No description available.

Introduktion: Var sjätte person världen över drabbas av stroke någon gång under sin livstid. Av alla strokepatienter drabbas cirka 38% av någon form av språkdefekt, så kallad afasi. När en person får afasi drabbas även närstående såsom partners, barn, syskon, föräldrar och nära vänner. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelse av kommunikation när en person diagnosticerats med afasi till följd av stroke. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie. 10 vetenskapliga artiklar hämtades ur databaserna CINAHL och PubMed, som efter kvalitetsgranskning utgjorde grunden för resultatet i litteraturstudien. Resultat: I resultatet framkom ett huvudtema: Begränsningar, och tre underteman: Frustration, Skyddande beteende och Anpassning av kommunikation. Närstående upplevde att kommunikationen begränsats sedan afasidiagnosen; något som manifesterades genom att närstående upplevde frustration, att de föll in i ett skyddande beteende samt en anpassning av kommunikationen. Slutsats: Kommunikationen, och bristen av densamma, har fått konsekvenser på sättet närstående anpassar sin vardag till personen med afasi. Därför är det av största relevans att sjuksköterskan genom forskning på området, kan ge närstående de nycklar som krävs för att underlätta vardagen med en person med afasi.

Introduktion: Stroke är en sjukdom som kan komma plötsligt och innebära svåra förändringar i det vardagliga livet till följd av funktionsnedsättningar fysiskt, psykiskt och socialt. Inte sällan har det konsekvenser för hur det går att klara av att hantera vardagen och arbetslivet. Genom adekvata omvårdnadsinterventioner kan sjuksköterskan genom sitt kunnande förbättra utfallet för patienter som drabbats av stroke, avseende hälsa och livskvalité. Omvårdnadens primära målsättning är att för den enskilde individen skapa förutsättningar för att denne ska bibehålla autonomi, oberoende och hälsa samt delaktighet. Syfte: Att identifiera omvårdnadsinterventioners betydelse för strokedrabbade patienters autonomi och delaktighet. Metod: Litteraturstudie baserad på Polit och Beck’s (2012) niostegsmodell. Databaser som använts för sökning efter vetenskaplig forskning rörande syftet är CINAHL och PubMed. Antalet artiklar som svarade mot syftet var 14. Resultat: Genom granskning av 14 artiklar skapades två huvudteman Effekter på det dagliga livet och Patientundervisning förstärker egenvårdsförmågan. Båda huvudtemana är av betydelse för strokepatienternas återhämtning fysisk, psykiskt och socialt. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll i vården av strokedrabbade patienter, både i den akuta fasen och i eftervården. Oberoende och självkänsla hos strokedrabbade patienter är nedsatt i relation till att de har en försämrad autonomi och möjlighet till delaktighet. Genom olika omvårdnadsinterventioner ökar deras autonomi och möjlighet till delaktighet.

Bakgrund: Cirka 30 000 personer i Sverige får årligen en stroke. När en person drabbats av stroke påverkas även de anhöriga. Trots kunskap om anhörigas betydelse har hälso- och sjukvården historiskt varit uppbyggt kring ett system som endast sätter patienterna i fokus, där de anhöriga glöms bort. Enligt socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ska sjuksköterskan besitta förmåga att kommunicera med de anhöriga på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Sjuksköterskan ska även kunna informera och undervisa de anhöriga samt försäkra sig om att given information blivit förstådd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnad av anhöriga till personer som drabbats av stroke - ur ett anhörigperspektiv. Metod: En kvalitativ litteraturstudie bestående av sju kvalitativa artiklar. Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis granskningsprotokoll för kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys med inspiration från Graneheim och Lundman. Resultat: Studien bygger på sju kvalitativa artiklar och i resultatet framkom tre huvudkategorier samt fyra underkategorier. Huvudkategorierna innefattade behovet av förtroende för sjuksköterskan, behovet att bli sedd och behovet av att vara delaktig. Underkategorierna som utformades var kommunikationens betydelse, informationens betydelse, behovet av att bli uppmärksammad och behovet av att bli respekterad. Resultatet visade på sjuksköterskan måste börja uppmärksamma de anhöriga och göra dem delaktiga i patientens vård- och händelseförlopp samtidigt som de ständigt bör hållas informerade kring patientens vård. Efter sjukhusvistelsen är det de anhöriga som tar på sig den största delen av patientens vård i hemmet. Det är därför extra viktigt att sjuksköterskorna informerar och kommunicerar med de anhöriga samt visar respekt gentemot deras vilja eller ovilja att vara delaktiga under patientens vårdtillfälle. Slutsats: Denna studie visar på att de anhöriga upplever bristande omvårdnad från sjuksköterskan. Sjuksköterskan måste börja uppmärksamma de anhöriga och göra dem delaktiga i vården. Mer forskning bör bedrivas för att belysa sjuksköterskans omvårdnad av de anhöriga till personer med stroke. Detta för att fylla kunskapsluckorna och hjälpa sjuksköterskan att möta de anhöriga.

The assessment of rehabilitation effectiveness in the post-stroke hemiparetic population has primarily focused on walking speed. Walking speed, however, may be improved through a number of mechanisms; increased speed can be achieved through a combination of increased propulsion (propelling the center of mass forward) and swing initiation (resulting in longer and faster steps) in either the paretic or nonparetic leg. Therefore the objective of this study was to use a detailed musculoskeletal model and forward dynamics simulations to identify the individual muscle contributions to forward propulsion and swing initiation following locomotor training in two post-stroke hemiparetic patients who had similar speed increases following training, one utilizing an “ankle strategy” (increases in ankle power generation to accelerate the trunk forward) and one a “hip strategy” (increases in hip flexor generation of the swing leg to accelerate the leg forward) to increase speed. Each subject participated in locomotor therapy training using a body weight supported treadmill modality. Strategy classification was based on inverse dynamics analysis pre- and post-training. The simulation analyses revealed that forward propulsion was achieved primarily through the uniarticular plantarflexors and the contralateral knee extensors in both subjects. The main difference between the two strategies occurred primarily in the hip muscle contributions to swing initiation. The “hip strategy” subject, in addition to using the hip flexors to accelerate the leg forward, had higher contributions from the contralateral non-sagittal plane hip muscles to generate energy to the leg to initiate swing. These results suggest that using either the “ankle strategy” or the “hip strategy” to increase speed post-training results in similar muscle function post-training walking with differences primarily occurring in the hip muscle contributions to swing initiation. Future studies analyzing both pre- and post-training may reveal changes in muscle function that correspond more with the strategy classifications. / text

Recent studies have suggested the biomechanical subtasks of walking can be produced using a reduced set of co-excited muscles or modules. Individuals post-stroke often exhibit poor inter-muscular coordination characterized by poor timing and merging of modules that are normally independent in healthy individuals. However, whether locomotor therapy can influence module quality (timing and composition) and whether these improvements lead to improved walking performance is unclear. Further, it is unknown whether the same modules that produce self-selected walking can also produce the execution of different mobility tasks. In this study, experimental analyses were used to compare module quality pre- and post-therapy. In subjects with four modules pre- and post-therapy, locomotor training resulted in improved timing of the ankle plantarflexor module and a more extended paretic leg angle that allowed the subjects to walk faster with more symmetrical propulsion. In addition, subjects with three modules pre-therapy increased their number of modules and improved walking performance post-therapy. Thus, locomotor training was found to influence module composition and timing, which can lead to improvements in walking performance. Experimental and simulation analyses were then used to characterize modular organization in specific mobility tasks (walking at self-selected speed with maximum cadence, maximum step length, and maximum step height). We found that the same underlying modules (number and composition) in each subject that contribute to steady-state walking also contribute to the different mobility tasks. In healthy subjects, module timing, but not composition, changed when the task demands were altered. This adaptability in module timing, in addition to the ability to adapt to the changing task demands, was limited in the post-stroke subjects. The primary difference in the execution of the walking biomechanical subtasks occurred in the control of the leg during pre-swing and swing. To increase cadence, the ankle plantarflexors and dorsiflexors contributed more power to the ipsilateral leg in pre-swing and swing, respectively. To increase step height, the hamstrings provided energy to the ipsilateral leg that accelerated the leg into swing in pre-swing and swing. These results provide a first step towards linking impaired module patterns to mobility task performance in persons post-stroke. / text

No description available.

No description available.

<p>Syftet med detta arbete var att genom prestandatester undersöka den förbättring i läs- och skrivhastighet samt medelaccesstid som kan uppnås då data placeras på de yttre sektionerna av hårddiskens skivor, jämfört med om data placeras över hela hårddiskskivornas yta. En hårddisk har högre överföringshastighet i den yttersta sektionen av hårddisken och lägre överföringshastighet i den innersta sektionen. Arbetet analyserade den påverkan på prestanda som ovan nämnda dataplacering har på en enskild hårddisk och olika RAID-konfigurationer. Rapporten är intressant då det är lättare att med informationen som presenteras i rapporten, planera hårddiskkonfigurationer som leder till optimerad prestanda. En experimentell metod användes för att utreda prestandaskillnaderna. Prestandatesterna utfördes i programmet HD Tune Pro, vilket har en short stroke-funktion som gör det möjligt att begränsa testerna till endast en del i början av hårddiskens lagringsutrymme. Prestandatesterna utfördes tre gånger vardera för att få ett mer trovärdigt resultat. En märkbar prestandaförbättring blev resultatet av testerna av hårddiskkonfigurationerna då short stroke-funktionen var aktiverad, i jämförelse med då short stroke inte var aktiverat. En praktisk tillämpning av lagring på de yttre sektionerna av hårddiskskivorna, är att skapa en partition som tar upp en del av hårddiskskivornas yttre lagringsyta. Denna tillämpning rekommenderas för personer med hemdatorer som vill uppnå optimerad hårddiskprestanda genom planering av partitionering. Företag som använder RAID-konfigurationer, bör också ha planering av partitionering i åtanke. Ett förslag till vidare behandling av området är att genomföra prestandatester, vars resultat jämförs med prestandavärden för hårddiskar som är konstruerade för hög prestanda.</p><p> <strong>Nyckelord</strong>: hårddisk, partition, prestanda, RAID, sektioner, short stroke</p>

No description available.