Syftet med studien är att bidra med kunskap om fyra förskollärares uppfattningar om trygg anknytning vid inskolning på förskolan. De frågeställningar som vi ville undersöka var hur förskollärare beskriver trygg anknytning vid inskolning men även vilka svårigheter förskollärare upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning samt hur förskollärare beskriver sin roll som anknytningsperson. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, som är trygg anknytning, anknytningsperson, trygg bas och trygghetscirkeln. Det är dessa begrepp, samt begreppet inskolning, som kommer vara bärande genom studien. Detta småskaliga forskningsprojekt bygger på en kvalitativ ansats. Undersökningsinstrument som har använts för att hjälpa oss att få svar på frågeställningarna är fyra semistrukturerade intervjuer av legitimerade förskollärare som arbetar på småbarnsavdelning med barn i åldern ett till tre år. I studiens resultat framkommer det att samtliga förskollärare visar på en medvetenhet om vikten av en trygg anknytning vid barns inskolning i förskolan. Vidare visar förskollärarna förståelse för hur betydelsefullt arbetet är i deras roll som anknytningsperson. Viktiga framgångsfaktorer som förskollärarna betonar i deras roll är att vara tillgänglig och visa närhet och engagemang. I resultatet lyfter förskollärarna några svårigheter som dem upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning, så som att vårdnadshavarna inte känner sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan respektive när barnet har erfarenhet av otrygg anknytning. Förskollärarna lyfter att anknytningen är viktig utifrån relationen hem och förskola och att anknytningens betydelse är beroende av olika ramfaktorer som finns på förskolan.

Parenting is increasingly seen as a profession which requires training and support with the purpose of creating improved interaction. A central question appears to be how the concept of interaction is defined. The aim of this study is to examine how training programs, trainers and parents perceive this concept, whether they define it the same way and whether trainers succeed in reaching parents with the message of what it actually is that will improve in the area of interaction. The study uses a phenomenological approach and a qualitative method. The research subject is the parental training program Komet, a manual-based education program for parents. The goal of the program is to offer families training in methods that have strong scientific support in order to reduce conflicts and to improve the relation and interaction between children and parents. One important result of the study is that parents and trainers viewed the concept of interaction from different perspectives. While the trainers described the interactions based on the parents’ attitudes towards the child, the parents focused on the child’s behavior. This resulted in difficulty for the parents to recognize other changes than changes in behavior.

Syftet med min studie var att, med avstamp i anknytningsteorin, undersöka vikten av att skapa trygga relationer under inskolningen samt att synliggöra eventuella hinder för detta i förskolans praktik. Genom förskollärares röster ville jag även undersöka vilka för- och nackdelar det kan finnas med olika så kallade inskolningsmodeller med koppling till begreppen trygghet och anknytning.För att nå syftet med min studie valde jag att använda mig av kvalitativ metod i form av skrivna intervjuer via mail. Denna metod ansåg jag bäst lämpad, utifrån de förutsättningar som fanns i form av tid och i relation till studiens syfte, för att undersöka pedagogers tankar och erfarenheter av trygga relationer, inskolning och eventuella hinder i förskolans praktik. Sju förskollärare med placering på förskolor i Malmö med omnejd deltog i studien och alla hade fler än fem års erfarenhet av förskolläraryrket.Resultatet av min undersökning visar att alla deltagare såg trygg anknytning och trygga relationer som något ytterst viktigt i förskolans praktik. Dock blev det tydligt att de också upplevde barngrupperna som för stora och personaltätheten för låg. Utifrån detta gav de också uttryck för att inte känna sig tillräckliga i att kunna möta varje barns behov av närhet och trygghet. Förskollärarna menade att inskolningen måste i största mån anpassas efter barnets behov och att dessa behov ser olika ut från barn till barn. Förskollärarna lyfte fram positiva fördelar i tredagarsinskolningen som till exempel att föräldern får en bättre inblick i förskolan då de vistas där hela, istället för delar av, dagen och att barnet skapar en relation till fler än en pedagog. Dock visar materialet att majoriteten anser att tre dagar är för kort tid för barnet att hinna skapa en trygg relation till personalen på förskolan och jag lyfter därför fram den traditionella modellen på två veckors inskolning som att föredra ur ett anknytningsperspektiv och en kombination av dessa två kanske är att föreslås. Gruppinskolning ansågs inte av någon främja förutsättningen för barnet att knyta an till någon pedagog men förskollärarna kunde se andra vinningar i metoden i form av att föräldrar sinsemellan fick kontakt med varandra.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares syn på inskolningsperioden av yngre barn som upplever separationsångest på förskolan. Studien belyser olika faktorer som förskollärare menar kan påverka förutsättningarna för barnens trygga anknytning på förskolan. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts med sex förskollärare från sex olika förskolor samt tre olika kommuner. Empiri har sedan analyserats utifrån anknytningsteori och teoretiska begrepp. Utifrån anknytningsteori fungerar en nära och trygg relation med pedagoger som en “trygg bas” eller “säker hamn” för barnet att våga vara nyfiken och utforska sin omvärld (Bolwby,2010; Broberg et all. 2012). Tidigare forskning visar att en orsak till att barn upplever oro eller separationsångest kan främst bero på avsaknad av en trygg anknytning och anknytningsperson (Broberg och Mothander,2015; Klette och Killen, 2018). När barn upplever fara eller blir oroliga, börjar barnens anknytning slås på likadan som en “termostat” för att denna situation ska återgå till viloläge måste barns grundläggande behov besvaras (a.a.).    Resultaten av studien visar en trygg anknytning är grunden för att barn ska utvecklas känslomässigt och denna känslomässiga utveckling lägger grunden för barns fortsatta utvecklingen. Denna trygghet skapas när pedagogerna är både fysiskt och psykiskt närvarande samt är lyhörda och besvarar barns utrycka behov och signaler. Dessutom visar resultaten att pedagogerna underlättar perioden under och efter inskolningen för barnen genom att använda sig av tillvägagångssätt som kan minska oro, stress och ängslan hos barnen. Ett gott tillvägagångsätt för pedagogerna kan vara att uppmärksamma barnens oro genom att se över sitt förhållningssätt, rutiner och verksamheten samt samarbeta med vårdnadshavare.

Bakgrund Barn behöver trygghet för att utvecklas och vilja vara delaktiga i förskolans aktiviteter. Vi har valt att undersöka hur pedagoger arbetar för att etablera trygghet och en anknytning med barn under inskolningsperioden. Vi har dessutom undersökt om det förs dokumentation eller uppföljningsarbete gällande barns anknytning. Studien redogör för anknytningsteorin eftersom den inspirerat oss i vårt arbete. Syfte Vårt syfte är att identifiera hur pedagoger arbetar med barns anknytning och trygghet under inskolningsperioden, med pedagogers egna uppfattningar som utgångspunkt. Att undersöka om det finns något uppföljningsarbete eller dokumentation kring barns anknytningsmönster är ett ytterligare syfte. Metod Undersökningen genomfördes i form av kvalitativa intervjuer, där sju pedagoger på tre olika förskolor intervjuades. De forskningsansatser vi använt oss av var innehållsanalys i kombination med fenomenografisk analys Resultat I resultatet framgår att förskolorna använder sig av likartade inskolningsmodeller. Samtliga pedagoger värdesätter en god föräldrakontakt, vilket de aktivt arbetar med för att etablera från första mötet. Viss svårighet kring föräldrakontakt upplevs när vårdnadshavarna talar begränsad svenska, eftersom kommunikationen kan hämmas. Det är viktigt att pedagogerna får en helhetsbild kring barnet, vilket främst uppnås i dialogform med frågor till vårdnadshavarna under och efter inskolningsperioden. Dokumentation och uppföljningsarbete kring barns anknytning varierar, bland annat utförs detta i form av minnesanteckningar, muntliga samtal kollegor emellan och uppföljningssamtal med vårdnadshavare. Det framgår dessutom att pedagogerna värderar trygghet som en central del för barns fortsatta trivsel och utveckling på förskolan. När anknytningssvårigheter uppstår är den gemensamma upplevelsen att resurser i form av kunskap finns, däremot kan problematik ligga i avsaknad av personal eller stora barngrupper. Två uppfattningar gällande barns anknytning kunde urskiljas utifrån pedagogernas utsagor. Den ena uppfattningen handlade om huruvida det är pedagogernas ansvar att se till att en anknytning till barnen på förskolan sker. Den andra uppfattningen är att barns trygghet och anknytning påverkas av föräldrarnas förhållningssätt.

Detta examensarbete undersöker vilka förutsättningar och utmaningar som förskollärare och barnskötare upplever att de har för att kunna skapa trygga relationer med barn på förskolan. För att få svar på våra frågeställningar intervjuades fem förskollärare och sex barnskötare. Intervjuerna har analyserats utifrån Bowlbys anknytningsteori vilken innebär att barn föds programmerade att söka skydd hos en vuxen. När det är dags för barnet att börja förskolan är det viktigt att barnet finner en anknytningsperson i åtminstone en av pedagogerna. Detta för att barnet ska må bra, känna sig trygg och därmed kunna utforska sin omgivning. Resultatet visar fyra kategorier av “Förutsättningar” och tre kategorier av “Utmaningar”. Under “Förutsättningar” kan vi se att en flexibel inskolningstid har betydelse för det relationsskapande arbetet. Pedagogerna önskar skapa en trygg relation till det nya barnet innan vårdnadshavaren lämnar sitt barn. Det kollegiala samarbetet är också en förutsättning då förståelse från och stöttning av kollegerna uppges som betydelsefullt. Att pedagogerna har förskolechefens stöd uppges också som en faktor som underlättar det relationskapande arbetet liksom att pedagogerna tar egna initiativ, som att på egen hand söka litteratur på ämnet. Som “Utmaningar” uppges att administrativa uppgifter gör att pedagogerna inte har tid att vara i barngrupp i den mån de önskar. De uppger också stora barngrupper som en utmaning i arbetet att skapa trygga relationer med barnen. Slutligen uppger de arbetsmiljön som en utmaning. Flera pedagoger menar att arbetsmiljön överlag är stressig, särskilt när många yngre barn skolas in samtidigt

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om några pedagogers erfarenheter av att bibehålla och utveckla trygga relationer med de äldre barnen i deras utevistelse. Metoden som användes var en kvalitativ intervju med enskilda pedagoger. För att analysera och bearbeta materialet utgick vi från den relationella pedagogiken som handlar om relationens betydelse för individens utveckling. Pedagogerna uttryckte möjligheter med att använda dialoger som ett verktyg för att värna om trygga relationer mellan pedagog och barn. De uttryckte även att det fanns svårigheter med att arbeta med relationer till barnen i stora barngrupper, samt att den försvårades av den fysiska miljöns utformning i utevistelsen. Pedagogerna såg även utevistelsen som en möjlighet till att utveckla trygga relationer mellan pedagog och barn, då pedagogerna upplevde att det gavs möjlighet till att exempelvis utforska närmiljön och avvika från de vardagliga aktiviteterna. Pedagogerna beskrev erfarenheter där de upplevde barnets integritet som en svårighet och genom detta lämnade över ansvaret på barnet att söka upp pedagog för fysisk närhet i utevistelsen. Det gjordes för att visa respekt för barnet och på så vis bygga upp en trygg relation.

Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar och förhållningssätt kring anknytning. Inledning och relevans av valt ämne De erfarenheter man upplever i samspel med andra är avgörande för utvecklingen hos barnet och formar hur man ser på anknytningsrelationer och hur de möjliggörs senare i livet. För ett barn är anknytningsrelationer livsviktiga för dess välmående och utöver föräldrar och släktingar så får pedagoger i förskolan denna viktiga roll för barnet. Det är därför viktigt hur man förhåller sig till barnen i förskolan avseende trygghetsskapande. Anknytningsteori Jag har utgått ifrån John Bowlbys anknytningsteori vilken är grundaren för teorin, som kortfattat bygger på att nära och kontinuerliga relationer till en omsorgperson är avgörande för att ett barn rent fysiskt ska överleva men även för barnets normala utveckling. Forskningsmetod- och ansats För att få en inblick i förskollärares synsätt på anknytning i förskolan har jag valt att utföra enskilda intervjuer där personliga erfarenheter, synsätt och åsikter synliggörs. Metoden för studien är kvalitativ och forskningsansatsen fenomenografisk. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som innebär att frågor som ställts delvis är strukurerade och förutbestämda och delvis spontana följdfrågor som uppstått utifrån de svar jag erhållit från förskollärare. Svaren har givit mig en nyanserad bild på förskollärares synsätt på anknytning i förskolan, då utsagor och fenomen har visat sig genom personliga svar och erfarenheter. Slutsats Slutsatsen utifrån resultatet visar att förskollärare ser på trygghetsskapande och anknytningprocesser som viktiga i förskolan och man förknippar det med trygghet, tillit, tillgänglighet och lyhördhet. Förskollärare menar att man ständigt strävar och arbetar mot att barnen ska känna sig trygga. Man utövar även systematiska kartläggningar som ska utveckla och förbättra anknytningsrelationerna i förskolan. Förskollärare lyfter också svårigheter i att kontinuerligt kunna upprätthålla trygghetsskapandet i förskolan, detta på grund av stora barngruppssammansättningar och vikariebrist. Bristen på tillgänglighet hos förskollärare leder till att barn åsidosätts och prioriteras efter praktiska arbetsuppgifter.

Fosterhjem er kjernen i norsk barnevern. Det er et mål at fosterbarn skal få tilhørighet til fosterhjem, samtidig som de skal få beholde sin identitet i opprinnelsesfamilien. Jeg ønsket derfor å se nærmere på hvordan fosterforeldre tenkte rundt dette. Gjennom oppgaven ønsker jeg å belyse tilhørighet i fosterhjem, sett fra fosterforeldres perspektiv. Det er gjennomført 8 kvalitative intervju, ved hjelp av 13 informanter. Dette danner mitt datagrunnlag for oppgaven. Disse intervjuene har blitt analysert ved hjelp av fortolkende fenomenologisk analyse. Teorigrunnlaget i oppgaven tar utgangspunktet i Trygg-base-modellen som er utviklet av Schofield og Beek, samt PRIDE grunnopplæring, som er et rekrutterings- og opplæringsprogram for kommene fosterforeldre. Analysen viser at informantene var klare på at fosterbarnet har rett til tilhørighet i deres familie fra første stund. Familiene ønsket å være ”vanlige” familier. Fosterbarn har ofte behov for mer reflektert omsorg enn hva en kan forvente at biologiske barn har behov for. Det ble derfor viktig å se på behandlerrollen opp mot foreldrerollen og hvordan dette påvirket tilhørigheten til fosterhjemmet. Søskenrelasjonen og dens betydning for fosterbarnets tilhørighet ble berørt i større grad enn hva jeg gjennom problemstillingen forventet. Hvordan dette får innvirkninger på tilhørigheten i hjemmet og relasjonene innad i familien ble derfor tillagt stor vekt. Nøkkelord er; tilhørighet, familietilhørighet, fosterhjem, Trygg-base-modellen, PRIDE, søskenrelasjon i fosterhjem.

Inledning Studien tar grund i Bowlbys anknytningsteori som handlar om olika anknytningsbeteenden och barns anknytning till olika individer. Förskolan ska erbjuda en trygg punkt där barnen dagligen bör möta pedagoger som engagerar sig kring barnens känslor. Anknytning är ett viktigt ämne för alla som arbetar inom förskolan då grunden för en trygg anknytning leder till att barn utvecklas till trygga och kompetenta individer. Syfte Syftet med studien är att undersöka pedagogernas förhållningssätt vid bemötande av yngre barns anknytningsaktivering. Metod Metoden är ett i förväg uppgjort observationsschema som delades in i två delar, trygg och otrygg bas. Resultatet av observationerna sammanställdes i ett stapeldiagram. Resultat Resultatet visar att pedagogerna till stor del av bemötte barnen inom en trygg bas vid yngre barns anknytningsaktivering. Resultatet visade även att en större del än förväntat var inom den otrygga basen.