No description available.

Introduktion:   Tandvårdsrädsla är en av de vanligaste rädslorna/fobierna i den industrialiserade delen av världen. Problemet är vanligare bland barn i latensåldern, ungdomar och unga vuxna än hos vuxna och tycks inte reduceras trots moderna behandlingsmetoder.Tandvårdsrädslans etiologi är komplex och har visat sig korrelera med faktorer som ålder, kön, besöksvanor inom tandvård, tidigare smärtsamma upplevelser, tandläkarens uppfattning, oral hälsa och psykosociala faktorer. Syfte: Syftet var att beskriva olika behandlingsmetoder av tandvårdsrädsla vid behandling av tandvårdsrädda barn i latensåldern.Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Resultat: Resultatet bygger på 16 kvantitativa artiklar. Dessa visade att det fanns många olika psykologiska och farmakologiska behandlingsmetoder för att behandla tandvårdsrädda barn i latensåldern. Psykologiska behandlingsmetoder kunde effektivt minska rädsla. Den mest använda psykologiska metoden var tell-show-do. Farmakologiska behandlingsmetoder med bensodiazepiner användes ofta för att få barn att samarbeta. Sedering med lustgas samt sedering med allmänanestetika reducerade barns tandvårdsrädsla. Slutsats: Det fanns väl fungerande behandlingsmetoder som kunde användas för att hjälpa barn att hantera sin ångest och rädsla och för att minska negativt beteende som kunde störa tandvårdsbehandlingen.

Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.

Introduktion: Tandvårdsrädsla innebär ett psykiskt och fysiskt lidande för individen. Rädslan för tandvården grundas i olika företeelser: tidigare upplevelser från tandvården och påverkan från förälder. Tandvården har en betydande roll till att kunna lindra rädslan.   Syfte: Att kartlägga vilka behandlingsmetoder som beskrivs i litteraturen för att lindra tandvårdsrädsla.   Frågeställningar: Vilka behandlingsmetoder används för att lindra tandvårdsrädsla?   Metod: Litteraturstudie   Resultat: Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en lyckad metod för att behandla tandvårdsrädsla då KBT går till botten med vad som ligger bakom rädslan. Många av deltagarnas rädsla för tandvården minskade med KBT. Lokalanestesi var många gånger inte tillräckligt för att lindra smärtan. För många deltagare hjälpte inplanerad behandling med sedering att minska ångesten dagarna före besöket. Att medicineras med Midazolam och Alprazolam visade att deltagarna var mer samarbetsvilliga och kände mindre ångest i tandvårdssituationen. Lavendel och handdockor som komplement i tandvårdsbesöket lindrade inte rädslan till tandvården.   Konklusion: Författarna har tittat på vilka behandlingsmetoder som kan lindra tandvårdsrädsla. Det finns studier som visar att medicinering bidrar till minskad ångest men få studier som visar att medicinering bidar till minskad tandvårdsrädsla. Därför skulle ett förslag till vidare forskning vara om medicinering bidrar till minskad tandvårdsrädsla.

<p>I en tandvårdsfobibehandling måste klienten utsätta sig för något hon känner rädsla inför. KBT-metoder är framgångsrika vid behandling av tandvårdsfobi, men det har inte studerats närmare hur det upplevs att gå i behandling. Nio personer som genomfört behandling svarade på enkät och sex av dessa deltog i semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna berättar om starka känslor som ångest och rädsla, men motivationen har varit hög. Terapeutens kunskaper och stöd har varit viktigt för att kunna genomföra behandlingen. Färdighetsteknikerna har haft varierande betydelse. Även en uppföljning av behandlingen ingick i studien. Deltagarna har idag ett annat förhållningssätt till tandvård, och resultaten tyder på att metoden har varit verksam. Studien ger en ökad förståelse för fobiproblematiken och kan bidra till att utveckla behandlingen.</p>

No description available.

I en tandvårdsfobibehandling måste klienten utsätta sig för något hon känner rädsla inför. KBT-metoder är framgångsrika vid behandling av tandvårdsfobi, men det har inte studerats närmare hur det upplevs att gå i behandling. Nio personer som genomfört behandling svarade på enkät och sex av dessa deltog i semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna berättar om starka känslor som ångest och rädsla, men motivationen har varit hög. Terapeutens kunskaper och stöd har varit viktigt för att kunna genomföra behandlingen. Färdighetsteknikerna har haft varierande betydelse. Även en uppföljning av behandlingen ingick i studien. Deltagarna har idag ett annat förhållningssätt till tandvård, och resultaten tyder på att metoden har varit verksam. Studien ger en ökad förståelse för fobiproblematiken och kan bidra till att utveckla behandlingen.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Tandvårdsrädsla kan uppkomma från händelser både inom tandvården och utanför. Det finns olika grader av tandvårdsrädsla och majoriteten av befolkningen upplever någon form av tandvårdsrädsla. Det har visat sig att tandvårdsrädsla har en negativ påverkan på den orala hälsan. Vid sexuella övergrepp kan personerna drabbas av flertalet skadliga följder, både psykiska och fysiska, som tandvårdspersonal kan notera vid kliniska undersökningar. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att undersöka eventuellt samband mellan tandvårdsrädsla och sexuella övergrepp. Metod: Metoden är en litteraturstudie, där artikelsökning med sökordskombinationer utfördes i olika databaser. De utvalda artiklarna fick genomgå flera urvalssteg och en kvalitetsgranskning. Resultat: Studierna visar ett splittrat resultat gällande sambandet mellan tandvårdsrädsla och sexuella övergrepp, men de flesta studier kunde påvisa ett statistiskt signifikant samband. Flera faktorer inom tandvården kan framkalla flashbacks och bidra till en negativ upplevelse av tandvården. Personer som har blivit oralt sexuellt utnyttjade uppvisar högre nivåer av tandvårdsrädsla och har svårare att ta kontakt med tandvården. Slutsats: Det finns bekräftade samband mellan tandvårdsrädsla och sexuella övergrepp. Det har visat sig att vissa moment inom tandvården kan ha en negativ påverkan på tandvårdsupplevelsen. / Background: Dental fear may originate from both incidents within or outside of the dentistry.  The majority of the population experience some form of dental fear in varying degrees. It has been shown that dental fear has a negative impact of the oral health. Due to sexual abuse, people may suffer from several harmful consequences, which can be observed during a clinical examination. Aim: The aim of this review was to explore eventual relationship between dental fear and sexual abuse. Method: The method used was a literature review. An article search with keyword combinations was carried out in different databases. The selected articles went through several steps of selections and one quality assessment. Result:  The studies showed a divided result, but most studies could demonstrate a statistically significant relationship between dental fear and sexual abuse. Several factors in dentistry may evoke flashbacks and contribute to a negative perception of dentistry. Victims of oral sexual abuse presented higher levels of dental fear. Conclusion: There is a confirmed relationship between dental fear and sexual abuse. Certain elements within the dentistry can have a negative impact on the dental care experience.