SAMMANFATTNING Tanken bakom att införa ett huvudentreprenörsansvar i byggbranschen är att det ska ligga till grund för ordning och reda. Arbetsmarknadsparterna är överens om att byggbranschen ska innehålla rättvisa och sunda konkurrensförhållanden och därtill ett seriöst företagande med god arbetsmiljö. Vad parterna däremot inte varit överens om är huruvida ett ekonomiskt solidariskt ansvar i entreprenadkedjan är förenligt med svensk arbetsrätt. Efter drygt ett års förhandling om att införa ett huvudentreprenörsansvar i svensk rätt, kompromissade parterna den 31 mars 2014 om en lösning. Kompromissen innebär att ett huvudentreprenörsansvar ska införas tillsammans med en särskild nämnd med tillhörande fond. Uppsatsens syfte är att kartlägga och analysera gällande svensk rätt för att undersöka om möjligheten att reglera huvudentreprenörsansvaret utifrån arbetsmarknadsparternas perspektiv finns och om så är fallet även se på hur denna reglering kan te sig inom byggindustrin. För att få en så god inblick som möjligt i vilka möjligheter som finns har vi använt oss av den rättsdogmatiska metoden där även kollektivavtalet behandlas som en rättskälla. Eftersom Sverige sedan år 1995 är en del av den europeiska unionen och därmed faller under den europeiska unionens regelverk kan den svenska Arbetsdomstolen begära förhandsavgöranden från europeiska unionens domstol om det uppstår osäkerhet hur den europeiska rätten bör tolkas. Ett sådant avgörande begärdes av Arbetsdomstolen i det uppmärksammade Laval-målet där svenska Byggnadsarbetareförbundet försökte påtvinga ett lettiskt byggbolag att ansluta sig till svenskt kollektivavtal. Detta stod i strid med europarätten och Sverige tvingades göra ändringar i svensk lag. För att få en så fullständig bild som möjligt har vi sedan kartlagt den svenska arbetsrätten där såväl lag som kollektivavtal presenteras. Den svenska modellen innebär att arbetsmarknadsparterna har en stark ställning och kollektivavtalet likaså, då lagstiftningen skapar förutsättning för tillämpning av kollektivavtal. Vidare har vi uppsatsen komparativa inslag då vi gjort en internationell jämförelse med delar av rättssystemen i tre länder som vi finner intressanta för uppsatsen i form av Finland, Norge och Tyskland. I Finland används ett system där det solidariska ansvaret inte omfattas, men där annan reglering omsluter frågan bland annat i form av beställaransvar. Norge och Tyskland har däremot system där företag kan bli solidariskt ansvariga för underentreprenörens löneskulder. I en avslutande analys och slutsats besvarar vi vår frågeställning genom att dels jämföra gällande rätt inom området i Finland, Norge och Tyskland och dels analysera och dra slutsatser om vad som gäller inom svensk arbetsrätt.

No description available.

The aim of this essay is to examine the ambivalence that I consider work of solidarity carried out from majority position to be associated with, and whether it makes sense to understand the relationship between majorities and minorities involved in this work by using the concepts of race and whiteness. Through Ruth Frankenbergs work on white women and race I consider whiteness to be a racialized position, and through Sara Ahmeds phenomenology of whiteness, which describes racialization as made through the orientation of bodies, I investigate how this racialized position is shaped and maintained by the solidarity work. The study is based on qualitative interviews with four White women engaged in two organizations that works on integration of female immigrants through creating jobs in a cooperative and through educating in national and familial democracy. The work of solidarity told of by the interviewees seems to produce racialized notions about immigrated people of color, which acts as a counterpart to the whiteness that the interviewees themselves possess. At the same time, the work also challenge this binary division, especially by incorporating the non-white women in what in this essay is called "the white world". / Uppsatsens syfte är att undersöka de ambivalenser som jag utgår ifrån att det solidariska arbete som bedrivs från en normativ majoritetsposition är präglat av och huruvida det är meningsfullt att förstå relationen mellan majoriteter och minoriteter involverade i detta arbete med hjälp av begreppen ras och vithet. Genom Ruth Frankenbergs studie av vita kvinnor och ras förstår jag vithet som en rasifierad position, och genom Sara Ahmeds "vithetens fenomenologi", som beskriver rasifiering som kroppars orientering mot varandra, undersöker jag hur denna rasifierade position skapas och upprätthålls genom solidaritetsarbete. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med fyra vita kvinnor engagerade i två olika organisationer som arbetar med integration av den strukturella kategorin "immigranter som är kvinnor", dels genom att driva ett kooperativ där personer ur denna kategori kan söka arbete och dels genom att utbilda samma kategori människor i nationell och famijär demokrati. Det solidariska arbete som intervjupersonerna berättar om tycks skapa rasifierade föreställningar om icke-vita immigranter, vilka fungerar som motbild till den vithet som intervjupersonerna själva besitter. Samtidigt utmanar arbetet också den binära uppdelningen mellan vit och icke-vit, inte minst genom att inkorporera de icke-vita kvinnorna som deltar i organisationerna i vad som i uppsatsen kallas för "den vita världen".

The purpose of this study was to investigate what different relevant professionals are experiencing regarding parental responsibility and commitment in their contact with juveniles and their parents. Our main focus was socially disadvantaged families. We also wanted to investigate the professionals' opinions on principal parental responsibility since the Swedish political party Moderaterna recently suggested the sum of joint and several liability should be raised in order to motivate parents to take responsibility and hinder their juveniles from committing criminal acts. A qualitative study was implemented and included six interviews. The informants are all employed in different fields of work in Malmö town in which they meet children and their parents, foremost in troublesome situations. Our empirical data were compared to and analysed with previous research data such as peer reviewed studies and scientific articles. This was carried out in combination with two theoretical perspectives relevant to the purpose of our study and its questions at issue. Most of the previous research indicates that juvenile delinquency is mainly contributed by structural problems and that different ways of punishing parents for the acts of their children seldomly increases the likelihood of decreased offending. On the contrary it seems to impair the situation of the affected families even more. The result of our empirical data showed that most of our informants did not regard parental commitment or responsibility as an issue or that the parents they meet lack these kinds of characteristics. Furthermore the overall opinion on a raised sum of joint and several liability was that it would serve no good since the main persuasion of the informants was that structural problems and lack of tools to control and monitor juveniles were the key issues.

Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland. En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt. I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till. / Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control. Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin. Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct. This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle. There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.

<p>Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland.</p><p>En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt.</p><p>I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till.</p> / <p>Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control.</p><p>Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin.</p><p>Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct.</p><p>This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle.</p><p>There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.</p>