Den manuella gesten benämnd PU@g har formen ”sprethänderna, framåtriktade och uppåtvända som förs kort framåt och sidledes” och kan utföras på lite olika sätt. Ibland kan den även utföras utan rörelse och den kan ha många funktioner. I denna uppsats rapporteras en undersökning av Svensk teckenspråkskorpus (Mesch, Wallin, Nilsson & Bergman 2012). Det analyserade materialet visar en hög frekvens av den manuella gesten PU@g. Materialet (färdigställt i slutet av augusti 2012) består av 16 teckenspråkstexter fördelade över lika många Eaf-filer, totalt 81.44 minuter data med 16 olika par av tecknare. I materialet finns det 425 förekomster av gesten PU@g. Gesten har kategoriserats efter funktion för varje förekomst. Det går att dela upp funktionerna i tre huvudkategorier: a) Talaren som signalerar till lyssnaren. b) Lyssnaren som signalerar till talaren c) Annan funktion och till det som vederbörande tidigare har sagt och som inte har med lyssnaren eller något annat yttrande att göra. Studien har hittat några viktiga icke-manuella signaler som används med gesten och det är [0-], samt huvudskakning.

För tio år sedan gick en stor andel av barn med cochleaimplantat (CI) i specialskolan för elever som är döva eller har hörselnedsättning, idag väljs till största delen den egna hemkommunens skola. Barn med CI är medicinskt döva utan sitt CI men fungerar som en person med varierad grad av hörselnedsättning med sitt CI. Med denna utveckling, specialskolans målgrupp i förändring i grunden genomfördes 2011 en utredning med titeln ”Med rätt att välja – flexibel undervisning för elever som tillhör specialskolans målgrupp” (SOU 2011:30). Här beskrivs att elever som är döva eller har en hörselnedsättning ska få större möjlighet att välja utbildning och att de som har behov av teckenspråk ska ha rätt att läsa det i grundskolan och grundsärskolan. De kan därmed bo kvar i sin hemmiljö. Syftet med mitt arbete är att belysa hur ett antal kommuner har hanterat undervisning i svenskt teckenspråk för elever med hörselnedsättning i kommunala grundskolor. Jag har valt att intervjua personer med en ledande roll för Hörselverksamhet i åtta kommuner. Det är tydligt att tillgången till undervisning i svenskt teckenspråk varierar stort mellan landets kommuner. Det finns de som lyft frågan till politiker vilka fattat beslut om hur undervisning ska erbjudas, medan det i andra kommuner är helt avhänget på den personal som arbetar med barnen och eleverna. Där undervisning ges är den ofta förlagd till en skola med hörselinriktning och ofta efter skoldagens slut. Den individuella rätten att lära sig och utveckla teckenspråk inom skolväsendet kan inte hävdas med stöd av språklagen som kom 2009. För att detta ska vara möjligt krävs att en sådan rättighet formuleras i skollagen och skolförordningen. Ansvaret ligger även på föräldrarna som mera aktivt får söka och efterfråga möjligheten till teckenspråk för sina barn. Det förekommer en variation ifall det ges som ämne med betygsättning, det kan även ses som ett stöd, vilket ibland resulterar i tecken som stöd. En svårighet är även bristen på legitimerade lärare med teckenspråk som ämne.

I Sverige går barn i skolan i ungefär 12 år och det är i skolan de ska ges möjligheten att utveckla sitt språk. I Sverige talas det runt 150 olika språk och ett av dem är svenskt teckenspråk. Svenskt teckenspråk talas av bland annat personer med hörselnedsättning. För att barn som föds med hörselnedsättning på bästa sätt ska kunna tillägna sig kunskaper och ges möjlighet att utveckla sitt språk i skolan bör de undervisas på både talad svenska och svenskt teckenspråk. Många barn som föds idag med hörselnedsättning placeras i kommunala skolor där de får gå integrerat med barn som har normalhörsel och lärare som inte behärskar svenskt teckenspråk. Detta kan leda till att elever med hörselnedsättning hamnar utanför gemenskapen och går miste om viktig kunskap.Denna uppsats syftar till att undersöka lärares erfarenheter av hörselskadade och teckenspråkiga elever som går integrerat i kommunala skolor. Uppsatsen syftar också till att undersöka lärarnas erfarenheter av användandet av svenskt teckenspråk.Uppsatsen utgår från semistrukturerade intervjuer som gjorts under vårterminen -17 med fem yrkesverksamma lärare. Av resultatet från intervjuerna framkommer det att dessa lärare inte har mycket kunskap inom teckenspråket men är öppna för att lära sig och på så sätt kunna möta hörselskadade och teckenspråkiga elever och deras behov på bästa sätt.

Previous studies have shown that deaf people are a difficult group for libraries to reach. The purpose of this study is to generate more knowledge about deafs’ usage and expectation of libraries. Three research questions were created: How do deaf people use the library? How can prerequisites of deafs’ usage of libraries be understood through indicators of social sustainability? And How can libraries work to be able to reach deaf as a target group?     A survey was created to gather data and sent out through Sweden’s Deaf National Association’s Facebook-page. Twentythree people answered the survey and nineteen of those were analysed for the results.   The results showed that a majority of the respondents visit the       library in some capacity. They borrow books, read newspapers and magazines. Some of the respondents participate in the activities libraries offer, but a lot of respondents express an interest in participating in a variety of activities if they were accessible through sign interpretation or in Swedish sign language.    The conclusion was that the respondents use the library but would like to see more books, movies and resources that are about deafness and Swedish sign language. To be able to participate in more of the activities libraries usually offers. A few of their requests were about the librarians having more knowledge about deafness and learning to speak Swedish sign language.

Teckenspråkig barnkultur och teckenspråkiga barns kulturupplevelser har hittills inte beforskats inom det barnkulturella ämnesfältet. Teckenspråkiga barns rätt till konst, kultur och språk fastslås i flera svenska lagar: barnrättskonventionen, språklagen och bibliotekslagen. Trots det visar tidigare forskning och studier på försvagad eller utebliven implementering av dessa lagar i det offentliga kulturlivet; döva barn och barn med hörselnedsättning ges inte längre möjlighet att lära sig, anända och utveckla svenskt teckenspråk och det offentliga kulturlivet brister i teckenspråkig verksamhet för teckenspråkiga barn och unga och deras familjer. En fenomenologisk intervjustudie har genomförts med tio teckenspråkiga barn / unga vuxna för att undersöka deras egna perspektiv på kulturupplevelser i vardagslivet. Studien visar att teckenspråkiga barn och unga har gemensamt att de väljer kulturella sammanhang och miljöer där jämställda kommunikationsvillkor råder. De upplever med stigande ålder ett successivt ökande utanförskap i talspråkiga miljöer och kultursammanhang. Teckenspråkiga barn intresserar sig för eget kulturutövande men få har kännedom om Kulturskolans verksamhet. Kulturen kan i viss mån möjliggöra möten mellan teckenspråkiga och icke teckenspråkiga barn och vuxna. En grundläggande förutsättning är visuell tillgänglighet och teckenspråkig kommunikation förenat med öppenhet, respekt och intresse för det teckenspråkiga barnet. Med ett multicentriskt perspektiv kan samhället förstå svenskt teckenspråk som en berikande möjlighet.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Uppsatsens syfte är att övergripande göra en kartläggning över hur kommunikationen ser ut i ett gymnasieklassrum med döva elever. På så sätt önskar vi få en uppfattning om hur kommunikationen ter sig i ett sådant klassrum och vad som försvårar respektive underlättar kommunikationen.</p><p>Genom litteratur som vi funnit relevant för vi ett resonemang kring det komplexa begreppet kommunikation samt dess olika uttryckssätt. För att som läsare kunna följa tankegången med metodvalet i C-uppsatsen beskrivs etnografisk ansats och utifrån den även deltagande observation. Genom analys av fältstudien har följande teman utvecklats: Klassrummets miljö och lektionernas gång och Parallella kommunikationsprocesser. I vår analys försöker vi visa på de hinder samt möjligheter för kommunikation som studerats i klassrummet för att vidare knyta ihop påsen med en diskussion där de erhållna resultaten knyts an till den tidigare forskning som presenterats, i förhållande till det identifierade problemet.</p><p>I studien framkommer vid ett flertal tillfällen att parallella konversationer såsom videomobilsamtal förekommer och tillåts, att sen ankomst sker i stor utsträckning, att personer utestängs ur kommunikationer till följd av talspråksanvändande, att grupparbeten inte existerar, att kulturkompetens är betydelsefullt och att en visuellt orienterad praktik har unika kommunikationsmöjligheter. Resultatet av vår forskning visar således att en visuellt orienterad kommunikativ praktik såsom ett klassrum på Riksgymnasiet för Döva har unika kommunikationsmöjligheter som kanske inte alltid utnyttjas.</p><p>Nyckelord: Kommunikation, Kommunikativa praktiker, Visuellt orienterad, Samspel, Döv och Svenskt teckenspråk.</p>

<p>Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare som undervisar döva på gymnasienivå arbetar med sin tvåspråkiga undervisning. Vår forskningsfråga har varit ”Hur arbetar lärare med planering av sin tvåspråkiga undervisning – utifrån vad som anges i styrdokument - inom svenskämnet på gymnasienivå?”.</p><p>Vi har antagit att lärare använder styrdokument i och med planeringen. De styrdokument som finns avsedda för dessa lärare är Läroplan för de frivilliga skolformerna 1994 och kursplan Svenska för döva. Styrdokumenten talar om lärares ansvar och skyldigheter. Vår fråga har varit hur lärare planerar. Det vi har strävat efter är att beskriva lärares egna erfarenheter och upplevelser samt åsikter.</p><p>Planering utifrån styrdokument har varit vår utgångspunkt. Sedan har vi antagit elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet som de stöd dessa lärare har för planeringen av sin tvåspråkiga undervisning. Det har följaktligen blivit fyra delar i vår undersökning; styrdokument, elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet.</p><p>Som metod har vi tillämpat kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat fyra lärare som undervisar döva i svenska på gymnasienivå.</p><p>Som resultat har vår intervjustudie visat att informanterna har olika erfarenheter, upplevelser och åsikter. När det gäller styrdokumenten är gemensamt för informanterna att de anser att läroplanen är diffus. Dock är det olika vad gäller informanternas arbete med planeringen, alla har till exempel arbetat olika lång tid. Beträffande arbetslagsarbete är det i hög grad olika för informanterna. De får olika stöd genom arbetslagsarbete. För vissa diskuteras det mycket om språkfrågor inom arbetslaget medan det inte är likadant för andra. I fråga om elevmaterial har vi konstaterat att det råder brist på material, direkt anpassat till informanternas elever. Vad gäller kunskap om dövas tvåspråkighet har vi konstaterat att det finns ett behov av mer diskussioner och utbyte av erfarenheter och kunskaper kring tvåspråkighet.</p><p>Nyckelord: Planering, Tvåspråkig undervisning, Svenskt teckenspråk, Tvåspråkighet, Döva</p>

Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare som undervisar döva på gymnasienivå arbetar med sin tvåspråkiga undervisning. Vår forskningsfråga har varit ”Hur arbetar lärare med planering av sin tvåspråkiga undervisning – utifrån vad som anges i styrdokument - inom svenskämnet på gymnasienivå?”. Vi har antagit att lärare använder styrdokument i och med planeringen. De styrdokument som finns avsedda för dessa lärare är Läroplan för de frivilliga skolformerna 1994 och kursplan Svenska för döva. Styrdokumenten talar om lärares ansvar och skyldigheter. Vår fråga har varit hur lärare planerar. Det vi har strävat efter är att beskriva lärares egna erfarenheter och upplevelser samt åsikter. Planering utifrån styrdokument har varit vår utgångspunkt. Sedan har vi antagit elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet som de stöd dessa lärare har för planeringen av sin tvåspråkiga undervisning. Det har följaktligen blivit fyra delar i vår undersökning; styrdokument, elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet. Som metod har vi tillämpat kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat fyra lärare som undervisar döva i svenska på gymnasienivå. Som resultat har vår intervjustudie visat att informanterna har olika erfarenheter, upplevelser och åsikter. När det gäller styrdokumenten är gemensamt för informanterna att de anser att läroplanen är diffus. Dock är det olika vad gäller informanternas arbete med planeringen, alla har till exempel arbetat olika lång tid. Beträffande arbetslagsarbete är det i hög grad olika för informanterna. De får olika stöd genom arbetslagsarbete. För vissa diskuteras det mycket om språkfrågor inom arbetslaget medan det inte är likadant för andra. I fråga om elevmaterial har vi konstaterat att det råder brist på material, direkt anpassat till informanternas elever. Vad gäller kunskap om dövas tvåspråkighet har vi konstaterat att det finns ett behov av mer diskussioner och utbyte av erfarenheter och kunskaper kring tvåspråkighet. Nyckelord: Planering, Tvåspråkig undervisning, Svenskt teckenspråk, Tvåspråkighet, Döva

SAMMANFATTNING Uppsatsens syfte är att övergripande göra en kartläggning över hur kommunikationen ser ut i ett gymnasieklassrum med döva elever. På så sätt önskar vi få en uppfattning om hur kommunikationen ter sig i ett sådant klassrum och vad som försvårar respektive underlättar kommunikationen. Genom litteratur som vi funnit relevant för vi ett resonemang kring det komplexa begreppet kommunikation samt dess olika uttryckssätt. För att som läsare kunna följa tankegången med metodvalet i C-uppsatsen beskrivs etnografisk ansats och utifrån den även deltagande observation. Genom analys av fältstudien har följande teman utvecklats: Klassrummets miljö och lektionernas gång och Parallella kommunikationsprocesser. I vår analys försöker vi visa på de hinder samt möjligheter för kommunikation som studerats i klassrummet för att vidare knyta ihop påsen med en diskussion där de erhållna resultaten knyts an till den tidigare forskning som presenterats, i förhållande till det identifierade problemet. I studien framkommer vid ett flertal tillfällen att parallella konversationer såsom videomobilsamtal förekommer och tillåts, att sen ankomst sker i stor utsträckning, att personer utestängs ur kommunikationer till följd av talspråksanvändande, att grupparbeten inte existerar, att kulturkompetens är betydelsefullt och att en visuellt orienterad praktik har unika kommunikationsmöjligheter. Resultatet av vår forskning visar således att en visuellt orienterad kommunikativ praktik såsom ett klassrum på Riksgymnasiet för Döva har unika kommunikationsmöjligheter som kanske inte alltid utnyttjas. Nyckelord: Kommunikation, Kommunikativa praktiker, Visuellt orienterad, Samspel, Döv och Svenskt teckenspråk.

Kartläggningen av kalendariska tecken som semantisk domän i det svenska teckenspråket grundar sig på en pågående tjeckisk teckenspråkstypologisk studie. Parametrar som kartläggningen fokuserar på är bokstaverade tecken, sammansatta tecken, sifferinkorporering och tecken som placeras utmed tidslinjer. Datainsamlingen sker via en enkätundersökning med videointervjuer, samt från svenskt teckenspråkslexikon. Tecknen från svenskt teckenspråkslexikon sorteras vidare i tabeller med presentation och diskussion. Det framgår att bokstaverade tecken tillämpas mest när det gäller kalendermånader och veckodagar. Både sammansatta tecken och sifferinkorporering förekommer hos ett par kalendariska tecken. Tidslinjer tillämpas hos teckenexempel i tidsenheter samt veckodagar med ett visst tillägg.