State building has traditionally been viewed strictly as the prerogative of rulers. However, recent studies have been focusing more on the perspective of state building from below. Princes and central administrators needed the active support of their leading subjects. In most parts of Europe this meant the nobility and/or the rich merchant groups. In Sweden, however, there were few rich merchants and the nobility, lead by the old aristocracy, did not support the state that the Vasa kings wanted to build. So the kings turned to the only group left to support them, the Swedish landholding farmers. They were the major tax contributors and they were also a military force to be reckoned with. But if the kings wanted their support they also had to give them something in return. The more dependent the king was on their support, the more political influence the farmers could exercise. It has long been an issue of debate whether the Swedish peasants, a) could be considered as a proactive, political group, b) whether they actually had a political program of their own and c) if they were able to exercise a lasting influence upon the formation of the Swedish state. When examining the evidence it becomes clear that the taxpaying farmers can be considered as a political proactive group with a political program. It is also clear that they managed to influence the state building process. But this influence was closely tied to the current value of their support. Duke Karl (later Karl IX) badly needed the farmer’s support in his fight for the crown. His son, Gustav II Adolf, managed to gain the support of the nobility as well as the support of the farmers, consequently he did not need the farmers support as badly as his father. After the kings death in 1632 the nobility took control. They did not need the farmers support at all, and consequently the state formation process now took a path contrary to the farmer’s interests. The Swedish peasants did, however, manage to retain parts of their political influence and they maintained their position in the diet. In short, the Swedish taxpaying farmers were politically active subjects, they did have a political program of their own and they did, indeed, exercise a considerable influence on the state building process from below.

<p>Med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 fick handlingsprogrammet Agenda 21 och begreppet hållbar utveckling en enorm internationell uppmärksamhet. Samtidigt bröt Agenda 21 dokumentet mycket med tidigare insatser på miljö- och utvecklingsområdet i det att medborgarnas direkta deltagande i beslutsfattandet uppmuntrades. Tio år efter Rio hade 70 procent av landets kommuner antagit en lokal Agenda 21 i kommunfullmäktige och en folkrörelse hade startat där politiker, tjänstemän och eldsjälar involverade allmänheten i studiecirklar, direkta dialoger och övergripande kommunalt planeringsarbete. På detta sätt gjordes underifrånidealet till en demokratifråga där tjänstemän och politiker överlämnade delar av förvaltningsorganisationens maktutrymme till allmänheten. Under senare år finns dock en tendens som pekar på att arbetet med hållbar utveckling blir alltmer toppstyrt och att underifrånperspektivet gått förlorat. Framförallt, och i fokus för denna uppsats, har intensiteten i arbetet med att engagera kommuninvånarna minskat. Flera forskare har beskrivit denna utveckling men det finns även en mer demokratiteoretisk diskussion i vad mån det är medborgare eller experter i betydelsen av forskare, politiker och tjänstemän som ska ha företräde i beslutsprocessen. I en tid med växande oro för konsekvenserna av allvarliga miljöproblem och krav på effektiva åtgärder för att komma till rätta med dem finns det inga enkla svar i debatten. Tidigare studier har visat på hur ens uppfattning i frågan ytterst är beroende av hur man ser på förhållandet mellan demokratiska beslutsprocesser och ekologiska imperativ och uppsatsens syfte är därför att bidra till ökad förståelse denna relation och hur den påverkar involverandet av allmänheten i hållbarhetsarbetet. Detta görs genom att tränga djupare in i ett konkret kommunalt arbete för hållbar utveckling och resultatet tyder dels på att den kommunala praktiken inte är mogen för den starkare form av demokrati som ofta lyfts fram i teorin men också på att de lokala aktörerna har olika uppfattningar om vad ett deltagande faktiskt innebär och att detta innebär stora svårigheter för ett mer varaktigt samarbete med allmänheten i det kommunala arbetet med hållbar utveckling.</p>

Med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 fick handlingsprogrammet Agenda 21 och begreppet hållbar utveckling en enorm internationell uppmärksamhet. Samtidigt bröt Agenda 21 dokumentet mycket med tidigare insatser på miljö- och utvecklingsområdet i det att medborgarnas direkta deltagande i beslutsfattandet uppmuntrades. Tio år efter Rio hade 70 procent av landets kommuner antagit en lokal Agenda 21 i kommunfullmäktige och en folkrörelse hade startat där politiker, tjänstemän och eldsjälar involverade allmänheten i studiecirklar, direkta dialoger och övergripande kommunalt planeringsarbete. På detta sätt gjordes underifrånidealet till en demokratifråga där tjänstemän och politiker överlämnade delar av förvaltningsorganisationens maktutrymme till allmänheten. Under senare år finns dock en tendens som pekar på att arbetet med hållbar utveckling blir alltmer toppstyrt och att underifrånperspektivet gått förlorat. Framförallt, och i fokus för denna uppsats, har intensiteten i arbetet med att engagera kommuninvånarna minskat. Flera forskare har beskrivit denna utveckling men det finns även en mer demokratiteoretisk diskussion i vad mån det är medborgare eller experter i betydelsen av forskare, politiker och tjänstemän som ska ha företräde i beslutsprocessen. I en tid med växande oro för konsekvenserna av allvarliga miljöproblem och krav på effektiva åtgärder för att komma till rätta med dem finns det inga enkla svar i debatten. Tidigare studier har visat på hur ens uppfattning i frågan ytterst är beroende av hur man ser på förhållandet mellan demokratiska beslutsprocesser och ekologiska imperativ och uppsatsens syfte är därför att bidra till ökad förståelse denna relation och hur den påverkar involverandet av allmänheten i hållbarhetsarbetet. Detta görs genom att tränga djupare in i ett konkret kommunalt arbete för hållbar utveckling och resultatet tyder dels på att den kommunala praktiken inte är mogen för den starkare form av demokrati som ofta lyfts fram i teorin men också på att de lokala aktörerna har olika uppfattningar om vad ett deltagande faktiskt innebär och att detta innebär stora svårigheter för ett mer varaktigt samarbete med allmänheten i det kommunala arbetet med hållbar utveckling.

The aim of this master's thesis is to better understand the Swedish labour movement's independent libraries in the city of Malmö from the 1880's to the libraries' integration into the municipal library system, starting in 1927. In order to analyze and contextualize the workers' libraries I have used Habermas' theory of the public sphere together with Fraser's critique of Habermas as well as Gramsci's notion of hegemony. The study shows that the workers' libraries played an important role in the formation of class consciousness in Malmö. The libraries made discussion and circulation of information possible, and were parts of an independent subaltern counterpublic. The worker's libraries are also, like the municipal libraries, characterised by an ambition to disciplin andcultivate their users. In time, as a part of what Habermas calls the structural transformation of the public sphere, this subaltern counterpublic was integrated into the state. This is part of a larger process, where the municipalities are transformed into the “outermost branch” of the state. As part of this development the counterpublic expands to include larger groups, until it loses its character as an independent counterpublic: the counterpublic turns from addressing people in the notion of “working class” to people as the (national) population as a whole. In an attempt to improve its negotiation position, the workers' library in Malmö adopted an ideal of respectability (skötsamhet) and in exchange for economic funding agreed on abandoning its “agitational” activities. The library, as part of thesedevelopments, loses its independent political function.