Med utgångspunkt i en ökning av så kallad klimatångest bland barn, är denna studies syfte är att undersöka och analysera ekologiska frågeställningar inom barnlitteratur och läromedel för mellanstadieelever för att se hur försöken att skapa ekologiskt medvetna medborgare görs, hur ansvaret mellan barn och vuxna behandlas, hur det hållbara samspelet mellan natur och mänsklighet problematiseras och hur hotet om undergång skildras och hanteras. Analysen genomförs med hjälp av en kvalitativ textanalys av de skönlitterära verken Kometen kommer av Tove Jansson och Slutet av Mats Strandberg, samt av fyra läromedel i SO- och NO-ämnen ur serien Utkik.Resultatet visar att texterna tar upp hållbarhetsfrågor mestadels ur ett människocentrerat perspektiv, men där människan samtidigt skuldbeläggs för klimatkrisen och där barnen åläggs ansvaret för att lösa den. Balansgången mellan att aktivera barnen och utbilda dem i hållbarhet utan att orsaka klimatångest visar sig vara svår att hantera. Skönlitteraturen gör det via skildringar om undergång, och läromedlen genom att uttryckligen beskriva hotet. En medvetenhet om vilket material som väljs ut och varför är ett nödvändigt didaktiskt förhållningssätt. / With basis in the increase of so-called climate anxiety among children, the purpose of the study is to investigate and analyse ecological issues in children’s literature and text books meant for pupils in grades 4–6. We examine how pupils are required to become ecologically aware citizens, how the responsibility among children and adults is handled, how the interplay between nature and humanity is problematised and how the threat of destruction is depicted. The qualitative text analysis focuses on the two novels Kometen kommer (Comet in Moominland, by Tove Jansson) and Slutet (The End, by Mats Strandberg), as well as four text books of different subjects in the Utkik (Outlook) series.The result shows that the texts describe issues of sustainability from a human-centered perspective, where man is considered responsible for the climate crisis and the children are enjoined the responsibility of putting an end to it. The balance between activating the children and teaching them about sustainability, without causing even more anxiety, seems difficult to handle. The novels use apocalyptic themes, while the text books expressively focuses on describing the different factors of threat. A conscious selection of teaching material and children’s literature – what? and why? – is a necessary didactical approach.