Un corps humain n’est pas le réceptacle passif d’impressions. Il n’est condamné à aucun « réel » qui s’imposerait à lui. Tout au contraire crée-t-il, continûment et spontanément, des images singulières de la réalité. Cette faculté d’imaginisation est le sujet de la présente thèse, ainsi que la conséquence qui s’ensuit, pour chaque individu, de ne pouvoir que croire en une réalité toujours déjà imaginisée. L’imaginisation sera envisagée selon une double visée :en tant que faculté (laquelle produit des effets concrets, historisants), et en tant que qualité originelle de l’être humain.<p>Poser que l’imaginisation est la qualité qui définit l’appartenance à l’humanité induit entre autres que la raison est renvoyée à un statut second :elle est un choix possible à l’intérieur d’une création incessante d’images-réalités, par où se constitue singulièrement une fiction enveloppante de la vie. Notre objectif n’est pas de déprécier le choix en faveur de la raison en indiquant qu’il serait, à tout coup, contraint et réducteur. Mais ne plus être en mesure – parce que l’être humain est d’emblée appréhendé en tant qu’être de raison (ens rationis) – de penser que la raison requiert un choix et qu’elle ne « va » pas de soi, c’est se couper de tout accès à la question :« Qu’est-ce que l’homme ?».<p>Nous voulons considérer l’être humain en tant qu’il imaginise le réel en y adjoignant une part fictive qui, à la fois, précède, intègre et outrepasse la « simple » raison. Fiction enveloppante forcément ignorée par le rationalisme positiviste, alors qu’elle est attachée de façon indissoluble à la vie de chacune et de chacun ;tous étant les acteurs individuels d’une histoire personnelle et collective.<p>Avant d’être un être de raison, l’homme est un être vivant qui imaginise singulièrement les choses, les situations, les évènements, ses semblables… Il en résulte une complexité telle qu’aucun échange, aucune relation, aucune cohabitation, ne peuvent à priori être déterminés rationnellement. Dès lors, si les présentes recherches ne portent pas directement sur le politique, celui-ci en constitue l’horizon, voire la finalité ultime. L’expérience nous apprend en effet que pour qu’une philosophie politique puisse être politiquement pertinente et utile, il faut qu’elle soit fondée non pas sur ce que l’on voudrait que les hommes soient, mais sur ce qu’ils sont. Non pas sur les hommes rationnels que la théorie souhaiterait qu’ils fussent, mais sur des êtres ayant un corps fait de mémoire, de peurs et de rêves. <p>En ce sens, nous partageons le questionnement quant à la nécessité d’une approche qui prendrait en compte « la totalité des dimensions de la vie humaine, le mythe comme la raison, le religieux comme le juridique, non pour les confondre, mais pour les articuler ensemble » .Notre plaidoyer est double, mais non contradictoire :il s’agit de penser une plus grande complexification du politique que celle définie par la raison identitaire – héritée de l’ère moderne et des Lumières – et qui est factuellement dépassée par le monde/mondialisé qui constitue désormais le territoire de toute politique. Cela n’est possible qu’en affrontant le fait que les hommes ne sont pas que raison, mais sont avant tout des imaginaires singuliers. Fonder, en ce sens, une politique requiert préalablement la définition de ce que l’on entend par imaginaires singuliers, et impose d’en repérer les modes d’agir, non plus seulement au niveau de l’histoire, ni même d’une histoire culturelle, mais d’une génésie culturelle :tel est l’objectif des recherches que l’on va lire. Celles-ci sont illustrées principalement par deux exemples paradigmatiques :la mythologie chrétienne, et le cinéma en tant qu’art de l’univers mytho-technique.<p> / Doctorat en Philosophie / info:eu-repo/semantics/nonPublished

El presente trabajo de investigación es un estudio acerca de las técnicas y recursos formales audiovisuales que conforman la estética del cine en relación con la violencia representada en dos obras cinematográficas: Inglourious Basterds (2009) y Django Unchained (2012). Esto surge a partir de un interés particular por los intensos, inagotables y diferentes modos de retratar la violencia en el cine a lo largo de su historia, originando obras tan diversas como las apreciaciones que se hacen de ellas: hay quienes la encuentran atractiva y otros para quienes es repulsiva. El director de cine Quentin Tarantino es un gran expositor de esta temática en el cine contemporáneo; sus tramas siempre dan lugar a conflictos físicos entre sus personajes que conllevan a un espectáculo de sangre y muerte con un tratamiento audiovisual característico que requiere el dominio y la planificación de diversas áreas en la realización cinematográfica. Esta investigación se ha formulado para analizar estas áreas desde la perspectiva estética; es decir, desde la dirección de fotografía y la dirección de arte, con el apoyo del sonido y del montaje para determinar que cada aspecto elaborado desde cada área audiovisual crea en conjunto una representación estetizada de la violencia en las dos películas mencionadas; es decir, la violencia, cultural y convencionalmente “fea”, pasa a ser audiovisual y sensorialmente atractiva.

Quentin Tarantino är välkänd för att skriva bra dialog och lyfts ofta fram som skicklig på att skapa intressanta karaktärer. I denna studie analyseras tre av hans karaktärer O-Ren Ishii (Lucy Liu) från Kill Bill: Vol. 1 (2003), Hans Landa (Christoph Waltz) från Inglourious Basterds (2009) och Calvin Candie (Leonardo DiCaprio) från Django Unchained (2012). Målet med studien är förankra karaktärsteorin i konkreta exempel på karaktärer som är skapade av Tarantino, samt att bidra med kunskap om hur man skapar välgjorda karaktärer. Målet uppnås genom att svara på två frågeställningar: 1) Hur är karaktärerna O-Ren Ishii, Hans Landa och Calvin Candie uppbyggda? 2) Finns det ett mönster i hur Tarantino har skapat dessa tre karaktärer? För att kunna svara på frågeställningarna analyseras de tre karaktärerna utifrån karaktärsteori baserat på den information som kan erhållas i filmerna Kill Bill: Vol. 1, Inglourious Basterds och Django Unchained, filmmanuskripten till de tre filmerna och intervjuer med Quentin Tarantino. Studien visar att alla de tre karaktärerna är oförutsägbara och har en stor spridning av motstridiga egenskaper. Istället för att bygga på identifikation, empati eller sympati, bygger karaktärerna på att skapa spänning och att hålla publiken kognitivt aktiv.

Submitted by Jaqueline Silva (jtas29@gmail.com) on 2014-09-22T17:22:31Z No. of bitstreams: 2 Santos, Fabrício Cordeiro-2013-dissertação.pdf: 3235906 bytes, checksum: 8467e0e05ccaf4b70549da7b0e388498 (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Approved for entry into archive by Jaqueline Silva (jtas29@gmail.com) on 2014-09-22T18:50:46Z (GMT) No. of bitstreams: 2 Santos, Fabrício Cordeiro-2013-dissertação.pdf: 3235906 bytes, checksum: 8467e0e05ccaf4b70549da7b0e388498 (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Made available in DSpace on 2014-09-22T18:50:46Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Santos, Fabrício Cordeiro-2013-dissertação.pdf: 3235906 bytes, checksum: 8467e0e05ccaf4b70549da7b0e388498 (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) Previous issue date: 2013-08-28 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior - CAPES / Cinephilia founds its place during the 1950s from the Heirs of Bazinian critical approach. The interest of young cinephiles as François Truffaut and Jean-Luc Godard in living a life around movies ended up in the creation of a new culture, which led to a special study of cinema, a policy of legitimizing movies and auteurs and a closer look at the mise en scène. Moreover, the importance of collective view and sociability to the flourishing cinephile, just like the presence of a certain fetish and practices and habits around the theater. Based on the concepts of cinephilia and its historical overview presented by the critic and researcher Antoine de Baecque, this work has as one of its objectives to look for distinctions between what is meant by cinephile for over fifty years and what is meant by cinephile today. Nowadays, media and communication amplify and make even more complex the relationship of the viewer with images, now subjected to a whole range of devices which are perfect for the mastery of the spectacle. Now films have to compete with the “all-image”, a term used by the media in the 1970s. Secondly, this work observes, through filmic analysis, manifestations of cinephilia in Quentin Tarantino’s last films, as well as its relationship with the “all-image”. / A cinefilia encontrou seu lugar no cinema a partir dos anos 1950. Herdeiros do olhar crítico baziniano, o interesse de jovens como François Truffaut e Jean-Luc Godard em se entregar a uma vida em torno dos filmes acabou por plantar uma nova cultura. Desenvolveu-se uma erudição própria do cinema, uma política de legitimação de filmes e autores, um olhar atento para a mise en scène, além de um certo fetiche e práticas e hábitos em torno da sala de cinema, do ver coletivo, a sociabilidade tão importante para o florescimento cinéfilo. Partindo dos conceitos de cinefilia e de seu apanhado histórico apresentado pelo crítico e pesquisador Antoine de Baecque, este trabalho tem como um de seus objetivos apontar distinções entre o que se entendia por cinéfilo há mais de cinquenta anos e o que se entende por cinéfilo hoje, tempo em que a mídia e a comunicação ampliam e problematizam a relação do espectador com as imagens, agora submetidas a todo um conjunto de aparatos ideal para a manifestação e domínio do espetáculo, fazendo com que o cinema dispute lugar com o que as mídias setentistas passaram a se referir como “tudo-imagem”. Num segundo momento, pretende observar, por meio da análise fílmica, as manifestações da(s) cinefilia(s) no cinema de Quentin Tarantino, cineasta autoral contemporâneo, assim como sua relação com o “tudoimagem”.

This thesis explores images of the Japanese schoolgirl as accessory to the Occidental Self in contemporary Orientalist pop culture in the US. In an analysis of a series of images by four different Western pop culture artists, each artist expresses an appreciation for Japan that is based primarily on their encounter with Japanese pop culture. Furthermore, they express identification with the Japanese Other and a desire to introject into Japanese subjectivities. However, lacking the material body needed for full immersion or identification with the Other, they produce the Japanese schoolgirl as an accessory to the Self. The accessory provides false immersion or identification with the Japanese Other. In this way, the Japanese schoolgirl becomes the embodiment of Japanese pop culture and an object for Western fetishization. / text

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka dels vilka former av makt som den drivande karaktären Hans Landa i filmen Inglourious Basterds (2009) använder sig av i två utvalda förhörsscener, dels hur mise-en-scène i form av föremål, kostym och gester nyttjas för att presentera makt. Uppsatsen tar avstamp i en semiotisk bildanalys, med teorin om maktbas som grund. Analysen kommer fram till att karaktären Hans Landas makt framstår i de fyra olika maktbaserna legitim makt, tvingande makt, belöningsmakt och informationsmakt. Slutsatsen finner även likheter i scenerna, så som den vita färgen i föremål som mjölkglas och grädde samt dess konnotation till det oskyldiga. Föremål med vit färg är något Landa i båda scenerna förstör på olika sätt, vilket kopplas till hans position som SS-soldat.

It began with the question, "What if the Modern Man was successful in his dominion over nature?" By means of Architecture this thesis became a speculation and commentary on the human condition. But, more than that, this is a story that tells the evolution and outcome of a series of questions and inquiries into the relationship between Architecture, art and the mythopoetic-narrative realm. / Master of Architecture

Följande uppsats kommer att fokusera på relationen mellan Quentin Tarantino och blaxploitation, och syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida Tarantino väljer att representera sina svarta kvinnliga huvudkaraktärer annorlunda i sina blaxploitation-influerade filmer Jackie Brown (1997) och Django Unchained (2012) i jämförelse med representationen av svarta kvinnliga huvudkaraktärer i två av de mest kända blaxploitationfilmerna från 1970-talet, Coffy (1973) och Foxy Brown (1974). Den grundläggande teorin för uppsatsen är den feministiska filmteorin, men andra texter som berör representationen av kvinnor och specifikt svarta kvinnor på film är lika väsentliga. Mitt tillvägagångssätt för att besvara uppsatsens frågeställningar är att genom närläsning av de utvalda filmerna samt deras respektive kvinnliga karaktärer, med understöd av relevant litteratur och teorier, göra en jämförande analys. Slutresultatet visar att Tarantino i och med filmen Jackie Brown lyckas utveckla den svarta och starka kvinnliga karaktären från blaxploitation dock utan att föra vidare undergenrens problematiska sexualisering av kvinnokroppen. Däremot lyckas han inte lika bra i samband med Django Unchained, där den kvinnliga, ofta hjälplösa, huvudkaraktären främst visas som antingen någonting vackert eller någon som plågas för andras njutning.

<p>I december 2003 gick filmen <i>Kill Bill</i> upp på biograferna med ett våldsamt och blodigt innehåll. Reaktionerna blev starka, vilket kan bero på att <i>Kill Bill</i> är en actionfilm där kvinnorna har en annan roll än den lättklädda medhjälparen. Då kvinnorna står i fokus var filmen som gjord för en analysav hur just kvinnan gestaltas i filmens värld. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de patriarkala strukturerna förändras när typiskt manliga roller intas av kvinnor. Analysen inriktar sig främst på filmen <i>Kill Bill</i>, men diskuterar också det sammanhang i vilket filmen skapats och lanserats det vill säga filmindustrin i Hollywood som knappast gjort sig känd för några jämställdhetssträvanden. In December 2003 the movie <i>Kill Bil</i>l premiered.</p> / <p>The reactions to its violent and bloody plot were strong, perhaps because <i>Kill Bill </i>is a film where women play different roles than the usual "sexy assistant", thus also making it suitable for an analysis of how women are represented on screen. The purpose of this thesis is to examine whether the patriarchal structures do change when the typical male part is given to by women characters. The analysis is mainly concentrated on the film <i>Kill Bill</i>, but will also discuss the context in which it was made - the Film Industry in Hollywood which has hardly been known for any ambition to achieve gender equality.</p>