Syftet med studien var att öka förståelsen för lärares erfarenheter av Matematiklyftet och hur lärare upplever att deras formativa bedömningspraktik påverkats av fortbildningen. Frågeställningarna handlar om hur mycket tid och stöd de fick, de olika aktiviteterna som ingick och om fortbildningen förändrat deras undervisning och bedömning i matematik. Studien har främst utgått från formativ bedömning och till viss del det sociokulturella perspektivet där lärandet sker i interaktion mellan människor. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer som spelats in, transkriberats och analyserats. Resultatet visar att samtliga lärare var nöjda med tiden de fick för träffarna och inläsning av material men det som de inte var helt nöjda med var att tiden inte räckte till att arbeta kollegialt mellan träffarna samt att några efterlyste mer delaktighet av sina rektorer. Alla upplevde det positivt att få sitta tillsammans och diskutera läsa, planera och senare utvärdera olika genomförda aktiviteter. Att få sitta i lugn och ro för att diskutera ett enda ämne uppskattades också av alla lärare i studien. Alla intervjuade lärare säger också att de har förändrat sitt arbetssätt till att bli mer formativt.En av slutsatserna som kan dras ur denna studie är att lärarna med denna fortbildningsinsats verkar ha förändrat sitt arbetssätt till att bli mer kollegialt och formativt.

The aim of this qualitative case study is to describe and understand what perception students have about their learning in mathematics, and how mathematics teaching can provide the preconditions for all students' mathematical development. The theoretical framework of the study describes a growth mindset as a success factor in mathematics learning. A growth mindset can be promoted with qualitative good teaching based on research and a formative way of working. With empirical evidence from classroom observations, as well as student and teacher interviews, the student's ability to study mathematics with regard to these factors was examined. The result reveals a mathematics education based on research and proven experience, which in many ways promotes learning and stimulates a growth mindset. However, the study is unambiguous that students can be more exposed to challenges in their learning. Teaching should also be conducted so that mistakes and an analysis of these are seen as part of the learning. In this regard, a good social climate in the classroom and good relationships are important. The result reveals that the majority of students experiencing insecurity to express mathematical thoughts, in danger of being judged, revealed or abandoned.

Hög lärarkompetens inom formativa arbetssätt gynnar elevers lärande i matematiska problemlösningsuppgifter. Ett formativt arbetssätt synliggör elevers kunskapsutveckling. Dessutom ställer dagens teknik höga krav på elevers matematikkunskaper. Syftet med studien är att undersöka vad forskning säger om hur lärare kan använda de fem nyckelstrategierna för planering och genomförande av problemlösningsuppgifter i matematik. Frågeställningarna är: På vilka sätt kan lärare utforma lektionsplanering för formativt lärande? Vilka formativa återkopplingsstrategier är användbara för lärare? Efter insamling, analys och sammanställning av vetenskapliga studier visar resultatet att undervisning som genomförs utifrån fem nyckelstrategier bidrar till elevers lärande. Resultatet visar även att bland annat kamratbedömning, självbedömning samt ett kollaborativt arbete är gynnsamma arbetssätt. Uppdelning av problemlösningsuppgifter visar att lärare får syn på elevers kunskaper. Det är däremot mer utmanande för elever att själva välja metoder, vilket inte möjliggörs vid uppdelning av problemlösningsuppgifter. Lärare behöver samla in information om elevers kunskaper för att kunna ge återkoppling och anpassa kommande undervisning. Ett systematiskt tillvägagångssätt är avgörande för elevers lärande. Kamrat- och självbedömningbidrar till ökat lärande eftersom återkoppling mellan elever är för dem enklare att förstå. Av den anledningen är det viktigt att lärare anpassar återkoppling till elevers nivå. Det är också viktigt att elever får kunskap om hur återkopplingen kan användas. Ett formativt arbetssätt är tidskrävande till en början och både elever och lärare behöver kunskap om hur det används. Ett förslag till vidare forskning är om digital teknik kan vara ett tidssparande hjälpmedel vid ett formativt arbetssätt.

Nilegren, Joanna & Roslund, Anna (2019). Matematiklärares och speciallärares erfarenheter kring kartläggningar av elevers taluppfattning i årskurs 4. Speciallärarprogrammet, matematikutveckling. Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag. Examensarbetet förväntas bidra med matematiklärares och speciallärares erfarenhet vad det innebär med kartläggning gällande elevers taluppfattning i årskurs 4 och dess efterarbete. En framtida forskning skulle kunna vara om det finns en ökad måluppfyllelse i årskurs 4–6 då det sedan 2016 är obligatoriskt att kartlägga elevers taluppfattning i matematik i årskurs 1 (även i årskurs 3 från sommaren 2019). Räcker det med att vi kartlägger eller måste det finnas tydligare direktiv från Skolverket om vad som ska behandlas i undervisningen?Syfte och frågeställningar. Syftet med examensarbetet visas ur perspektivet lärare och speciallärare i matematik. Undersökning har utförts gällande deras arbete med kartläggningar av elevers taluppfattning i årskurs 4, dess resultat och vidare arbete. I studien belyser vi hur det rent organisatoriskt ser ut kring kartläggningen, hur målet framställs och resultatet vidare används.Teori. I studien har vi valt att inspireras av systemteorins grundtankar kring helheten för att försöka få förståelse för hur alla delar i det sociala systemet skolan samverkar och påverkar det som sker. Enligt Bronfenbrenner (1994) ska världen förstås utifrån helheter, relationer och kontexter. Eftersom studiens uppmärksamhet är riktad mot fenomenet ”kartläggning av taluppfattning” utifrån matematiklärares och speciallärares perspektiv är den även inspirerad av den fenomenologiska teorin. Enligt Husserl (1995) är det individers samlade upplevelser och erfarenheter om världen, dvs. deras livsvärld som är utgångspunkten för kunskap. Den fenomenologiska ansatsen används för att försöka förstå hur matematiklärare och speciallärare beskriver och upplever sina erfarenheter av att kartlägga elevers taluppfattning i årskurs 4.Metod. För att besvara studiens syfte har materialet skildrats utefter en kvalitativ metod där deltagarnas erfarenheter och uppfattningar berättats. Genomförandet har omfattathalvstrukturerade, inspelade intervjuer med åtta lärare och två speciallärare i matematik varpå fem olika områden i informanternas svar har inringats.Resultat. Studiens resultat visar att samtliga informanter genomför kartläggningar av elevers kunskaper i taluppfattning, följer upp resultaten samt arbetar vidare utifrån dem. En samstämmighet råder gällande kunskapen om taluppfattningens centrala roll för elevers matematikutveckling, den diagnostiska undervisningens styrkor samt det kartläggningsverktyg som används. Kartläggningar genomförs för att ta reda på elevers kunskaper i taluppfattning och utforma undervisningen därefter. De används också för att upptäcka elever i svårigheter. Vidare framkommer det att informanterna dels utför obligatoriska kartläggningar som en del av skolans screeningplan, dels genomförs de utan något formellt krav. Studien synliggör att struktur och riktlinjer kring kartläggningar på organisationsnivå påverkar möjligheten till ett strukturerat arbete samt adekvata stödinsatser i syfte att främja elevernas matematikutveckling. Studien visar dessutom att det finns ett behov av att stärka speciallärarens uppdrag som kvalificerad samtalspartner.Specialpedagogiska implikationer. Specialläraren har uppgiften att verka för att alla elevers lärande ska få så bra förutsättningar som möjligt och i samråd med undervisande lärare planera och arbeta för att lektioner genomförs på bästa sätt. Vidare ska specialläraren kontinuerligt hålla sig uppdaterad med samtida forskning för att med sin profession delge arbetslaget detta för elevers bästa kunskapsinlärning. Specialläraren arbetar med elever, arbetslag och vårdnadshavare.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur lärare beskriver hur de arbetar med muntlig kommunikation i matematikundervisningen. Vidare består syftet också i att belysa hur lärare upplever att den muntliga kommunikationsförmågan påverkar elevernas lärande i matematikundervisningen. För att komma fram till studiens syfte skall följande frågor besvaras:  Vilka metoder använder lärare för att utveckla elevernas kommunikationsförmåga?Hur upplever lärare att den muntliga kommunikationsförmågan påverkar elevernas lärande i matematikundervisning?För att få svar på frågeställningar används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades sex behöriga lärare som undervisar i matematikämnet i förskoleklass, låg- och mellanstadiet som har minst fyra års yrkeserfarenhet inom matematikområdet. Resultatet visar att lärare använder olika metoder och arbetssätt för att skapa muntlig kommunikation i matematikundervisningen. Alla lärare som deltog i undersökning använder formativt arbetssätt såsom feedback, uppmuntra eleverna att vara resurs för varandra samt att genomföra kamratbedömning som ett sätt att skapa muntlig kommunikation i matematikundervisningen. Resultatet visar också att muntlig kommunikation har en viktig roll för elevernas lärande, där elevernas har möjlighet att utveckla sin förståelse av begrepp och resonemang. Alla lärare i undersökningen betonade att muntlig kommunikation är ett användbart verktyg för att identifiera elevernas individuella behov samt som en grund för att anpassa och utveckla undervisningens metoder.

Studien undersöker hur matematiklärare i årskurs 3 arbetar med problemlösning i undervisningen och hur de använder återkoppling för att utveckla elevernas matematikkunskaper. Semistrukturerade intervjuer genomfördes där åtta lärare från tre olika skolor inom samma kommun deltog. Intervjuunderlaget utgick från en problemlösningsuppgift med två elevlösningar, en korrekt och en inkorrekt, där lärare fick föreslå återkoppling. Detta följdes upp med frågor om lärare såterkoppling. Analysen har skett utifrån Hattie och Timperleys modell för formativ återkoppling samt Lester och Cais tre kategorier för undervisning om, för eller genom problemlösning. Resultatet visar att vissa lärare tilldelar eleverna specifika strategier med förslag på tillvägagångssätt inför problemlösningsuppgiften. De anser att eleverna inte skulle kunna lösa problemet annars. Å andra sidan väljer vissa lärare att inte tilldela specifika strategier och menar att syftet med problemlösningen då går förlorat. Återkopplingen läraren gav till eleverna visade sig bara riktas mot de elever som löser problemet fel, medan de elever som löser problemet rätt inte får någon återkoppling. Vidare undervisar många av lärarna för problemlösning i stället för genom problemlösning, vilket innebär att eleverna lär sig begrepp och procedurer innan de löser problemet.

Dagens matematikundervisning ska enligt läroplanen vara ett kommunikativt ämne. För att elevers matematiska kunskaper ska utvecklas behöver lärare planera för kommunikation samt tillåta ett kommunikativt klassrumklimat.  Matematikundervisning som präglas av ett formativt och kollaborativt arbetssätt gynnar elevers kunskapsutveckling. Syftet med observationsstudien är att undersöka hur olika tillvägagångssätt vid uträkningar av matematiska uppgifter kan ske genom ett kollaborativt arbetssätt och vad som påverkar elevernas matematiska resonemang. Frågeställningen är: Vad kan påverka elevernas matematiska resonemang vid ett kollaborativt arbetssätt i årskurs 1? Empirin har samlats in genom videoobservationer. Genom empirin analyserades nio teman fram som mynnade ut i fyra kategorier. Empirin som passade in i kategorierna transkriberades, därefter kunde resultat och analys skrivas fram. Resultat och analys har sedan diskuterats i relation till forskningsläget. Frågeställningen har besvarats genom en induktiv analys. Resultatet visar att användandet av ett formativt arbetssätt främjar elevers matematiska resonemang. Gruppdynamik och tillit är dessutom två viktiga faktorer som påverkar elevers resonemang. Resultatet visar också att lärares förarbete och lektionsmomentet är grundläggande för elevers matematiska resonemang. Ett förslag till vidare forskning är hur elevers lärande vid ett kollaborativt arbetssätt kan påverkas genom att elever får syn på sitt eget sätt att bemöta och resonera med sin omgivning.

Studiens syfte var att analysera förekomst och frekvens av skriftliga fel för det inkluderademomentet i grammatikundervisning för språkval spanska i årskurs 8–9; Pretérito Perfecto(motsvarar svenskans perfekt i dåtid). Vidare syften är att jämföra vilkeninformationsöverföring som sker mellan modersmålet och målspråket och dess relation tillgrammatikinlärning.Två klasser har producerat en skriftlig text för analys. Därefter har ett slumpmässigt urvalav tio elever delats in i två fokusgrupper för efterföljande diskussion.Resultat från morfologisk felanalysmodell, visar att från 19 elevtexter så förekommersammanlagt 284 Pretérito Perfecto relaterade fel. Studiens analys visar på att grammatiskafel vid användande av Pretérito Perfecto är vanligare på hjälpverbet (Haber) än påhuvudverbet (AR, ER, IR-verb). De analyserade resultaten från felanalysmodellens korpusvisar vidare på en problematik i informationsöverföring mellan svenska och spanska förbåda årskurserna, som bland annat gestaltar sig genom generaliserings fel,sammanblandningsfel och fossilisering av grammatiska regler från modersmålet.Studien tillför fördjupad kunskap kring inlärningssvårigheter för formen Pretérito Perfecto.Studiens resultat och efterföljande förslag på pedagogiska tillvägagångsätt kringkorrigering, undervisningsmål och formativt inkluderande arbetsgång i skrivprocessen:riktar sig till yrkesverksamma ämneslärare i spanska. Studien kan användas som ettkompletterande pedagogiskt-didaktiskt underlag vid undervisningsplanering.

Matematik anses vara ett av de viktigaste ämnen vi lär oss och dagens samhälle ställer höga krav på matematiskt kunnande, oavsett utbildningsnivå. Samtidigt har elevresultaten försämrats sedan mitten av 90-talet och har sedan 2013 legat relativt stabilt, där cirka 10% av samtliga elever i årskurs 9 går ut grundskolan med ett F eller streck i matematik. Syftet med studien är att undersöka vad elever med ett icke-godkänt slutbetyg i matematik i årskurs 9 har för uppfattning om och attityd till ämnet, samt försöka se hur det påverkat deras skolgång. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ intervjustudie och en enkätundersökning där sex elever från olika skolor, inom samma kommun, deltog. Resultaten analyserades därefter med hjälp av en tolkande fenomenologisk metod. Resultaten visade att eleverna hade ett växande statiskt mindset och en bristande självförmåga som utvecklats genom åren fram till årskurs 9. En tydlig framgångsfaktor för majoriteten av eleverna var att ett ökat lärarengagemang och stärkt relation mellan lärare och elev främjade elevernas motivation och självförtroende. Slutligen diskuteras behovet av välutbildade lärare som förstår vilka faktorer som påverkar elevernas kunskapsutveckling. Vidare forskning i större omfattning krävs dock för att kunna dra generaliserbara slutsatser kring elevers affektiva faktorer i relation till matematik.

PISA-rapporten 2012 identifierade försämrade matematiska kunskaper hos svenska elever i förhållande till tidigare rapporter. En av regeringens åtgärder på de dåliga resultaten var att implementera nationella bedömningsstöd i matematik. Trots implementeringen av bedömningsstöden visar PISA-rapporten 2022 att matematikkunskaperna fortsätter dala bland svenska elever. Syftet med bedömningsstöden är att ge läraren summativa underlag om elevernas sammantagna matematiska kunskaper som läraren sedan ska arbeta formativt med i undervisningen. Tidigare forskning eller rapportsammanställningar har inte klargjort vilken effekt bedömningsstöden i matematik har på undervisningen. Studien syftar därför till att utöka kunskaperna om användningen av de nationella bedömningsstöden i matematikundervisningen. Med en enkätundersökning undersöktes lärarnas åsikter om hur bedömningsstöden påverkar undervisningen om det matematiska innehållet och de matematiska förmågorna, som sammantaget ger elevernas matematiska kunskaper. Resultaten visar att bedömningsstöden i huvudsak används i avsett syfte, dock kan avvikelser urskiljas som tyder på att andra verktyg och stödmaterial hellre används för att kartlägga elevernas matematiska kunskaper. Slutsatsen av studiens resultat är att lärare i stor utsträckning arbetar med elevresultaten på bedömningsstöden i taluppfattning i ett kombinerat syfte med fokus på de sammantagna matematiska kunskaperna. Studien visar att den komplexa aktiviteten, att kartlägga och bedöma elevernas matematiska kunskaper är ett område i behov av mer forskning.