Studiens syfte är att öka kunskapen om vilka bedömningsmetoder lärare i årskurs 4 - 6 använder för bedömning av elever i matematik samt en jämförelse mellan en kommun i Sverige och en finlandssvensk kommun i Finland. Enligt forskning brister det formativa perspektivet på bedömning och summativ bedömning används mest, därför undersöks huruvida lärares bedömning är i linje med forskning. För att uppfylla studiens syfte och forskningsfrågor användes en enkätundersökning. Som grund för studien är teorierna lärande bedömning, teorin om bedömning och ett ramverk för formativ bedömning. Resultatet åskådliggör både likheter och skillnader mellan kommunerna i bedömningsmetoder. Lärare från kommunen i Sverige använder frågor, diskussioner och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och informationen användes mest för formativt syfte och någon gång som summativ bedömning. I den finlandssvenska kommunen används prov, läxor och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och den insamlade informationen används för summativt syfte med några inslag av formativ bedömning.

Denna uppsats undersöker huruvida det råder en motsättning mellan skolans uppdrag att ”stärka elevernas tro på sig själva och framtiden” och användandet av summativ bedömning i skolan, mer specifikt i ämnet samhällskunskap. Detta görs i första hand med stämplingsteori som teoretisk utgångspunkt, för att därigenom synliggöra hur summativ bedömning påverkar elevers syn på sig själva, samt om detta i sin tur får några konsekvenser för deras ambitioner och deltagande i skolan. Uppsatsen använder sig av en empiristyrd tematisk analys där insamlandet av materialet har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med före detta elever. Resultatet som nåtts är att summativ bedömning i samhällskunskap till viss tenderar att påverka elevers självbild. Detta gäller särskilt elever vars skolgång präglats av underkända betyg, samt den elev som gått ut gymnasiet med höga betyg. De elever som inte går att beskriva som låg- eller högpresterande har i denna studie visat sig minst påverkade av betygsättning. Det vill säga att de inte upplever att betygen haft något inflytande över deras självbild.

Syftet med denna studie är att undersöka hur IUP:er är utformade, vilka mål som formuleras inom svenskämnet, samt vilken bedömning som kommer till uttryck i IUP:erna. För att få svar på frågorna har det genomförts en dokumentanalys av upprättade IUP:er från 6 olika skolor, belägna i två sydvästliga kommuner. De upprättade IUP:erna har studerats utifrån en tematisk analys där fem kategorier har identifierats. Därefter har ett antal teoretiska begrepp applicerats på kategorierna. Begreppen är summativ och formativ bedömning, samt tre kategorier från Hirshs (2011) studie; being, doing och learning. Resultatet visar att de flesta av de upprättade IUP:erna är obrukbara i sin helhet, då de saknar en eller flera delar. Det förekommer en del being- och doing-mål som inte är relaterade till läroplanen. Det mest framträdande målet är learning-mål kopplade till läroplanen. Den formativa och summativa bedömningen återfinns i lika stor utsträckning i de analyserade IUP:erna.

Denna studie syftar till att belysa mellanstadieelevers uppfattningar om bedömning i svenska, med fokus på skrivande. Studien utgår från tre forskningsfrågor där den första frågan syftar till att besvara i vilka situationer i undervisningen eleverna upplever att de blir bedömda på sina texter. Den andra frågan fokuserar på vilka sätt eleverna beskriver att deras texter blir bedömda och den tredje frågan syftar till att besvara vad eleverna uppfattar att bedömningen fyller för funktion. Som teoretisk utgångspunkt för studien används bedömningsforskning som både fokuserar på formativ och summativ bedömning. Därtill används relevanta bedömningsbegrepp och skolans styrdokument som referensram. Forskningsfrågorna besvaras med elevintervjuer som datainsamlingsmetod. Materialet består av 15 elevintervjuer i årskurs fem och sex. Eleverna ställde frivilligt upp på intervju, och samtycke mottogs av både elever och vårdnadshavare. Resultaten som framkommer vid en innehållsanalys av det insamlade materialet liknar tidigare forskningsresultat. Resultaten visar att det är viktigt att läraren är tydlig och explicit beskriver när bedömning sker, hur den kommuniceras och vad lärandemålen är. Elevernas attityd till bedömning påverkar även bedömningens effektivitet. I resultatet framkommer dessutom att majoriteten av den bedömning eleverna uppfattar är summativ och framförs i slutet av ett arbete.

Syftet med studien har varit att ta reda på hur lärarna i vår undersökning arbetar med bedömning och den bedömningsmatris som används på skolan i fråga (se bilaga 3). Skolan där undersökningen tagit plats ligger i Skåne och bedriver undervisning i årskurserna F-5. Vi har gjort fem intervjuer med lärare som arbetar på skolan, och en intervju med den biträdande rektorn som är huvudansvarig för utformningen av bedömningsmatrisen. Den litteratur vi använt oss av har till största del varit koncentrerad kring olika former av bedömning. De som varit deltagande vid intervjutillfällena och det kvalitativa metodvalet har grundats på hur vi ansåg att vi skulle få en god insikt inom ämnet bedömning. Resultatet visar att de flesta av pedagogerna föredrar den formativa bedömningen, men några anser att det behövs mer resurser för att få till en givande formativ miljö för eleverna. När det gäller bedömningsmatrisen, så blev vår uppfattning att en del ansåg det vara ett tidskrävande arbete och att den hade otydligt utformade kunskapsmål.

Denna studie har som huvudsyfte att undersöka formativ bedömning ur våra elevers perspektiv. Genom att sätta oss in i vad det formativa arbetssättet innebär och vad Lgr11 säger om detta fick vi en fin möjlighet att samtidigt utvecklas som pedagoger och bedömare. Lgr 11 anger tydligt att lärare förväntas arbeta mer formativt då aktuell forskning visar stora vinster för de enskilda elevernas kunskapsinhämtning. Våra elever har vid två tillfällen fått besvara enkäter med frågor om hur de upplever lärares bedömningar av deras kunskaper och vilken feedback de vill ha. Vårt arbete ger en kort tillbakablick hur bedömning i allmänhet utvecklats sedan antiken och hur de båda begreppen summativ och formativ bedömning uppkommit och utvecklats. Vi redovisar sedan enkätresultatet och analyserar detta utifrån den teori vi läst. Teorin går i korthet ut på att eleven måste veta var de är i sin kunskapsinhämtning, vart de ska och hur de ska ta sig dit. Vi går igenom några av de hjälpmedel som ett formativt arbetssätt kräver i form av tydliga instruktioner, bedömningsanvisningar, kamratbedömningar och matriser.Våra elever har fått uppleva formativ bedömning och utveckla sina funderingar kring detta. Vår slutsats är att de av våra elever som behöver mest stöd har uppskattat det formativa arbetssättet mer. 14 av 18 elever uttryckte att de först och främst behövde veta vad de skulle göra för att bli bättre, utan att uttrycka att de ville ha betyg som feedback. Av de elever som fortfarande vill ha betyg har tre av fyra meritvärde över 202,5. Vårt resultat visar också att det är elever med högt meritvärde som tycker att bedömningen blivit otydligare, vilket vi har några tolkningar kring. Vi ser att vi lärare har utvecklats både som bedömare och pedagoger och att det naturligtvis kommer våra framtida elever till del.

Idag är bedömning någonting som sker överallt, det har inte minst blivit en stor del av lärarnas vardag i skolan. Vår uppsats handlar om bedömning och hur verksamma lärare på lågstadiet arbetar med detta. Syftet med studien var att ta reda på hur lärare i skolan ser på bedömningsarbetet och vilka metoder de använder sig av för att bedöma elevers prestationer. Genom sex kvalitativa intervjuer med verksamma lärare har vi fått svar på frågorna: Vilken syn har lärare på bedömningsarbetet i skolan idag? och Vilka metoder använder lärare sig av i bedömningen?Resultatet i studien visar att lärarna upplever bedömningsarbetet som väldigt tidskrävande men att bedömningarna samtidigt synliggör elevernas utveckling för både dem, eleverna och föräldrarna. De menar att de behöver enkla metoder och arbetssätt som underlättar då bedömningen ska göras. Fortbildning har visat sig vara betydelsefullt för hur lärarna uppfattar bedömning, vilka metoder de använder samt hur de involverar eleverna i detta.

Denna studie har som huvudsyfte att undersöka formativ bedömning ur våra elevers perspektiv. Genom att sätta oss in i vad det formativa arbetssättet innebär och vad Lgr11 säger om detta fick vi en fin möjlighet att samtidigt utvecklas som pedagoger och bedömare. Lgr 11 anger tydligt att lärare förväntas arbeta mer formativt då aktuell forskning visar stora vinster för de enskilda elevernas kunskapsinhämtning. Våra elever har vid två tillfällen fått besvara enkäter med frågor om hur de upplever lärares bedömningar av deras kunskaper och vilken feedback de vill ha. Vårt arbete ger en kort tillbakablick hur bedömning i allmänhet utvecklats sedan antiken och hur de båda begreppen summativ och formativ bedömning uppkommit och utvecklats. Vi redovisar sedan enkätresultatet och analyserar detta utifrån den teori vi läst. Teorin går i korthet ut på att eleven måste veta var de är i sin kunskapsinhämtning, vart de ska och hur de ska ta sig dit. Vi går igenom några av de hjälpmedel som ett formativt arbetssätt kräver i form av tydliga instruktioner, bedömningsanvisningar, kamratbedömningar och matriser.Våra elever har fått uppleva formativ bedömning och utveckla sina funderingar kring detta. Vår slutsats är att de av våra elever som behöver mest stöd har uppskattat det formativa arbetssättet mer. 14 av 18 elever uttryckte att de först och främst behövde veta vad de skulle göra för att bli bättre, utan att uttrycka att de ville ha betyg som feedback. Av de elever som fortfarande vill ha betyg har tre av fyra meritvärde över 202,5. Vårt resultat visar också att det är elever med högt meritvärde som tycker att bedömningen blivit otydligare, vilket vi har några tolkningar kring. Vi ser att vi lärare har utvecklats både som bedömare och pedagoger och att det naturligtvis kommer våra framtida elever till del.

Sammanfattning Tidigare ansågs bedömning som ett forskningområde som inte behövde diskuteras, till att idag betraktas som en komplex mark som måste problematiseras. Trots det, finns det mycket begränsad forskning att tillgå kring bedömning i svenska klassrum, vilket har tvingat svenska akademiker att söka svar i utländsk forskning. I denna studie adresserar jag därför lärares bedömningsarbete kring nationella provets bedömningsanvisning (2012). Studien syftar till att undersöka hur Folkeryds (2015) textdimensionsmodell kan nyansera bedömningen av elevtexter i relation till nationella provets bedömningsanvisning (2012). Dessutom ämnar studien att diskutera vilka effekter på elevtexters bedömning som skapas av att oberoende lärare tillsammans ombedömer samma elevtexter från nationella provet. Fyra lärare, fördelat på två skolor, deltog i att om- och sambedömma 30 elevtexter från årskurs 3 skrivna under nationella provet 2012. Förutom sambedömningsprocessen (som kan liknas vid en delfimetod) genomfördes semi-strukturerade telefonintervjuer. Studie visar att nationella provets bedömningsanvisning (2012) i hög grad formar vilka textdimensionella elevbidrag som uppmärksammas eller åsidosätt - även i den formativa bedömningen. Folkeryds (2015) textdimensionsmodell kan (främst) nyansera bedömningen genom att tillföra en holistisk kartläggning och konkretisering av elevtexters utvecklingsmöjligheter. Textdimensionella bidrag som kan vara utav särskilt intresse för pedagoger att nyansera sina bedömningar av nationella prov med är (1) elevers bidrag kring hur texter binds samman på mikro- och makronivå, (2) organiseringen av texters innehållsliga komponenter, samt (3) förmågan att skapa deltagaraktivitet. Studien identifierade fem olika elevtextartefakter där dimensionerna i praktiken nyanserade bedömningen på olika sätt. Slutligen indikerar min studie på att (1) sambedömningsprocesser bidrar till en likvärdig bedömning, (särskilt avseende delprov G, 2012), (2) olika skolor tenderar att bedöma enligt olika ”bedömningskulturer”, och att (3) ombedömare varken utför en “tuffare” eller “snällare” bedömning jämfört med originalrättaren, men att bedömningsavvikelser existerar, troligtvis på grund av det inneboende tolkningsutrymmet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare förhåller sig till bedömning av läsförståelse i grundskolans tidigare år 1-3 då inte betygsättning är ett faktum, men bedömning av eleverna är i stor prioritet. Att bedöma elever utifrån kunskap är ifrågasatt av många lärare som tycker att bedömningsunderlagen som finns idag bör utvecklas utifrån hur skolan ser ut idag. Vilka bedömningsunderlag används och hur används de av lärare som arbetar i lågstadiet och bedömer eleverna? Lärarens förhållningssätt och syn på bedömningsunderlagen som finns kommer att diskuteras tillsammans med andra frågor. / The purpose of this study is to examine how teachers relate to the assessment of reading comprehension in primary school in Sweden. Teachers won’t rate pupils with grades, but the assessment of the pupils are in high priority. To assess/grade students based on knowledge is questioned by many teachers who think that the assessment metods available today should be developed on the basis of how the school works today. The teacher's attitude and approach to assessment methods means alot for how it’s used, which are to be discussed along with other issues.