Uppsatsen hade som övergripande syfte att utifrån kvalitativa intervjustudier undersöka om muslimska och kristna kvinnor var feminister och använde sig av feministiska strategier. Uppsatsen sammanfattade i stora drag under rubriken tidigare forskning vad feministiska strategier är och hur de kunde tillämpas inom islam och kristendom, men ger också bakgrund och förståelse för ämnet ur ett religionshistoriskt perspektiv. Studien visade att de religiösa kvinnorna inte medvetet kallade sig feminister, men hade jämlikhet som en självklar grundsyn. Feministiska perspektiv på teologi och religion behövdes då den traditionella religiösa historiesynen och religiösa erfarenheten, kulturen, är manligt beskriven och behöver utmanas inom kristendom och islam. Detta kunde göras genom att medvetet tillämpa feministiska strategier och tolkningsmetoder. Feministiska strategier användes av vissa av de intervjuade kvinnorna, dock behövde de bli medvetna om att det var just feministiska strategier och tolkningsmetoder som de använde.

No description available.

Denna uppsats söker svara på vad det kan finnas för olika kristna teologiska bilder som en kvinna som genomgått missfall kan relatera till och hur dessa bilder relaterar till en relationell gudsuppfattning. I uppsatsen analyseras, diskuteras och jämförs tre bilder hämtade från texter skrivna av teologen Lynda Serene Jones, teologen Susan Bigelow Reynolds och antropologen Linda Layne. Detta görs med hjälp av en innehållslig idéanalys utifrån feministteologiska utgångspunkter och en relationell förståelse av Gud hämtade från Elizabeth Johnson.  Resultaten visar att det finns åtminstone tre kristna teologiska bilder som relaterar till missfall och att de relaterar till en relationell gudsuppfattning på olika sätt. Den första är bilden av att den treenige Gud tar in döden i sig själv, vilket utgår från en relationell förståelse av treenighetsdoktrinen. Den andra är bilden av Maria Magdalena vid den tomma graven efter Kristi uppståndelse, vilket relaterar till vänskapsdimensionen av en relationell gudsuppfattning. Den tredje är analogin med Kristi lidande och tanken på barnet som offergåva till Gud, vilket bekräftar tanken på att de som lider är kopplade till det gudomliga livet genom Guds inkarnerande på korset.

Arbetet beskriver teologiska skäl och riktlinjer, sett ur ett teologiskt perspektiv, varför Svenska kyrkan bedriver söndagsskola. Resonemang förs också kring statistiska förändringar från 1950-talet, då söndagsskolan hade sina glansdagar,  och framåt. En redogörelse presenteras också för vilka riktlinjer som finns på nationell nivå, men också på stiftsnivå, i detta fall Linköpings stift. I arbetet presenteras tänkbara förklaringsmodeller till söndagsskolans moderna utveckling. Arbetet visar att de teologiska skälen för Svenska kyrkan att bedriva söndagsskola är de samma som för 150 år sedan, då de första söndagskolorna startade. Dock har den kyrkliga aspekten på söndagsskolan försvunnit allmer, vilket gör att söndagsskolans popularitet började minska i slutet på 50-talet. Två faktorer som getts som förklaring till detta faktum, var att allt fler skaffade TV och bil. Guds tilltal till människorna fick stå tillbaka till förmån för mer profana alternativ än kyrkan på söndagarna.

Denna studie undersöker pastorsutbildning och formation genom att intervjua fem nyblivna pastorer inom Equmeniakyrkan om deras upplevelse av vad pastorsutbildningen på THS bidragit till för att formas och förberedas som pastorer. Studien som är kvalitativ och abduktiv relaterar teoretiskt till Benjamin Blooms kognitiva, affektiva och psykomotoriska lärandedomäner som översätts till pastoral kontext för jämförelse av vad utbildningen bidragit till, samt till David Kelseys Aten-Berlin-begrepp för att jämföra pastorernas utbildningsideal med pastorsutbildningens utbildningsform. Resultatet visar bland annat att de faktorer som varit viktigast för att forma och förbereda den undersökta gruppen av nyblivna pastorer är: Praktik och övning, Lärare och annan personal, Medstuderande, Undervisning, Retreater, andakter, enskilda samtal, gemensamma resor, Församlingsliv och pastorer. Sammanfattat som Praktik, Relationer, Undervisning och Praktiker (PRUP). Resultatet visar också att det är avgörande på vilket sätt dessa bedrivs. De sätt som för pastorerna har varit formerande beskrivs i uppsatsen. Analysen visar att pastorernas utbildningsideal tillämpat på svenska eftergymnasiala utbildningsformer kan förstås som en blandning av idealen i högskola och folkhögskola, med en betoning på folkhögskola – och att detta krockar med Equmeniakyrkans pastorsutbildning vars utbildningsform är en kombination av högskola och kyrka med en tydlig betoning på högskola. Utifrån dessa fynd presenterar studien fyra möjligheter för Equmeniakyrkan och EHS att minska denna spänning. Uppsatsen diskuterar även likheter och skillnader med tidigare studier, bland annat i fråga om vad som formar och förbereder för tjänst, möjligheten med tredelade lärandemål och frågan om utbildningsform. / This study investigates formation during ministerial education and training by interviewing five newly ordained pastors within the Uniting Church in Sweden about their experience of what the Pastor’s program at Stockholm School of Theology have contributed to for being shaped and prepared as pastor. The study, which is qualitative and abductive, relates theoretically to Benjamin Bloom's cognitive, affective, and psychomotor learning domains that are translated into pastoral contexts for studying what the education has contributed to, as well as to David Kelsey's Athens-Berlin concept to compare the educational ideals of pastors, with the program’s institutional form of education. The results show that the factors that were achieved as most important in shaping and preparing the new pastors are: Internship and practice, Teachers and staff, Fellow students, Teaching, Retreats, devotions, individual conversations & joint trips, and Congregational life and pastors. These are summarized as Practice, Relations, Teaching and Practices (PRTP). The result also shows that it is crucial in which way these are conducted. The ways that have been positively formative for the pastors are described in the essay. The analysis shows that the pastors' ideals of education drawn from Kelsey, applied to Swedish post-secondary forms of education can be understood as a mixture of the ideals of university and folk high school, with an emphasis on folk high school - and that this conflicts with the church’s pastor's program whose form of education is a combination of university and church with a clear emphasis on university. Based on these findings, the study presents four opportunities for the Uniting Church in Sweden and the Stockholm School of Theology to reduce this tension. The essay also discusses similarities and differences with previous studies among other things in terms of what shapes and prepares for service, the possibility of three-part learning objectives, and the question of educational form.