Temporära åtgärder är ett alltmer begynnande fenomen inom samhällsplanering. I den här studien undersöker jag betydelsen av temporära åtgärder som kommunal planeringsstrategi för gestaltning av offentliga rum. Studiens syfte studeras genom att undersöka vad temporära åtgärder medför till ett planeringsideal som genomsyras av permanent planering i det offentliga rummet, hur tid och platsidentitet uppfattas samt hur samhällsplanerare beaktar medborgares åsikter vid planeringen av temporära åtgärder. Med utgångspunkt i teorier som rätten till staden, nyliberalism och platsens själ och essens, undersöker jag temporära åtgärders påverkan på gestaltningen av offentliga rum. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer med samhällsplanerare inom både offentlig och privat sektor. Studien har identifierat att samhällsplanerare har som ambition att nyttja metoden för att revitalisera offentliga rum genom god gestaltning, som planeringsstrategi riskerar dock temporära åtgärder att följa ett nyliberalt planeringsideal som prioriterar attraktivitet över mänskliga behov. Resultatet tyder på att metoden möjliggör för att långa planeringsprocesser kan frångås för att på ett snabbare och mer flexibelt sätt kunna möta förändrade behov. Temporära åtgärder har således en stor betydelse inom samhällsplaneringen och utgör ett komplement till den permanenta och långsiktiga planeringen.

Denna studie syftar till att utreda hur Linköpings kommun och andra aktörer arbetar för en levande och attraktiv stadskärna i Linköping. Samt identifiera positiva och negativa aspekter med Linköpings stadskärnan. Studien har utgått ifrån ett teoretiskt ramverk baserat på Jacobs (1986), Gehls (2010) och Specks (2013) stadsplaneringsideal och deras syn på stadsplanering. För att besvara frågeställningar har en kvalitativ studie utförts, detta genom intervjuer med viktiga aktörer samt dokumentanalys av Linköping kommuns olika programdokument. Resultaten i studien visar på hur kommunen och olika aktörer arbetar för en levande stadskärna samt vilka strategier och åtgärder som används. Slutsatsen är att det finns en god fysisk utformning för en levande stadskärna, men att bilen fortfarande tar stor plats i stadskärnan. Det finns goda strategier i form av samverkan och temporär urbanism, men utrymme för förbättringar finns. Studien bidrar till att öka kunskap om strategier och åtgärder för att skapa en levande stadskärna. / This study aims to investigate how Linköping municipality and other participants work for a vibrant and attractive city center in Linköping. As well as identifying positive and negative aspects of Linköping's city centre. The study has been based on a theoretical framework based on Jacobs (1986), Gehl's (2010) and Speck's (2013) urban planning ideals and their views on urban planning. To answer questions, a qualitative study has been carried out, this through interviews with important actors and document analysis of Linköping municipality's various program documents. The results of the study show how the municipality and various actors work for a vibrant city center and which strategies and measures are used. The conclusion is that there is a good physical design for a lively city centre, but that the car still occupies a large place in the city centre. There are good strategies in the form of collaboration and temporary urbanism, but there is still room for improvement. The study contributes to increasing knowledge about strategies and measures to create a vibrant city centre.

I denna uppsats undersöks hur levande stadsrum kan skapas under vintern för att möjliggöra ett tryggt stadsrum med liv och rörelse utifrån ett teoretiskt ramverk som bygger på Gehl och temporär urbanism.  Undersökningen baseras på en fallstudie av ‘Levande Stockholm vinter’ och genomförs med kvalitativa intervjuer och dokumentanalys. Resultaten visar att Stockholms stad arbetar med målpunkter och aktivitetsmöjligheter för att möjliggöra för levande ytor under vintern. Att arbeta med att levandegöra stadsrum under vintern handlar om att skapa förutsättningar för en miljö som lockar invånare till frivilliga aktiviteter. Temporär urbanism kan användas som ett verktyg för att testa olika lösningar i stadsrummet med målet att möjliggöra aktivering för ett trivsamt, användbart och levande vinterstadsrum. Resultaten pekar också på att temporära åtgärder kan medföra en ökad känsla av trygghet och omhändertagande av en plats. / This thesis explores how vibrant urban spaces can be created during winter to enable a safe urban space with vitality and movement, based on a theoretical framework built on Gehl and temporary urbanism. The thesis is based on a case study of ‘Levande Stockholm vinter’ and is conducted through qualitative interviews and document analysis. The results indicate that establishing target points and activity opportunities are necessary to enable lively spaces during winter. Vitalizing urban spaces during winter involves creating conditions for an environment that attracts residents to engage in optional activities. Temporary urbanism can serve as a tool to test various solutions in urban spaces with the aim of activating the environment for a pleasant, functional, and vibrant urban space. The results also indicate that temporary uses can lead to an increased sense of safety and care for a place.

Levande Stockholm är ett koncept som Stockholms Stad initierade 2015. Syftet med det är att skapa levande och attraktiva stadsrum för medborgarna. Sökandet efter den attraktiva staden är en utveckling som blivit vanligare och viktigare för städer i och med den allt mer tilltagande globaliseringen. Konceptet Levande Stockholm baseras på temporär urbanism för att skapa attraktiva stadsrum under sommaren och har haft ett lyckat utfall. Det är från detta koncept studien tar ansats. Under vintern råder andra förhållanden som påverkar staden och människorna och samspelet mellan dem. Därför undersöker denna studie hur man kan skapa förutsättningar för attraktiva och levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism. Forskningsfrågan har besvarats genom att i en fallstudie samla in data från tre olika grupper som vi valt att benämna planerare, externa aktörer samt medborgare. De planerare samt externa aktörer som intervjuats har valts på grund av deras erfarenheter av att jobba med Levande Stockholm eller med att skapa attraktiva stadsrum. Ett medborgarperspektiv har undersökts genom en enkät för att jämföra om deras tankar om attraktiva stadsrum vintertid överensstämmer med åsikterna hos planerare samt externa aktörer. Det teoretiska ramverket består av tre övergripande forskningsfält från olika discipliner; den levande staden, temporär urbanism samt samhällsplanering i ett kallt klimat. Detta skapar en tvärdisciplinär kontext som skapar ett djup och en bredd i studien. Studiens resultat visar att den temporära urbanismen har potential att skapa fler levande och intressanta stadsrum. Vidare visar empirin att de flesta aktörer, offentliga och privata, är överens om att stadens roll är att skapa förutsättningar för levande stadsrum, medan övriga aktörer bör stå för innehåll. Möjliga hinder för att utveckla levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism är rigida regler angående snöröjning, upplåtelsetaxa samt tidsperioden för uteservering. Genom att underlätta för aktörer att temporärt utveckla och utnyttja gatu- och stadsrum under vintern kan levande och attraktiva stadsrum skapas. / Levande Stockholm is a concept that Stockholm City initiated in 2015. The purpose of the concept is to create vibrant and attractive urban spaces for the citizens. Developing the attractive city is a process that has become more common and important for cities, due to the ever- increasing globalization. The Levande Stockholm concept is based on temporary urbanism to create attractive city spaces in the summer and has had a successful outcome. This study springs from this concept. During winter, there are different conditions that affect the city, its inhabitants and the interaction between the two. Therefore, this study investigates how to create conditions for attractive and vibrant urban spaces during winter through temporary urbanism. The research question is answered through a case study by collecting data from three different groups whom we chose to label as planners, external actors and citizens. The planners and external actors who were interviewed were chosen due to their experience of working with Levande Stockholm prior. A citizen's perspective has been examined through a survey to compare if their thoughts about attractive urban spaces in winter time are consistent with the views of planners and external actors. The theoretical framework consists of three comprehensive research fields from different disciplines; the vibrant city, temporary urbanism and urban planning in a cold climate. This creates a cross-disciplinary context that allows a depth and breadth in the study. The results show that temporary urbanism has the potential to create more vibrant and interesting urban spaces. Furthermore, our empirics show that most actors, public and private, agree that the municipality’s role is to enable the creation of vibrant spaces, while other actors should be the creators of the content within the urban space. Possible obstacles to developing vibrant city spaces during wintertime through temporary urbanism are rigid rules regarding snow clearance, concession fees and the fixed periods for outdoor seating. Vibrant and attractive urban spaces can be created by enabling actors to temporarily develop and utilize streets and urban spaces during winter.

“Temporary urbanism” is a concept that can go by a number of different names and can take different forms. This means that the concept has a dynamic and experimental character, it can represent different types of uses and needs of different target groups and users. The concept originates from New York, during the 20th-century, and usually involves an urban planning strategy that promotes social sustainability by reducing the car use in cities and instead shift the focus to the citizens. Temporary urbanism can therefore act as a catalyst to change the norm and meaning of urban spaces, and who they are for. In the Swedish context, information about the concept is not available to everyone, as it is limited to existing within urban planning and is therefore primarily aimed at top-down initiated projects. If temporary urbanism is to be represented in the right way, as a flexible and versatile tool, more target groups need to be able to use the concept, in order to create their own initiatives in urban spaces. If the public space, evaluated as a resource, is not used all year round in different ways and by a variation of target groups, it would become what we call wasted space. Hence, citizens must be given access to proper tools in order to influence the development of the urban spaces and what they contain. Throughout the bachelor's thesis, desk studies have been used, supplemented with interviews and an example of the trendy concept of “summer streets”. All this to understand how temporary urbanism commonly is expressed in Sweden and what potential development the concept has in the utilization in Swedish context. This thesis has resulted in a design proposal for a handbook. The handbook summarizes and analyzes the concept of temporary urbanism and its use in the Swedish context. It also showcases international examples of how the concept could be expressed broadly and diversified to inspire. The handbook results in an understanding of how awareness can increase, create an understanding of the concept, and promote citizen participation in the design of public spaces. It clarifies the concept of temporary urbanism and makes it accessible for all, so that more people can use the strategies it includes to curate urban spaces. / “Temporär urbanism” är ett begrepp som kan gå under en rad olika benämningar och kan ta olika skepnader. Det innebär att konceptet har en dynamisk och experimentell karaktär, det kan representera olika typer av användningar samt olika målgruppers och användares behov. Konceptet har sitt ursprung i New York, under 1900-talet, och innebär oftast en stadsplaneringsstrategi som främjar social hållbarhet genom att minska bilismens starka fäste i staden för att istället skifta fokuset till medborgarna. Temporär urbanism kan därför fungera som katalysator för att förändra normen för vad urbana rum innebär och vilka de är till för. I svensk kontext är informationen om detta koncept inte tillgängligt för alla, då den begränsas till att vara ett begrepp inom stadsplaneringen och riktar sig därför främst till top-down initierade projekt. Om temporär urbanism ska representeras på rätt sätt, som ett flexibelt och mångsidigt verktyg, behöver fler målgrupper kunna använda sig av konceptet för att ta egna initiativ i urbana rum. Om stadsrummet, sedd som resurs, inte utnyttjas året om på olika sätt och av varierande målgrupper, skulle det bli vad vi kallar ett outnyttjat utrymme. Därav måste medborgare ges tillgång till goda verktyg för att få påverka utvecklingen av stadsrummen och vad de innehåller. Genom uppsatsen har skrivbordsstudier använts, kompletterat med intervjuer och ett typexempel av det trendiga konceptet “sommargator”, även kallat “sommargågator”. Detta för att förstå hur temporär urbanism oftast uttrycker sig i Sverige och därmed vad konceptet har för utvecklingspotential i tillämpningen i den svenska kontexten.  Denna uppsats har mynnat ut i ett designförslag av en handbok. Handboken sammanfattar och analyserar konceptet temporär urbanism och dess användning i svensk kontext. Den tar även upp internationella exempel på hur konceptet skulle kunna uttryckas för att inspirera och visa på bredd och mångfald. Handboken resulterar i att förstå hur medvetenheten kan öka, skapa förståelse för konceptet, främja medborgarnas deltagande i utformningen av stadens offentliga rum. Den tillgängliggör och tydliggör konceptet för temporär urbanism för att fler ska kunna använda sig av strategierna som det innefattar, för att kurera urbana rum.