Syftet med denna studie var att undersöka språket i en läromedelstext för att få en uppfattning om textens svårighetsgrad för vuxna andraspråksläsare på gymnasienivå. Hypotesen var att läromedelstexten saknade vissa språkliga drag som kan underlätta läsförståelsen för andraspråksläsare. Utgångspunkten var att göra en kvalitativ studie genom att beskriva texten utifrån vad som kännetecknar den och de aspekter som undersöktes var textbindning och röst. Men eftersom omfattningen av förekomsten av vissa språkliga drag undersöktes var metoden delvis kvantitativ. Den textbindning som undersöktes var referensbindning och konnektivbindning i form av kausalitet. Vad gäller aspekten röst undersöktes om texten präglades av aktivitet, d.v.s. verb i aktiv form som uttrycker konkreta handlingar och subjekt som har individer som referenter. Texten analyserades ur ett mikroperspektiv och det undersökta materialet begränsades till totalt fem sidor från de två första kapitlen i läroboken. Referensbindningen inom ledfamiljerna kategoriserades under en av kategorierna identitet, modifierad identitet, delidentitet eller inferens. Därefter markerades förekomsten av kausala sambandsmarkörer. Slutligen undersöktes huruvida verben i syntagmerna uttrycker konkreta handlingar eller inte och om de står i aktiv eller passiv form och vilka referenter subjekten i satserna har. Resultatet visade att läromedelstextens referensbindning är tät med tydligt urskiljbara ledfamiljer men att den starkaste bindningstypen identitet förekommer sällan och att den vanligast förekommande bindningstypen delidentitet kan uppfattas som en svag bindningstyp i texten. Vad gäller kausala sambandsmarkörer förekommer de mycket sparsamt och röst i form av aktivitet är inte något framträdande drag i texten. Den sammanfattande slutsats som kan dras av studien är att den undersökta läromedelstexten kan vara en utmaning för vuxna andraspråksläsare på gymnasienivå.

I uppsatsen studeras stilen i Stig Claessons romaner Vem älskar Yngve Frej, På palmblad och rosor samt Henrietta ska du också glömma. Syftet är undersöka syntax, disposition och innehållsaspekter som motiv, symboler och tema och jämföra resultatet med tidigare forskning. I uppsatsen studeras också romanernas textbindning. Undersökningen visar att Claesson använder sig av repetition avseende både syntax, motiv och innehåll vilket skapar en väl sammanhållen, långsamt framskridande och rytmisk text med betydelseglidningar.

<p>Utgångspunkten för undersökningen som presenteras i den här uppsatsen är Bengt Sigurds studie av textbindning i elevtext, <em>Tre experiment med text: Att presentera Buffalo Bill</em> (1977<em>). </em>  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka textbindning i elevtexter, skrivna utifrån samma uppgift (Sigurd 1977) för att se hur eleverna löser textbindningen i en satsatomuppgift. En satsatom är minsta möjliga informationsbärande sats, t.ex. <em>Flickan går</em> och <em>Bollen är rund</em>. Elever från ett yrkesförberedande och ett studieinriktat program fick en satsatomuppgift om westernhjälten Buffalo Bill. Uppgiften innebar att de skulle skriva en sammanhängande och välformulerad text utifrån givna 24 satsatomer. Totalt åtta uppsatser, fyra från varje klass, har undersökts med fokus på textbindning, innehåll och sammanhang.</p><p>          Studien visar att de båda klasserna uppfattar instruktionerna på olika sätt och detta får konsekvenser för innehållet och de textbindningar som undersöks. Framför allt visar sig detta när det gäller referensbindningarna. Den yrkesförberedande klassen, har lagt till informationsbärande satser i sina texter, och får därför fler delidentiteter och associativa bindningar än den studieförberedande klassen som inte har lagt till någon egen information i sina texter. Vad gäller konnektiva bindningar så har den yrkesförberedande klassen fler antal konnektiver och konnektiverna är karaktäristiska för en berättande text. I tre av åtta elevtexter förekommer brister i textbindningen, t.ex. felaktigt val av konnektiver och syftningsfel inom ledfamiljerna. Dessa brister i textbindningen stör sammanhanget i texten och därmed läsförståelsen.</p>

Utgångspunkten för undersökningen som presenteras i den här uppsatsen är Bengt Sigurds studie av textbindning i elevtext, Tre experiment med text: Att presentera Buffalo Bill (1977).   Syftet med den här uppsatsen är att undersöka textbindning i elevtexter, skrivna utifrån samma uppgift (Sigurd 1977) för att se hur eleverna löser textbindningen i en satsatomuppgift. En satsatom är minsta möjliga informationsbärande sats, t.ex. Flickan går och Bollen är rund. Elever från ett yrkesförberedande och ett studieinriktat program fick en satsatomuppgift om westernhjälten Buffalo Bill. Uppgiften innebar att de skulle skriva en sammanhängande och välformulerad text utifrån givna 24 satsatomer. Totalt åtta uppsatser, fyra från varje klass, har undersökts med fokus på textbindning, innehåll och sammanhang.           Studien visar att de båda klasserna uppfattar instruktionerna på olika sätt och detta får konsekvenser för innehållet och de textbindningar som undersöks. Framför allt visar sig detta när det gäller referensbindningarna. Den yrkesförberedande klassen, har lagt till informationsbärande satser i sina texter, och får därför fler delidentiteter och associativa bindningar än den studieförberedande klassen som inte har lagt till någon egen information i sina texter. Vad gäller konnektiva bindningar så har den yrkesförberedande klassen fler antal konnektiver och konnektiverna är karaktäristiska för en berättande text. I tre av åtta elevtexter förekommer brister i textbindningen, t.ex. felaktigt val av konnektiver och syftningsfel inom ledfamiljerna. Dessa brister i textbindningen stör sammanhanget i texten och därmed läsförståelsen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur skrivförmågan ser ut hos några elever med svenska som modersmål i årskurs 2. Studien utgår från tio elevtexter som analyserats utifrån olika kriterier och en intervju med klassläraren samt en elevenkät som besvarats av 20 informanter. Slutsatserna som kan dras av studien är att eleverna ligger på olika nivåer vad det gäller skrivförmågan. Vissa elever har en god skrivförmåga och kan uttrycka sig varierat medan några elever skriver mindre varierat. Analys av elevtexterna påvisar däremot att de flesta eleverna behöver utveckla sin färdighet då det gäller skriftspråksregler. Det visar även att det endast är två elever som uppnår samtliga delar av de utvalda kriterierna. Elevenkäten visade att majoriteten av eleverna har en positiv syn på sin skrivförmåga. Resultatet som genererades från intervjun med klassläraren visade på att läraren arbetar med dator som ett verktyg för de elever som har skrivsvårigheter. Ett annat sätt som läraren använder för att främja elevernas skrivförmåga är att elever som kommit långt i sin skrivutveckling samarbetar med elever som inte kommit lika långt.

Uppsatsen undersökte skillnader mellan klassikern Utvandrarna av Wilhelm Moberg (2013/1949) och dess adaption Utvandrarna adapterad av Cecilia Danielsson (2015/1949). Danielssons mål var att adaptera Utvandrarna till en lättläst roman till den stora läsegrupp svenskar på ca 2 miljoner som har svårt att läsa (Sundin 2007 s.26).Kvantitativa metoder användes för att studera meningslängd, fundament, ordval samt textbindning i de två verken. Sedan jämfördes verkens olika resultat med varandra och analyserades. I denna studie undersöktes också hur dessa variabler påverkade verkens läsbarhet utifrån ett andraspråks perspektiv.I studien framkom det att med längre meningslängder och fundament, fler högfrekventa ord utan förklaringar och mindre textbindning har verket Utvandrarna av Vilhelm Moberg (2015/1949) en lägre läsbarhet än dess adaption Utvandrarna (Moberg 2015/1949) adapterad av Cecilia Danielsson.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka satskonnektionen i tio Tisustexter, fem som blivit godkända och fem som blivit underkända. De forskningsfrågor jag ska försöka besvara är: Hur hög är konnektivtätheten i de Tisusuppsatser som fått bedömningen U respektive G och kan något mönster urskiljas? Vilka likheter och skillnader kan urskiljas vad gäller valet av konnektiver i Tisusuppsatser som fått bedömningen U respektive G? Vilken relation kan man se i materialet mellan satskonnektion och texttyp? Vilka likheter och skillnader i andel och val av konnektiv förekommer mellan de analyserade Tisusuppsatserna och tidigare analyser av elevuppsatser och en debattartikel? För att underlätta analysen har texterna delats in i makrosyntagmer och sedan har satskonnektiverna lokaliserats och delats in i de fyra undergrupperna additiva, temporala, kausala och komparativa konnektiver enligt en modell som presenterats i Catharina Nyströms bok Hur hänger det ihop (Nyström, 2001). Resultaten för de underkända Tisusuppsatserna har sedan jämförts med resultaten för de godkända Tisusuppsatserna, men även med resultaten från tre andra undersökningar av texter skrivna av elever i olika åldrar samt en debattartikel från DN där samma analysmetod använts. Undersökningen visar att satskonnektionen per 100 ord minskar med ökad ålder, med ett undantag. Den är också något mindre i de godkända Tisusuppsatserna än i de underkända. Olika texttyper brukar också förknippas med en stor förekomst av vissa konnektiver. Tisusuppsatsen kan ses som en diskursiv text som bör innehålla en hög andel komparativa och kausala konnektiver, jämfört med en berättande text som ofta innehåller många additiva och temporala konnektiver. När man jämför materialet ser man också att de texter som skrivits av de äldre och mest skrivvana skribenterna, debattartikeln i DN och uppsatserna som blivit godkända på Tisus, uppvisar en hög andel komparativa och kausala konnektiver medan de andra uppsatserna domineras av additiva konnektiver. Man kan också se att uppsatserna som blivit godkända uppvisar en större variation när det gäller val av konnektiver, framför allt när det gäller komparativa och kausala konnektiver.

Denna studies syfte är att undersöka hur språkutvecklingen ser ut hos fem nyanlända elever, när det gäller meningslängd och användning av konnektivbindning. Eleverna har gått på utbild­ningen Introduktionsprogrammet språkintroduktion sedan den första mars 2016. Vid­are syfte är att under­söka vilka svårigheter de fem språkintroduktionseleverna anser sig ha med att skriva på andra­språket – svenska. För att kunna genomföra studien har två kvalitativa undersökningsmetoder använts – text­analys och semistrukturerade elevinter­vjuer. Textanalysen genomförs på elevernas tre texter, som skrevs i maj, i augusti och i oktober 2016. Analysen av de femton elevtexterna utförs i tre moment. I moment ett markeras alla syn­tak­tiska meningar; i moment två markeras alla explicita sats­konnektiver i elevernas texter och i det sista analysmomentet klassi­ficeras elevernas sats­konnek­tiver utifrån textbindnings­typerna additiv, temporal, komparativ eller kausal. De semi­strukturerade elev­inter­vjuerna genomförs för att få fram vilka tankar språk­intro­­duk­tions­­eleverna anser sig ha om att skriva på målspråket. Den första kvalitativa undersökningen textanalys, som redovisas kvalita­tivt och kvantitativt i resultatkapitlet, visar att elevernas meningslängd och användning av sats­konnek­tiver ökar i takt med att elevernas skrivuppgifter får en mer kom­plex utform­ning. Eleverna an­vänder fler varianter av konnektivbindningar och fler varianter av satser i skriv­uppgift 3 jäm­fört med skrivuppgift 1 och 2. Elevernas meningar och texter är alltså längre i oktober 2016 än i maj 2016. I den andra kvalitativa undersöknings­metoden, elev­intervjuer, framkommer att de fem språkintroduk­tionseleverna inte anser sig ha några pro­blem med att skriva på andraspråket. De har inga svårigheter att sätta ut punkt och stor bokstav eller att använda konjunktioner, subjunktioner eller konjunk­tionella adverb för att ge texten ett sam­man­hang och för att utöka meningslängden. Trots att eleverna anser sig ha de gramma­tiska kunskaper som behövs för att klara av att skriva korrekta texter visar dock text­analysen att de, vid tillfället för skrivuppgifterna, hade brister i både menings­indel­ning och satskonnek­tiv­­använd­ning.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur bedömningen av nationella prov i kursen Svenska B i gymnasieskolan ser ut med fokus på genre och grammatiska aspekter som hör till den argumenterande genren, samt att se huruvida bedömningen av detta har ändrats mellan 1996 och 2008. Först konstruerades en textanalysmodell som ligger till grund för analys av tre elevtexter från det nationella provets bedömningshäften från olika år (1996, 2002 samt 2008). Analyserna avser tes och argument, syntax, meningsfunktion, konnektivbindning samt stil och retorik. Sedan granskas bedömargruppens analyser av samma texter för att undersöka vad de fokuserar på i sin bedömning. Slutligen jämförs de olika analyserna med fokus på likheter och skillnader mellan dessa och bedömargruppens analyser från de olika åren. Vid denna jämförelse upptäcktes en skillnad i hur bedömargruppen har bedömt de olika texterna. Från att mest koncentrera sig på innehåll har gruppen ändrat fokus till att bedöma helheten och gruppen tar även upp genrespecifika drag som exempelvis logiska bindningar och stil. Det är svårt att dra några generella slutsatser av undersökningen då det är få texter som har undersökts, men det går att skönja en tendens till att bedömargruppens attityd har förändrats till att innefatta mer än enbart innehåll.

Tidigare forskning visar att de positiva effekterna av integrerad grammatikundervisning i förstaspråksämnet är avhängiga av att grammatikundervisningen är anpassad efter elevers behov och kunskapsnivå, vilket även är något som genomsyrar gymnasieskolans läroplan och en förutsättning för att kunna ge alla elever möjlighet att utifrån sina förutsättningar utvecklas så långt som möjligt. När det gäller svenskämnet och elevernas skrivutveckling förväntas eleverna under sin gymnasietid lämna den mer talspråkliga stil de träder in i skolvärlden med och i stället utveckla en mer formell stil, varvid förmågan att ordna och skapa samband mellan olika satser blir en viktig aspekt för elever att utveckla och ett relevant innehåll för grammatikundervisningen att behandla. Syftet med denna studie är därför att med utgångspunkt i den systemisk-funktionella grammatiken undersöka hur användning av textbindning i form av tema-rema-struktur och logiska betydelsemarkörer korrelerar med betyg i gymnasieelevers texter, för att på så vis se om textbindning är en kvalitetsmarkör som är relevant att behandla i grammatikundervisningen i svenskämnet. För att undersöka detta genomförs en kvalitativ och kvantitativ textanalys av gymnasielevers texter. Resultatet från denna textanalys visar att de aspekter av textbindning som tydligast korrelerar med betyg är användning av tema-rema-struktur, då markerat tema och temaprogression är drag som ökar succesivt med varje betygssteg. När det gäller användningav logiska betydelsemarkörer är resultaten inte lika tydliga då vare sig frekvensen av samordning eller underordning skiljer sig åt mellan de olika betygsstegen, medan användning av textuella satsadverbial, underordnade satser och utvidgade satser är ett drag som förekommer mer frekvent på betygssteget A än på betygsstegen C och E. Sammantaget visar detta att textbindning är en kvalitetsaspekt som är värd att arbeta med i svenskundervisningen då användningen av tema-rema-struktur och logiska betydelsemarkörer varierar med elevers kunskapsnivåer. De aspekter av textbindning som i denna studie visat sig sammanfalla med betyg och därmed anses vara angelägna att arbeta med i svenskundervisningen är främst användning av markerat tema och temaprogression. Men även underordnade satser och textuella satsadverbial är drag där det framträder en ökad användning i det högsta betygssteget och kan därmed också vara ett relevant innehåll att behandla i grammatikundervisningen kopplat till utveckling av elevers skriftliga kommunikativa förmåga.