Samhället står fortfarande i en aktuell lågkonjunktur efter den finansiella kris som inträffade under hösten 2008. Nedskärningar och varsel är numera en del av vardagen.Därmed är det intressant att undersöka ämnet ur en chefs synpunkt.Denna uppsats går djupgående in och undersöker hur en personalchef ser på sin ledarroll och hanterar den vid en specifik varselsituation, nämligen uppsägningssamtal. Den behandlar även frågorna; På vilket sätt ges det svåra beskedet? Finns det redan existerande samtalsmallar och följs de?Uppsatsen presenterar även ett nytt intressant perspektiv på ämnet, genom att även innehålla en intervju med en läkare och jämföra de två professioners syn på att ge svåra besked.Uppsatsen består av två djupgående intervjuer med en personalchef och en läkare.Syftet med uppsatsen är att skapa en förståelse för läsaren ur ett nytt och annorlunda perspektiv, där tidigare osedda strukturer skall träda fram. För att skapa denna förståelse så använder jag mig av en abduktiv ansats. I den abduktiva metoden finns det inte utrymme för generalisering, utan det är det enskilda fallet som behandlas. En stor vikt läggs vid en läggs vid en antagande hypotes som i slutändan kan stämma eller vara helt fel, beroende på utfallet av det fenomen som observerats.För att skapa en så intressant läsupplevelse som möjligt så har jag valt att använda mig av en narrativ metod i kombination med den abduktiva förklaringsmodellen.Den är fördelad på tre steg och jag använder mig av min egen berättarstil i varje steg intervjuerna. Anledningen till berättarstilen är att jag vill få läsaren att reflektera kring min berättelse under tidens gång. Det jag upptäckte med min forskning är att många chefer inte riktigt kan hantera uppsägningssamtal på ett tillfredställande sätt. De mallar och riktlinjer som finns i nuläget angående uppsägningssamtal är bristfälliga och det måste finnas utrymme för skapandet av fler recept inom det här området. I min forskning har jag kommit fram till att de mallar som finns i nuläget endast skyddar och förenklar chefens situation. Chefer och organisationer måste inse att det krävs en attityd förändring inom ämnet och att utbildning i att ge svåra besked borde ingå i den moderna chefsrollen.

Sambandet mellan emotionella kompetenser och svåra besked är ett relativit outforskat område, den tidigare forskningen har bedrivits i huvudsak inom vårdvetenskap. I denna studie studeras vilka emotionella kompetenser respondenterna anser sig behöva för att kunna lämna svåra besked och vad ett svårt besked är enligt deras uppfattning. Instrumenten som användes var en semistrukturerad intervjuguide och en enkät. Fem respondenter fick svara på frågor gällande svåra besked och fylla i en enkät som belyste emotionella kompetenser. Resultatet visar att de anser att svåra besked är ett komplext ämne och beror på situationen och hur avsändaren och mottagaren uppfattar innehållet i budskapet. De hade en samsyn på 11 av 25 emotionella kompetenser som de ansåg behövdes för att kunna lämna svåra besked. De var: emotionell medvetenhet, korrekt självbedömning, pålitlighet, noggrannhet, innovationsförmåga, engagemang, optimism, förstå andra, serviceorientering, samverkan och samarbete samt teamförmåga.

Ett cancerbesked kan ses som en process som tar sin början vid själva beskedet. I denna process spelar sjuksköterskan en betydelsefull roll i det dagliga arbetet i att stödja patienten i omvårdnaden. Sjuksköterskans värderingar styr attityderna som formar bemötandet och handlandet gentemot patienten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans attityder vid svåra besked för patienter med cancer. Metod: vald metod är en litteraturstudie. Arbetet har följt Polit och Beck (2012) nio-stegs-modell. Till litteratursökningen användes databaserna PubMed och CINAHL. Åtta artiklar återstod efter granskningen. Tre teman uppkom efter databearbetningen. Resultat: Sjuksköterskors attityder till patientens autonomi, Sjuksköterskors attityder vid etiska överväganden, Sjuksköterskors attityder vid kommunikation av svåra besked. Slutsats: sjuksköterskors attityder är till stor del formade av vilket land de bor i och vilken kultur som är rådande där. Utbildning och erfarenhet i processen svåra besked hade betydelse för attityderna. Sjuksköterskans attityder och därmed funktion och inställning vid cancerbesked är ett eftersatt forskningsområde.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Det behövs särskilt mycket stöd åt närstående när döden kommer oväntat. Människor som upplever plötslig död av en närstående riskerar mer uttalad och förlängd sorg. Plötslig död inträffar utan förvarning eller period av känd sjukdom. Till denna kategori hör akut sjukdom, olycksfall, självmord och mord. Den traumatiska krisens förlopp kan beskrivas i fyra naturliga faser; chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Coping beskriver en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt påfrestade situationer. Syfte: Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av att möta närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall inom akutsjukvård. Metod: En forskningsöversikt valdes och det innebar granskning och sammanställning av relevant forskning. Artiklarna skulle vara utgivna tidigast år 1999, gällande vuxna närstående över 19 år samt att de skulle vara utgivna på engelska eller svenska. Alla artiklar var granskade. Manuella sökningar gjordes genom att granska vetenskapliga artiklars referenslistor. Då hittades tre vetenskapliga artiklar att inkluderas. Studiens 19 artiklar återfanns i PubMed och CINAHL. Resultat: Att lämna svåra besked till patienter och närstående upplevdes av sjukvårdspersonal som en svår uppgift. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ge ärlig och korrekt information till närstående. Svåra besked som lämnades felaktigt kunde skada sorgen och patientens närstående borde behandlas med omsorg och respekt. Sjuksköterskorna kände att det var känslomässigt påfrestande att ta hand om sörjande närstående och därför behövdes riktlinjer för hur de skulle gå tillväga vid dessa situationer. Sjuksköterskorna tyckte att det kunde vara bra att erbjuda närstående att närvara vid återupplivningsförsök och låta dem se den avlidna kroppen för att underlätta sorgen. Sorg och förlust kunde leda till både psykiska och fysiska konsekvenser. Forskningsöversiktens resultat visar att sjuksköterskorna använde sig av skyddande försvarsmekanismer som förnekelse och bortträngning för att hantera påfrestande situationer. Sjuksköterskornas upplevelser kring en patients död påverkades av deras förmåga att skapa en distans för att lindra sorg och de sökte i första hand stöd hos sina kollegor. Slutsats: Sjukvårdspersonal behöver ett psykologiskt försvar för deras professionella arbete och för sitt eget välmående. Riktlinjer och tydliga ansvarsområden behövs för att hantera dödsfall. Utbildning behövs för att utöka kompetensen i hur svåra besked lämnas.

Bakgrund: Svåra besked lämnas dagligen inom vården och definieras som svår eller ledsam information som drastiskt förändrar en persons uppfattning om livet och framtiden negativt. Sjuksköterskans yrkesroll i överlämnandet av ett svårt besked är att vara närvarande för läkare, patient och anhöriga. Majoriteten av den forskning som är gjord riktar sig till läkare och mindre till sjuksköterskor. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter i samband med att svåra besked delges till patienten. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Resultat: I litteraturstudiens resultat framkom fem kategorier: Vikten av att anpassa information, Vikten av att använda sin professionalitet, Vikten av att bibehålla en god relation, Meningsskiljaktighet i teamet och Kunskapsbrist. Sjuksköterskan gav information och stöd samt skapade en relation med patient och anhöriga. Meningsskiljaktighet mellan läkare och sjuksköterska angående undvikande av svåra besked identifierades samtidigt som det i motsats identifierades att läkare och sjuksköterska delade samma värderingar angående hög sanningsenlighet till patient. Det framkom även att utbildning och övning saknades och efterlyses. Konklusion: Forskning och utbildning kring sjuksköterskans involvering i svåra besked anses bristfällig och litteraturstudiens resultat visar att fortsatt forskning behövs för att kunna ge evidensbaserad omvårdnad. / Background: In healthcare difficult news are given on a daily basis and is defined as any difficult or sad information that drastically changes a persons perceptions about his or her life and future in a negative way. The nurses role in delivering difficult news is to be present for physicians, patients and relatives. The majority of the previous research focuses more on physicians than nurses. Aim: The aim was to illuminate the nurses experience when difficult news is delivered to the patient. Method: The study was conducted as a literature study. Results: In the literature study´s result five categories emerged: The importance of adjusting information, The importance of using one’s professionalism, The importance of maintaining a good relationship, Disagreement in the team and Lack of knowledge. The nurse gave information and support and established a relationship with the patient and relatives. Disagreement between physicians and nurses regarding evasion of difficult news was identified while in the contrary physicians and nurses shared the same values regarding truthfulness to the patient. It also emerged that education and practise was missing and requested. Conclusion: Research and education about the nurses involvement in delivering bad news is considered being inadequate and the results of the literature study shows that continued research is required in order to give care based on scientific evidence.

Bakgrund Cerebral pares är ett samlingsnamn för hjärnskador på den omogna hjärnan som kan uppstå under fosterlivet, i samband med förlossningen eller under spädbarnsperioden fram till två års ålder. Då den omogna hjärnan har en förmåga att till viss del kompensera för skadade delar och där det är stor skillnad från fall till fall, kan det vara svårt att tidigt ställa diagnosen Cerebral Pares. För föräldrarna kan det innebära en lång process fram till beskedet, där stor ovisshet råder. Bemötandet från vårdpersonalens sida har en central roll i den här processen och kan med fördel anta ett personcentrerat perspektiv. Syfte Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse av vårdpersonalens bemötande i samband med mottagandet av beskedet om att deras barn har cerebral pares. Metod En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer tillämpades. Sex intervjuer genomfördes. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat Föräldrarna redogjorde för vikten av ett bra bemötande under processen då de fick beskedet om att barnet hade en CP-skada. Ett bra bemötande beskrevs av föräldrarna som personligt, informativt, empatiskt samt med känslan av att tillräckligt med tid fanns avsatt för dem. De uttryckte att behovet av stöd och uppföljning genom hela processen var viktiga faktorer för att orka med sin situation, samt att vårdpersonalen inte enbart riktade sitt fokus mot barnet. Slutsats Personcentrerad omvårdnad var en viktig aspekt vid bemötandet av föräldrar som får besked om att deras barn har en CP-skada. Det var önskvärt att kommunikationen var rak och informativ men samtidigt inkännande och bekräftande. Vad det gällde behovet av information skiftade det mellan föräldrarna i föreliggande studie och somliga uppskattade ovissheten mer än fakta.

Bakgrund: Att möta patienter som befinner sig i en svår situation och vars sjukdomstillstånd påtvingar dem ett lidande kan vara komplicerat och smärtsamt. I denna litteraturstudie definieras svåra situationer med patienter som nyligen delgivits svåra besked eller patienter som har långt framskriden cancer eller KOL. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans roll i mötet med patienter i svåra situationer.Metod: Tio kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar låg till grund för denna litteraturstudie. Sökningarna för att finna dessa artiklar utfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO.Resultat: Två tydliga kategorier, tröst och stöd, identifierades. Som exempel på de sätt att ge tröst som nämns återfinns bl.a. humor, närhet, beröring och att möjliggöra att patienten blir så delaktig som möjligt i sin egen vård. Den stödjande rollen innefattar t.ex. att ge utrymme för känslor, bara finnas till och att inge hopp.Slutsats: Sjuksköterskan har en både tröstande och stödjande roll i mötet med patienter i svåra situationer. / Background: Meeting patients who are in difficult situations and are suffering from illness may be complicated and painful. In this literature review difficult situations were defined as patients who have recently received bad news or patients with advanced cancer or COPD.Aim: The purpose of this literature review was to examine the role of the nurse when meeting patients in difficult situations.Method: Ten qualitative and quantitative scientific articles were the basis for this literature review. The databases used to find these articles were CINAHL, PubMed and PsycINFO.Results: Two categories, comfort and support, were identified. Some examples of comfort are humor, closeness, touching and helping the patient to take part in his or her own care. The supporting role includes allowing for emotional expression, just being there and helping the patient achieving hope.Conclusion: Nurses have a comforting as well as a supporting role when meeting patients in difficult situations.