Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2004. / Härtill 3 uppsatser.

<p>Innan barn börjar skolan bär de med sig olika mycket kunskap och föreställningar. Med hjälp av de erfarenheter de har, försöker de sedan förklara den omvärld de lever i. Som lärare fyller man en viktig roll att hjälpa barnen att få kunskap om den värld de lever i och anpassa undervisningen så att den är uppbyggd efter varje enskild elevs behov. Syftet med denna undersökning var att ta reda på vad 6-åringar har för föreställningar om jorden, solen, månen och stjärnorna. Sex elever har intervjuats, och resultatet visar att ju mer konkret ett ämne är desto mer kunskap och föreställningar har eleverna. I arbetet har författaren också tittat på exempel av vad det finns för faktalitteratur riktad mot elever i denna ålder. Vad innehåller den och hur är de uppbyggda? Slutsatsen av denna undersökning blir således att som lärare är det viktigt att använda mycket konkret material i sin undervisning om rymden och att det finns bra faktalitteratur, med enkel text och lättförståliga bilder, riktad till barn i denna ålder, att ta med i undervisningen.</p>

<p>The heating of the solar corona has been investigated during four of decades and several mechanisms able to produce heating have been proposed. It has until now not been possible to produce quantitative estimates that would establish any of these heating mechanism as the most important in the solar corona. In order to investigate which heating mechanism is the most important, a more detailed approach is needed.</p><p>In this thesis, the heating problem is approached ”ab initio”, using well observed facts and including realistic physics in a 3D magneto-hydrodynamic simulation of a small part of the solar atmosphere. The ”engine” of the heating mechanism is the solar photospheric velocity field, that braids the magnetic field into a configuration where energy has to be dissipated. The initial magnetic field is taken from an observation of a typical magnetic active region scaled down to fit inside the computational domain. The driving velocity field is generated by an algorithm that reproduces the statistical and geometrical fingerprints of solar granulation. Using a standard model atmosphere as the thermal initial condition, the simulation goes through a short startup phase, where the initial thermal stratification is quickly forgotten, after which the simulation stabilizes in statistical equilibrium. In this state, the magnetic field is able to dissipate the same amount of energy as is estimated to be lost through radiation, which is the main energy loss mechanism in the solar corona.</p><p>The simulation produces heating that is intermittent on the smallest resolved scales and hot loops similar to those observed through narrow band filters in the ultra violet. Other observed characteristics of the heating are reproduced, as well as a coronal temperature of roughly one million K. Because of the ab initio approach, the amount of heating produced in these simulations represents a lower limit to coronal heating and the conclusion is that such heating of the corona is unavoidable.</p>

<p>Vår världsuppfattning har förändrats genom seklerna. Den länge accepterade geocentriska teorin från antikens Grekland var att solen, planeterna och stjärnorna roterade kring jorden. Andra teorier var inte accepterade av varken kyrkan eller vetenskapen. På 1500-talet publicerades Kopernikus heliocentriska teori, som innebar att solen var i centrum och att jorden och de andra planeterna roterar kring den. Vad Kopernikus försökte åstadkomma var en enklare världsbild än grekernas komplicerade epicykelteori. Hans teori ansågs vara kontroversiell, särskilt eftersom den inte gav några särskilt bättre värden på planeternas positioner än den gamla teorin.</p><p>Den som producerade de data som behövdes var Tycho Brahe, som i slutet av 1500-talet gjorde många upprepade observationer av planeternas lägen med hjälp av egenkonstruerade instrument på ön Ven. Efter hans död i början av 1600-talet fortsatte Brahes assistent Johannes Kepler med att utreda planeternas banor, vilket ledde till hans tre berömda lagar om planeternas rörelse. Lagarna var empiriska matematiska samband som således inte kunde förklara vad som styrde planetrörelsen. Utifrån Keplers lagar kunde därefter Isaac Newton förklara planeternas rörelse med hjälp av sin gravitationslag och de tre rörelselagarna. Med hjälp av Newtons formler så kunde man beräkna planeternas lägen på himlavalvet med godtycklig precision, och inte bara det: Newtons gravitationslag kunde på ett helt nytt sätt kombinera vardagens fall av ett äpple i en trädgård med hur planeterna rör sig utifrån en gemensam beskrivning.</p><p>Denna uppsats kommer att ta upp Keplers och Newtons lagar mer detaljerat och även redogöra för den moderna kunskapen kring solsystemets dynamik och uppbyggnad.</p> / <p>The view of how the Earth and the Sun move has changed through the ages. The idea that was “right", from the time of ancient Greece, was that the Earth was at the centre and everything revolved around it even if some facts were unexplained. It was in the middle of the 1500s that Copernicus developed the idea that Sun was in the centre and the Earth revolved around it. His theory was controversial, especially since it did not improve the positions of the planets very much.</p><p>The person who provided the necessary data was Tycho Brahe. In the late 1500s he observed and logged the planetary positions for many years, using his own instruments on the island of Ven. His assistant Johannes Kepler then used the data to infer his three famous laws of planetary motion. Kepler could not explain why the planets moved according to the laws, since the latter were empirical. Isaac Newton could later on derive Kepler’s laws from his own gravitational law and three laws of motion, thereby confirming Kepler’s result. Newton also provided a great synthesis between local physics (the famous apple falling down) and celestial motion.</p><p>This report will discuss the Kepler and Newton laws in more detail, as well as the modern view of the dynamics and structure of the solar system.</p>

The heating of the solar corona has been investigated during four of decades and several mechanisms able to produce heating have been proposed. It has until now not been possible to produce quantitative estimates that would establish any of these heating mechanism as the most important in the solar corona. In order to investigate which heating mechanism is the most important, a more detailed approach is needed. In this thesis, the heating problem is approached ”ab initio”, using well observed facts and including realistic physics in a 3D magneto-hydrodynamic simulation of a small part of the solar atmosphere. The ”engine” of the heating mechanism is the solar photospheric velocity field, that braids the magnetic field into a configuration where energy has to be dissipated. The initial magnetic field is taken from an observation of a typical magnetic active region scaled down to fit inside the computational domain. The driving velocity field is generated by an algorithm that reproduces the statistical and geometrical fingerprints of solar granulation. Using a standard model atmosphere as the thermal initial condition, the simulation goes through a short startup phase, where the initial thermal stratification is quickly forgotten, after which the simulation stabilizes in statistical equilibrium. In this state, the magnetic field is able to dissipate the same amount of energy as is estimated to be lost through radiation, which is the main energy loss mechanism in the solar corona. The simulation produces heating that is intermittent on the smallest resolved scales and hot loops similar to those observed through narrow band filters in the ultra violet. Other observed characteristics of the heating are reproduced, as well as a coronal temperature of roughly one million K. Because of the ab initio approach, the amount of heating produced in these simulations represents a lower limit to coronal heating and the conclusion is that such heating of the corona is unavoidable.

Innan barn börjar skolan bär de med sig olika mycket kunskap och föreställningar. Med hjälp av de erfarenheter de har, försöker de sedan förklara den omvärld de lever i. Som lärare fyller man en viktig roll att hjälpa barnen att få kunskap om den värld de lever i och anpassa undervisningen så att den är uppbyggd efter varje enskild elevs behov. Syftet med denna undersökning var att ta reda på vad 6-åringar har för föreställningar om jorden, solen, månen och stjärnorna. Sex elever har intervjuats, och resultatet visar att ju mer konkret ett ämne är desto mer kunskap och föreställningar har eleverna. I arbetet har författaren också tittat på exempel av vad det finns för faktalitteratur riktad mot elever i denna ålder. Vad innehåller den och hur är de uppbyggda? Slutsatsen av denna undersökning blir således att som lärare är det viktigt att använda mycket konkret material i sin undervisning om rymden och att det finns bra faktalitteratur, med enkel text och lättförståliga bilder, riktad till barn i denna ålder, att ta med i undervisningen.

Vår världsuppfattning har förändrats genom seklerna. Den länge accepterade geocentriska teorin från antikens Grekland var att solen, planeterna och stjärnorna roterade kring jorden. Andra teorier var inte accepterade av varken kyrkan eller vetenskapen. På 1500-talet publicerades Kopernikus heliocentriska teori, som innebar att solen var i centrum och att jorden och de andra planeterna roterar kring den. Vad Kopernikus försökte åstadkomma var en enklare världsbild än grekernas komplicerade epicykelteori. Hans teori ansågs vara kontroversiell, särskilt eftersom den inte gav några särskilt bättre värden på planeternas positioner än den gamla teorin. Den som producerade de data som behövdes var Tycho Brahe, som i slutet av 1500-talet gjorde många upprepade observationer av planeternas lägen med hjälp av egenkonstruerade instrument på ön Ven. Efter hans död i början av 1600-talet fortsatte Brahes assistent Johannes Kepler med att utreda planeternas banor, vilket ledde till hans tre berömda lagar om planeternas rörelse. Lagarna var empiriska matematiska samband som således inte kunde förklara vad som styrde planetrörelsen. Utifrån Keplers lagar kunde därefter Isaac Newton förklara planeternas rörelse med hjälp av sin gravitationslag och de tre rörelselagarna. Med hjälp av Newtons formler så kunde man beräkna planeternas lägen på himlavalvet med godtycklig precision, och inte bara det: Newtons gravitationslag kunde på ett helt nytt sätt kombinera vardagens fall av ett äpple i en trädgård med hur planeterna rör sig utifrån en gemensam beskrivning. Denna uppsats kommer att ta upp Keplers och Newtons lagar mer detaljerat och även redogöra för den moderna kunskapen kring solsystemets dynamik och uppbyggnad. / The view of how the Earth and the Sun move has changed through the ages. The idea that was “right", from the time of ancient Greece, was that the Earth was at the centre and everything revolved around it even if some facts were unexplained. It was in the middle of the 1500s that Copernicus developed the idea that Sun was in the centre and the Earth revolved around it. His theory was controversial, especially since it did not improve the positions of the planets very much. The person who provided the necessary data was Tycho Brahe. In the late 1500s he observed and logged the planetary positions for many years, using his own instruments on the island of Ven. His assistant Johannes Kepler then used the data to infer his three famous laws of planetary motion. Kepler could not explain why the planets moved according to the laws, since the latter were empirical. Isaac Newton could later on derive Kepler’s laws from his own gravitational law and three laws of motion, thereby confirming Kepler’s result. Newton also provided a great synthesis between local physics (the famous apple falling down) and celestial motion. This report will discuss the Kepler and Newton laws in more detail, as well as the modern view of the dynamics and structure of the solar system.

Uppsatsens syfte är att studera huruvida bildspråket i psalm 19 strålar samman och kan ge enbild över hur psalmen kan läsas som en enhet. Psalmen är till synes två sammansatta psalmersom avslutas med en personlig bön. Uppsatsens ärende är inte varför eller när de här tvåpsalmerna har satts samman. Frågan är närmare hur psalm 19 kan läsas som en enhet trots detvå psalmernas olika stil och sannolikt olika ursprung. Jag delar upp psalmen i tre delar, de tvåpsalmerna och den avslutande bönen där jag analyserar varje del för sig. Sedan analyserar jaghur de två psalmerna konvergerar med varandra, jag försöker hitta hur bildspråket strålarsamman i psalm 19 som stöd för att de två psalmerna vill säga samma sak men på olikaframställningssätt. Därefter ställer jag den tredje delen, den personliga bönen mot de bådapsalmerna för att ta reda på om psalmen strålar samman på mer än ett sätt. Jag menar att det ären grund till att de säger samma sak trots sina olika stil och framställningssätt. Slutligen sätterjag den sista versen i psalmen -Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig Herre, minklippa, min hjälpare i relation till hela psalm 19 där jag tolkar att psalmisten binder ihop helapsalmen med ett bildspråk likt ett mosaikmönster.

Denna studie visar vad 4-5-åringar har för uppfattningar om stjärnorna och solen, vad de tror att stjärnorna och solen är för något och vad de har för tankar om fenomen kring dem. Genomförandet av studien bygger på kvalitativa intervjuer i samband med att barnen målar. Metoden har gjort det möjligt för barnen att uttrycka sina egna tankar. Resultatet visar att det finns många uppfattningar inom området hos barn 4-5 år. En del uppfattningar är realistiska, en del fiktiva. Ett barn förklarar att stjärnorna nästan är som blommor medan ett annat barn beskriver dem som något som finns i rymden och bara syns när det är natt. Slutsatsen är att barn kan lära sig saker som anses svåra, bara de har intresset. Barnen menar att de inte fått sina kunskaper från förskolan utan från föräldrar och syskon. Slutsatsen av detta är att barnen har ett intresse för rymden, att de ställer frågor för att få veta saker. / This study shows 4-5 year-olds perceptions about the stars and the sun, what they think the stars and the sun is and what their thoughts of them are. Implementation of the study is based on qualitative interviews in connection with painting. The method has made it possible for the children to express their own thoughts. The result shows that there are many perceptions in the field of children 4-5 years. Some ideas are realistic, some fictitious. One child explains that the stars are almost like flowers, while another child describing them as something that exists in space and only visible when it´s night. The conclusion is that children can learn things that are considered difficult only they have an interest in it. The children say that they have not received their knowledge from preschool but from parents and siblings. The conclusion is that the children have an interest in space, they are asking questions to get to know things.

Detta är en receptionsstudie om mottagandet av ett urval av Colin Nutleys filmer och serier, om hur dessa filmer togs emot av svenska kritiker. Genom en närläsning av recensioner vill denna studie forska kring hur det offentliga samtalet ser ut, samt att ta reda på om man kan koppla kritiken till auteurteorin. Studien undersöker vilka återkommande stildrag och metoder Nutley använder sig av i sitt filmskapande, samt hur kritikerna kommenterar detta i sina recensioner. Slutsatsen i denna studie besvarade hur det offentliga samtalet ser ut samt hur det går att koppla till ett auteurperspektiv.