1 |
Är fiberarmerad sprutbetong motiverad ur bärighetssynpunkt? : En jämförelse med traditionell släntning och jordspikning / Is fiber reinforced shotcrete motivated from a bearing capacity point? : A comparision of excuvation of slope and soil nailingErkstam, Erika, Nyberg, Henrik January 2014 (has links)
This thesis is written on behalf of Skanska, Väg- och Anläggning Stockholm Mälardalen, vid Nya Karolinska Sjukhuset i Solna, NKS. The report has resulted in recommendations for the method of soil stabilizations of soil nailing, excavation of slope and fiber reinforced shotcrete, which is the most suitable method from a safety and a cost point at the NKS. The aim of this thesis was to investigate whether fiber reinforced shotcrete increases slope stability, with the focus being on the total stability. The main goal was to investigate which method of soil stabilization is the most suitable for the slopes that are analyzed in this report. Through studying literature, the authors have gained an understanding about the theoretical background for the given problem. Through calculations and analyses of the slopes, safety factors have been acquired. These, factors of safety, have then been compared with requirements under Skredkommisionen. The costs of each method of soil stabilization have been calculated. The factor of safety and the cost for each method have been compared, to be able to give recommendations which method is more suitable of the two. The results show that excavation of slope satisfies the requirements for slope stability at the lowest cost. / Examensarbetet görs på uppdrag av Skanska, Väg- och Anläggning Stockholm Mälardalen, vid Nya Karolinska Sjukhuset i Solna, NKS. Arbetet har resulterat i rekommendationer för vilken jordförstärkningsmetod av jordspikning, traditionell släntning och fiberarmerad sprutbetong som lämpar sig bäst ur säkerhets- och kostnadssynpunkt på NKS. Syftet har varit att utreda om fiberarmerad sprutbetong ger något bidrag till släntstabiliteten, med inriktning på totalstabilitet. Målet har varit att utröna vilken jordförstärkningsmetod som lämpar sig bäst för de undersökta slänterna. Genom litteraturstudier har författarna bildat en uppfattning om den teoretiska bakgrunden för det givna problemet. Genom beräkningar och anlyser av slänterna, har säkerhetsfaktorer tagits fram. Dessa har sedan jämförts med krav enligt Skredkommisionen. För varje jordförstärkningsmetod har kostnader beräknats. Säkerhetsfaktorn samt kostnader för respektive metod har jämförts, för att kunna ge en rekommendation för vilken metod som är mest lämplig ur dessa två aspekter. Resultatet visar att traditionell släntning uppfyller kravet på släntstabilitet till den lägsta kostnaden.
|
2 |
Korrelationen mellan fuktkvot och brandspjälkning i sprutbetong i tunnlar : Ett förberedande arbete inför brandprovning / Correlation between moisture ratio and fire spalling in shotcrete in tunnelsNessmar, Benjamin, Eriksson, Jakob January 2020 (has links)
To test the fire resistance of shotcrete, fire tests are performed. There are no euro codes or similar regulations for how the test bodies are to be handled and it is left to the client of the project to prescribe how the tests should be conducted. This sometimes entails unrealistic goals, unreasonable conditions and some room for own interpretations of how the samples are to be handled. Since the moisture in fire testing of shotcrete has a large impact, the moisture ratio in the concrete should be investigated. By extension, this means that the handling process and the drying time of the test bodies must be reviewed. This thesis establishes a management protocol for how the moisture ratio in test specimens in shotcrete should be investigated. The result of such a test must be able to support which drying times are reasonable to mimic the actual conditions of a tunnel in operation. The report also generally addresses the importance of conducting fire tests on shotcrete in tunnels according to the most realistic conditions possible. Therefore, it is important to investigate what requirements are set today in connection with fire tests of shotcrete and how reality-adapted they are.
|
3 |
Optimization of the steel-fiber dosage in shotcrete used in the Kankberg mineLarsson, Pontus January 2018 (has links)
The Swedish metal company Boliden has since the early 20th century been mining deposits in the mining field commonly referred to as the Skelleftefield in northern Sweden. The youngest of the active mines is the Kankberg mine which is an underground mine whose reserve contains gold and tellurium. The reserve of the mine is split-up into multiple smaller orebodies that are all being mined continuously using a cut- and fill mining method in combination with pillars utilized to ensure stability in certain stopes. The Kankberg mine is unique in the sense that it is situated in very hard rock. That in combination with medium stresses as results of the mining depth results in favorable conditions in terms of needed rock support. Boliden therefore wants to reduce the amount of support material used, without compromising the stability of the support system and the security of the underground personnel. The goal of this thesis is to present a recommend steel fiber dosage to be used in the shotcrete. The recommendation is based upon: Test results of round determinate panel (RPD) tests according to the ASTM C1550-12a (American Society for Testing) standard. Reviews of earlier shotcrete tests conducted by Boliden. A literature study focused on fiber dosages in other underground projects. Stress analyses using numerical methods. Rock inspections and rock classifications. International guidelines regarding fiber dosages used in shotcrete. The results presented within this thesis suggest that the fiber dosage in the shotcrete recipe can be lowered, in favor of cost optimization. The optimal dosage, when factoring in the issues related to the continuous mining, the energy absorption capacity of the shotcrete and general recommendations from studied literature was determined being a dosage of 22.6 kg/m3. The thesis further suggests that large scale tests should be conducted on a full scale before the lowered dosage is adopted in practice.
|
4 |
Tjockleksmätning av sprutbetong med RFID / Measuring Shotcrete Thickness Using RFIDBrattström, Rutger January 2020 (has links)
This project has studied if RFID technology can be used to measure the thickness of shotcrete applied to walls, such as in tunnel construction. An RFID tag can be placed on the wall before the shotcrete is applied. When the RFID reader contacts the tag through the shotcrete the loss in signal strength can be measured. The goal was to analyse how the loss in signal strength through the medium related to the thickness of the shotcrete. Several tests with RFID tags cast into shotcrete has been performed. The results show that shotcrete is far too inhomogeneous for the measurements to convey meaningful information about the thickness. RFID is not recommended to be used for measuring shotcrete thickness.
|
5 |
Models for analysis of shotcrete on rock exposed to blastingAhmed, Lamis January 2012 (has links)
In underground construction and tunnelling, the strive for a more time-efficient construction process naturally focuses on the possibilities of reducing the times of waiting between stages of construction. The ability to project shotcrete (sprayed concrete) on a rock surface at an early stage after blasting is vital to the safety during construction and function of e.g. a tunnel. A complication arises when the need for further blasting affects the hardening of newly applied shotcrete. If concrete, cast or sprayed, is exposed to vibrations at an early age while still in the process of hardening, damage that threatens the function of the hard concrete may occur. There is little, or no, established knowledge on the subject and there are no guidelines for practical use. It is concluded from previous investigations that shotcrete can withstand high particle velocity vibrations without being seriously damaged. Shotcrete without reinforcement can survive vibration levels as high as 0.5−1 m/s while sections with loss of bond and ejected rock will occur for vibration velocities higher than 1 m/s. The performance of young and hardened shotcrete exposed to high magnitudes of vibration is here investigated to identify safe distances and shotcrete ages for underground and tunnelling construction, using numerical analyses and comparison with measurements and observations. The work focuses on finding correlations between numerical results, measurement results and observations obtained during tunnelling. The outcome will be guidelines for practical use. The project involves development of sophisticated dynamic finite element models for which the collected information and data will be used as input, accomplished by using the finite element program Abaqus. The models were evaluated and refined through comparisons between calculated and measured data. First, existing simple engineering models were compared and evaluated through calculations and comparisons with existing data. The first model tested is a structural dynamic model that consists of masses and spring elements. The second is a model built up with finite beam elements interconnected with springs. The third is a one-dimensional elastic stress wave model. The stress response in the shotcrete closest to the rock when exposed to P-waves striking perpendicularly to the shotcrete-rock interface was simulated. Results from a non-destructive laboratory experiment were also used to provide test data for the models. The experiment studied P-wave propagation along a concrete bar, with properties similar to rock. Cement based mortar with properties that resembles shotcrete was applied on one end of the bar with a hammer impacting the other. The shape of the stress waves travelling towards the shotcrete was registered using accelerometers positioned along the bar. Due to the inhomogeneous nature of the rock, the stress waves from the blasting attenuate on the way from the point of explosion towards the shotcrete on the rock surface. Material damping for the rock mass is therefore accounted for, estimated from previous in-situ measurements. The vibration resistance of the shotcrete-rock support system depends on the material properties of the shotcrete and here were age-dependent properties varied to investigate the behaviour of young shotcrete subjected to blast loading. The numerical simulations require insertion of realistic material data for shotcrete and rock, such as density and modulus of elasticity. The calculated results were in good correspondence with observations and measurements in-situ, and with the previous numerical modelling results. Compared to the engineering models, using a sophisticated finite element program facilitate modelling of more complex geometries and also provide more detailed results. It was demonstrated that wave propagation through rock towards shotcrete can be modelled using two dimensional elastic finite elements in a dynamic analysis. The models must include the properties of the rock and the accuracy of the material parameters used will greatly affect the results. It will be possible to describe the propagation of the waves through the rock mass, from the centre of the explosion to the reflection at the shotcrete-rock interface. It is acceptable to use elastic material formulations until the material strengths are exceeded, i.e. until the strains are outside the elastic range, which thus indicates material failure. The higher complexity of this type of model, compared to the engineering models, will make it possible to model more sophisticated geometries. Examples of preliminary recommendations for practical use are given and it is demonstrated how the developed models and suggested analytical technique can be used to obtain further detailed limit values. / Inom undermarks- och tunnelbyggande leder strävan efter en mer tidseffektiv byggprocess till fokus på möjligheten att reducera väntetiderna mellan byggetapper. Möjligheten att projicera sprutbetong på bergytor i ett tidigt skede efter sprängning är avgörande för säkerheten under konstruktionen av t.ex. en tunnel. En komplikation uppstår när behovet av ytterligare sprängning kan påverka härdningen av nysprutad betong. Om betong, gjuten eller sprutad, utsätts för vibrationer i ett tidigt skede under härdningsprocessen kan skador som hotar funktionen hos den hårdnade betongen uppstå. Kunskapen i ämnet är knapphändig, eller obefintlig, och det finns inga etablerade riktlinjer för praktisk användning. Slutsatsen från tidigare undersökningar visar att sprutbetong kan tåla höga vibrationer (partikelhastigheter) utan att allvarliga skador uppstår. Oarmerad sprutbetong kan vara oskadd efter att ha utsatts för så höga vibrationsnivåer som 0,5–1 m/s medan partier med förlorad vidhäftning till berget kan uppträda vid vibrationshastigheter högre än 1 m/s. Funktionen hos ung och hårdnande sprutbetong som utsätts för höga vibrationsnivåer undersöks här för att identifiera säkra avstånd och sprutbetongåldrar för undermarks- och tunnelbyggande, med hjälp av numeriska analyser och jämförelser med mätningar och observationer. Arbetet fokuserar på att finna samband mellan numeriska resultat, mätresultat och observationer från tunnelbyggande. Det slutliga resultatet kommer att vara riktlinjer för praktisk användning. Projektet omfattar utveckling av sofistikerade dynamiska finita elementmodeller för vilka insamlad information och data kommer att användas som indata för det finita elementprogrammet Abaqus. Modellerna utvärderades och förfinats genom jämförelser mellan beräknade och uppmätta resultat. Först jämfördes befintliga enkla mekaniska, ingenjörsmässiga modeller vilka utvärderades genom beräkningar och jämförelser med befintliga data. Den första modellen är en strukturdynamisk modell bestående av massor och fjäderelement. Den andra är en modell uppbyggd av finita balkelementet sammankopplade med fjädrar. Den tredje är en endimensionell elastisk spänningsvågsmodell. Spänningstillståndet i sprutbetongen närmast berget, utsatt för vinkelrätt inkommande P-vågor simulerades. Resultat från icke-förstörande laborationsprovningar användes också som testdata för modellerna. Experimentellt studerades P-vågsutbredning i en betongbalk med egenskaper likvärdiga med berg. Cementbruk med egenskaper liknande sprutbetong applicerades på balkens ena ände medan en hammare användes i den andra. Formen hos den genererade spänningsvågen som propagerade mot sprutbetongänden registrerades med accelerometrar utplacerade längs balken. På grund av bergets inhomogena karaktär kommer spänningsvågorna från sprängningen att dämpas ut på vägen från detonationspunkten till sprutbetongen på bergytan. Materialdämpningen hos bergmassan måste därför beaktas och kan uppskattas utifrån resultat från fältmätningar. Vibrationståligheten hos förstärkningssystem av sprutbetong och berg beror av materialegenskaperna hos sprutbetongen och i den här studien varierades de åldersberoende egenskaperna för att undersöka beteendet hos nysprutad och hårdnande sprutbetong utsatt för sprängbelastning. De numeriska simuleringarna kräver realistiska materialdata för sprutbetong och berg, som t.ex. densitet och elasticitetsmodul. De beräknade resultaten var i god överensstämmelse med observationer och mätningar i fält plats, och med de tidigare numeriska resultaten. Jämfört med de mekaniska modellerna kan ett sofistikerat finit elementprogram underlätta modellering av mer komplexa geometrier och också ge mer detaljerade resultat. Det visades att vågutbredning genom berg och fram emot sprutbetong kan beskrivas med tvådimensionella elastiska finita element i en dynamisk analys. Modellerna måste beskriva bergets egenskaper och noggrannheten i dessa parametrar kommer att ha stor inverkan på resultaten. Det kommer att vara möjligt att beskriva vågutbredningen genom bergmassan, från detonationspunkten till reflektionen vid bergytan, det vill säga gränssnittet mellan sprutbetong och berg. Det är acceptabelt att använda elastiska materialformuleringar tills materialet elasticitetsgräns överskrids tills töjningar utanför det elastiska området nås, vilket därmed indikerar materialbrott. Den högre komplexiteten hos den här typen av modell, jämfört med de mekaniska modellerna, kommer att göra det möjligt att analysera mer komplexa tunnelgeometrier. Exempel på preliminära rekommendationer för praktiskt bruk ges och det visas hur de utvecklade modellerna och den föreslagna analysmetodiken kan användas för att fastställa ytterligare detaljerade gränsvärden. / QC 20120427
|
6 |
Modelling of Dynamically Loaded ShotcreteNilsson, Cecilia January 2009 (has links)
No description available.
|
7 |
Sannolikhetsbaserad dimensionering av sprutbetong : Fördelningar för tjocklek och böjdraghållfasthet / Reliability-based design of shotcrete : Probability density functions of thickness and flexural strengthSunesson, Philip January 2017 (has links)
En av de sannolikhetsbaserade metoderna som kan användas för dimensionering av tunnlar är partialkoefficientmetoden. Denna metod ökar eller reducerar variabler med hjälp av partialkoefficienter, vilka kan kalibreras sannolikhetsteoretiskt. Eurokod tillhandahåller sådana partialkoefficienter för till exempel armerad betong. Problemet med partialkoefficienterna i Eurokod är dock att ingen skillnad görs med avseende på vad betongen skall användas till. Detta examensarbete har därför syftat till att undersöka möjligheten att ta fram nya partialkoefficienter specifikt för sprutbetongförstärkning då den dimensionerande brottsmekanismen är böjbrott, detta med hjälp av tillförlitlighetsteori, FORM/FOSM. Böjbrott i sprutbetongen kan uppkomma då vidhäftningen mellan berg och sprutbetong är låg, och sprutbetongen måste bära eventuella bergblock med sin momentupptagande förmåga. För att ta fram partialkoefficienterna har uppmätt data på sprutbetongtjockleken och böjdraghållfastheten i en av Citybanans tunnlar, Norrströmstunneln, varit grunden. Statistiska fördelningar har tagits fram för att beskriva dessa data, för att möjliggöra användandet av dem i sannolikhetsanalysen. Resultaten visade att en lognormalfördelning passade observerad data bäst för sprutbetongtjockleken, och en betafördelning passade bäst för böjdraghållfastheten. Vidare visade resultaten att sannolikhetsbaserade metoder vid dimensionering för denna brottsmekanism ännu inte kan rekommenderas, då de visade på en kraftig överdimensionering jämfört med hur det idag dimensioneras. Osäkerheterna kring vissa av de modeller och variabler som använts behöver först reduceras. / One of the probability based methods that may be used when designing a tunnel is the partial factor method. This method adjusts the value of variables with the help of partial factors, which may be calibrated using a reliability-based approach. The Eurocodes provide these partial factors for different materials and structures, such as reinforced concrete. A limitation with the provided partial factors from Eurocode is the lack of consideration for the usage of the concrete. This thesis aims to investigate the possibility to derive new partial factors specifically for shotcrete reinforcement, for the failure mechanism of flexural failure. This has been done by means of reliability theory,FORM/FOSM. Flexural failure in shotcrete may occur when the adhesion between the rock and shotcrete is low. Further, the shotcrete has to have the capacity to withstand bending moments from the rocks. To derive the new partial factors, the measured data of thickness and flexural strength of shotcrete in one of Citybanan's tunnels, Norrströmstunneln, in central Stockholm have been used as the basis for the analysis. The data was described by a statistical distribution which enabled the usage of them in the reliability analysis. The results showed that a lognormal distribution best described the shotcrete thickness while flexural strength was best fitted by a beta distribution. The results also showed that it is not recommended to use probabilistic methods in design for this failure mechanism unless uncertainties, arising from some of the models and variables used, are reduced. It clearly shows that it would lead to oversizing compared with the design methods used today.
|
8 |
Partialkoefficientmetodens applicerbarhet på dimensionering av sprutbetong mot enskilda block : Fallstudie: Citybanan i StockholmBjörkman, Rasmus, Jabbar, Atheer January 2016 (has links)
Målet med det här examensarbetet var att undersöka hur väl dagens partialkoefficienter för sprutbetong tar hänsyn till samhällets normer och säkerhetskrav vid dimensionering enligt partialkoefficientmetoden. Det brottfall som har undersökts för dimensionering av sprutbetong är vidhäftningsbrott vid god vidhäftning. Vidhäftningsbrottet har undersökts med hjälp av en sannolikhetsbaserad metod benämnd ”First-Order Reliability Method”, FORM. Metoden förutsätter kännedom om sannolikhetsfördelningar för ingående variabler i brottgränstillståndet som i det här arbetet till stor del baserats på provtagningar från projektet Norrströmstunneln i Citybanan. Resultatet av undersökningen visar att partialkoefficienterna antar otillåtna värden för dimensionering av sprutbetong på grund av den stora spridningen som råder i framförallt vidhäftningsparametern. Vidhäftningsparametern antog en normalfördelning med medelvärde 0.808 MPa och standardavvikelse 0.319 MPa vid analys av samtliga vidhäftningsmätningar. Spridningen för vidhäftningsparametern har reducerats genom att undersöka gnejs och granit var för sig och genom att ta bort mätningar där dålig vidhäftning i förväg kunnat antas. För granit fick vidhäftningsparametern ett medelvärde på 0.759 MPa och en standardavvikelse på 0.264 MPa. För gnejs fick vidhäftningsparametern ett medelvärde på 0.820 MPa och en standardavvikelse på 0.279 MPa. I den här fallstudien resultera en reducerad spridning för vidhäftningsdata inte i någon avgörande skillnad för beräknade partialkoefficienter. Modellen för vidhäftningsbrottet verkar tillsynes inte vara för komplicerad men det existerar samtidigt stora osäkerheter i modellen och ingående variabler gällande laster och bärförmågor. Framförallt okunskapen gällande lastvariabeln gör det svårt att kalibrera relevanta partialkoefficienter med FORM.
|
9 |
An experimental study of the validity of the round panel test method for shotcreteEl zain, Nadia January 2018 (has links)
Shotcrete (sprayed concrete) was used for the first time in 1914 and has become of growing importance in stabilizing the excavated tunnel sections over the past century. Even though the technology develops, there are some difficult tasks such as the design of a bolt anchored tunnel lining made of shotcrete. A proven and established design method does not exist today; instead the design of tunnel linings are based on trial and error or experience from similar projects. One method used today, to determine the actual structural behavior of fiber reinforced shotcrete, is the standard beam test method. Previous studies have shown that the beam method gives scattered results since the testing volume are relatively small and the fibers might be unevenly distributed. In 1998, an alternative to determine the actual structural behavior of reinforced shotcrete was proposed, based on using round determinate panels. In 2004 this method became a part of the American Society for Testing and Materials, ASTM, standards. The method has the potential of becoming a major, reliable test procedure that better reproduce the behavior of reinforced shotcrete in situ, compared to test beams. An experimental test series was performed to compare the different testing methods in terms of data variability and validity, in the laboratory of Vattenfall in Älvkarleby. The experiment was performed on 30 specimens in total, with five different concrete recipes. The difference in the recipe was the fiber and cement content. The round panels are designed according to ASTM C-1550 and the beams according to SS-EN14488-3. The results from the experiment is here presented and evaluated, and also including the data variability and validity for the proposed method. The two basic testing methods of using beams and round panels are investigated, compared and evaluated, and their advantages and disadvantages discussed. / Sprutbetong användes första gången år 1914 och har under det gångna århundradet blivit allt viktigare för att stabilisera utsprängda tunnelsektioner. Trots att tekniken utvecklas finns det svårigheter med att exempelvis utforma bultförankrade tunnelbeklädnader av sprutbetong. En beprövad och etablerad metod att konstruera sprutbetongbeklädnad existerar inte idag. Istället används erfarenhetsåterföring från tidigare projekt och/eller experimentella försök. En testmetod som används idag för att återskapa beteendet hos sprutbetong är balkförsök. Tidigare studier har däremot visat att resultaten från försöken oftast har stor spridning vilket kan bero på att brottytorna är små areor där fibrerna kan vara ojämnt fördelade vilket påverkar resultaten. År 1998 föreslogs en alternativ metod för att fastställa de mekaniska egenskaperna hos sprutbetong, baserat på användning av runda plattor. År 2004 blev denna metod en del av the American Society for Testing and Materials, ASTM, standarder. Metoden har potential att bli en viktigt och tillförlitligt testmetod som mer realistiskt efterliknar beteendet hos fiberarmerad sprutbetong jämfört med balkprovning. En experimentell försöksserie har genomförts hos Vattenfall i Älvkarleby, för att jämföra de två metoderna med avseende på mätosäkerhet. Försöksserien är på totalt 30 prover, där fem olika betongrecept använts. Cementmängden och fiberhalten varierade mellan de olika recepten. De runda plattorna är utförda enligt ASTM C-1550 och balkarna enligt SS-EN14488-3. Resultaten från försöken har redovisats och utvärderats, och en mätosäkerhersanalys presenteras för metoden ASTM C-1550. Korrelationen mellan resultaten från de två metoderna är beräknad och varianskoefficienten presenteras. För- och nackdelar mellan båda testmetoderna diskuteras.
|
10 |
Temperaturmätningar i inklädnadssystem och sprutbetong inom Norra länken / Temperature measurments in cladding system and shotcrete within Norra länkenBehaderovic, Irfan, Khaled, Nora January 2019 (has links)
Just nu pågår stora anläggningsprojekt i Stockholm där Trafikverket försöker leda om trafiken från stadskärnan. Därför utfördes projektet Norra länken. Norra länkens tunnelkonstruktion är uppbyggd med ett inklädnadssystem och bergförstärkning som består av sprutbetong. I nuläget saknas information om vilka temperaturer som uppstår i en tunnelkonstruktion och på grund av detta appliceras Trafikverkets generella antagande vid dimensionering av vägtunnlar. Antagandet säger att tunnelkonstruktionens temperatur kommer att motsvara uteluftstemperaturen. Vilket innebär att sprutbetongen behöver vara frostbeständig och därmed appliceras XF4 eller XF2. För att förstå temperaturförhållandet i tunnelkonstruktioner bättre har Trafikverket utfört mätningar i Norra länken. Med ökad förståelse för temperaturförhållandena skulle det vara möjligt att korrigera det nuvarande kraven på exponeringsklasserna. Därmed var syftet med denna rapport att undersöka om mätningarna kunde hjälpa till att utforma ett underlag för framtida val av exponeringsklass i kommande tunnelprojekt med liknade inklädnadssystem. Metoden som användes för att kunna undersöka frågeställningarna var litteraturstudier, studiebesök och analys av mätningarna i Excel. Resultatet visade att bergförstärkningens temperatur aldrig hamnade under 0℃ under perioden som mätningarna erhölls medan inklädnadens temperatur understeg 0℃. Detta innebar att det inte fanns risk för frostskador i bergförstärkningen men att i inklädnaden fanns det risk för det. Däremot när analysen gjordes noterades att två av tre mätstationer blivit vattenskadade och orsakat mycket felaktig data och att all mätdata som erhölls var från milda vintrar. Vilket bidrar till att det finns en osäkerhet kring hur pålitliga mätvärdena var. Från analysen togs slutsatserna att det fanns för lite underlag för att kunna ta beslutet om att ändra val av exponeringsklass inför kommande tunnelprojekt och att Trafikverkets antagande inte stämde. Där av rekommenderas Trafikverket att fortsätta med mätningarna till planerat slutdatum 2025 och på så sätt erhålla tillräckligt med information för att i framtiden kunna utvärdera exponeringsklasserna på nytt. / Trafiverket strives to divert the traffic in Stockholm from the city center. In order to accomplish this, large construction projects are currently being planned and processed. One of them is a tunnel construction called Norra länken. The tunnel construction in Norra länken consists of a cladding system and rock reinforcement consisting of shotcrete. Currently there is not enough information on which temperatures that will occur in the tunnel construction and therefore Trafikverket’s general assumption is applied of when designing road tunnels. This means that the shotcrete needs to be frost resistant and that XF2 and XF4 is applied. In order to understand the temperature conditions in the tunnel construction Trafikverket decided to measure the temperatures in Norra länken. With an increased understanding of the temperature conditions it would be a possibility to alter the exposure classes that are currently applied. The purpose of this report is to investigate whether the resulting measurements could be used to design a basis for future selection of exposure class in coming road tunnel projects with similar cladding systems. For this report literature studies, field trips and analyzes of the measurements in Excel were used as a method to answer these research questions. The result showed that the temperature in the rock reinforcement never fell below 0℃ but that the cladding system did show temperatures below 0℃. Therefor it was only a risk for frostbite in the cladding system. However, when analyzing the data, it was noted that two out of three measuring stations were water damaged which caused a lot of incorrect data. The data was also only obtained from mild winters which makes it difficult to draw general conclusions from it. This contributed to uncertainties about how reliable the measured data was. From the analysis the conclusion was made that there was not enough information to support a decision that would alter the choice of exposure class in future tunnel projects. Thereby Trafikverket was recommended to continue with the measurements until the planed end date 2025 and by doing so they can obtain a sufficient amount of information to evaluate the exposure classes once again. / Temperaturmätning i inklädnadsystem och sprutbetong inom Norra Länken
|
Page generated in 0.0514 seconds