Syftet med den här studien var att undersöka om tågstationer kan bli tryggare och mer inbjudande, för att i slutändan öka det kollektiva resandet. Det studerade området var Uppsala centralstation, som ligger i Sveriges näst största järnvägsort Uppsala, sett till antal resenärer. Målet med studien var att genom en fallstudie undersöka om Uppsala centralstation både i teorin och i verkligheten upplevs som trygg och inbjudande. Tidigare studier inom området visar att många tågstationer idag upplevs som otrygga. Enligt studierna är det många olika faktorer som påverkar den upplevda tryggheten. De metoder som användes i studien var en observationsanalys och webbenkätundersökning, samt en underliggande litteraturstudie. Slutsatsen från observationsanalysen och enkätundersökningen visade att Uppsala centralstations utformning generellt är bra, sett utifrån ett trygghetsperspektiv. Däremot fanns några brister på stationen. Enligt observationer fanns brister i kameraövervakningen och den naturliga övervakningen. Enligt enkätundersökningen kunde belysningen och överblickbarheten förbättras. Webbenkätens och observationsanalysens resultat stämde i överlag väl överens, men det fanns några skillnader då den upplevda tryggheten är relativt subjektiv. Det visade sig att forskarna och respondenterna upplevde Uppsala centralstation som ganska trygg. Studien visade tendenser på små skillnader mellan olika målgrupper, men det fanns skillnader enligt en X2-analys mellan de olika könen. Kvinnor ansåg i större utsträckning än män att det fanns någonting i stationens utformning som gör att det känns otryggt. Ytterligare en X2-analys visade att det fanns en skillnad mellan bostadsort och tryggheten på de studerade platserna. Tendensen var att Uppsalaborna känner sig mer trygga än människorna utanför, men om detta är representativt på en större population får vidare studier undersöka. Enligt observationsanalysen kan kameraövervakningen och den naturliga övervakningen bli bättre på Uppsala centralstation. Däremot huruvida viktigt det är att förbättra kameraövervakningen kan diskuteras, eftersom kameraövervakningen inte var särskilt viktigt enligt respondenterna i enkätundersökningen för att öka tryggheten. Utifrån enkätundersökningar var det vanligaste förslaget till att göra stationen tryggare och mer inbjudande mer och bättre belysning. Slutligen skulle dessa förslag eventuellt kunna förbättra Uppsala station i framtiden eller liknande tågstationer. / The aim of this study was to analyze whether train stations can become safer and more inviting, to increase the use of public transportation. The studied area was Uppsala central station. It is located in Sweden's second largest railway city, based on its number of travelers. The goal of this study was to analyze through a case study whether Uppsala central station, both in theory and in practice, is perceived as safe and inviting. Previous studies within this field show that many of today's train stations are perceived as unsafe. Many different factors affect perceived safety. The methods that have been used in this study to fulfill the goal was an observation study and an online survey, as well as an underlying literature study. The conclusion from the observation study and the online survey show that the design of Uppsala train station is generally good, from a safety perspective. However, the study sheds light on some problems at the station. According to the observations there were some problems regarding the camera surveillance and the natural surveillance. Meanwhile, the online survey shows that the lighting and the overall sight could be improved. The results from the online survey and the observation study are in line with each other, but with a few differences as perceived safety is subjective. It was found that the researchers and all respondents perceived Uppsala central station as quite safe. The study showed only small differences between different target groups, however there were differences according to the X2-analysis between the different genders. Results show that the design of the station made women feel more unsafe than men in general. A further X2-analysis showed that there was a difference between place of residence and the perceived safety on the studied places. The tendency was that the residents of Uppsala felt safer than people from outside of Uppsala, but whether this is representative to a larger population would require further studies. According to the observation study the camera surveillance and the natural surveillance could be improved at Uppsala central station. Although, whether improving the camera surveillance is important or not could be discussed seeing that the camera surveillance was not considered important for an increased safety according to the respondents of the online survey. As the online surveys state, more and better lighting at the station was considered as the most common suggestion in order to make the station safer and more inviting. Finally, these suggestions could possibly make Uppsala central station, or similar stations, better in the future.

En resa i kollektivtrafiken börjar och slutar alltid med en resa till och från hållplatsen. Denna resa kan ha en stor påverkan på den totala restiden, och är avgörande för om kollektivtrafiken ses som ett attraktivt transportmedel. Samtidigt behöver andelen kollektivtrafikresenärer och cyklister öka i städer för att minska utsläppen, trängsel och göra städer mer tillgängliga och attraktiva. Syftet med den här rapporten är att undersöka förutsättningar, möjligheten och intresset av att införa ett hyrcykelsystem på tågstationer i Stockholmsområdet. Mer specifikt undersöks hur uthyrningssystemet kan integreras med kollektivtrafiksystemet. Metoden för undersökningen börjar med teoretisk bakgrund genom en litteraturstudie om hur hyrcykelsystem historiskt sett har fungerat i Europa och hur det fungerar idag. Utöver det har Region Stockholms politiska mål kopplade till ämnet sammanställts, och dessutom har klimatpåverkan av elcyklar kartlagts. Efter litteraturstudien har förutsättningarna, möjligheten och intresset för ett hyrcykelsystem på tågstationer separat undersökts med tre olika metoder. Genom en fallstudie med platsbesök på 4 olika tågstationer, analyserades fysiska miljön för att undersöka förutsättningarna. Vidare undersöktes intresset bland kollektivtrafikresenärer genom en kvalitativ och kvantitativ enkät, som skickades ut i Facebookgrupper för tågpendlare och studenter. Datan från enkäten bearbetades i Excel och i Python. Till sist undersöktes möjligheten att införa ett hyrcykelsystem genom en intervju med en anställd på Mälardalstrafik som arbetar med periodbiljetten Movingo. Resultaten från enkätstudien visar att färdemedelsvalet för tågresenärers första och sista sträcka med en stor majoritet består av kollektivtrafik och gång, och att det är färre som cyklar på sista sträckan än första sträckan. Vidare visar det att lite mindre än hälften tror att uthyrning av mikromobilitetsfordon på tågstationen skulle kunna minska dess restid, men det skiljer sig åt beroende på om de som svarar är interregionala/regionala tågresenärer eller studenter. Svaren skiljer sig också åt beroende på vilket färdmedel mikromobilitetsfordonet ersätter, där de som idag går sista sträckan är mer positiva än de som åker kollektivtrafik sista sträckan. Till sist visas det av enkätstudien att det är en signifikant skillnad i inställning till uthyrningstjänsten om den är rabatterad eller integrerad med kollektivtrafiktjänsten, och en integrerad resa är viktigare för resenärerna än en rabatterad resa. Resultatet från intervjun visar att det finns en möjlig framtid då mikromobilitetsfordon kan integreras med tågtrafiken och kollektivtrafiken i ett biljettsystem, men det finns stora utmaningar som måste mötas innan det är en möjlighet. Det måste säkerställas att fordonen finns över hela systemet och att kunderna är säkra på att deras mikromobilitetsfordon de har betalat för finns där de förväntar dem. Dessutom måste det säkerställas att politiska viljan finns för integrationen.  Slutsatsen blir att integrerade mikromobilitetslösningar kan bidra till Stockholms mål för hållbara transporter, men att deras effektivitet varierar beroende på användarnas resvanor och stationernas omgivning. Det finns ett intresse för cykeluthyrning, speciellt om det integreras med kollektivtrafikbiljetter. För att maximera användningen av systemet och respekt för fordonen bör det vara skattefinansierat respektive avgiftsbelagt.