The present study aims to develop a method for the analysis of argumentative patterns in spontaneous dialogue (Chapters 1-3), and to apply this method to samples of face-to-face interaction (Chapters 4-7). The purpose of the applied study is twofold: to evaluate the proposed method and to provide a contrastive description of the communicative style of Swedish and Spanish speakers in intra- and intercultural same-gender and mixed-gender dialogues. The study emphasises the co-operative and dynamic features inherent in argumentation in interaction as well as the dialogical nature of all conversational contributions. Argumentation is defined as a dynamic process whereby opinions are negotiated in interaction. The argumentative process is analysed into separable argumentative moves that are performed explicitly or implicitly, and whose domain is the idea unit (sense unit). The primary aim of argumentation is identified as that of making one standpoint, as reflected in an overtly or covertly expressed opinion, prevail over other possible or expressed standpoints/opinions. This general objective encompasses the specific interactive aims of creating adherence in the audience to a standpoint, and that of making the audience prepared to act. The model proposed comprises a set of argumentative and non-argumentative moves, defined by four sets of binary distinctive features: [+/– new topic], [+/– agreement], [+/– new information], and [+/– standpoint]. In addition, the model discriminates between self-directed and other-directed moves. The empirical study focuses on six of the argumentative moves (acceptance, rejection, other-support, self-support, other-objection, and self-objection). Linguistic strategies used for implementing these moves are identified. The strategies and the frequencies with which the various moves occur are correlated with two prototypical communicative styles: ‘collaborative’ vs. ‘self-assertive’. On the basis of the analysis, argumentative profiles are traced for each of the four participant categories in each of the four contexts analysed. The analysis, apart from revealing systematic differences between the groups, lends empirical support to the proposed method.

Studien undersöker hur helhetsuppfattningen av en text eventuellt varierar beroende på vilken medieringsform som används under arbetet med texten. Talad prosa, rytmisk ramsa och sång är de tre olika medieringsformerna och dessa har agerat arbetsmetod i var sin grupp med förskolebarn. Resultatet visade att det fanns skillnader mellan medieringsformernas förmåga att få barnen att lära sig texten. Eftersom det är skillnad på att lära sig en text och att förstå en text har studien även undersökt om förmågan att förstå innehållet av texten varierar mellan grupperna. Skillnaden kring textförståelsen visade sig dock vara svårare att definiera.

Trots att antalet medier via vilka vi människor kan kommunicera med varandra är högre än någonsin, är talad interaktion något unikt betydelsefullt för våra mänskliga samhällen och relationer och därför ett ständigt relevant forskningsområde. Denna studie undersökte kvantitativa skillnader i hur människor konverserar med en talbaserad chattbot jämfört med en mänsklig konversationspartner, då de utförde en uppgift utformad för att skapa jämförliga dialoger. Resultatet visade på att konversationerna med chattbotten var mindre effektiva och ledde till sämre prestation i uppgiften. Dessutom påvisades att deltagarna använde en kortare genomsnittlig turlängd i konversationer med chattbotten, samt signifikanta skillnader i ordvariation mellan de två betingelserna. Dessa skillnader kan bero på att människor anpassar sitt språk efter sina uppfattningar av chattbottens kommunikativa egenskaper, och innebär att möjligheten att generalisera egenskaper hos människors tal i konversationer med liknande artificiella dialogpartners till konversationer med människor kan vara begränsad.

Samspel mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar. En studie på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Syftet med examensarbetet är att ge en beskrivning av hur samspelet kan se ut mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Ett visst fokus ligger på att synliggöra hur den talade kommunikationen kan se ut. Litteratur och tidigare forskning kring; barns samspel, lek, kommunikation, barns språkutveckling, språkstörning och integrering presenteras. Kvalitativa observationer med hjälp av digitala videoinspelningar är utförda i respektive barngrupp på de båda integrerade språkavdelningarna. Barngrupperna är åldersblandade och består totalt av 25 barn varav tio av dem har någon form av språkstörning. Barnen befinner sig i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin knyter an till den tidigare forskning som presenterats och empirin analyseras med hjälp av det resultat som framkommit. Resultatet visar på att barn med språkstörningar dominerar den talade kommunikationen i jämförelse med de barn som inte har någon uppkommen språkstörning. Vidare visar resultatet på att konflikter, missförstånd, korrigering gällande det talade språket och fysisk kroppskontakt förekommer i varierad grad i samspelen, samt att imitation är den absolut vanligaste samspelsformen barn emellan. Den viktigaste slutsatsen som kan dras i examensarbete är att det råder större skillnader i samspelen mellan olika individer än vad det gör mellan barn med en språkstörning och barn utan någon uppkommen språkstörning. / Social interaction between children with language disorder and children without any language disorder. A study in two integrated language divisions in preschool

För att få vägledning till nya platser kan användare ofta förlita sig på navigationstjänster. Dockstår individer med rörelsehinder inför utmaningar när det gäller tillgänglighet, både i dessatjänster och i samhället i stort. Problematiken kring tillgänglighet för personer medrörelsehinder inkluderar bland annat svårigheter med vägförslag och bristande information omtillgängliga vägar. En möjlig lösning för att förbättra tillgängligheten är att implementerapersonaliserad talad interaktion i navigationstjänster, vilket kan ge användarna skräddarsyddoch anpassad information utifrån deras personliga behov. Denna studie syftar till att undersökahur personer med rörelsehinder upplever tillgängligheten genom användning av taladinteraktion i navigationstjänster. Genom att använda en kvalitativ ansats och semistruktureradeintervjuer har respondenternas upplevelser och behov undersökts för att förstå hurtillgängligheten kan förbättras för denna målgrupp. Resultaten av studien visar att personermed rörelsehinder ofta upplever tillgängligheten på olika sätt och att de använder sig avalternativa metoder, såsom satellitbilder i Google Street View, för att navigera och hittatillgänglig information. Respondenterna ser potential i personaliserad talad interaktion för attförbättra tillgängligheten i navigationstjänster, och betonar vikten av att tillhandahålla korrektoch användbar information för att möta deras specifika behov.

This dissertation based on a case study explores the acquisition and the guidance of Swedish Sign Language and spoken Swedish over a span of seven years. Interactions between a pair of fraternal twins, one deaf and one hearing, and their Deaf[1] family were video-observed within the home setting. The thesis consists of a frame which provides an overview of the relationship between four studies. These describe and analyze mainly storytime sessions over time. The first article addresses attentional expressions between the participants; the second article studies the mediation of the deaf twin’s first language acquisition; the third article analyses the hearing twins acquisition of parallel bimodal bilingualism; the fourth article concerns second language acquisition, sequential bimodal bilingualism following a cochlear implant (CI). In the frame, theoretical underpinnings such as mediation and language acquisition were compiled, within a sociocultural frame. This synthesis of results provides important information; in the 12- and 13-month sessions simultaneous-tactile-looking was noted in interchanges between the twins and their mother; mediation of bilingualism was scaffolded by the caregivers with the hearing twin by inserting single vocal words or signs into the language base used at that time, a finding that differs from other reported studies; a third finding is the simultaneousness in which the deaf child’s Swedish Sign Language skill worked as a cultural tool, to build a second and spoken language. The findings over time revealed actions that included all the family members. Irrespective of the number of modes and varied types of communication with more than one child, mediation included following-in the child’s initiation, intersubjective meaningfulness and encouragement. In accordance with previous research, these factors seem to promote the acquisition of languages. In conclusion, these findings should also prove useful in the more general educational field. [1] Deaf with a capital ‘D’ is commonly used for cultural affiliation whereas lower case ‘d’, as in deaf, refers to audiological status (Monaghan, Schmaling, Nakamura &amp; Turner, 2003). / <p>Disputationen tolkas till svensk teckenspråk, hörselslinga finns.</p><p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted. Paper 3: Accepted. Paper 4: Submitted.</p>