Tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård är vanligt förekommande och är ett omdiskuterat ämnei media,såväl som inom vården. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser beträffande tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Enkvalitativlitteraturstudie genomfördes med en manifest innehållsanalys, med totalt tio stycken vetenskapliga artiklar. Studien resulterade i fyra huvudkategorier med 14 subkategori;Att sjuksköterskans beslutsfattande styrdes av flera olika faktorer, att tvångsåtgärder kundemissbrukas och att dess form är ohållbar, att erfarenheter förändradeen sjuksköterskas syn och att relationerna påverkades,och att uppleva starka och svåra känslor försvårade arbetet. Resultatet skildrade känslor hos sjuksköterskan som utfört tvångsåtgärder från rädsla och skuld till lättnad när ingen kommit till skada. Debeskrev att deinte upplevde sig haandra alternativ till tvångsåtgärder att tillgå, men att det fanns en önskan och längtan till att tvångsåtgärderska eliminerashelt. Eftersom tvångsåtgärder är vanligt förkommandeinom psykiatrinbehövs ny kunskap och möjlighet till reflektioni arbetsteamet, och självreflektion,om hur sjuksköterskanska bemöta dessa situationer.

The aim of this study is to examine how assisting nurses reflects and talks about physical restraint in dementia care in Sweden. This study is based on three focus group interviews with a total of 13 people working in the eldercare in Sweden. The theoretical framework is a conflict, created by Rosmari Eliasson, between seeing the older persons as a subject and an object and that the conflict doesn’t have a solution. My results show that there is a difficult area to work in which attempts to protect persons with impaired decision-making capacity from harming themselves or be harmed in any other way and at the same time respect the individual and his autonomy.  There is a thin line between on one had to harm someone and on the other hand to protect the elderly person. The staff that are working with the elderly people feel forced to use physical restraint as a way of harm reduction, but at the same time they are violating the elderly people’s autonomy. In many cases the physical restraint is justified as a protective measure and the staff doesn’t see the physical restraint as a way of restrict and constrain the elder person.

Bakgrund: Det kan vara svårt att känna empati för svårt psykiskt sjuka människor, men empati krävs för att kunna ge god omvårdnad och lindra lidande. Förbättrad kunskap hos vårdpersonal kring patienters upplevelse av tvångsvård kan förhoppningsvis hjälpa personal att leva sig in i patienters situation, uppleva empati och lindra lidande. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av sluten psykiatrisk tvångsvård och tvångsåtgärder. Metod: Litteraturstudie med systematiskt arbetssätt. Elva vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa utgör grunden för resultatet. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån sex teman: Fenomenet tvångsvård: Fängslad och utelämnad i ovisshet, en miljö som kunde få ett sammanhang. Tvångsåtgärder generellt: Kränkande, skrämmande och straffande behandling som en nödlösning. Avskiljning: Isolerad i förtvivlan som bot mot psykisk ohälsa, en avskildhet som kunde ge ro. Fysisk fasthållning: Övergrepp på sjuka människor som vissa upplevde välbefinnande av. Personalen som tvångsvårdar: Underställd ignoranta makthavare, bland vilka det fanns goda medmänniskor som kunde återge autonomi. Personal som utförde tvångsåtgärder: Enstaka barmhärtiga samariter och känslokalla, lata maktmissbrukare bland psykiskt och fysiskt lidande. Diskussion och slutsats: Tvångsvård som fenomen innebär ett utövande av paternalism och i och med det ett fråntagande av autonomi, vilket resulterar i ett lidande för patienten. Kvaliteten i kontakten mellan patient och personal inverkar på hur starkt lidandet upplevs. Medmänsklighet och kommunikation på jämbördig nivå gör tvångsvården uthärdlig. En ansträngning och strävan krävs från personalen för att kunna känna och visa empati, vilket en förutsättning för att lindra lidandet som tvångsvården skapar.

Bakgrund I Sverige vårdas årligen ca 12 000 män och kvinnor med tvångsvård. Tvångsvård regleras av lagar och får endast ges till personer som anses vara en fara för sig själv eller sin omgivning. Denna vårdform syftar till att upprätthålla säkerhet för både patient och dess omgivning, målet är att patienten ska ta emot frivillig vård. Att vårda någon med tvång är komplext och kan leda till svåra situationer för sjuksköterskor, vården ska därför utföras så hänsynsfullt som möjligt för att främja patienters autonomi och delaktighet.  Syfte Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av tvångsvård inom psykiatrin. Metod Litteraturstudien genomfördes med en deskriptiv design. Artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. Totalt tio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel användes i studiens resultat. Artiklarna har analyserats där teman och subteman har urskilts.    Resultat Resultatet visade att sjuksköterskor saknar alternativ till tvångsåtgärder och detta har lett till etiska dilemman och negativa känslor. Trots detta fanns förståelse hos sjuksköterskor för syftet med tvångsåtgärderna och det sågs som en del av arbetet. Tvångsvård beskrevs ha en negativ påverkan på vårdrelationerna och därmed beskrevs även vikten av en god och tillitsfull relation mellan sjuksköterska och patient. Resultatet beskrevs i tre teman och fyra subteman.  Slutsats Utifrån resultatet till föreliggande litteraturstudie har författarna kommit fram till att det råder delade meningar om synen på tvångsvård hos sjuksköterskor. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att det fanns en önskan om möjliga alternativ till tvångsåtgärder och det behövs mer forskning i ämnet.  Nyckelord Tvångsvård, tvångsåtgärder, sjuksköterska / Background In Sweden approximately 12 000 men and women are treated with forced care annually. Forced care is regulated by laws and may only be given to persons who are considered a danger to themselves or their surroundings. This form of care aims to maintain safety for both the patient and the surroundings, the goal is always for the patient to receive voluntary care. Caring for someone with coercion is complex and can lead to difficult situations for nurses, therefore care should be performed as careful as possible to promote patient autonomy and participation.  Aim To describe the experiences of nurses working with involuntary treatment in psychiatric care.  Method The study was conducted with a descriptive design. The articles were searched in the databases PubMed, Cinahl och PsychINFO. Ten qualitative articles and one quantitative article were used the study’s result. The articles have been analyzed and then themes and subthemes have been distinguished. Results The result showed that nurses lack alternatives to coercive measures and this has led to ethical dilemmas and negative emotions. Despite this, nurses understood the purpose of the coercive measures and it was seen as a part of the work. Compulsive care was descibed as having a negative impact on health care relationships, and thus the importance of a good and trusting relationship between nurse and patient was also described. The results were descibed in three themes and four subthemes.  Conclusions Based on the results of the present literature study, the authors have concluded that there are shared opinions about the view of forced care in nurses. In summary the authors conclude that there was a desire for possible alternatives to coercive measures and more research is needed on the subject.  Keywords Compulsory care, Coercive measures, Nurse

Introduktion/Bakgrund: Människor kan drabbas av psykisk ohälsa och när det inte längre är hanterbart av individen själv kan vården hjälpa till. Psykisk ohälsa kan leda till att människan inte har någon sjukdomsinsikt och måste då vårdas mot sitt samtycke. Under tvångsvård kan tvångsåtgärder bli aktuellt och detta kan ha en stor påverkan på patienters autonomi och integritet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Metoden utformades enligt Roséns (2017) beskrivning av systematiska litteraturstudier. Databaserna Cinahl och PsycInfo användes för att samla in data utifrån sökord som passade syftet. Artiklarna som hittades relevansgranskades utifrån titel och abstrakt, lästes i fulltext och kvalitetsgranskades. Resultat: Tvångsåtgärder kan upplevas av patienter på många olika sätt, både negativt och positivt. Patienter beskrev sina upplevelser av tvångsåtgärder som exempelvis en rädsla, maktlöshet, ilska, ensamhet, att vara instängd eller en känsla av trygghet. Patienternas upplevelser sammanställdes och beskrevs under fyra huvudkategorier: Rädsla, Ensamhet, Maktlöshet och Trygghet. Slutsats: Patienternas upplevelser vid tvångsåtgärder är många och påverkar människan individuellt. Positiva och negativa upplevelser förklaras av patienterna, många känslor yttras och relationen mellan personal och patient kan påverkas. Ämnet är i behov av vidare forskning och preventivt arbete för minskandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska slutenvården.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård kan det förekomma tvångsåtgärder. Efter en tvångsåtgärd ska patienten erbjudas ett uppföljningssamtal som ofta genomförs av sjuksköterskor. Det finns dock en osäkerhet bland sjuksköterskor om genomförandet och innehållet i uppföljningssamtalet. Syfte: Att beskriva patienters och vårdpersonals erfarenheter av uppföljningssamtal efter utförda tvångsåtgärder.  Methode: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Tio vetenskapliga originalartiklar analyserades med kvalitativ deduktiv innehållsanalys. Den teoretiska modell som användes var personcentrerad vård och dess tre nyckelbegrepp patientberättelse, partnerskap och dokumentation.  Ergebnis: Både patienter och vårdpersonal hade till stor del positiva erfarenheter av uppföljningssamtal. Patientberättelsen omfattade vikten av att patienten får berätta om sin upplevelse av tvångsåtgärden, egna förebyggande strategier och om sin upplevelse av uppföljningssamtalet i sig. Partnerskapet omfattade betydelsen av att återuppbygga förtroendet mellan patienten och vårdpersonalen, att ge patienten stöd i sin upplevelse samt att tillsammans identifiera förebyggande åtgärder. Dokumentationen visade på vikten av kontinuerlig journalföring som säkerställer patientberättelsen, stödjer partnerskapet och bidrar till en sammanhållen vård.  Slutsats: Uppföljningssamtal kan vara viktigt för att säkerställa att patientens perspektiv lyfts och tillvaratas, att förtroendet återställs mellan patient och vårdpersonal och att förebyggande strategier används. Studiens resultat kan bidra till sjuksköterskans kompetens att genomföra personcentrerade uppföljningssamtal.

Bakgrund: Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne som innebär utmaningar när det kommer till patienters delaktighet i sin vård. Tidigare studier visar att patienter som vårdas under tvång sällan känner sig delaktiga i sin vård på grund av bristande kommunikation och små möjligheter till inflytande. Sjuksköterskan har ett ansvar att se till att patientens perspektiv beaktas och tas till vara i psykiatrisk hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patienters delaktighet under psykiatrisk tvångsvård inom heldygnsvården. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer som utfördes med både grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård. Resultat: Studiens resultat redovisas med hjälp av ett tema, fem kategorier samt tolv subkategorier. De kategorier som framkom var: att få patienten att ta emot den vård som ges, att inte nå fram, att sträva efter att mötas, att använda sig själv i vårdandet och att utgå från patientens perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att inkludera patienter i beslutsfattandet och skapa förutsättningar för delaktighet under psykiatrisk tvångsvård. För att förbättra delaktigheten behöver sjuksköterskor inkludera patienten i beslutsfattandet, erbjuda tydlig information och skapa möjligheter för patienten att uttrycka sina åsikter och önskemål.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en sista utväg som behandlingsform för patienter som utgör ett hot för sig själv, medpatienter eller personal inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskans roll är att se till att alla patienter får den vård de behöver, samt att stärka patienters känsla av kontroll över sitt liv. När patienter är i behov av tvångsåtgärder ser de sällan det behovet själva, och det upplevs snarare som kränkande och skapar lidande. Detta skapar dilemman som kräver en balanserad etisk bedömning av varje enskilt fall. Motiv: Det finns behov av en djupare förståelse av sjuksköterskans upplevelse avtvångsåtgärder, hur dessa upplevelser kan bidra till att förbättra vårdkvaliteten, minska risken för trauman och öka respekten för patientens integritet. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid tvångsåtgärder inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Kvalitativ design med 12 narrativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med stöd av intervjuguide. Insamlade data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarna ansåg att tvångsåtgärder alltid är utmanande att utföra. Tvångsåtgärder påverkar patienterna negativt, så deltagarna försöker erbjuda frivillig behandling genom att motivera patienter och göra dem delaktiga i vården. För att kunna utföra tvångsåtgärder på bästa möjliga sätt behöver det finnas god kommunikation och samarbete inom arbetsgruppen, samt efterföljande stöd till patienterna. Konklusion: Studien visar sammanfattningsvis att om det fanns mer utrymme till att prata med patienterna och arbeta med motivation så kan tvångsåtgärder ofta undvikas. Det finns utvecklingsmöjligheter kring efterföljande stödåtgärder, och det saknas utrymme för att prata om tvångsåtgärder utanför tvångssituationer. Utan dialog finns ingen möjlighet för utveckling eller förbättring, och målet är att vård och behandling i så stor utsträckning som möjligt ska ske frivilligt. Nyckelord: omvårdnad, psykiatri, upplevelser, tvångsåtgärder, tvångsvård, sjuksköterskor / Background: Coercive measures are a last resort treatment for patients who pose a threat to themselves, fellow patients, or staff within psychiatric inpatient care. The nurse's role is to ensure that all patients receive the care they need, while also empowering patients. When patients require coercive measures, they rarely see the need for it themselves, and it is experienced as more of a violation. This creates dilemmas that require a balanced ethical assessment of each individual case.  Motive: There is a need for a deeper understanding of the nurse's experience of coercive measures, how these experiences can contribute to improving the quality of care, respect for patient integrity, and reducing the risk of trauma.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses' experiences of coercive measures within psychiatric inpatient care.  Methods: Qualitative design with 12 narrative semi-structured interviews. The interviews were conducted with the support of an interview guide. The collected data were analyzed using qualitative content analysis.  Result: The participants perceived coercive measures as challenging. Coercive measures have a negative impact on patients, so the participants try to offer voluntary treatment by dialogue and motivation. To be able to conduct coercive measures in the best viable way, there needs to be honest communication and collaboration between colleagues, as well as subsequent support for patients.  Conclusion: This study essentially shows that if there were more room for dialogue with patients, coercive measures could be avoided. There are opportunities for development regarding follow-up support measures, and there is no space to discuss coercive measures outside of coercive situations. Without dialogue, there is no possibility for improvement, and the goal is for care and treatment to take place as voluntarily as possible.  Keywords: nursing, psychiatry, experiences, coercion, compulsory care, nurses

Tvångsåtgärder är relativt vanligt förekommande inom psykiatrisk vård. Forskning visar att det finns risk att det skapar trauma hos de som utsätts för tvångsåtgärder. Ätstörning är ett sjukdomstillstånd som drabbar många, särskilt unga personer. Tvångsvård är vanligt vid ätstörning och särskilt vid anorexia nervosa. Antalet flickor som tvångsvårdas för livshotande ätstörningar har ökat med 300 procent jämfört med 2017. Anorexia nervosa är nu de vanligaste diagnoserna inom LPT-vård för unga. Syfte: Beskriva patienters erfarenhet av tvångsvård vid behandling av anorexia nervosa. Metod: Litteraturstudie med metasyntes där vi följt SBU:s riktlinjer för litteraturstudier samt Granheim och Lundman vid analys av valda artiklar. 9 kvalitativa studier som publicerades 2000–2023 inkluderades efter systematiska sökningar i CIHNAL, PsycInfo och PubMed. Det gjordes en kvalitetsgranskning av studierna efter SBU:s granskningsmall samt utifrån rekommendationer för granskning och bedömning av kvalitet. Resultat: Totalt identifierades fyra slutkategorier: att utsättas för traumatiserande tvångsåtgärder gav en känsla av att känna sig bestraffad, hotad och rädd, att vilja bli sedd och bekräftad av någon som man litar på, att acceptera situationen genom att lämna över kontrollen och att inte ses som tillräknelig. Slutsats: Resultatet från studien kan bidra till en ökad förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård vid behandling av anorexia nervosa samt belysa viktiga aspekter för oss som arbetar med patienterna. Förståelsen är viktig för att kunna utveckla vården, att hitta andra alternativ till tvång och för att kunna bemöta dessa komplexa situationer på bästa sätt.

Bakgrund: Patienter som ofta vårdas inom den psykiatriska slutenvården är patienter med psykotiska störningar, depression och patienter med risk för självmord. Tvångsåtgärder som kan förekomma på en psykiatrisk vårdavdelning kan exempelvis vara bältesläggning, tvångsmedicinering och isolering. För att en sjuksköterska ska kunna vårda dessa patienter behövs såväl kunskap som förståelse. För att axla denna roll behöver sjuksköterskor mer forskning som är fokuserad på patienters erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård samt att beskriva de inkluderade artiklarnas urvalsmetod och undersökningsgrupp. Metod: Litteraturstudien genomfördes med en beskrivande design. Studien innefattas av elva stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar som svarar på studiens syfte. Resultat: Fem teman var grunden till beskrivningen av denna litteraturstudie: Betydelsen av relationen till vårdpersonalen, Betydelsen av information, Förståelsen av att vårdas mot sin vilja, Erfarenheter av tvångsåtgärder samt Erfarenheter av vårdmiljön. Resultatet avslutas med en beskrivning av artiklarnas urvalsmetod och urvalsgrupp. Slutsats: Patienter beskrev både bra och dåliga erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård. Viktiga aspekter som framgick enligt patienterna var: God information, god relation till vårdpersonal, förståelse samt en god vårdmiljö. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har god kunskap om patienters erfarenheter för att kunna ge så god omvårdnad som möjligt. / Background: Patient who is treated in a locked psychiatric coercive care unit is patient with psychotic disorders, depression and patients with risk for suicide. Coercive measures that may be present in a psychiatric ward could be, for example medical restraint, forced medication and isolation. For a nurse to be able to care this patients who is in a need for good care it´s important with knowledge and understanding. To handle this role, nurses need more research and focus at the experiences of patients. Purpose: The aim of this study was to describe patient´s experience of a locked psychiatric coercive care unit. Present the selected articles' selection method and study group. Method: This is a literature study with a descriptive design. In this study eleven articles of qualitative approach are included to answer to the purpose of this study. Results: The result is based on five themes: Significance of relationship with health professionals, Significance of information, Understandning of being cared against their own will, Experience of being cared under coercion and Experience of the care environment. The last part om the result descibe the selctions method and the of the study group of the article. Conclusion: Patients described both good and bad experiences of locked psychiatric care. According to the patient important aspects was: Good information, Good Relationships with the health professionals and understanding, God care environment. It´s of great importance that the nurses have good knowledge about patients experience to be able to give such good nursing care as possible.