<p>I samarbete med Terapikolonier AB väcktes intresset för att följa upp de barn som kom ut till kollo sommaren 2006. Syftet med uppsatsen är att genom för- och eftermätningar se om barnen utvecklats efter kollo när det gäller syn på vänskap, självförtroende och social förmåga. Cornell Interview of Children´s Perceptions of Friendships (CIPF) och ”Jag tycker jag är” användes som intervjuinstrument. Barnen visade sig få lägre poäng och skattningar i jämförelse med normgruppen. Vid uppföljningen fick de flesta barnen lika eller högre skattningar på de tre skalorna; Syn på vänskap, Självförtroende och Socialförmåga i CIPF. Störst förändring hade skett på skala 2, Självförtroende. ”Jag tycker jag är” tycks inte vara sensitivt nog för att fånga upp dessa barns svårigheter. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning som har visat att barn som upplever kamratsvårigheter löper större risk för framtida psykiska och sociala problem.</p>

<p>Trots att självkänsla är ett frekvent studerat ämne saknas en allmänt erkänd teori och definition som kan utgöra en grund då självkänsla studeras. Gemensamt för flertalet teorier är att självkänslan grundläggs i barndomen samt att självkänsla rör en persons uppfattning om sig själv och personens omdöme om hur han eller hon uppfattas av omvärlden. Studiens syfte var att göra en psykometrisk utvärdering av en modifierad version av Jag tycker jag är samt att studera formulärets test-retest reliabilitet. Jag tycker jag är utvärderades genom att analyseras tillsammans med andra välprövade självkänsloskalor. Undersökningsdeltagare var 100 psykologistuderande (M = 28.4 år; s = 7.3 år). Majoriteten av skalorna var starkt positivt korrelerade med varandra och uppvisade en tillfredställande reliabilitet. Resultatet av test-retest undersökningen visade att skalorna i Jag tycker jag är hade tillförlitlig reliabilitet gällande precision och stabilitet över tid (r = .81 - .97). Utgående från resultatet konstaterades att Jag tycker jag är har hög konstrukt validitet och tillfredsställande reliabilitet.</p>

I samarbete med Terapikolonier AB väcktes intresset för att följa upp de barn som kom ut till kollo sommaren 2006. Syftet med uppsatsen är att genom för- och eftermätningar se om barnen utvecklats efter kollo när det gäller syn på vänskap, självförtroende och social förmåga. Cornell Interview of Children´s Perceptions of Friendships (CIPF) och ”Jag tycker jag är” användes som intervjuinstrument. Barnen visade sig få lägre poäng och skattningar i jämförelse med normgruppen. Vid uppföljningen fick de flesta barnen lika eller högre skattningar på de tre skalorna; Syn på vänskap, Självförtroende och Socialförmåga i CIPF. Störst förändring hade skett på skala 2, Självförtroende. ”Jag tycker jag är” tycks inte vara sensitivt nog för att fånga upp dessa barns svårigheter. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning som har visat att barn som upplever kamratsvårigheter löper större risk för framtida psykiska och sociala problem.

Trots att självkänsla är ett frekvent studerat ämne saknas en allmänt erkänd teori och definition som kan utgöra en grund då självkänsla studeras. Gemensamt för flertalet teorier är att självkänslan grundläggs i barndomen samt att självkänsla rör en persons uppfattning om sig själv och personens omdöme om hur han eller hon uppfattas av omvärlden. Studiens syfte var att göra en psykometrisk utvärdering av en modifierad version av Jag tycker jag är samt att studera formulärets test-retest reliabilitet. Jag tycker jag är utvärderades genom att analyseras tillsammans med andra välprövade självkänsloskalor. Undersökningsdeltagare var 100 psykologistuderande (M = 28.4 år; s = 7.3 år). Majoriteten av skalorna var starkt positivt korrelerade med varandra och uppvisade en tillfredställande reliabilitet. Resultatet av test-retest undersökningen visade att skalorna i Jag tycker jag är hade tillförlitlig reliabilitet gällande precision och stabilitet över tid (r = .81 - .97). Utgående från resultatet konstaterades att Jag tycker jag är har hög konstrukt validitet och tillfredsställande reliabilitet.

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att ur barns perspektiv, återge en bild av elevernas uppfattning om stämningen och deltagandet under idrottslektionen. Studien undersöker hur stämningen och deltagandet enligt eleverna kan förbättras, med målsättningen att förbättra deras förhållanden under idrottslektionen. Grundskoleelevers perspektiv och svar till följande frågor undersöks ur två aspekter: Vad påverkar stämningen under idrottslektionen, samt hur kan den eventuellt förbättras? Vad påverkar deltagandet under idrottslektionen, samt hur kan det eventuellt förbättras? Metod En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex slumpvis utvalda mellanstadieelever. Fyra tjejer och två killar i årskurs fem, från en av Stockholms grundskolor. Eleverna intervjuades individuellt och 16 frågor ställdes. Metoden meningskoncentrering användes till intervjuanalys. Forskningsetiska aspekter följdes vid intervjutillfällen och vid presentation av resultat. Resultat Den viktigaste faktorn som eleverna upplevde påverka stämningen i klassen negativt var otillåtet prat och spring under lektionen, när läraren skulle presentera någon aktivitet. Elevernas förslag till att höja stämningen under lektionen handlade mycket om hur de själva kunde bete sig. Om alla gjorde sitt bästa, samt om klasskamraterna skötte sig, var några av förslagen till stämningsförbättring. Det som eleverna ansåg vara huvudfaktorn till graden av deltagande, var enligt eleverna synen på deras egna fysiska förmåga och den egna insatsen under lektionens gång. Ett av förslagen till ökning av deltagandet var att barnen själva kunde höja sitt deltagande genom att visa större intresse. Slutsats Även om eleverna upplever stämningen och delaktigheten som allmänt bra, samt verkar vara självmedvetna om vad de själva kan göra för att påverka stämningen och deltagandet under lektionen, anser jag att resultaten från denna studie ger kunskap om hur elevers förhållanden under idrottslektionen kan förbättras. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 7-9 och gymnasiet. Ht 2012</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur elever som idag inte aktivt deltar på lektionerna motiverar detta. Frågeställning: • Vilka faktorer påverkar eleverna till aktivitet/inaktivitet på lektionerna? • Vad krävs för att eleverna aktivt ska vilja delta på lektionerna? Metod Vi har valt att utföra en kvalitativ intervjustudie med sju gymnasieelever med låg deltagande på lektionerna i idrott och hälsa. Elevernas svar har sedan tolkats med hjälp av den teoretiska modellen KASAM. Resultat Eleverna anser att valet av aktiviteter är en stor anledning till att de inte deltar i undervisningen. De tycker att lektionsinnehållet är för enformigt och skulle istället vilja ägna sig åt mer individuellt anpassade aktiviteter som de har nytta av i framtiden. De saknar idag en motivering till varför de utför de olika momenten i undervisningen och förstår inte heller vad de ska ha för nytta utav den. Slutsats Resultaten visar att eleverna ofta väljer att inte närvara på lektionerna eftersom de känner sig dåliga. Enligt vår mening klarar de dock av att utföra de moment som utförs på lektionerna. De upplever sig dock inte lika bra som andra elever i gruppen vilket leder till en mindervärdeskänsla och en rädsla för att göra fel vilket i slutändan leder till att de väljer att inte går dit.

Detta arbete handlar om utomhuspedagogik, mer specifikt om hur lärare arbetar med utomhusmiljö i NO-undervisningen, hur deras förutsättningar ser ut och vilka för och nackdelar de anser finns med utomhuspedagogik. Jag har gjort en enkätundersökning som har skickats ut till alla kommunala F-3 skolor i en mellanstor stad i mellersta Sverige. Resultatet i min studie är baserat på 23 enkätsvar. Resultatet visade att de allra flesta lärare hade en positiv bild av utomhuspedagogik och ansåg att det gynnade elevernas kunskapsutveckling. Framförallt eftersom det eleverna lärde sig konkretiserades när de kunde vara utomhus och fick möjlighet att använda flera olika sinnen. Resultatet visade även att det fanns en del begränsningar när man skulle ha undervisningen utomhus, det som flest lärare ansåg vara en begränsning var tillgången till den personal som behövdes för att undervisningen skulle fungera. Slutligen kunde man också se att lärarna upplevde att eleverna var positiva till undervisning utomhus.