Detta arbete undersöker hur animerat teckenspråk upplevs inom förstapersonsperspektiv i spel för svenska teckenspråksanvändare. Studien är inspirerad av en liknande undersökning av Kerstin Liliedahl (2017). Bakgrunden redogör om teckenspråkets nuvarande representation inom digital media, de tekniker samt avatarer som används och dess användning i digitala spel. Hur det svenska teckenspråket är uppbyggt samt hur det används. Frågeställningen till denna studie har försökt undersöka om förstapersonsperspektiv till spelmiljöer, är ett lämpligt perspektiv för användandet av digitalt teckenspråk för svenska teckenspråkstalare. Artefakten består av två 3D-animerade spelsimulationer i videoform, där deltagarna till studien fick rangordna samt resonera om hur användandet av digitalt teckenspråk fungerade till perspektivet. Urvalsgruppen bestod utav svenska tekenspråksanvändare. Varav 22 testpersoner deltog i enkäten. 14 svarade med att de var hörlsenedsatt eller döv. Tre hade närstående som var hörselnedsatt, och övriga var intresseanvändare. Framtida studier kan vidarutveklas för att förbättra och undersöka nya inkluderingar i speldesign för att öppna nya vägar till inkluderandet av teckenspråk i spelmarknaden idag.

I den här studien har undersökts hörande andraspråksinlärares fonologiska utveckling med avseende på deras förmåga att identifiera ett teckens aspektstruktur, både partiellt och som hela tecken, samt en- och tvåhandstecken. Deras resultat jämfördes sedan med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare av svenskt teckenspråk. Det har tidigare varit begränsat med studier med fokus på identifiering av tecken. Av den anledningen skapades till denna studie en uppgift som vare sig kräver kunskaper i svenskt teckenspråk eller lingvistiska förkunskaper. Studien består av data som baseras på en kvantitativ och longitudinell undersökning. Vid identifieringen av de aspekterna visade det sig hos båda grupperna att aspekten artikulationsställe var lättast att identifiera, direkt följt av aspekten artikulator och att aspekten artikulation var svårast att identifiera. L2-gruppen presterade bättre och kunde identifiera fler korrekta tecken än L1-gruppen. Båda grupperna presterade emellertid låga resultat. En möjlig orsak till detta kan vara att svarsblanketten inte var tillräckligt tydlig gällande aspekten artikulation. En annan tänkbar orsak är förmågan att memorera visuella komponenter. Vid identifieringen av en- och tvåhandstecken visade det sig för båda grupperna vara enklare att identifiera enhandstecken än tvåhandstecken. Detta bedöms överensstämma med tidigare forskning som visar att tvåhandstecken är fonologiskt och kognitivt mer komplexa än enhandstecken. Vidare forskning med ett större antal deltagare behövs för att kunna se eventuella ytterligare aspekter som kan påverka resultatet. / In this study, the phonological development of hearing L2 learners has been investigated with regard to their ability to identify a sign's aspect structure, both partially and as a whole, and one- vs. two-handed signs. The results were compared to a control group of deaf first language speakers of Swedish sign language. There has previously been a limited number of studies focusing on the identification of signs. For this reason, a task that required no previous knowledge of Swedish Sign Language or linguistics was created for this study. The study is based on data from a quantitative and longitudinal investigation. In the identification of aspects, it is shown that place of articulation was the easiest to identify for both groups, followed by articulator, and lastly articulation, which was the most difficult to identify correctly. The L2 group performed better and could identify a higher number of correct lexical signs than the L1 group. However, both groups scored low results. A possible reason for this is that the test template is not explicit enough about articulation as a aspect. When identifying one- and two-handed signs, it is shown that one-handed signs are easier to identify than two-handed signs, across both groups. This corroborates previous research that shows that two-handed signs are phonologically and cognitively more complex than one-handed signs. Further research with a larger number of participants is encouraged in order to investigate other potentially influencing factors.

Denna uppsats behandlar läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Syftet har varit att få en uppfattning om lärares syn på läsförståelse, deras erfarenheter kring döva läsare och deras arbete med läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Mina informanter är lärare och de undervisar på riksgymnasiet för döva. Metoden har varit kvalitativa intervjuer. Jag har varit intresserad av lärarnas kunskaper och erfarenheter samt åsikter och därför har jag valt denna metod. Läsförståelse innebär enligt informanterna utvunna upplevelser utifrån texten kopplade till läsarens tidigare erfarenheter. Enligt merparten av informanterna är det inte så stora skillnader mellan vana döva läsare och vana hörande läsare. När det gäller ovana döva läsare kan element i texten som fraser, homonymer, synonymer, referensbindningar och verbpartiklar vålla problem. De har ofta svårt att uppfatta kontexten i texten. I fråga om undervisningen handlar mycket om elevernas redan förvärvade kunskaper och erfarenheter samt intressen, enligt informanterna. Det gäller för läraren att börja där eleven befinner sig. Informanterna betonar bland annat texter med rimlig nivå. En stor del av texten skall eleverna kunna känna till och resten skall vara nytt. På så sätt blir läsningen träning. Annat som informanterna betonar är samtal mellan lärare och elev kring texten. Sålunda kan mycket bli klargörande för eleven. Högläsning, vilken sker på svenskt teckenspråk, kan ge förståelse av textens innebörd men fungerar framförallt som ett redskap för att framkalla läsintresse och nyfikenhet hos eleverna. När det gäller lärarens förkunskaper betonar informanterna kunskaper i och om svenskt teckenspråk och svenska språket. Kunskaper om andraspråksinlärning och om svenskundervisningen för hörande kan vara viktiga. Nyckelord: Läsning, Läsförståelse, Svenskt teckenspråk, Svenska som andraspråk, Döva

Detta projektarbete har utförts som en del inom projektet ”Mulder – Döva nyanländas flerspråkiga situation i Sverige” vars syfte är att undersöka vuxna döva nyanländas språkinlärning. Projektarbetet fokuserar på teckenanvändningen hos döva nyanlända i Sverige. Inom arbetet har kvantitativa såväl som kvalitativa analyser på nyanländas teckenanvändning gjorts. Först analyseras antal och fördelning av olika teckentyper i svenskt teckenspråk (STS): lexikala tecken, avbildande tecken, pekningar, bokstavering, gester och även användningen av internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. Sedan studeras variationen i teckenval hos lexikala tecken samt handformstyp inom avbildande tecken. Döva nyanländas bakgrund såsom tillgång till teckenspråk sedan födseln och utbildning är högst varierande och därför har informanterna delats in i tre grupper för att jämföra dessa gruppers teckenanvändning. Deras resultat har sedan även jämförts med data från förstaspråksanvändare från en tidigare studie.     Resultatet från den kvantitativa analysen visar att döva nyanlända producerar betydligt fler avbildande tecken jämfört med förstaspråksanvändarna som visar en något högre produktion  av lexikala tecken och bokstavering. Döva nyanlända tenderar också att producera fler gester och tecken som inte är från STS, det vill säga internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. När det gäller användningen av pekningar visar det sig vara ganska jämt mellan döva nyanlända och förstaspråksanvändare. Resultatet från den kvalitativa analysen visar att fonologiska variationer i tecken förekommer hos döva nyanlända och att det kan bero på transfer från döva nyanländas förstaspråk. Valet av tecken och handform kan bero på graden av ikonicitet och döva nyanländas språkliga och kulturella bakgrund. Dessutom visar dessa resultat att det förekommer skillnader gällande teckenanvändning inom de tre grupperna beroende på deras bakgrund och utbildning, som också berörs i denna studie.  Slutligen visar projektarbetet att döva nyanländas tidiga tillgång till teckenspråk och utbildning har betydelse för språkinlärning. / This degree project has been carried out as part of the project "Mulder - Deaf migrants’ multilingual situation in Sweden". The purpose of that project is to investigate language learning in adult deaf migrants. The project focuses on the use of signs by deaf migrants in Sweden. Both quantitative as well as qualitative analyzes of deaf migrants’ use of signs have been made in this project. First, the number and distribution of different types of signs in Swedish Sign Language (STS) were analyzed: lexical signs, depicting signs, pointing, fingerspelling, gestures and also the use of International Sign or signs from their own home country. Then the variation in choice of sign in lexical signs as well as handshape types within depicting signs was studied. The background of deaf migrants such as their access to sign language since birth and education is highly varying and therefore they have been divided into three groups to compare these groups use of signs. Their results have also been compared with data from first language users in a previous study.     The results from the quantitative analysis show that deaf migrants produce significantly more depicting signs compared to first language users who show a slightly higher production of lexical signs and fingerspelling. Deaf migrants also tend to produce more gestures and signs that are not from STS, that is, International Sign or signs from their own home country. When it comes to the use of pointing, it turns out to be fairly even between deaf migrants and first language users. The results from the qualitative analysis show that phonological variations in signs occur in deaf migrants and that this may be due to transfer from their first language. The choice of sign and handshape may depend on the degree of iconicity and the linguistic and cultural background of deaf migrants. In addition, these results show that there are differences within the three groups as well, regarding use of signs, depending on their background and education, which is also discussed in this project. Finally, the project shows that deaf migrants' early access to sign language and education is important for language acquisition.

I denna studie undersöker jag hur hörande vuxna andraspråksinlärare (L2) använder och utvecklar perspektiv i tre olika kategorier: karaktärens, observatörens ochblandat perspektivi svenskt teckenspråk under en tidsperiod på ett år. Målgruppens resultat har jämförts med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare (L1). Resultatet visar att målgruppen från andra inspelningstillfället till fjärde inspelningstillfället har utvecklat flera perspektiv i alla kategorier. När det gäller språkliga likheter och skillnader mellan målgruppen och kontrollgruppen är en tydlig likhet att alla uttrycker sina imiterande gester på samma sätt. Resultatet visar också att flera informanter i målgruppen använder dubbla referenter i teckenrummet. Det kan bero på att de föredrar observatörperspektivet eftersom de har svårigheter med blandat perspektiv. Kontrollgruppen har istället betydligt högre andel blandat perspektiv än målgruppen. / In this study, I investigate how hearing adult second language (L2) learners use and develop perspective in the three different categories – character, observerand mixed perspective– in Swedish Sign Language over the course of one year. The results of the target group are compared to those of a control group consisting of deaf first language (L1) users. The results show that the target group, between the second and fourth recording session, has developed multiple perspectives in all categories. Furthermore, linguistic similarities and differences between target and control groups are investigated, one similarity being that all informants express imitating gestures in the same way. The results show that several informants in the target group use double referents in signing space. This may be a consequence of their preference for observer perspective, since they have difficulties with mixed perspectives. Conversely, the control group has a considerably higher percentage of mixed perspectives than the target group.

This dissertation based on a case study explores the acquisition and the guidance of Swedish Sign Language and spoken Swedish over a span of seven years. Interactions between a pair of fraternal twins, one deaf and one hearing, and their Deaf[1] family were video-observed within the home setting. The thesis consists of a frame which provides an overview of the relationship between four studies. These describe and analyze mainly storytime sessions over time. The first article addresses attentional expressions between the participants; the second article studies the mediation of the deaf twin’s first language acquisition; the third article analyses the hearing twins acquisition of parallel bimodal bilingualism; the fourth article concerns second language acquisition, sequential bimodal bilingualism following a cochlear implant (CI). In the frame, theoretical underpinnings such as mediation and language acquisition were compiled, within a sociocultural frame. This synthesis of results provides important information; in the 12- and 13-month sessions simultaneous-tactile-looking was noted in interchanges between the twins and their mother; mediation of bilingualism was scaffolded by the caregivers with the hearing twin by inserting single vocal words or signs into the language base used at that time, a finding that differs from other reported studies; a third finding is the simultaneousness in which the deaf child’s Swedish Sign Language skill worked as a cultural tool, to build a second and spoken language. The findings over time revealed actions that included all the family members. Irrespective of the number of modes and varied types of communication with more than one child, mediation included following-in the child’s initiation, intersubjective meaningfulness and encouragement. In accordance with previous research, these factors seem to promote the acquisition of languages. In conclusion, these findings should also prove useful in the more general educational field. [1] Deaf with a capital ‘D’ is commonly used for cultural affiliation whereas lower case ‘d’, as in deaf, refers to audiological status (Monaghan, Schmaling, Nakamura &amp; Turner, 2003). / <p>Disputationen tolkas till svensk teckenspråk, hörselslinga finns.</p><p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted. Paper 3: Accepted. Paper 4: Submitted.</p>

Sign language is used widely around the world as a first language for those that are unable to use spoken language and by groups of people that have a disability which precludes them from using spoken language (such as a hearing impairment). The importance of effective learning of sign language and its applications in modern computer science has grown widely in the modern aged society and research around sign language recognition has sprouted in many different directions, some examples using hidden markov models (HMMs) to train models to recognize different sign language patterns (Swedish sign language, American sign language, Korean sign language, German sign language and so on).  This thesis project researches the assessment and skill efficiency of using a simple video game to learn Swedish sign language for children in the ages within the range of 10 to 11 with no learning disorders, or any health disorders. During the experimental testing, 38 children are divided into two equally sized groups of 19 where each group plays a sign language video game. The context of the video game is the same for both groups, where both listened to a 3D avatar speak to them using both spoken language and sign language. The first group played the game and answered questions given to them by using sign language, whereas the other group answered questions given to them by clicking on an alternative on the video game screen. A week after the children have played the video game, the sign language skills that they have acquired from playing the video game are assessed by simple questions where they are asked to provide some of the signs that they saw during the duration of the video game. The main hypothesis of the project is that the group of children that answered by signing outperforms the other group, in both remembering the signs and executing them correctly. A statistical null hypothesis test is performed on this hypothesis, in which the main hypothesis is confirmed. Lastly, discussions for future research within sign language assessment using video games is described in the final chapter of the thesis. / Teckenspråk används i stor grad runt om i världen som ett modersmål för dom som inte kan använda vardagligt talsspråk och utav grupper av personer som har en funktionsnedsättning (t.ex. en hörselskada). Betydelsen av effektivt lärande av teckenspråk och dess tillämpningar i modern datavetenskap har ökat i stor utsträckning i det moderna samhället, och forskning kring teckenspråklig igenkänning har spirat i många olika riktningar, ett exempel är med hjälp av statistika modeller såsom dolda markovmodeller (eng. Hidden markov models) för att träna modeller för att känna igen olika teckenspråksmönster (bland dessa ingår Svenskt teckenspråk, Amerikanskt teckenspråk, Koreanskt teckenspråk, Tyskt teckenspråk med flera). Denna rapport undersöker bedömningen och skickligheten av att använda ett enkelt teckenspråksspel som har utvecklats för att lära ut enkla Svenska teckenspråksmönster för barn i åldrarna 10 till 11 års ålder som inte har några inlärningssjukdomar eller några problem med allmän hälsa. Under projektets experiment delas 38 barn upp i två lika stora grupper om 19 i vardera grupp, där varje grupp kommer att få spela ett teckenspråksspel. Sammanhanget för spelet är detsamma för båda grupperna, där de får höra och se en tredimensionell figur (eng. 3D Avatar) tala till dom med både talsspråk och teckenspråk. Den första gruppen spelar spelet och svarar på frågor som ges till dem med hjälp av teckenspråk, medan den andra gruppen svarar på frågor som ges till dem genom att klicka på ett av fem alternativ som finns på spelets skärm. En vecka efter att barnen har utfört experimentet med teckenspråksspelet bedöms deras teckenspråkliga färdigheter som de har fått från spelet genom att de ombeds återuppge några av de tecknena som de såg under spelets varaktighet. Rapportens hypotes är att de barn som tillhör gruppen som fick ge teckenspråk som svar till frågorna som ställdes överträffar den andra gruppen, genom att både komma ihåg tecknena och återuppge dom på korrekt sätt. En statistisk hypotesprövning utförs på denna hypotes, där denna i sin tur bekräftas. Slutligen beskrivs det i rapportens sista kapitel om framtida forskning inom teckenspråksbedömning med tv spel och deras effektivitet.