Denna studie syftar till att undersöka samhällskunskapslärares tankar och upplevelser kring bedömningspraxis. Den undersöker hur lärare tänker kring sin egen bedömning i relation till likvärdighet, samt vad de uppfattar som målet med sin bedömning. Detta undersökningsintresse undersöks med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem stycken lärare för att undersöka hur de tänker kring bedömning på en djupare nivå. Resultatet visar att lärarna ser bedömning som något bra eller åtminstone nödvändigt. Studien visar att lärare försöker jobba formativt i sin bedömning för att hjälpa eleven utvecklas. Den summativa bedömningen har på så vis mindre plats i bedömningen hos de undersökta lärarna. Den kunskap lärarna söker är både faktakunskap och förmågor där fakta ses som en nödvändig grund för att utveckla elevernas förmågor. Målet med bedömningen enligt lärarna är att ge eleverna kunskaper som de har nytta av genom hela livet och inte enbart under sin skolgång. Lärare ser likvärdighet som något som uppnås på deras egen skola mellan dem och deras kollegor. Likvärdighet ses dock på nationell nivå ouppnåeligt vilket anses problematiskt. För att uppnå likvärdig bedömning mellan elever anser lärarna att beprövad erfarenhet i de flesta fallen säkerställer detta, metoder som matriser är mindre vanligt. Lärare uppfattar på så vis likvärdighet som ett problem men skolan och lärarna har få konkreta metoder för att stärka sin likvärdighet.