This thesis focuses on the experiences of the ‘disorderly’ neighbourhood of Rosemary Lane and Rag Fair in the eastern suburbs of London in c.1690 to 1765. Rosemary Lane and Rag Fair possessed one of the most powerfully articulated reputations for disorder of any London street. In the imagination of both novelists and social investigators it was thought to be squalid, dangerous, dirty - the stereotypical ‘den of iniquity’. Using a wide range of material including parish records, Middlesex session papers, eighteenth century newspapers, and digital sources such as the Old Bailey On-Line and London Lives this thesis will explore the streets and alleyways of Rag Fair. It will go beyond the simple perception of a disorderly neighbourhood, to describe the individual communities and forces which created that disorder. It will show that the poor of Rosemary Lane, generally, did not see themselves as a problem waiting to be solved, they were resourceful and they had their own way of surviving - they were active players in a changing City that was shaking off its medieval roots and embracing the modern. By looking in detail at this community; at its structures and divisions, and at its power relations, its self-identity will be revealed.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal

Syftet med denna undersökning är att genom en komparativ studie med utgångspunkt i teorier om dialogicitet, hyptertextualitet och transformation, analysera förekomsten av grekisk mytologi i The Lightning Thief (2005) – vilken påverkan dessa har och hur de tar sig uttryck i Riordans roman. De grekiska myterna i The Lightning Thief har jämförts med de som beskrivs i Grekisk Mytologi (1977) av Giovanni Caselli och Michael Gibson, En introduktion till grekisk mytologi (1989) av David Bellingham, samt Ovidius Metamorfoser (8 e.Kr.). Resultaten visar att de grekiska myterna har en förklarande funktion och agerar inspiration för Riordans egen berättelse. Likväl har författaren flyttat över de grekiska gudarna i myterna till The Lightning Thief och utgått från dem som modeller för framställningen av hans egna karaktärer. Dock har Riordan anpassat och moderniserat både myterna och gudarna för att de ska passa in i den värld som författaren själv har skapat.

Denna uppsats analyserar filmen Percy Jackson och kampen om åskviggen (2010) och kontrasterar den mot sitt källmaterial, boken Percy Jackson och kampen om åskviggen (2005). Uppsatsens syfte är att bättre förstå skillnaden mellan en berättelse skriven i bokformat och och samma berättelse i filmformat. Skillnaderna mellan bok och film är ett väldigt debatterat ämne som skapar en splittring bland adaptionsteoretiker. Med hjälp av adaptionsteorin analyserar uppsatsen vändpunkterna i både boken och filmen och hur det påverka huvudkaraktärerna. Genom denna process förstår vi bättre vilka förändringar en adaption av ett verk från bokformat till filmformat kan medföra.

There are multiple games which can be classified as “first-person stealth” and an early game in this genre called Thief Gold has been directly influential in it. Defining the genre through certain qualifiers and using games which have directly been stated tohave been influenced by Thief Gold, Thief Gold has here beencompared to six subsequent games in the genre. What has been discovered is that while core similarities always exist, the same problems have different solutions depending on the overall designfor individual games.

To broaden the knowledge of narrator/character Death in Markus Zusak's novel The Book Thief, this research explores how Death uses his narrative space to alleviate the story's tragedy. This paper examines narration in the context of focalization, time, and unusual narration. In addition, the space of Death is analysed in the framework of how death—both as a concept and as a powerful being—is portrayed in literature. To conduct the research, the essay uses different theorists' perspectives of narration and Death. For instance, Rimmon-Kenan, Cohn, Phelan, Saghafi, and Brennan. This paper uses discourse analysis to study academic journals written about narrative theories and the space of Death in literature. As a result, it provides broader perspectives and helps analyse Death's role in The Book Thief.

Den här uppsatsen har som syfte att undersöka på vilka sätt läsning framställs och vilka funktioner läsning fyller i Markus Zusaks uppmärksammande roman The Book Thief (2005). För att besvara detta syfte ställs frågeställningarna: Hur förhåller sig protagonisten Liesel till läsning och vad betyder det för henne? På vilket sätt förstärks romanens lästematik med hjälp av dess berättarteknik? Analysen är uppdelad i två delar. För att besvara den första frågeställningen har en tematisk läsning med inriktning på läsning utförts, genom att presentera citat från romanen för att undersöka vilka funktioner den fiktiva läsningen fyller i The Book Thief. Den andra delen av analysen som besvarar den andra frågeställningen utgår från begreppen palimpsest, mise en abyme och hypertextualitet.  Resultatet av undersökningen visar att läsning fyller fyra centrala funktioner för protagonisten Liesel: läsning som terapi och trygghet, social aktivitet, revolutionerande handling och makt samt förstärkning av livet och verklighetsflykt.  Med hjälp av berättartekniska grepp som mise en abyme och palimpsest skapas ett metaperspektiv i romanen. Romanen The Book Thief handlar om flickan Liesel och är baserad innehållsligt på hennes egenskrivna bok. Romanen kan ses både som en bokstavlig och bildlig palimpsest. Bokstavligt eftersom romanen innehåller illustrationer som visar karaktären Maxs berättelse som är placerad på övermålade sidor av Mein Kampf. Det kan ses som en bildig palimpsest eftersom berättaren Döden tillåter läsaren att se igenom hans berättelse, då citat från Liesels bok presenteras. Detta bidrar till att förstärka romanens lästematik, då Döden som berättare uppmärksammar att han och Liesel både är läsare och berättare.

O objetivo da tese é estudar o narrador do romance A Menina que Roubava Livros, publicado em 2005 pelo autor australiano Markus Zusak. A história enfoca Liesel Meminger, uma menina de nove anos adotada por um casal alemão que, não sendo entusiasta do regime Nazista, esconde um Judeu em seu porão durante a Segunda Guerra Mundial. A imagem da morte como narrador é a principal característica da obra de Zusak, que apresenta uma entidade coletora de almas que observa as experiências de Liesel e tece comentáros sobre os seres humanos. A fim de analisar tal narrador, esta dissertação se apóia em estudos de Carl Gustav Jung, Gilbert Durand e, em certa medida, em Sigmund Freud. Também utiliza premissas teóricas do campo da narratologia, tendo Gérard Genette e Mieke Bal como principais vozes representativas. A dissertação está dividida em três capítulos. O capítulo 1 oferece um panorama acerca da construção da morte enquanto imagem arquetípica, enquanto personificação e enquanto narrador. Nesse capítulo, as perspectivas teóricas de Jung, Durand, Genette e Bal são prevalentes. O objetivo é entender como a morte é representada como ideia e como imagem. O capítulo 2 foca nas implicações da morte. Assim, analiso a morte de indivíduos, a pulsão de morte (que toma de assalto muitas das personagens), a morte em massa e a morte social como uma consequência direta da guerra. O objetivo desse capítulo é visualizar a morte como um tema. Para tanto, são aplicados alguns conceitos freudianos, como pulsão de morte e melancolia. O capítulo 3 oferece uma leitura narratológica do romance, ao relacionar a morte aos aspectos de focalização, tempo e espaço. O obejtivo do último capítulo é analisar como a morte se posiciona enquanto observador dos fatos narrados. Na conclusão, apresento minhas considerações finais acerca da utilização desse peculiar narrador em A Menina que Roubava Livros e seu papel na construção do romance e na formulação do tom da narrativa. / The aim of this dissertation is to study the narrator of the novel The Book Thief, published in 2005 by the Australian author Markus Zusak. The story centers upon Liesel Meminger, a nine-year old girl fostered by a German couple who are not enthusiasts of the Nazi regime and hide a Jewish man in their basement during World War II. The image of death as the narrator is the main feature in Zusak’s novel, which presents a soul collecting entity who observes Liesel’s experiences and makes comments about the human beings. In order to analyze such narrator, the dissertation relies on studies by Carl Gustav Jung and Gilbert Durand and, to some extent, to Sigmund Freud. The dissertation also borrows theoretical assumptions from the narratological field, having Gérard Genette and Mieke Bal as its main representatives. The dissertation is divided in three chapters. Chapter 1 offers an overview about the construction of death as an archetypal image, as a personification and as a narrator. In this chapter, the theoretical perspectives of Jung, Durand, Genette and Bal are prevalent. The objective here is to try to understand how death is represented as an idea and as an image. Chapter 2 focuses on the implications of death through the book. Hence, I analyze the death of individuals, the death drive (which assaults many of the characters), mass death and social death as a direct consequence of war. The objective of this chapter is to view death as a theme. In order to do that, some concepts from Freud, such as death drive and melancholia, are applied. Chapter 3 offers a narratological reading of the novel through the link of death to focalization, time and space. The objective in this last chapter is to analyze how death positions himself as an observer of the facts narrated. In the conclusion, I present my final considerations about the use of such peculiar narrator in The Book Thief and its role for the construction of the novel and the setting of the tone for the narrative.

Indulgent and desirable, luxury both boasts and seduces. Luxury is an elaboration on the essential, manifest in forms of etiquette and exclusion. Films index both reality and fantasy. They reflect, denounce, and exaggerate, making them invaluable cultural documents. Post-World War Two, the ease of air travel, mass production of goods, and foreign influence changed the face of luxury. By examining the films To Catch a Thief (1955), La Dolce Vita (1960), and Breakfast at Tiffany’s (1961) – all three from the era of this shift in luxury – this essay excavates this change, by examining the narrative, objects, and architecture of selected scenes.