviews and stakeholder dialogues were held with officials from various local sector departments. The results indicate that climate change adaptation is poorly integrated into Swedish public policy. Constrains on local horizontal integration include a lack of cross-sectoral coordination and knowledge, weak local political interest, and varying opportunities for sector departments to influence policy. These constraints result in climate vulnerability being considered late in municipal and regional strategic planning processes. They also reduce the possibility of identifying overarching municipal goals. At the national level, horizontal integration is negatively affected by a lack of government guidelines and by unclear division of responsibility. Constraints on vertical integration include poor fit between the national and municipal levels, due to a perceived absence of national goals, guidelines, and funding, and the lack of a sufficient knowledge base for decision-making. This makes it difficult to  now what measures to prioritize and how to evaluate progress. The analysis of adaptation policy integration also gives insights into some general factors found to either constrain or facilitate implementation of adaptation. In Sweden, both horizontal and vertical integration has been facilitated by the few national and regional guidelines established to date, indicating that national steering would offer a useful way forward. Policy integration could be increased by formulating national adaptation goals, creating a national adaptation fund, creating municipal adaptation coordinator posts, and paying greater attention to climate change  vulnerability in proactive economic planning. / Förväntade konsekvenser av klimatförändringar såsom översvämningar, jordskred och biodiversitetsförluster har utvecklats till viktiga klimatpolitiska frågor. Förståelsen av hur hantering av klimateffekter kan organiseras är dock begränsad. Kunskapsluckor existerar även kring hinder och möjligheter för implementering av klimatanpassning. Därför har få anpassningsåtgärder hittills realiserats. Denna studie syftar till att bidra med kunskap för att fylla ovanstående luckor, genom att analysera hur hantering av klimatsårbarhet och anpassning är integrerade i andra frågor, sektorer och nivåer i svensk offentlig policy. Analysen stöds av två sammanlänkande delstudier. Den första kartlägger genom dokumentanalyser, hur anpassning institutionaliserats på nationell och lokal nivå. Den andra analyserar praktiska tillvägagångssätt till, och åsikter om, hantering av anpassning i två svenska kommuner. I den senare delstudien har kvalitativa intervjuer och intressentdialoger genomförts med kommuntjänstemän från olika sektorsförvaltningar. Studien visar att anpassningsfrågan är undermåligt integrerad i svensk offentlig policy. Hinder för horisontell integrering på det lokala planet inkluderar en brist på tvärsektoriell koordinering och kunskapsuppbyggnad, ett svalt lokalpolitiskt intresse och olika möjligheter för sektorsförvaltningar att påverka beslutsfattande. Detta får till följd att klimatsårbarhet övervägs sent i kommunal och regional strategisk planering. Det försvårar också möjligheten att finna övergripande kommunala mål. På den nationella nivån påverkas den horisontella integreringen negativt av en avsaknad av statliga riktlinjer och fördelning av ansvar. Hinder för vertikal integrering inkluderar en brist på matchning mellan nationell och lokal policynivå på grund av en upplevd avsaknad av nationella mål, riktlinjer, finansiering och kunskapsunderlag. Detta gör det svårt att prioritera bland åtgärder, och att utvärdera framsteg. Analysen av policyintegrering ger även insyn i mer generella faktorer som antingen hindrar eller främjar implementering av klimatanpassning. De få statliga och regionala riktlinjer som hittills utvecklats i Sverige, har främjat horisontell och vertikal integrering av anpassning. Detta indikerar att nationell styrning är viktigt för att underlätta implementering av klimatanpassning. För att stärka policyintegreringen föreslås därför att nationella anpassningsmål utvecklas, att en nationell anpassningsfond instiftas, att en tjänst inom kommuner för att koordinera klimatanpassning etableras och att en större vikt ges till klimatsårbarhet och anpassning i proaktiv ekonomisk planering.

Denna uppsats utgår från att studera hur kommunal fysisk planering förhåller sig till och tillämpar regionala överenskommelser avseende fysisk struktur. I uppsatsen studeras ett fall av soft planning med ett integrerat perspektiv av Callons (1986) beskrivning med etablerandet av nätverk och hur aktörer associerar sig till nätverket. Detta kompletteras med skapandet av självklarheter genom black boxes och planeringsdoktriner. Kontexten som undersöks är Rådslagsprocessen som Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och dess 13 medlemskommuner ingår i. Tre ingångsvinklar styr uppsatsen: (1) Hur kommunerna förhåller sig till de regionala överenskommelserna och hur de tillämpar dessa. (2) Vilket värde som tillskrivs de regionala överenskommelserna av kommunpolitiker och tjänstemän. (3) Hur lokalt demokratiskt inflytande i den fysiska planeringen påverkas av regionala överenskommelser. I uppsatsen tillämpas två tillvägagångssätt för datainsamlingen: (1) En dokumentstudie där urvalet utgår från att det kan antas finnas ett utmanande mellan kommunernas fysiska planering och överenskommelserna. (2) Semistrukturerade intervjuer med kommunpolitiker och tjänstemän på kommuner. En kvalitativ innehållsanalys utgörs uppsatsens analysmetod. Av empirin kan det märkas att de regionala överenskommelserna ger en huvudinriktning på kommunernas planering. Kommunerna väljer att göra avsteg när de önskar göra det. Det uttrycks ett ansvar gentemot de andra medlemskommunerna att överenskommelserna ska vara en huvudinriktning för deras fysiska planering. Hedersfrågan att hålla överenskommelserna verkar stabilisera kommunernas förhållande och tillämpning av dem. Av de tre överenskommelserna som fattats inom Rådslagsprocessen får den regionala strukturbilden ett särskilt genomslag. Det förefaller som att strukturbildens rumsliga uttryck tillsammans med dess språkliga dimension gör att en identitetsanknytning etableras hos kommunerna. Soft planning får en känslig karaktär då det handlar om hur enskilda individer anknyter sig till det skapade rummet. I detta fall handlar det om hur politiker associerar sig till överenskommelserna, då det uttrycks att överenskommelserna främst är en fråga för den politiska sfären. Förhållningssättet och tillämpningen av överenskommelserna riskerar att utsättas för en destabilisering när nya förtroendevalda ska anknytas till överenskommelserna. Det verkar alltså finnas ett samband med att arbete genom soft planning i framtiden kräver ännu mer arbete inom upprättat soft space, för att individerna ska anknyta sig till det skapade rummet. Soft planning verkar därför präglas av ett inneboende bäst före datum. Genom att överenskommelserna är strikt politiskt tillägnade är tillträdet för invånare begränsat. Informanterna uttrycker att det lokala demokratiska inflytandet sker genom att medborgare väljer ut politiker i kommunvalen, som sedan tillsätts i kommunalförbundet. Överenskommelserna har därför definierat huvudinriktningen på kommunernas fysiska planering innan invånare får möjlighet till att delta. Det ställer frågor om hur ansvarsutkrävandet från väljarna gentemot politikerna säkerställs, vilket hamnar i en komplex situation. Politikerna uttrycks vara ansvariga gentemot sina väljare. I samma stund är de ansvariga gentemot de andra folkvalda politikerna från medlemskommunerna att de ingågna överenskommelserna ska hållas. En möjlig konflikt kan uppstå i ansvarsutkrävandet när politiker behöver tillgodose en lojalitet gentemot sina väljare och en annan till politiker från medlemskommunerna. Väljarnas möjligheter att utkräva ansvar riskerar därför att bli begränsat.

Bakgrund: Kommuner utgör en central aktör i folkhälsoarbetet i och med deras breda välfärdsuppdrag och hur de med sin närhet till befolkningen kan påverka den allmänna folkhälsan genom hela livet. Syfte: Var att undersöka kommunala tjänstepersoners upplevelser av det strategiska folkhälsoarbetet i den egna kommunen. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes våren 2021 med sju respondenter med ett strategiskt uppdrag kring folkhälsa från sex kommuner i Mellansverige. Intervjuerna genomfördes digitalt via videolänk och varade mellan 36-90 minuter. De spelades in, transkriberades och analyserades enligt tematiskt nätverksanalys. Resultat: Fynden visade på olika teman som upplevdes karaktärisera ett strategiskt folkhälsoarbete på lokal nivå. Temana handlade om att lokalt strategiskt folkhälsoarbete är komplext och kräver helhetssyn och integrering, vilket illustrerade bredden i kommunens folkhälsoarbete. Respondenterna menade att det behöver finnas en bred kunskapsbas och en koppling till ett större hållbarhetsarbete. De framhöll också att folkhälsa måste in i ordinarie styrning och ledning och genomföras med en ändamålsenlig organisering och genom tvärsektoriellt arbete. Slutsats: Lokalt strategiskt folkhälsoarbetet förutsätter ett komplext angreppssätt där kommuner behöver integrera folkhälsa i styrning och ledning. Samtidigt behöver det finnas en organisering som stöder arbetet samt där arbetet är kunskapsstyrt och bedrivs i intern och extern samverkan. Kan dessa aspekter hanteras, så finns också större möjligheter att uppnå ett effektivt strategiskt folkhälsoarbete på lokal nivå. / <p>Betyg i Ladok 210603.</p>

Studiens syfte är att öka förståelsen om arbetet med klimatanpassning och hur frågan kan integreras i kommunala sektorer som inte har klimatanpassning som sitt främsta uppdrag. Genom att öka kunskapen om det praktiska arbetet inom utbildnings- samt vård och omsorgssektorer bidrar studien med insikter om faktorer som påverkar effektiviteten av integrering av klimatanpassning. Arbetet bygger på totalt 10 semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner inom kommunala utbildnings- samt vård- och omsorgssektorer i Norrköping. Intervjuerna gav en bred bild av medarbetarnas erfarenheter och insyn genom deras dagliga arbete. Materialet analyserades och diskuterades i relation till vad tidigare forskning kommit fram till. Resultatet visar att arbetet med klimatanpassning inom kommunen har kommit långt, men att det saknas en klar strategi för hur kommunens riktlinjer för klimatanpassning ska integreras i organisationen. Identifierade faktorer för en effektiv implementering är tydligt uppsatta mål, koordination, politiskt engagemang, ökade och riktade ekonomiska resurser samt kunskapsutbyte. / The purpose of the study is to increase the understanding of the work with climate adaptation and how the issue can be integrated in municipal sectors that do not have climate adaptation as their main task. By increasing the knowledge of the practical work in education- as well as care and nursing sectors, the study add insights into factors that influences the effectiveness of the integration of climate adaptation. The work is based on 10 semi-structured interviews with key staff within education as well as care and nursing sectors in Norrköping municipality. The interviews provided a broad overview of experiences and insights by the staff through their daily work. The material was analyzed and discussed in relation to what previous research had concluded. The results show that the work with climate adaptation within the municipality has come a long way, but that there is no clear strategy for how the municipal guidelines for climate adaptation should be integrated into the organization. Found factors for an effective implementation are clearly set goals, coordination, political commitment, increased and targeted financial resources and knowledge exchange.